Tjockskallig
Har mitt huvud blivit större eller? Glasögonen sitter verkligen åt vid öronen och jag är alldeles öm. Antingen kanske jag är fylld av vätska eller också har jag gått och blivit tjockskallig. Man ska uppleva mycket innan man dör. Jag har ju förvisso en kollega som påstår sig fått uppleva nöjet att vara dum i huvudet. Hm, jag undrar hur det känns faktiskt. Jag har själv aldrig varit befunnit mig i det tiullståndet. Jag är ju enbart en idiot som pluggat på universitet, alltså platsar jag som en universitetsidiot.
Det är sällan jag går hem från jobbet om jag inte måste höll jag på att säga men nja så illa är det inte. Dock ogillar jag starkt att sticka hem tidigare tillföljd av en tramsig förkylning. Idag var jag däremot tvungen. Jag kände mig verkligen tio nummer för stor, hade ont överallt och just nu är rösten något svajig. Blir därför enbart halvdag imorgon för att inte riskera ordentlig sjukdom. Jag undrar uppriktigt sagt varför jag alltid tenderar att bli sjuk lagom till semestern? En av mina arbetsgivare föreslog mig lite halvseriöst att jag skulle avstå ledighet i framtiden. Hennes teori gick la ut på att jag då skulle slippa sjukdom framöver. Jag ska fundera på saken. Fast utan semester skulle det bli svårt att följa med föreningen till Turkiet på söndag.
Det är inte klokt vad vi människor tolkar situationer olika. Att exakt samma situation kan tolkas så olika några personer som var med om precis samma händelse. Det är mest spännande men ibland faktiskt väldigt frustrerande. Om man är en del i sammanhanget misstänker jag att det är i princip omöjligt att ens försöka förhålla sig objektivt till det inträffade. Har man deltagit i något är man ju automatiskt en del av händelsen och hur man än vänder och vrider på det så har man en åsikt/bild av det hela.
Det är med av anledning av ovanstående jag många gånger veat hävda att rätt och fel eller sant och falskt inte existerar. Det finns bara åsikter och olika synsätt. Jag är dock något osäker just nu. För visst måste finnas det finnas sanningar och lögner. Antingen har jag väl slängt ett bananskal på marken eller så har jag inte gjort det. Hm, ja den smarte kan säkert även finna en gråzoon här.
Nu är det vila som gäller.
Det är sällan jag går hem från jobbet om jag inte måste höll jag på att säga men nja så illa är det inte. Dock ogillar jag starkt att sticka hem tidigare tillföljd av en tramsig förkylning. Idag var jag däremot tvungen. Jag kände mig verkligen tio nummer för stor, hade ont överallt och just nu är rösten något svajig. Blir därför enbart halvdag imorgon för att inte riskera ordentlig sjukdom. Jag undrar uppriktigt sagt varför jag alltid tenderar att bli sjuk lagom till semestern? En av mina arbetsgivare föreslog mig lite halvseriöst att jag skulle avstå ledighet i framtiden. Hennes teori gick la ut på att jag då skulle slippa sjukdom framöver. Jag ska fundera på saken. Fast utan semester skulle det bli svårt att följa med föreningen till Turkiet på söndag.
Det är inte klokt vad vi människor tolkar situationer olika. Att exakt samma situation kan tolkas så olika några personer som var med om precis samma händelse. Det är mest spännande men ibland faktiskt väldigt frustrerande. Om man är en del i sammanhanget misstänker jag att det är i princip omöjligt att ens försöka förhålla sig objektivt till det inträffade. Har man deltagit i något är man ju automatiskt en del av händelsen och hur man än vänder och vrider på det så har man en åsikt/bild av det hela.
Det är med av anledning av ovanstående jag många gånger veat hävda att rätt och fel eller sant och falskt inte existerar. Det finns bara åsikter och olika synsätt. Jag är dock något osäker just nu. För visst måste finnas det finnas sanningar och lögner. Antingen har jag väl slängt ett bananskal på marken eller så har jag inte gjort det. Hm, ja den smarte kan säkert även finna en gråzoon här.
Nu är det vila som gäller.
Tack för att vi får kliva av innan ni kliver ombord!
Varför ska folk ha så bråttom precis hela tiden? Ta det lugnt för tusan! Allt behöver inte vara gjort igår. Jag prarar inte om mig själv. Okej, under de senaste månaderna har jag verkligen förstått att alla inte ser världen utifrån mitt perspektiv men ingen kan väl på allvar tro att det smidigate sättet att ta sig ombord på en spårvagn är att tränga sig förbi alla passagerare som försöker ta sig av. För alla som kan tänka lite logiskt BORDE det var en självklarhet att det blir mer plats på vagnen när vi som är färdigresta har lämnat fordonet. Eller är jag helt ute och cyklar? Haha, kanske finns det en möjlighet att jag misstolkat hela situationen... Förmodligen vile de påstigande resenärerna underlätta för oss som klev av vagnen genom att tömma hållplatsen så fort som möjligt. I så fall ska jag såklart vara tacksam. Fast jag anser ändå att de har misstilkat situationen eftersom en tomm hållplats inte fyller någon funktion om man inte kan ta sig till den.
Te, soppa och en varm filt, det är grejer det när man börjar känna sig kraslig. Jag har fått mycket gjort på jobbet men det har varit lite tufft då kroppen inte riktigt varit på sitt bästa humör. Men mer te och en bit choklad ska nog göra susen. Jag hoppade över träningen idag, ibland ska man lyssna - inte bara på sina medmänniskor utan även på sig själv. Nu vill jag inte bli sjuk. Vore ganska olägligt och dålig timing då jag får semester på fredag. I somras var jag också kraslig under en semestervecka. Att ha mig som anställd borde vara toppen. Jag är ju enbart sjuk när jag är ledig :P.
Att skilja på äpplen och päron kan vara mer komplicerat än det låter. Att veta vad man kan säga i en situation och vad man bör undvika i en annan är svårare för vissa en för andra. Men så länge raka rör är grunden så ska det säkert bli ordning på torpet. Felet vi många gånger begår är att vi allt för ofta tenderar att utgå ifrån att alla ser på världen precis som vi själva, vi tar förgivet att andra värdesätter exakt samma principer som oss själva eller uppkskattar samma skämt och humor.
Många gånger måste man nog bara att acceptera att vi alla är olika, vilket också är det som gör oss alla så UNIKA och fantastiska, det är det som gör oss till en ovärderlig droppe i ett stort hav. Vi bör därför utgå ifrån att alla vill oss väl och inte handlar för att skada. Tolkningar, analyser och förutfattade meningar kan bli så felaktiga. Kaj Pollack har återigen rätt, man kan välja att välja glädje.
Slutligen. Jag hörde något helt vansinigt på SVT:s Rapport. I en delstat i USA vill man inte att människor med olika hudfärger ska få ingå äktenskap. Var är vi är på väg egentligen? I Sverige är vi inte speciellt mycket bättre, här debatteras det fortfarande om homosexuella ska få vigas i kyrkan. Kärlek som kärlek, det är det allra finaste som finns! Vi tycks inte driva utvecklingen framåt i alla fall.
Jag blir så förbannad när jag inser att rasistiska värderingar än idag präglar vårt jordklot och att de kalla och extrema vindarna får förnyad kraft. Hur svårt ska det vara att fatta att alla människor är lika mycket värda? Jag kan förstå och respektera att vi alla har olika uppfattningar kring saker. Men människovärdet får ALDRIG kompromissas bort. Jag kan verkligen inte förstå hur man ens kan komma på idéen att man själv skulle vara mer värd enbart för att man råkar vara född till man, västerlänning, kristen eller vit?
Kärlek åt alla - till alla.
Vi måste alla ta vårt ansvar, visa och argumentera för det vi står och tror på. Jag vet att alla människor har samma värden och ska behandlas därefter. Tyvärr behandlas inte alla människor utifrån detta perspktiv. Till och med juridiska paragrafer sätter stopp för att alla människor ska behandlas på jämlika villkor. hallå, det är 2011 och än idag har både Sverige och resten av världen en lång väg kvar. Det här är som jag tidigare skrivit en kamp som börjar i din och min vardag. Det kan handla om att enbart säga nej till härskartekniker, trakaserier eller negativa attityder. Återigen, våga sätta gränser, ta debatten och visa respekt för de omkring dig. Det kommer man alltid långt med.
Te, soppa och en varm filt, det är grejer det när man börjar känna sig kraslig. Jag har fått mycket gjort på jobbet men det har varit lite tufft då kroppen inte riktigt varit på sitt bästa humör. Men mer te och en bit choklad ska nog göra susen. Jag hoppade över träningen idag, ibland ska man lyssna - inte bara på sina medmänniskor utan även på sig själv. Nu vill jag inte bli sjuk. Vore ganska olägligt och dålig timing då jag får semester på fredag. I somras var jag också kraslig under en semestervecka. Att ha mig som anställd borde vara toppen. Jag är ju enbart sjuk när jag är ledig :P.
Att skilja på äpplen och päron kan vara mer komplicerat än det låter. Att veta vad man kan säga i en situation och vad man bör undvika i en annan är svårare för vissa en för andra. Men så länge raka rör är grunden så ska det säkert bli ordning på torpet. Felet vi många gånger begår är att vi allt för ofta tenderar att utgå ifrån att alla ser på världen precis som vi själva, vi tar förgivet att andra värdesätter exakt samma principer som oss själva eller uppkskattar samma skämt och humor.
Många gånger måste man nog bara att acceptera att vi alla är olika, vilket också är det som gör oss alla så UNIKA och fantastiska, det är det som gör oss till en ovärderlig droppe i ett stort hav. Vi bör därför utgå ifrån att alla vill oss väl och inte handlar för att skada. Tolkningar, analyser och förutfattade meningar kan bli så felaktiga. Kaj Pollack har återigen rätt, man kan välja att välja glädje.
Slutligen. Jag hörde något helt vansinigt på SVT:s Rapport. I en delstat i USA vill man inte att människor med olika hudfärger ska få ingå äktenskap. Var är vi är på väg egentligen? I Sverige är vi inte speciellt mycket bättre, här debatteras det fortfarande om homosexuella ska få vigas i kyrkan. Kärlek som kärlek, det är det allra finaste som finns! Vi tycks inte driva utvecklingen framåt i alla fall.
Jag blir så förbannad när jag inser att rasistiska värderingar än idag präglar vårt jordklot och att de kalla och extrema vindarna får förnyad kraft. Hur svårt ska det vara att fatta att alla människor är lika mycket värda? Jag kan förstå och respektera att vi alla har olika uppfattningar kring saker. Men människovärdet får ALDRIG kompromissas bort. Jag kan verkligen inte förstå hur man ens kan komma på idéen att man själv skulle vara mer värd enbart för att man råkar vara född till man, västerlänning, kristen eller vit?
Kärlek åt alla - till alla.
Vi måste alla ta vårt ansvar, visa och argumentera för det vi står och tror på. Jag vet att alla människor har samma värden och ska behandlas därefter. Tyvärr behandlas inte alla människor utifrån detta perspktiv. Till och med juridiska paragrafer sätter stopp för att alla människor ska behandlas på jämlika villkor. hallå, det är 2011 och än idag har både Sverige och resten av världen en lång väg kvar. Det här är som jag tidigare skrivit en kamp som börjar i din och min vardag. Det kan handla om att enbart säga nej till härskartekniker, trakaserier eller negativa attityder. Återigen, våga sätta gränser, ta debatten och visa respekt för de omkring dig. Det kommer man alltid långt med.
Topp 10
1. Jag ska aldrig mer förvånas över något!
2. Kopiatorn låter högre när jag är ensam.
3. Zoom Text med tal är grymt när en 20-sidor lång VP ska korrekturläsas. Nu är jag nöjd med utkastet.
4. Det är kul att exprimentera med siffror.
5. Taxichauffören talade om för mig att jag stod på fel plats när jag skulle hämtas från jobbet. "Nummer 50 ligger i vändzoonen, inte där". Ursäkta! Skulle inte jag veta var jag jobbar längre...
6. Jag kan klara mig utan en fungerande mobil, dock föredrar jag att välja själv om den ska användas eller inte.
7. Jag har fått höra att jag är modig eftersom jag vågar trycka på en massa knappar, för att sedan se vad som händer. Undrar om alla håller med. I den stunden kom jag att tänka på när jag raderade alla e-postadresser till lokalföreningens medlemmar. Fast just då var jag mest glad över att det inte var distriktets medlemmars e-postadresser eller hela hemsidan.
8. Solen strålade idag.
9. Vissa tycks tro att frihet handlar om att man får handla hur som helst.
10. Min spelkompis och fika kompis från Norrköping lyckas formulera kommentarer mitt i prick lite då och då, du är så bra!
2. Kopiatorn låter högre när jag är ensam.
3. Zoom Text med tal är grymt när en 20-sidor lång VP ska korrekturläsas. Nu är jag nöjd med utkastet.
4. Det är kul att exprimentera med siffror.
5. Taxichauffören talade om för mig att jag stod på fel plats när jag skulle hämtas från jobbet. "Nummer 50 ligger i vändzoonen, inte där". Ursäkta! Skulle inte jag veta var jag jobbar längre...
6. Jag kan klara mig utan en fungerande mobil, dock föredrar jag att välja själv om den ska användas eller inte.
7. Jag har fått höra att jag är modig eftersom jag vågar trycka på en massa knappar, för att sedan se vad som händer. Undrar om alla håller med. I den stunden kom jag att tänka på när jag raderade alla e-postadresser till lokalföreningens medlemmar. Fast just då var jag mest glad över att det inte var distriktets medlemmars e-postadresser eller hela hemsidan.
8. Solen strålade idag.
9. Vissa tycks tro att frihet handlar om att man får handla hur som helst.
10. Min spelkompis och fika kompis från Norrköping lyckas formulera kommentarer mitt i prick lite då och då, du är så bra!
Färger i dagar
Det mräks på hela kontoret när det är måndag. Hur man än vänder och vrider på måndagen, så är dey alltid en måndag. Hm, förmodligen gäller exakt samma fenomen för resterande veckodagar men som sagt, måndagar är något utöver det vanliga. Att det är måndag märks även hemma hos mig - för då får jag ingen choklad, trots behovet. Tur att det bara är måndag en gång i veckan eller fyra gånger i måndaden eller cirka 48 gånger på under ett år. I relation till mängden dagar är det ingenting eller mja 1/7 är det förstås.
Kanske upplevs den här veckan som lite extra seg, då längtan efter Turkiet, semester och sociala aktiviteter börjar närma sig med stormsteg. På söndag, ja då är det Alanya för hela slanten. Behöver jag säga att jag LÄNGTAR!! Då får jag vara varandrabäst med Fröken Smaragd i en hel vecka, samt sola, bada och umgås med fina människor. Det är härligt att alla vi på kontoret ska med på resan, kanske synd för kansliet som får rå om sig självt men det ska nog gå bra.
Förresten. Har ni någonsin reflekterat över vilka fäger våra veckodagar symboliserar för er. Jag gör det lite då och då.
Måndag: blålila
Tisdag: rosa
Onsdag: organge
Torsdag: röd
Fredag: svart
Lördag: grön
Söndag: gul
Ha det gott nu :)
Kanske upplevs den här veckan som lite extra seg, då längtan efter Turkiet, semester och sociala aktiviteter börjar närma sig med stormsteg. På söndag, ja då är det Alanya för hela slanten. Behöver jag säga att jag LÄNGTAR!! Då får jag vara varandrabäst med Fröken Smaragd i en hel vecka, samt sola, bada och umgås med fina människor. Det är härligt att alla vi på kontoret ska med på resan, kanske synd för kansliet som får rå om sig självt men det ska nog gå bra.
Förresten. Har ni någonsin reflekterat över vilka fäger våra veckodagar symboliserar för er. Jag gör det lite då och då.
Måndag: blålila
Tisdag: rosa
Onsdag: organge
Torsdag: röd
Fredag: svart
Lördag: grön
Söndag: gul
Ha det gott nu :)
Det mest självklara skall inte glömmas bort.
En skön och ledig söndag rullar på i ett relativt lagom tempo. I mitt fall kan det kanske betyda vad som helst... :)
Dagen har bjudit på mycket kaffe, balkong och reflektioner. Musik, film, samtal och en och annan nyhet har väckt mina tankar samt känslor till liv. Med en stor blå kopp fylld med varmt kaffe med lagom mycket mjölk, har jag suttit och reflekterat samt analyserat de mest självklara sakerna i världen. I alla fall sådant som borde vara helt självklart för de allra flesta av oss. Dock bevisar verkligheten emellanåt, (ibland lite för ofta) att så inte är fallet.
Förmodligen kommer det alltid att finnas saker som får mig att förundras, sucka och bli allmänt förvirrad. Många minnen har vaknat till den här helgen och ibland är det nog nyttigt att försöka göra upp med sig själv samt föröska förstå sig på sina egna reaktioner. Jag är övertygad om att jag har lättare att förstå andra om jag kan identifiera mig själv i olika situationer. Kan man identifera sin egen kultur förstår man ju tillexempel sig på andras bättre eller i alla fall så kan man inse värdet av skilda kulturer. Hur som helst, ni läser så länge ni orkar läsa om klyschor. Min uppfattning och därmed inställning är att även de mest självklara sakerna behöver skrivas ner, inte för att jag tror att det förändrar något men bara för att ja..
Jag värderar som flera av er vet principer och värdegrundsdiskussioner högt och det bevisar det här inlägget. Förmodligen är det dock som det konstaterades förra helgen, att vi är överrens om just nedanstående, frågan är kanske snarare vilken metod som ska användas för att nå dit.
Hur kan vi förvänta oss att människor som lever under hot och våld ska våga göra motstånd mot regimer, när många fria indvider i Landet Lagom Mellanmjölk inte ens vågar sätta ner foten och protestera mot sina vänners ageranden? Vart är världen på väg när vi inte vågar stå upp för det mest självklara, nämligen allas lika värde. Det snackas så mycket om jämlikhet, solidariet och öppenhet men det räcker ju inte att enbart hävda att det är fina saker om man lever på motsatt vis. När människor som befinner sig i trygghet inte vågar säga ifrån för att stå upp för att alla ska behandlas väl, då är världen illa ute. Då kan jag lättare förstå varför det försegår så många krig och maktkamper runt om i världen.
Att minimera antalet krig eller värna om alla människoliv handlar inte bara om att vara ute i stora världen och försöka förändra politiska beslut. Nej, mycket börjar i vår egen vardag, hos oss själva och hos våra kollegor och vänner. Vi måste alla ta makten över oss själva, fatta våra beslut och vara medvetna om vad vi tycker samt hur vi förhåller oss samt lever i relation till våra åsikter.
Jag tycker inte om att påstå att jag hatar saker, för att hata är ingen optimal utgångspunkt men det finns faktiskt ett resonemang jag ogillar skarpt. "Det spelar ingen roll om bara jag agerar, för det är så många som gör det motsatta". Jaha ja, om alla resonerade så, så förstår jag än mer varför folk behandlas illa både lokalt, nationellt och internationellt. Kampen för ett mer humant samhälle börjar hos dig och mig - ingen annanstans. Vi bär alla på ett ansvar, ett ansvar för att säga ja eller nej. Ett ansvar för att agera aktivt. Aktiva beslut är viktiga, beslut som var och en kan motivera för sig själv och för andra är de bästa och finaste. Den dag man inte vet varför man gör som man gör, då är man ute på riktigt hal is.
Framtiden är allas ansvar, den dag man slutar att bry sig ja då vet jag inte vad jag ska tro.
Vi är alla del av det hela, en del av något stort och fantastiskt. Vi är en droppe i ett mäktigt hav och varje droppes handling och agerande är en viktig del. Varje drippe har sitt ansvar för att sända ut kärlek och öppenhet. Jag brukar få höra att jag är tjötig, präktig och kanske även aningen jobbig men det är jag stolt över.
Nu minns jag inte vem, men en klok person sa någon gång under andra världskriget något i stil med att det inte är de ondas onska som är det farliga, utan de goda människornas feghet. Jag INSTÄMMER till 100 %. Inte för att jag tror att världen är uppdelad i goda respektive onda individer. Varje unik person består av bra och mindre bra egenskaper, som man kan välja att använda på olika sätt. Det som avgör måste la vara hur vi väljer att förvalta och nyttja våra egenskaper. Det finns ju en fram- och en baksida på allting, att vara pratig, envis och effektiv kan ju både ha för- och nackdelar beroende på sammanhang och situiation. Det är med andra ord kontexten som avgör.
En av mina klokaste vänner alltså Rubinen sa under veckan (minns inte ordagrant) att folk borde lägga ner mindre tid på att sätta upp regler för hur man ska leva och bara leva rätt istället. Jag håller verkligen med. Nu har jag rabblat en del om hur man ska leva och ja vad hjälper det. Jag hoppas att jag är hyfsat duktig på att leva som jag lär, sedan har jag precis som alla andra mina brister och förbättringspotensial. Felfri är inte ens solen och än mindre jag. Fast tur är la det, det hade varit väldigt tråkigt om utvecklingspotensialen var noll.
Dagens inlägg får avslutas med ett konstaterande "bitchiga samtal med fröken Vis förälnger livet lika gott som ett härligt skratt".
Dagen har bjudit på mycket kaffe, balkong och reflektioner. Musik, film, samtal och en och annan nyhet har väckt mina tankar samt känslor till liv. Med en stor blå kopp fylld med varmt kaffe med lagom mycket mjölk, har jag suttit och reflekterat samt analyserat de mest självklara sakerna i världen. I alla fall sådant som borde vara helt självklart för de allra flesta av oss. Dock bevisar verkligheten emellanåt, (ibland lite för ofta) att så inte är fallet.
Förmodligen kommer det alltid att finnas saker som får mig att förundras, sucka och bli allmänt förvirrad. Många minnen har vaknat till den här helgen och ibland är det nog nyttigt att försöka göra upp med sig själv samt föröska förstå sig på sina egna reaktioner. Jag är övertygad om att jag har lättare att förstå andra om jag kan identifiera mig själv i olika situationer. Kan man identifera sin egen kultur förstår man ju tillexempel sig på andras bättre eller i alla fall så kan man inse värdet av skilda kulturer. Hur som helst, ni läser så länge ni orkar läsa om klyschor. Min uppfattning och därmed inställning är att även de mest självklara sakerna behöver skrivas ner, inte för att jag tror att det förändrar något men bara för att ja..
Jag värderar som flera av er vet principer och värdegrundsdiskussioner högt och det bevisar det här inlägget. Förmodligen är det dock som det konstaterades förra helgen, att vi är överrens om just nedanstående, frågan är kanske snarare vilken metod som ska användas för att nå dit.
Hur kan vi förvänta oss att människor som lever under hot och våld ska våga göra motstånd mot regimer, när många fria indvider i Landet Lagom Mellanmjölk inte ens vågar sätta ner foten och protestera mot sina vänners ageranden? Vart är världen på väg när vi inte vågar stå upp för det mest självklara, nämligen allas lika värde. Det snackas så mycket om jämlikhet, solidariet och öppenhet men det räcker ju inte att enbart hävda att det är fina saker om man lever på motsatt vis. När människor som befinner sig i trygghet inte vågar säga ifrån för att stå upp för att alla ska behandlas väl, då är världen illa ute. Då kan jag lättare förstå varför det försegår så många krig och maktkamper runt om i världen.
Att minimera antalet krig eller värna om alla människoliv handlar inte bara om att vara ute i stora världen och försöka förändra politiska beslut. Nej, mycket börjar i vår egen vardag, hos oss själva och hos våra kollegor och vänner. Vi måste alla ta makten över oss själva, fatta våra beslut och vara medvetna om vad vi tycker samt hur vi förhåller oss samt lever i relation till våra åsikter.
Jag tycker inte om att påstå att jag hatar saker, för att hata är ingen optimal utgångspunkt men det finns faktiskt ett resonemang jag ogillar skarpt. "Det spelar ingen roll om bara jag agerar, för det är så många som gör det motsatta". Jaha ja, om alla resonerade så, så förstår jag än mer varför folk behandlas illa både lokalt, nationellt och internationellt. Kampen för ett mer humant samhälle börjar hos dig och mig - ingen annanstans. Vi bär alla på ett ansvar, ett ansvar för att säga ja eller nej. Ett ansvar för att agera aktivt. Aktiva beslut är viktiga, beslut som var och en kan motivera för sig själv och för andra är de bästa och finaste. Den dag man inte vet varför man gör som man gör, då är man ute på riktigt hal is.
Framtiden är allas ansvar, den dag man slutar att bry sig ja då vet jag inte vad jag ska tro.
Vi är alla del av det hela, en del av något stort och fantastiskt. Vi är en droppe i ett mäktigt hav och varje droppes handling och agerande är en viktig del. Varje drippe har sitt ansvar för att sända ut kärlek och öppenhet. Jag brukar få höra att jag är tjötig, präktig och kanske även aningen jobbig men det är jag stolt över.
Nu minns jag inte vem, men en klok person sa någon gång under andra världskriget något i stil med att det inte är de ondas onska som är det farliga, utan de goda människornas feghet. Jag INSTÄMMER till 100 %. Inte för att jag tror att världen är uppdelad i goda respektive onda individer. Varje unik person består av bra och mindre bra egenskaper, som man kan välja att använda på olika sätt. Det som avgör måste la vara hur vi väljer att förvalta och nyttja våra egenskaper. Det finns ju en fram- och en baksida på allting, att vara pratig, envis och effektiv kan ju både ha för- och nackdelar beroende på sammanhang och situiation. Det är med andra ord kontexten som avgör.
En av mina klokaste vänner alltså Rubinen sa under veckan (minns inte ordagrant) att folk borde lägga ner mindre tid på att sätta upp regler för hur man ska leva och bara leva rätt istället. Jag håller verkligen med. Nu har jag rabblat en del om hur man ska leva och ja vad hjälper det. Jag hoppas att jag är hyfsat duktig på att leva som jag lär, sedan har jag precis som alla andra mina brister och förbättringspotensial. Felfri är inte ens solen och än mindre jag. Fast tur är la det, det hade varit väldigt tråkigt om utvecklingspotensialen var noll.
Dagens inlägg får avslutas med ett konstaterande "bitchiga samtal med fröken Vis förälnger livet lika gott som ett härligt skratt".
Tid eller pengar eller båda
Vår käre vän Guldklimpen springer väldigt sällan men idag har hjon själv erkänt att hon springer för en sak, nämligen pengar. Har hon köpt en tågbiljett för 500 kr, så skulle det allt bli fart på henne om tiden var knapp! Jag, diamanten kutar däremot för att inte förlora tid eller snarare för att vinna mer tid. I mitt fall behöver det verkligen inte andla om pengar, utan jag vill bara inte slösa tid på att stå och vänta på kollektivtrafiken, inte när tiden kan vigas åt jobb eller socialt umgänge. Vem är mest moderat? Vid närmare eftertanke sparar dock Guldklimpen både tid och pengar på att se till att hinna med sitt tåg.... Och jag sparar pengar genom att se till att aldrig vänta i onödan, så det så. Vi har bara lite olika perspktiv på saker och ting.
kafferepet hos den söta Rubinen var mycket trevligt, många goa skratt fyllde hennes hemtrevliga kök. Men vad vi tjötade om stannar runt kaffebordet. Privata saker håller man nämligen för sig själv.
Det är inte alltid som jag känner för att vara ambassadör för hela "synskaderörelsen" men det tycks man vackert få vara, i alla fall vid de tillfällena som arbetsresorna vinner framför kollektivtrafiken. Igår fick jag kommenteraren "du måste vara en revoltionär, eftersom du arbetar, är så engagerad, det är väl rätt få som ser dåligt som jobbar".
Jo, visst är det så fast frågan är väl snarare vad det beror på. Anledningen till att arbetslösheten bland personer med en synnedsättning i arbetsför ålder ligger på omkring 50 % beror knappast på ovilja eller lathet, utan snarare på negativa attityder från arbetsgivare/allmänheten i stort. Att vår målgrupp inte ses som en resurs på arbetsmarknaden är skrämmaden, mycket kompetens går förload på grund av fördomar. Att man ständigt möts av fördomar leder tillslut till dåligt självförtroende och en dålig självkänsla, vilket i värsta fall leder till att folk slutar att aktivt söka jobb. Egentligen orkade jag inte ta den där diskussionen med han som körde mig hem, jag var dödstrött men vad ade jag för val?
Nu lockar trevlig matlagning och en mysig filmkväll i all ensamhet. LOVE!!
För hög lön????
Det är dumt att försöka hinna mer än man hinner och ännu dummare är det att tro att stress och tempo löser alla världens problem. Utöver detta bör man inse vad man orkar och inte orkar.
Varje dag skänker en lärdom. Under den här dagen har jag nog på riktigt lärt mig att det inte enbart är antal presterade saker som räknas. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag hinner om jag är helt slut efter. Att träna efter jobbet var ingen hit, i alla fall inte under en vecka som tidigare bjudit på sena kvällar.... En sak var i alla fall säker, jag frös inte när jag kom hem, vilket jag gjort hela dagen på kontoret.
Jag fattar inte att jag kan frysa så om händerna med tanke på vilken hastighet mina fingrar rör sig i. Troligen beror just det på att mina händer är så små eller vad tror du fröken vis?
Jag gör ett nytt försök med träningen imorgon, då blir det body pump. Därefter blir det kafferep hos den finaste Rubinen i stan.
Ett riktigt Catta-resonemang tog form i mitt huvud på väg hem från träningen. Det var nämligen så att jag redan hade för mycket saker med mig att släpa på, jobbväska, träningsbag, en kebabtallrik. SUCK. I det läget tänkte jag, "jaja, har jag redan fr mycket att bära så kan jag la bära lite till, då sparar jag ju tid under helgen". Detta resulterade därför i att jag tog vägen inom ICA och veckohandlade. Nu känns det underbart att ha det gjort men jag skällde lite på mig själv under vägen hem. Att jag alltid måste ha så bråttom och alltid spara in denna ovärderliga tid.
Haha, igår beräknade jag restiden till jobbet i detalj och drog slutsatsen att jag sparar tre HELA minuter om jag åker spårvagn istället för buss från stan.
I helgen är det lönehelg för alla er som inte noterat det. Jag har fått mina båda löner och är nöjd. När jag granskade lönespecifikationen var jag dock otroligt fundersam. Jag trodde mig ha fått 560 kr för mycket i lön. Ärlig som jag är påbörjade jag en process med tillbakabetalning tills kvinnan på bokföringsfirman skickar ett mail till mig och skriver att jag har rätt till semesterersättning och inte ska betala tillbaka något. Jaså... Hade inte en susning om att det skulle innebära mer pengar. Dock instämmer jag i att arbetsgivaren inte ska få ta del av min lön för den förtjänar jag rätt bra själv.
Nu är det helg med lugn och ro. Jag har två planer: 1. Att fika med mina fina stenvänner, 2. Bara slappa och prioritera mig själv.
Varje dag skänker en lärdom. Under den här dagen har jag nog på riktigt lärt mig att det inte enbart är antal presterade saker som räknas. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag hinner om jag är helt slut efter. Att träna efter jobbet var ingen hit, i alla fall inte under en vecka som tidigare bjudit på sena kvällar.... En sak var i alla fall säker, jag frös inte när jag kom hem, vilket jag gjort hela dagen på kontoret.
Jag fattar inte att jag kan frysa så om händerna med tanke på vilken hastighet mina fingrar rör sig i. Troligen beror just det på att mina händer är så små eller vad tror du fröken vis?
Jag gör ett nytt försök med träningen imorgon, då blir det body pump. Därefter blir det kafferep hos den finaste Rubinen i stan.
Ett riktigt Catta-resonemang tog form i mitt huvud på väg hem från träningen. Det var nämligen så att jag redan hade för mycket saker med mig att släpa på, jobbväska, träningsbag, en kebabtallrik. SUCK. I det läget tänkte jag, "jaja, har jag redan fr mycket att bära så kan jag la bära lite till, då sparar jag ju tid under helgen". Detta resulterade därför i att jag tog vägen inom ICA och veckohandlade. Nu känns det underbart att ha det gjort men jag skällde lite på mig själv under vägen hem. Att jag alltid måste ha så bråttom och alltid spara in denna ovärderliga tid.
Haha, igår beräknade jag restiden till jobbet i detalj och drog slutsatsen att jag sparar tre HELA minuter om jag åker spårvagn istället för buss från stan.
I helgen är det lönehelg för alla er som inte noterat det. Jag har fått mina båda löner och är nöjd. När jag granskade lönespecifikationen var jag dock otroligt fundersam. Jag trodde mig ha fått 560 kr för mycket i lön. Ärlig som jag är påbörjade jag en process med tillbakabetalning tills kvinnan på bokföringsfirman skickar ett mail till mig och skriver att jag har rätt till semesterersättning och inte ska betala tillbaka något. Jaså... Hade inte en susning om att det skulle innebära mer pengar. Dock instämmer jag i att arbetsgivaren inte ska få ta del av min lön för den förtjänar jag rätt bra själv.
Nu är det helg med lugn och ro. Jag har två planer: 1. Att fika med mina fina stenvänner, 2. Bara slappa och prioritera mig själv.
"Ditt hål är för stort"
Jag kan inte vissla för mitt hål är för stort, japp så är faktiskt fallet. Istället låter jag som en uggla, inte mig emot för jag är ju precis lika klok och smart som en sådan.
I tid och otid har jag försökt förklara för en rent ut sagt korkad instans att jag har flyttat och önskar ändra adress i deras register. I dag tappade jag fulltständigt tålamodet på att posten konstant hamnar fel och ringde upp stället och krävde en förklaring på varför jag fortfarande får all post från dem till den C/o adress jag angivit när jag flyttade till Sveriges framsida.
Först kopplas jag fram och tillbaka typ tio gånger och fick därmed äran att stå i säkert fem olika telefonköer, där ALLA så vänligt meddelar att jag är placerad i kö och att de tar emot mitt samtal så FORT SOM MÖJLIGT! Tror jag säkert sa jag högt för mig själv och stönade ljudligt, såklart svarade någon exakt då. Men men, jag hatar när saker går långsamt, det gör de alldeles för ofta.
Den sista damen jag fick tala med konstaterade att jag är bosatt på H men att min post anländer till en C/o adress. Jaja, suckade jag men ändra det då. "Nej, det går inte, någon har sagt att du vill ha posten till den där C/-adressen" URSÄKTA! "Hallå eller? Är du dum på riktigt" flög det genom mitt huvud men höll inne med ´den kommentaren. Istället förklarade jag pedagogiskt att jag tidigare velat ha posten dit då jag var bosatt där men numera gärna vill ha posten till min nya adress. Tveksamheten verkade inte avta, hon tycktes tro att det var innehavaren av C/o-adressen som skulle fatta det beslutet. Just det fick mig dock att flyga rätt i taket och på tre röda hade hon löst hela problemet. Trodde hon att C/o-personen var min förvaltare eller? I så fall hade jag haft världens mest godhjärtade sådan men föredrar nog att fatta egna beslut. Hon passade även på att undra om jag aldrig möter hon som bor på C/o adressen, jag ansåg det inte alls relevant att förklara att det är en kollega till mig, utan svararde kort nej. Nu hoppas jag därför att all post hamnar rätt.
En 20-sidor lång verksamhetsplan är nedskriven och ska nu bara godkännas som förslag av arbetsgivarna. Härliga tider. Från och med nu kommer det bli mycket enklare att söka ekonomiska medel till föreningen. Jippie!
Det är bra att arbeta hårt oc undvika avslappnning för då slipper man bli sjuk.
Vad har hänt mer idag? Jo massor av mail med frågor och information har skickats till olika grupper på jobbet. Jag har inevnterat såväl lokaler som övergångsställen.
Veckans mening tycks vara: Tyvärr jag kan inte för jag har möte...... Borde förövrigt diska innan jag har nästa möte.
I tid och otid har jag försökt förklara för en rent ut sagt korkad instans att jag har flyttat och önskar ändra adress i deras register. I dag tappade jag fulltständigt tålamodet på att posten konstant hamnar fel och ringde upp stället och krävde en förklaring på varför jag fortfarande får all post från dem till den C/o adress jag angivit när jag flyttade till Sveriges framsida.
Först kopplas jag fram och tillbaka typ tio gånger och fick därmed äran att stå i säkert fem olika telefonköer, där ALLA så vänligt meddelar att jag är placerad i kö och att de tar emot mitt samtal så FORT SOM MÖJLIGT! Tror jag säkert sa jag högt för mig själv och stönade ljudligt, såklart svarade någon exakt då. Men men, jag hatar när saker går långsamt, det gör de alldeles för ofta.
Den sista damen jag fick tala med konstaterade att jag är bosatt på H men att min post anländer till en C/o adress. Jaja, suckade jag men ändra det då. "Nej, det går inte, någon har sagt att du vill ha posten till den där C/-adressen" URSÄKTA! "Hallå eller? Är du dum på riktigt" flög det genom mitt huvud men höll inne med ´den kommentaren. Istället förklarade jag pedagogiskt att jag tidigare velat ha posten dit då jag var bosatt där men numera gärna vill ha posten till min nya adress. Tveksamheten verkade inte avta, hon tycktes tro att det var innehavaren av C/o-adressen som skulle fatta det beslutet. Just det fick mig dock att flyga rätt i taket och på tre röda hade hon löst hela problemet. Trodde hon att C/o-personen var min förvaltare eller? I så fall hade jag haft världens mest godhjärtade sådan men föredrar nog att fatta egna beslut. Hon passade även på att undra om jag aldrig möter hon som bor på C/o adressen, jag ansåg det inte alls relevant att förklara att det är en kollega till mig, utan svararde kort nej. Nu hoppas jag därför att all post hamnar rätt.
En 20-sidor lång verksamhetsplan är nedskriven och ska nu bara godkännas som förslag av arbetsgivarna. Härliga tider. Från och med nu kommer det bli mycket enklare att söka ekonomiska medel till föreningen. Jippie!
Det är bra att arbeta hårt oc undvika avslappnning för då slipper man bli sjuk.
Vad har hänt mer idag? Jo massor av mail med frågor och information har skickats till olika grupper på jobbet. Jag har inevnterat såväl lokaler som övergångsställen.
Veckans mening tycks vara: Tyvärr jag kan inte för jag har möte...... Borde förövrigt diska innan jag har nästa möte.
Nu attesteras till och med mina privata räkningar!
Yrkesskadad eller yrkesskadad? Det är den stora frågan....
En elräkning hade så snällt och fint infunnit sig innanför min dörr när jag kom hem, tack tack! På rutin studerade jag räkningen mycket noga, funderade lite och tänkte "hm, vad billigt, har vi inte förbrukat mer el än så här". Jag förflyttade mig mot mitt funktionella skrivbord. Väl vid bordet hann jag dock hejda mig. Vad håller jag på med? Jo, attestera var det! Men varför? Den privata ekonomin sköter jag så gott om själv och den behöver inte attesteras eller konteras vad jag vet. Lite arbetsskadad är jag förmodligen av allt attesterande som kansliet erbjuder.
Haha, tänk om jag hade packat ner elräkningen i väskan och placerat den i facket som kollegan tömmer emellanåt och fraktar till redovisningsfirman. En sak är i alla fall säker: lönen hade räckt desto längre. Jag är glad så länge jag inte stoppar ner mina räkningar i ett skrivbordsfack och förväntar mig att de betalas av sig självt, då har jag snart varken hushållsel, bredband eller lägenhet kvar men troligen några fler skulder. Bara att välja. Jag undrar vad nästa arbetsskada kommer att bestå i. Kanske gör jag ett schema till nästa utekväll eller ännu bättre en ansökan om eknomiska medel till min nästa fest. Då får jag bara inte glömma att redovisa medlen ordentligt. På tal om att komma ihåg. Jag glömde faktiskt inte att ta hem mina jobbnycklar, fast jag höll på att glömma de i fönstret. Minnet är värdelöst just nu tyvärr. Jag minns däremot mitt nam, jag heter Prusiluskan.
Ja, det var väl det roligaste som hänt idag. Bamse försökte dock med liv och lust liva upp stämningen på jobbet under fikapausen men nja, jag var inte riktigt på humör. Just nu har jag inte riktigt tid att försöka förstå skämt för det är tiotusen andra saker som kräver min uppmärksamhet. Men det känns tryggt att någon anstränger sig för att vi ska ha kul :). Guldklimpen tipsade mig om någon länk om hundar och katter, något om deras vardag och vad som gör de glada. Typ att matte och husse åtvänder hem. Jag konstaterade att det bästa jag vet om dagarna är när jag får svar på mina mail.
Ikväll är det för "omväxlingsskull" ett telefonmöte. Den här gången med de andra som precis som lyckliga jag fått äran att represntera föreningen under systerföreningens kongress i oktober. Vi ska diskutera handlingar och undersöka om vi ska kläcka fram lite yrkanden. Sedan förra mötet har min uppgift främt bestått i att läsa ett etiskt program. Nu efter nmånga om och men är det gjort och jag kan ha synpunkter om jag vill. Eller så kan jag välja att förstå hur de tänker. Etik är inte svart eller vitt fast vad är det egentligen?
Hur långt ska man analysera saker man finner helt självklara? Kanske långt, det är ju inte alls säkert att alla andra finner att samma saker som jag är självklara.
Nu ska jag hämta en tröja och ladda för möte.
En elräkning hade så snällt och fint infunnit sig innanför min dörr när jag kom hem, tack tack! På rutin studerade jag räkningen mycket noga, funderade lite och tänkte "hm, vad billigt, har vi inte förbrukat mer el än så här". Jag förflyttade mig mot mitt funktionella skrivbord. Väl vid bordet hann jag dock hejda mig. Vad håller jag på med? Jo, attestera var det! Men varför? Den privata ekonomin sköter jag så gott om själv och den behöver inte attesteras eller konteras vad jag vet. Lite arbetsskadad är jag förmodligen av allt attesterande som kansliet erbjuder.
Haha, tänk om jag hade packat ner elräkningen i väskan och placerat den i facket som kollegan tömmer emellanåt och fraktar till redovisningsfirman. En sak är i alla fall säker: lönen hade räckt desto längre. Jag är glad så länge jag inte stoppar ner mina räkningar i ett skrivbordsfack och förväntar mig att de betalas av sig självt, då har jag snart varken hushållsel, bredband eller lägenhet kvar men troligen några fler skulder. Bara att välja. Jag undrar vad nästa arbetsskada kommer att bestå i. Kanske gör jag ett schema till nästa utekväll eller ännu bättre en ansökan om eknomiska medel till min nästa fest. Då får jag bara inte glömma att redovisa medlen ordentligt. På tal om att komma ihåg. Jag glömde faktiskt inte att ta hem mina jobbnycklar, fast jag höll på att glömma de i fönstret. Minnet är värdelöst just nu tyvärr. Jag minns däremot mitt nam, jag heter Prusiluskan.
Ja, det var väl det roligaste som hänt idag. Bamse försökte dock med liv och lust liva upp stämningen på jobbet under fikapausen men nja, jag var inte riktigt på humör. Just nu har jag inte riktigt tid att försöka förstå skämt för det är tiotusen andra saker som kräver min uppmärksamhet. Men det känns tryggt att någon anstränger sig för att vi ska ha kul :). Guldklimpen tipsade mig om någon länk om hundar och katter, något om deras vardag och vad som gör de glada. Typ att matte och husse åtvänder hem. Jag konstaterade att det bästa jag vet om dagarna är när jag får svar på mina mail.
Ikväll är det för "omväxlingsskull" ett telefonmöte. Den här gången med de andra som precis som lyckliga jag fått äran att represntera föreningen under systerföreningens kongress i oktober. Vi ska diskutera handlingar och undersöka om vi ska kläcka fram lite yrkanden. Sedan förra mötet har min uppgift främt bestått i att läsa ett etiskt program. Nu efter nmånga om och men är det gjort och jag kan ha synpunkter om jag vill. Eller så kan jag välja att förstå hur de tänker. Etik är inte svart eller vitt fast vad är det egentligen?
Hur långt ska man analysera saker man finner helt självklara? Kanske långt, det är ju inte alls säkert att alla andra finner att samma saker som jag är självklara.
Nu ska jag hämta en tröja och ladda för möte.
Var är vägen på väg fröken Smaragd?
Hur sammanfattar man en fantastisk helg som gick lite för fort? En helg som bjöd på skratt, kvalificerat skitsnack och kommentarer som enbart en Diamant och en Smaragd kan åstadkomma tillsammans. Vi har definitivt tillämpat begreppet varandragoa i helgen.
* Jag FATTAR inte för jag har så små händer!
* Någon borde driva frågan om fler bussar till Ullricehamn...
* Ta inget förgivet för allt i världen!! Då kan man drabbas av en matlåda utan korv!
(Kom därför ihåg korven fast idag var dte la tillbehöret som tog slut.)
* Vad är mest intressant? Politik eller Oh boj burkar? I min värld är dock allt politik i slutet. Det är spännande att diskutera politik med någon som egentligen inte har samma uppfattningar som en själv men om man nöjer sig med att framhålla målet, ja då kan vi alla vara överens. "Fler arbetstillfällen behövs", "Vi ska värna och vara rädd om unga, gamla och sjuka", "Samhällets regler ska vara rättvisa", "Demokratin är viktig att bevara". Jo, jag och Sandhögen som har olika politiska färger var såklart eniga om detta men vi skulle troligen lösa samhällsproblemen på olika vis om vi fick möjlighet. Smaragden tyckte med all rätta att det blev lite patiskt när vi diskuterade sådant vi var helt överens om.
* Lagom är tråkigt, det är i alla fall tråkigt när man ska diskutera.
* Man kan ju inte äta VÅRRULLAR på HÖSTEN!!! Sedan lägger Sandhögen ifrån sig VÅRRULLEN på diskbänken och går därifrån... Smaragden anser dock att det går alldeles utmärkt och mumsar förnöjt i sig den. I mitt huvud pågår en kamp mellan skratt och gråt. (Undrar om Smaragden brukar äta allt som ligger på diskbänkenj i vanliga fall?)
* Visste ni att Sandhögar kunde laga mat och köra bil :P. Inte jag heller, förrän i helgen.
* Stefan-mat smakar precis som Kinamat!!
* Svensson Svensson finns på riktigt!
* "Hm, oj var är jag? Hur tar jag mig till centralen?" Kan du flyga frågar busschaffisen och ser allvarlig ut.
Nej, säger jag oförstående. Okej, ja då kommer du nog inte komma dit svarar mannen i lugn ton. Jag blir ganska paff men tror förstås att jag har hamnat på fel hållplats och råkat kliva av vid Landvetter istället. Jaja, inte hela världen, får väl på något sätt transportera mig därifrån. Jag börjar gå och då förstår jag att jag har hamnat 100 m från centralen :). En tjej erbjuder sitt sällskap och jag tackar ödmjukast.
* "Jag är ingen IDIOT utan ett PUCKO!"
Ovannämnda saker kan tyckas något märkliga men för mig och finaste Fröken Vis var det en fantastiskt rolig helg. Även djupa ämnen som självständighet, tillgänglighet, jämlikhet och begreppet professionell avverkades.
Det är också spännande att diskutera att en del kan göra precis vad som helst utan att man reagerar eller snarare agerar. Det är också intressant att olika människor kan locka fram så olika sidor hos en. Smaragden är nog en av de som i alla fall lockar fram min Diamant-sida, kanske till och med Mjukis-Catta.
1 + 1 = 2 men en sandhög + en sandhög är faktiskt bara en sandhög.
Nu får jag försöka ladda för en ny arbetsvecka.
* Jag FATTAR inte för jag har så små händer!
* Någon borde driva frågan om fler bussar till Ullricehamn...
* Ta inget förgivet för allt i världen!! Då kan man drabbas av en matlåda utan korv!
(Kom därför ihåg korven fast idag var dte la tillbehöret som tog slut.)
* Vad är mest intressant? Politik eller Oh boj burkar? I min värld är dock allt politik i slutet. Det är spännande att diskutera politik med någon som egentligen inte har samma uppfattningar som en själv men om man nöjer sig med att framhålla målet, ja då kan vi alla vara överens. "Fler arbetstillfällen behövs", "Vi ska värna och vara rädd om unga, gamla och sjuka", "Samhällets regler ska vara rättvisa", "Demokratin är viktig att bevara". Jo, jag och Sandhögen som har olika politiska färger var såklart eniga om detta men vi skulle troligen lösa samhällsproblemen på olika vis om vi fick möjlighet. Smaragden tyckte med all rätta att det blev lite patiskt när vi diskuterade sådant vi var helt överens om.
* Lagom är tråkigt, det är i alla fall tråkigt när man ska diskutera.
* Man kan ju inte äta VÅRRULLAR på HÖSTEN!!! Sedan lägger Sandhögen ifrån sig VÅRRULLEN på diskbänken och går därifrån... Smaragden anser dock att det går alldeles utmärkt och mumsar förnöjt i sig den. I mitt huvud pågår en kamp mellan skratt och gråt. (Undrar om Smaragden brukar äta allt som ligger på diskbänkenj i vanliga fall?)
* Visste ni att Sandhögar kunde laga mat och köra bil :P. Inte jag heller, förrän i helgen.
* Stefan-mat smakar precis som Kinamat!!
* Svensson Svensson finns på riktigt!
* "Hm, oj var är jag? Hur tar jag mig till centralen?" Kan du flyga frågar busschaffisen och ser allvarlig ut.
Nej, säger jag oförstående. Okej, ja då kommer du nog inte komma dit svarar mannen i lugn ton. Jag blir ganska paff men tror förstås att jag har hamnat på fel hållplats och råkat kliva av vid Landvetter istället. Jaja, inte hela världen, får väl på något sätt transportera mig därifrån. Jag börjar gå och då förstår jag att jag har hamnat 100 m från centralen :). En tjej erbjuder sitt sällskap och jag tackar ödmjukast.
* "Jag är ingen IDIOT utan ett PUCKO!"
Ovannämnda saker kan tyckas något märkliga men för mig och finaste Fröken Vis var det en fantastiskt rolig helg. Även djupa ämnen som självständighet, tillgänglighet, jämlikhet och begreppet professionell avverkades.
Det är också spännande att diskutera att en del kan göra precis vad som helst utan att man reagerar eller snarare agerar. Det är också intressant att olika människor kan locka fram så olika sidor hos en. Smaragden är nog en av de som i alla fall lockar fram min Diamant-sida, kanske till och med Mjukis-Catta.
1 + 1 = 2 men en sandhög + en sandhög är faktiskt bara en sandhög.
Nu får jag försöka ladda för en ny arbetsvecka.
Faran är inte felen
FREDAG, FREDAG, FREDAG, det betyder helg för mig, i alla fall den här veckan. I veckan slängde jag ur mig kommentaren att ledighet är onödigt och tänkte typ att vila kan man väl göra i graven. Hm, problemet är bara att graven lär komma allt för snabbt utan vila så det är väl bäst att koppla av ibland åtminstonde. Därför ska jag ägna mig åt just ledighet i helgen och tillsammans med vem som helst. Utan jag ska besöka klokaste Fröken Vis, som förutom visheten är en fantastisk vän som kan fälla de mest underbara kommentarena.
Planering funkar tydligen inte alltid. Jag hade planerat att sluta omkring kl. 14:00 idag men efter lunch insåg att det får bli en annan gång i en annan tid. Istället för hemgång blev det ett möte, som visserligen var planerat men eftersom ingen svarat att de kunde ha möte tog jag förgivet att mötet inte skulle bli av. En medlem dök dock upp och, ja självklart blev det ett snabbt möte då. Mötet var mycket välbehövligt och resultateten blev goda. Fast det är kanske onödigt att planera in möten, man kan väl bara ansluta sig när det är läge. Planering är alltså dumt! Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det där men men vissa får väl bli glada då.... Än mindre vet jag inte varför jag inte tryckte på delite när jag reflekterat över att meningen nog var aningen onödig.
Varför städar jag inte oftare? Det är ju knäppt med tanke på hur underbart det är med en städad lägenhet. Känslan som jag bär på är underbar. Både hunnit jobba, handla, städa och lagat mat. Tempo är lösenordet. Inget blir gjort av att sitta still och hoppas på bättre tider. Jag misstänker dessutom att dålig syn inte främjar stirrandet efter bättre tider.
"Det är inte farligt att göra fel - det är farligare att inte våga göra fel. Försök inte att vara kung för det är du inte"
Detta var en slutsats som dros under den ekonomiutboldning jag gick i veckan. Orden var formulerade annorlunda av föreläsaren, det där var mer min tolkning. Jag hatar själv att begå misstag, vill att allt jag skriver på jobbet ska vara perfekt osv. Jag vill hinna med allt och vara så duktig men varför? Varför denna duktighetsnojan? Jag har under veckan flera gånger tänkt att folk måste låta folk begå fel. Ibland är misstag bra och bidrar till mer kunskap än vad det gör när någon gång på gång står och pekar med hela handen. Hm, borde driva en kampanj som heter "Våga göra fel". Eller "Våga låta andra göra fel".
Det finns mycket att fundera över. jag med flera behöver nog gå en kurs i ödmjukhet, inte enbart mot andra utan även ödmjukhet mot sig själv. Däremot får det inte vara något dumt jantetrams, det klarar jag inte av. Haha, höll på att skriva att det ska vara balans mellan ödmjukheten och jante men vad menar jag med det? Lagom är sällan bäst men ödmjukhet är bra och att tro på sigt själv är bra. Jaja, kontentan är trots detta rabbel att fel bara är fel och att de oftast kan åtgärdas. Och kan de inte det, ja då är det väl så. Hur som helst så är jag BÄST :).
Hörru, Högskolepuckot, vi får analysera allt vidare framöver!
Planering funkar tydligen inte alltid. Jag hade planerat att sluta omkring kl. 14:00 idag men efter lunch insåg att det får bli en annan gång i en annan tid. Istället för hemgång blev det ett möte, som visserligen var planerat men eftersom ingen svarat att de kunde ha möte tog jag förgivet att mötet inte skulle bli av. En medlem dök dock upp och, ja självklart blev det ett snabbt möte då. Mötet var mycket välbehövligt och resultateten blev goda. Fast det är kanske onödigt att planera in möten, man kan väl bara ansluta sig när det är läge. Planering är alltså dumt! Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det där men men vissa får väl bli glada då.... Än mindre vet jag inte varför jag inte tryckte på delite när jag reflekterat över att meningen nog var aningen onödig.
Varför städar jag inte oftare? Det är ju knäppt med tanke på hur underbart det är med en städad lägenhet. Känslan som jag bär på är underbar. Både hunnit jobba, handla, städa och lagat mat. Tempo är lösenordet. Inget blir gjort av att sitta still och hoppas på bättre tider. Jag misstänker dessutom att dålig syn inte främjar stirrandet efter bättre tider.
"Det är inte farligt att göra fel - det är farligare att inte våga göra fel. Försök inte att vara kung för det är du inte"
Detta var en slutsats som dros under den ekonomiutboldning jag gick i veckan. Orden var formulerade annorlunda av föreläsaren, det där var mer min tolkning. Jag hatar själv att begå misstag, vill att allt jag skriver på jobbet ska vara perfekt osv. Jag vill hinna med allt och vara så duktig men varför? Varför denna duktighetsnojan? Jag har under veckan flera gånger tänkt att folk måste låta folk begå fel. Ibland är misstag bra och bidrar till mer kunskap än vad det gör när någon gång på gång står och pekar med hela handen. Hm, borde driva en kampanj som heter "Våga göra fel". Eller "Våga låta andra göra fel".
Det finns mycket att fundera över. jag med flera behöver nog gå en kurs i ödmjukhet, inte enbart mot andra utan även ödmjukhet mot sig själv. Däremot får det inte vara något dumt jantetrams, det klarar jag inte av. Haha, höll på att skriva att det ska vara balans mellan ödmjukheten och jante men vad menar jag med det? Lagom är sällan bäst men ödmjukhet är bra och att tro på sigt själv är bra. Jaja, kontentan är trots detta rabbel att fel bara är fel och att de oftast kan åtgärdas. Och kan de inte det, ja då är det väl så. Hur som helst så är jag BÄST :).
Hörru, Högskolepuckot, vi får analysera allt vidare framöver!
Syftet målet i livet och retoriken vägen till framgång!
Klockan har passerat midnatt och jag har nyss klivit in i min underbarar lägenhet. När det förträffliga X2000-tåget rullade in Göteborg greps jag av starka patriotiska känslor. Jag Älskar GÖTEBORG! Stockholm är förvisso fint, mäktigt och mysigt på många sätt och vis men Göteborg är faktiskt bäst - det behövs ingen protest.
Många av er anser nog att jag borde ägna mig åt så relevanta saker som sömn. Egentligen tycker väl jag också det, frågan är bara om sängen fyller sin rätta funktion när jag inte är sömnig. Vid typ Skövde snurrade världen tio gånger för fort och jag trodde faktiskt att jag skulle försvinna ner genom golvet av all trötthet, var denna trötthet tog vägen vet jag inte men den går inte att identifiera inom mig i nuläget, kanske försvann trötthet ner i SJ-golvet. Eller så har kroppen bara manat undan trötthetskänslan just för att jag är öbvertrött, då min kloka kropp har insett att någon sömn blir det inte tal om på ett bra tag. Kan vara så. Dygna ska jag däremot försöka undvika, fyra timmar har jag på mig att hinna blogga klart och somna sött på min kudde.
Idag eller snarare gårdagen har ägnats åt marknadsförings- och ekonomikurs i Stockholm, anordnad av en paraplyorganisation för Sveriges alla ungdomsorganisationer. Jag har lärt massor och är RIKTIGT nöjd med dagen. Känner stor tacksamhet till mina arbetsgivare som lät mig gå denna. Inspirationen är stor nu inför alla ansökningar som ska göras och jag tror mig även ha goda förslag på hur vi min arbetsplats kan skaffa och hitta nya medel att finansiera verksamheten. Föreläsaren gick igenom olika grunder inom medelsanskaffning, vilket var bra! Sedan fick vi indviduellt arbeta med vår egen organisation och ta fram konkreta finansieringsmodeller. Jag har varit på ett kreativt humör idag :).
SYFTE, MÅL, PRINCIPER OCH STADGAR har stått i folus för min del. Dessa helt fantastiska dokument och ställningstaganden är ovärderliga även i eknomiska sammahang. Om man inte kan motivera sin egen verksamhets förträfflighet spelar det inte så stor roll om alla läger är jätteroliga. Utan grundläggande värderingar, ideal och principer är en förening i mina ögon ingen riktig förening. Jag älskar principer, mål och förhållningssätt och jag har numera ingått ett löfte med mig själv om att använda min arbetsplats mål och syften mer i alla mina ansökningar. Detta för att vi har ett av de bästa mål och syften man kan ha, referens som vanligt Ahlquist 2011.
Kursen erbjud inte enbart snack om fonder och andra finaniseringsmöjligheter utan även marknadsföring och retorik ur ett generellt perspektiv. Marknadsföringen är ju minst sagt lika viktig i arbetet för att rekrytera nya engagerade och drivande medlemmar. Som sagt, mina hjärna är sprickfärdig av idéer och tankar! Utöver detta har jag kommit underfund med att min arbetsplats är relativt duktiga på marknadsföring, detta tack vare att vi är duktiga på att tala om vad vår verksamhet syftar till. Under dagen mötte jag flera organisationer utan tydliga syften. Jag blev ganska paff måste jag erkänna, fast ku att inse att jag fortfarande arbetar på landets cooolaste ungdomsorganisation!
Bostadskösnack, mångfald och kultur har jag även fått diskutera, vilket varit oerhört stimulerande. Miljöombyte och nytt folk är alltid trevligt trots att jag har de finaste kollegorna i världen.
Citat som inte kommer att glömmas:
"Du verkar ju kunna gå ordentligt. Är du synskadad på riktigt?"
Taxichaffis på T-centralen.
Jag tror att detta får avsluta dagen eller snarare inleda natten. Nu ska jag satsa på en skönhetssömn.
Godnatt!
Många av er anser nog att jag borde ägna mig åt så relevanta saker som sömn. Egentligen tycker väl jag också det, frågan är bara om sängen fyller sin rätta funktion när jag inte är sömnig. Vid typ Skövde snurrade världen tio gånger för fort och jag trodde faktiskt att jag skulle försvinna ner genom golvet av all trötthet, var denna trötthet tog vägen vet jag inte men den går inte att identifiera inom mig i nuläget, kanske försvann trötthet ner i SJ-golvet. Eller så har kroppen bara manat undan trötthetskänslan just för att jag är öbvertrött, då min kloka kropp har insett att någon sömn blir det inte tal om på ett bra tag. Kan vara så. Dygna ska jag däremot försöka undvika, fyra timmar har jag på mig att hinna blogga klart och somna sött på min kudde.
Idag eller snarare gårdagen har ägnats åt marknadsförings- och ekonomikurs i Stockholm, anordnad av en paraplyorganisation för Sveriges alla ungdomsorganisationer. Jag har lärt massor och är RIKTIGT nöjd med dagen. Känner stor tacksamhet till mina arbetsgivare som lät mig gå denna. Inspirationen är stor nu inför alla ansökningar som ska göras och jag tror mig även ha goda förslag på hur vi min arbetsplats kan skaffa och hitta nya medel att finansiera verksamheten. Föreläsaren gick igenom olika grunder inom medelsanskaffning, vilket var bra! Sedan fick vi indviduellt arbeta med vår egen organisation och ta fram konkreta finansieringsmodeller. Jag har varit på ett kreativt humör idag :).
SYFTE, MÅL, PRINCIPER OCH STADGAR har stått i folus för min del. Dessa helt fantastiska dokument och ställningstaganden är ovärderliga även i eknomiska sammahang. Om man inte kan motivera sin egen verksamhets förträfflighet spelar det inte så stor roll om alla läger är jätteroliga. Utan grundläggande värderingar, ideal och principer är en förening i mina ögon ingen riktig förening. Jag älskar principer, mål och förhållningssätt och jag har numera ingått ett löfte med mig själv om att använda min arbetsplats mål och syften mer i alla mina ansökningar. Detta för att vi har ett av de bästa mål och syften man kan ha, referens som vanligt Ahlquist 2011.
Kursen erbjud inte enbart snack om fonder och andra finaniseringsmöjligheter utan även marknadsföring och retorik ur ett generellt perspektiv. Marknadsföringen är ju minst sagt lika viktig i arbetet för att rekrytera nya engagerade och drivande medlemmar. Som sagt, mina hjärna är sprickfärdig av idéer och tankar! Utöver detta har jag kommit underfund med att min arbetsplats är relativt duktiga på marknadsföring, detta tack vare att vi är duktiga på att tala om vad vår verksamhet syftar till. Under dagen mötte jag flera organisationer utan tydliga syften. Jag blev ganska paff måste jag erkänna, fast ku att inse att jag fortfarande arbetar på landets cooolaste ungdomsorganisation!
Bostadskösnack, mångfald och kultur har jag även fått diskutera, vilket varit oerhört stimulerande. Miljöombyte och nytt folk är alltid trevligt trots att jag har de finaste kollegorna i världen.
Citat som inte kommer att glömmas:
"Du verkar ju kunna gå ordentligt. Är du synskadad på riktigt?"
Taxichaffis på T-centralen.
Jag tror att detta får avsluta dagen eller snarare inleda natten. Nu ska jag satsa på en skönhetssömn.
Godnatt!
Det måste väl finnas i ett styrelseinfo!
Oj oj oj! Allt finns visst i styrelseinfon och den här gången är det sant. I de stunder mitt minne är lite trögfungerande kan jag alltid med trygghet vända sig till den innehållsrika kansliservern och söka bland gamla/nya styrelseinfon, där finns det mesta!! På tal om att söka, imorgon slka jag gå en kurs i Stockholm om att lära mig att söka reda på saker men då handlar det främst om medelanskaffning, i allaa fall enligt inbjudan. Vad den faktiskt består av i verkligheten vet jag väl först i efterhand. Jag ser riktigt mycket fram emot att få gå den här utbildningen. Marknadsföring och fondansökningar är skojiga saker eftersom de skänker mig en utmaning och sådana uppskattar jag.
Idag fick jag frågan vad som var roligast samt lättast i mitt jobb. Det roligaste är helt klart de uppgifter som kräver att jag tänker, analyserar samt är kreativ, sålelles mediautspel och fondansökningar. Sedan är det kanske inte alltid det enklaste, det är såklart tio gånger enklare att sätta ihop ett styrelseinfo men det är tyvärr inte lika stimulerande.
Kan det verkligen blåsa så här mycket? Ja, uppenbarligen eftersom det bevisligen gör det, vore ju konsitgt om det inte gick då.... Hur som helst. Jag upplevde i alla fall att det blåste allt för mycket när jag kom gående uppför backen till jobbet. Det kändes som att det tog en oändlighet att komma fram. Jag beslutade mig därför för att det allra smartaste var att springa fort som tusan uppför backen för att snabbare bli av med det hela. Så nu vet ni, går det för långsamt så öka tenpot, det är min melodi.
Vill man så kan man! Det är dagens slutsats. Det jag trodde skulle ta 100 år gick på en kvart.
Ikväll är jag mötesfri!! Igår räknande jag ut att jag ingår i ungefär tio olika arbetsgrupper. man behöver inte vara ett geni för att förstå att det allt som oftast äger rum ett möte. Nästa vecka är fullbokad med minst ett möte per kväll men som sagt ikväll är det tomt i kalendern. Den godhjärtade Planeringsfientlige erbjöd mig att medverka på ett utskottsmöte men jag tackade artigt nej. Jag satsar på att vila. Vore klokt att nanna tidigt ikväll, tåget går tidigt.
Idag fick jag frågan vad som var roligast samt lättast i mitt jobb. Det roligaste är helt klart de uppgifter som kräver att jag tänker, analyserar samt är kreativ, sålelles mediautspel och fondansökningar. Sedan är det kanske inte alltid det enklaste, det är såklart tio gånger enklare att sätta ihop ett styrelseinfo men det är tyvärr inte lika stimulerande.
Kan det verkligen blåsa så här mycket? Ja, uppenbarligen eftersom det bevisligen gör det, vore ju konsitgt om det inte gick då.... Hur som helst. Jag upplevde i alla fall att det blåste allt för mycket när jag kom gående uppför backen till jobbet. Det kändes som att det tog en oändlighet att komma fram. Jag beslutade mig därför för att det allra smartaste var att springa fort som tusan uppför backen för att snabbare bli av med det hela. Så nu vet ni, går det för långsamt så öka tenpot, det är min melodi.
Vill man så kan man! Det är dagens slutsats. Det jag trodde skulle ta 100 år gick på en kvart.
Ikväll är jag mötesfri!! Igår räknande jag ut att jag ingår i ungefär tio olika arbetsgrupper. man behöver inte vara ett geni för att förstå att det allt som oftast äger rum ett möte. Nästa vecka är fullbokad med minst ett möte per kväll men som sagt ikväll är det tomt i kalendern. Den godhjärtade Planeringsfientlige erbjöd mig att medverka på ett utskottsmöte men jag tackade artigt nej. Jag satsar på att vila. Vore klokt att nanna tidigt ikväll, tåget går tidigt.
"Jag hör inte vad jag tänker! Nej, inte jag heller!"
Lika vackra som rosor kan vara att beskåda lika ont kan det göra om man råkar sticka sig på en vass tag. Lite så ter sig tillvaron. Efter sol kommer regn och efter regn kommer förmodligen sol. Trots att jag avskyr både regn och blåst så njöt jag av att vandra genom kvällens höststorm. Jag ökade tempot hela tiden och upplevde någon slags välbehag och njutning av att känna den piskande vinden i ansiktet medan jag blev allt mer dränkt i regn.
Jag fick möjlighet att slappna av, koppla bort alla tankar och enbart fokusera på mig själv och min regniga omgivning. Det är inte alltid så lätt när det är svårt, det svåra kan tendera att vara aningen komplicerat. En annan slutsats jag drar är att ovisshet i vissa avseenden är att föredra. Det är inte i alla situationer ett klart besked förenklar tillvaron. I somliga lägen kan tydliga besked faktiskt orsaka mer förvirring och dessutom ställa en inför ovisshet, som bör hanteras på något sätt. Frågetecken är det i alla fall inge brist på.
Att döma av skylten på min kontorsdörr så har jag fått ett nytt smeknamn idag nämligen Prusiluskan. För att göra en lång historia kort så kan jag informera alla om att det har varit en retsam atmosfär på jobbet under dagen. Jarrgongen kan vara lite hur som helst men en sak är alltid säker; vi tycker alltid om varandra och i grunden är attityden mycket hjärtlig. Bättre kollegor får man verkligen söka efter, om det ens är möjligt. Jag misstänker att den sökningen skulle kunna jämföras med att söka efter vatten i en öken eller efter en nål i en höstack.
Jag börjar bli glömsk tror jag. Jag kunde faktiskt inte låta bli att skratta åt mig själv bär jag inser att det arbete jag tänkt påbörja är avslutat för flera dagar sedan. Hm, jag vandrade ut till min kollega Guldklimpen och frågade henne om hon påbörjat ett utskick om en aktivitet till en av föreninarna. Hon tittar lite på mig och meddelar sedan i lugn ton att allt är klart och att utskicket gick iväg i förra veckan.... Ja, det är ganska onödigt att börja arbeta med avslutade kapitel. Hur ofta börjar man dammsuga ett nystädat rum tillexempel??? Är jag senil, gammal eller har jag enbart lite för många bollar att hålla koll på :P.
Vid ett par tillfällen under dagen har jag konstaterat att jag inte hör vad jag själv tänker.... När jag talade om detta för Guldklimpen via msn fick jag snabbt responsen "det gör inte jag heller". Jaja, tur att jag kan stänga min dörr och koppla bort en del :).
Jag funderar över om jag kommer att orka att gå på body pump imorgon. Jag bestämmer mig för att det måste gå. Jag försöker fylla mitt huvud av positiva tankar om hur bra jag brukar må efter. Jag tror att detta får avsluta dagen, en ny kommer imorgon eller vad vet jag :D.
Skåne, nycklar och sömn
Först hade jag tänkt att blogga om arbetsdagen i Malmö igår. Men trots att vi råkade ut för en diverse saker känns det som att det var länge sedan och inte säskilt aktuellt just nu. Okej, det är drygt att bli lurad på 120 spänn av en taxichaufför men han ska få ångra det lurendrejeriet djupt. Imorgon ska jag gå vidare med den saken. Vidare är det inte jättekul när stora tågstationer som Malmö C drabbas av strömavbrott, med konsekvensen att alla spår blir odugliga förutom ett, som tycks prioriteras för Stockholmstågen. Precis lika ofunktionella var tavlorna. Det var kaos i några minuter, men sedan räddade en buss mot Lund oss från vidare problem. I alla fall för ett tag. I Hässeholm tyckte trafikverket att vi skulle vänta i 35 minuter på ett godståg som körde för långsamt för min smak, Fast varför klaga, SJ bjöd ju på fika ;). Vem vill komma fram då? Skulle man alltid serveras fika gratis av SJ är väl förseningar inget problem.
Eftersom jag glömde mina älskade jobbnycklar på skrivbordet i fredags var jag tvungen att uppsöka mina öldrickandes kollegor för att få tag på dessa. Behovet av nycklarna under söndagen var väldigt stort. Väl på plats på krogen fick jag nycklarna. Jag bestämde mig för att ta en öl och sedan åka hen och sussa. Så många öl blev det förvisso inte men klockan eller snare tiden tycktes öka i tempo. Blev en sen men mycket mycket trevlig utekväll med såväl nya som gamla bekantskaper!
Nu gör sig sömnigheten påmind och jag ska därför satsa på att sova och ladda för en ny arbetsdag. Att sova för lite är ingen bra idé när man önskar vara pigg dagen efter. Trots min trötthet gick dagens budgetrevidering lysande och vi ligger inte för många tusen back.
Eftersom jag glömde mina älskade jobbnycklar på skrivbordet i fredags var jag tvungen att uppsöka mina öldrickandes kollegor för att få tag på dessa. Behovet av nycklarna under söndagen var väldigt stort. Väl på plats på krogen fick jag nycklarna. Jag bestämde mig för att ta en öl och sedan åka hen och sussa. Så många öl blev det förvisso inte men klockan eller snare tiden tycktes öka i tempo. Blev en sen men mycket mycket trevlig utekväll med såväl nya som gamla bekantskaper!
Nu gör sig sömnigheten påmind och jag ska därför satsa på att sova och ladda för en ny arbetsdag. Att sova för lite är ingen bra idé när man önskar vara pigg dagen efter. Trots min trötthet gick dagens budgetrevidering lysande och vi ligger inte för många tusen back.
Vem kom på idéen att man skulle gå upp på morgonen?
"Jag är trött", ja det var min allra första tanke när väckarklockan ringde 07:00 imorse och beodrade mig att stiga upp. Alldeles för tidigt. Vem tusan kom på idéen att man ska gå upp på morgonen? Jag är rädd att jag inte är någon morgonmänniska längre, vilket jag tidigare kunnat klassifiserats som. Numera njuter jag att få sova ut en dag i veckan men mmm, den här helgen försvinner den njutningen. Jag tänkte också tanken att det skulle kunna vara lätt att försovfa sig och missa tåget mot Malmö om jag inte kastar ig upp genast. Just idag vore det ur flera aspekter väldigt korkat att försova sig. 1. Jag har både min och Chefens tågbiljetter, 2. Jag missar ett ovärderligt tillfälle att både träffa potensiella medlemmar och samarbetsorganisationener, 3. Mitt humör resten av dagen skulle vara i botten om jag sabbade en arbetsdag. Därför steg jag upp och i skrivande stund börjar jag vakna till, jag har en kopp kaffe brevid mig och livet känns därmed ganska behagligt.
Den godhjärtade men mycket retsamma Safiren åker snart tillbaka till Skottland. Jag kommer verkligen att sakna henne. Det är tur att det finns msn och Facebook. Och framförallt är jag glad över den planerade öl-kvällen senare idag. Vi tycks bli en hel skara som ska ut och göra staden till en treligare plats att vistas i.
Hjärnan tycks ha vaknat rejält nu för tankarna susar som myggor hej vilt. Just nu går tankarna till träningen. Skämmas borde jag som de senaste veckorna enbart lyckas prestera två pass, yoga och body pump. Jag vill säga att det ska bli skärpning men det är svårt. Hur ska jag kunna ha en massa telefonmöten och träning samtidigt. Lösningen är förstås att alltid träna på morgonen men jag anser att det är tillräckligt med ett eller max två morgonpass. Någon gång bör jag ju sova också. Även detta lilla bekymmer och bristen på tid lär finna en lösning förr eller senare, frågan är väl bara när. Min brillianta felräkning häromdagen var nog inte så dum ändå, 415 dagar istället för 365 skulle ge massa extra tid! Fast jag skule vara nöjd om dygnet hade fem extra timmar. Fröken Vis, jag vet att du kommer att kommentera detta på något oerhört klokt sätt nu men hur har jag ingen aning om. Jag kan varken läsa tankar eller spå in i framtiden. Dina visdomar slår i alla fall allt.
Nu rinner den kära tiden iväg. Jag ser den blå bottnen på min IKEA-kaffekopp och bör kanske diska den innan jag rusar till spårvagnen. Förmodar att jag lär få rusa, för det blir alltid så, hur gott om tid jag än tycks hja från början. Den stora frågan är bara vad jag ska glömma idag? Tur att jag behöver låsa min ytterdörr, då är risken minimal för att glömma nycklarna. Även våra tågbiljetter ligger tryggt i HANDVÄSKAN.. Som sagt så länge jag kan luta mig tillbaka och följa mina vanor och rutiner går allt kalas men tydligen kräver tillvaron mer av mig. Jag är trots detta glad, för min hjärna tycks fungera normalt, hjärnan gillar nämligen vanor. De går praktiskt att sortera in i fack och plocka fram när man behöver dem. Vanor är bra - för då slipper jag tänka!
Nu så, hej så länge och ha en underbara lördag allihop.
Den godhjärtade men mycket retsamma Safiren åker snart tillbaka till Skottland. Jag kommer verkligen att sakna henne. Det är tur att det finns msn och Facebook. Och framförallt är jag glad över den planerade öl-kvällen senare idag. Vi tycks bli en hel skara som ska ut och göra staden till en treligare plats att vistas i.
Hjärnan tycks ha vaknat rejält nu för tankarna susar som myggor hej vilt. Just nu går tankarna till träningen. Skämmas borde jag som de senaste veckorna enbart lyckas prestera två pass, yoga och body pump. Jag vill säga att det ska bli skärpning men det är svårt. Hur ska jag kunna ha en massa telefonmöten och träning samtidigt. Lösningen är förstås att alltid träna på morgonen men jag anser att det är tillräckligt med ett eller max två morgonpass. Någon gång bör jag ju sova också. Även detta lilla bekymmer och bristen på tid lär finna en lösning förr eller senare, frågan är väl bara när. Min brillianta felräkning häromdagen var nog inte så dum ändå, 415 dagar istället för 365 skulle ge massa extra tid! Fast jag skule vara nöjd om dygnet hade fem extra timmar. Fröken Vis, jag vet att du kommer att kommentera detta på något oerhört klokt sätt nu men hur har jag ingen aning om. Jag kan varken läsa tankar eller spå in i framtiden. Dina visdomar slår i alla fall allt.
Nu rinner den kära tiden iväg. Jag ser den blå bottnen på min IKEA-kaffekopp och bör kanske diska den innan jag rusar till spårvagnen. Förmodar att jag lär få rusa, för det blir alltid så, hur gott om tid jag än tycks hja från början. Den stora frågan är bara vad jag ska glömma idag? Tur att jag behöver låsa min ytterdörr, då är risken minimal för att glömma nycklarna. Även våra tågbiljetter ligger tryggt i HANDVÄSKAN.. Som sagt så länge jag kan luta mig tillbaka och följa mina vanor och rutiner går allt kalas men tydligen kräver tillvaron mer av mig. Jag är trots detta glad, för min hjärna tycks fungera normalt, hjärnan gillar nämligen vanor. De går praktiskt att sortera in i fack och plocka fram när man behöver dem. Vanor är bra - för då slipper jag tänka!
Nu så, hej så länge och ha en underbara lördag allihop.
Den yra hönan skriver av sig.
* Tyst Catta!
* Ta det lugnt Catta!
* Lite mer lagom kanske, Catta.
* Stötta, skapa lösningar, synas men inte höras.
Åtgärdar jag följande skulle jag förmodligen göra mig mycket bra som en riktig byggnad, dock har jag en bit kvar på några av punkterna. Eftersom folk i min omgivning envisas med att benämna mig som Den Tjötiga har jag antagligen en bra bit kvar. Jag är inte riktigt säker på att jag uppskattar smeknamnet. När jag försökte förmedla detta fick jag frågan om vad jag ville heta istället,"du kan ju knappast kallas Den Tyste". Hmmm, nej förvisso inte... Men det var ett väldigt svart-vitt synsätt måste jag säga. Förhoppningsvis finns det fler egenskaper som kan förknippas med mig. Jag tror faktiskt till och med att jag föredrar namnet Mars-Flickan framför Den Tjötiga.
I relation till annat som har hänt under dagen var ovanstående relativt ointressanta upplysningar. Jag kan lova att jag inte kommer att glömma den 9:onde september i första taget även om just denna dagen har bjudit på såväl röra, virrighet, glömska och totala brister i planeringen. När jag gick ner till pizzerian för att hämta min och Rubinens mat funderade jag över hur mina kollegor står ut. Jag är ju verkligen ingen byggnad utan snarare ett parishjul eller en berg- och dahlbana. Glädjen, lyckan och goda resultat märks lika tydligt som min rörighet, irritation och frustration. Det är verkligen antingen eller som gäller. Kanske borde gå på kurs hos någon. Jag föreslog den mjuka Rubinen att företaget hon arbetar på borde hålla kurs i diplomati men hon var lite tveksam.
1. Jag skulle träffa en föredetta styrelseledamot för att få en superviktig underskrift. Vi hade bokat en tid och plats men personen dök akdrig upp. Hennes klocka tycktes gå en timme efter min. Underskriften fick lösas på ett mindre bra sätt men nu är det i alla fall löst.
2. Jag skulle dra en kopia på det viktiga pappret. Det gick bra. Kopian kom ur maskiinen men vart tog orginalet vägen??? Jag ropar på min kära kollega som utbrister "Neeej, nej nej, jag vill inte gå in där"! Detta är helt förståligt då det ofta är stora problem på gång när jag ropar därifrån. Lyckligtvis fann hon pappret på direkten.
3. Återigen glömde jag mina kanslinycklar på kansliet när jag gick hem.... Det är tydligt. Jag ska inte gå hem före någon annan. Jag behöver vara kvar längst för att komma ihåg dem. Jag kan ju inte glömma de när jag ska låsa och larma. Risken för att jag ska glömma att låsa och larma är rätt liten för det har blivit en vana så det sitter i ryggmärgen. Jag är mer förvånad över att jag inte har lyckats larma in mina kollegor faktiskt.... Jag skulle lätt kunna göra det enbart för att det är en rutin. Jag är en rutinmännsika. För mig är rutiner och vanor samma sak som trygghet och de möjliggör att jag kan vara spontan och flexibel hur dumt somliga än tycker att det låter.
När jag klev innanför min ytterdörr ikväll förstod jag för första gången hur MYCKET jag älskar min lägenhet, min nya stad, mitt arbete, mina vänner och därmed mitt nya liv. Just nu upplever jag en skön trötthet i kroppen som gärna får hålla i sig under kvällen. Sedan är det dags för pigghet igen. Jobb av olika slag väntar under både lördag och söndag. Nästa vecka lär bli intensiv den också men så länge man trivs så fixar man allt, det är jag säker på.
Nya sociala möten är alltid spännande men även läskiga. Vad pratar man med en främmande människa om? Vad frågar man? vad berättar man? Några av er tänker nog att kontexten får avgöra den saken och visst är det så. Jag är säker på att varje nytt möte med en främmande individ bidrar till att jag lär mig mer om mig själv. Min självkännedom ökar och idag kom jag att på allvar förstå vad jag värderar och prioriterar. Det har jag naturligtvis förstått innan också men den känslan var extra stark när jag satt på spårvagnen hem. En sak är säker. Jag kan aldrig låtsas vara någon annan än jag är, jag visar snabbt vem jag är, vad jag tycker och tänker. Precis som alla egenskaper finns det för- och nacjdelar med det men jag är stolt över att jag vågar vara mig själv till 100 procent. Jag tror att denna insikt får avsluta dagen och härmed önskar jag er alla en trevlig helg! (Även om jag inte får så mycket till helg)
Förresten: Att släppa på fyrkantigheten betyder det att jag ska rucka på mina principer? I så fall går det inte att bli mer rund för min del.
* Ta det lugnt Catta!
* Lite mer lagom kanske, Catta.
* Stötta, skapa lösningar, synas men inte höras.
Åtgärdar jag följande skulle jag förmodligen göra mig mycket bra som en riktig byggnad, dock har jag en bit kvar på några av punkterna. Eftersom folk i min omgivning envisas med att benämna mig som Den Tjötiga har jag antagligen en bra bit kvar. Jag är inte riktigt säker på att jag uppskattar smeknamnet. När jag försökte förmedla detta fick jag frågan om vad jag ville heta istället,"du kan ju knappast kallas Den Tyste". Hmmm, nej förvisso inte... Men det var ett väldigt svart-vitt synsätt måste jag säga. Förhoppningsvis finns det fler egenskaper som kan förknippas med mig. Jag tror faktiskt till och med att jag föredrar namnet Mars-Flickan framför Den Tjötiga.
I relation till annat som har hänt under dagen var ovanstående relativt ointressanta upplysningar. Jag kan lova att jag inte kommer att glömma den 9:onde september i första taget även om just denna dagen har bjudit på såväl röra, virrighet, glömska och totala brister i planeringen. När jag gick ner till pizzerian för att hämta min och Rubinens mat funderade jag över hur mina kollegor står ut. Jag är ju verkligen ingen byggnad utan snarare ett parishjul eller en berg- och dahlbana. Glädjen, lyckan och goda resultat märks lika tydligt som min rörighet, irritation och frustration. Det är verkligen antingen eller som gäller. Kanske borde gå på kurs hos någon. Jag föreslog den mjuka Rubinen att företaget hon arbetar på borde hålla kurs i diplomati men hon var lite tveksam.
1. Jag skulle träffa en föredetta styrelseledamot för att få en superviktig underskrift. Vi hade bokat en tid och plats men personen dök akdrig upp. Hennes klocka tycktes gå en timme efter min. Underskriften fick lösas på ett mindre bra sätt men nu är det i alla fall löst.
2. Jag skulle dra en kopia på det viktiga pappret. Det gick bra. Kopian kom ur maskiinen men vart tog orginalet vägen??? Jag ropar på min kära kollega som utbrister "Neeej, nej nej, jag vill inte gå in där"! Detta är helt förståligt då det ofta är stora problem på gång när jag ropar därifrån. Lyckligtvis fann hon pappret på direkten.
3. Återigen glömde jag mina kanslinycklar på kansliet när jag gick hem.... Det är tydligt. Jag ska inte gå hem före någon annan. Jag behöver vara kvar längst för att komma ihåg dem. Jag kan ju inte glömma de när jag ska låsa och larma. Risken för att jag ska glömma att låsa och larma är rätt liten för det har blivit en vana så det sitter i ryggmärgen. Jag är mer förvånad över att jag inte har lyckats larma in mina kollegor faktiskt.... Jag skulle lätt kunna göra det enbart för att det är en rutin. Jag är en rutinmännsika. För mig är rutiner och vanor samma sak som trygghet och de möjliggör att jag kan vara spontan och flexibel hur dumt somliga än tycker att det låter.
När jag klev innanför min ytterdörr ikväll förstod jag för första gången hur MYCKET jag älskar min lägenhet, min nya stad, mitt arbete, mina vänner och därmed mitt nya liv. Just nu upplever jag en skön trötthet i kroppen som gärna får hålla i sig under kvällen. Sedan är det dags för pigghet igen. Jobb av olika slag väntar under både lördag och söndag. Nästa vecka lär bli intensiv den också men så länge man trivs så fixar man allt, det är jag säker på.
Nya sociala möten är alltid spännande men även läskiga. Vad pratar man med en främmande människa om? Vad frågar man? vad berättar man? Några av er tänker nog att kontexten får avgöra den saken och visst är det så. Jag är säker på att varje nytt möte med en främmande individ bidrar till att jag lär mig mer om mig själv. Min självkännedom ökar och idag kom jag att på allvar förstå vad jag värderar och prioriterar. Det har jag naturligtvis förstått innan också men den känslan var extra stark när jag satt på spårvagnen hem. En sak är säker. Jag kan aldrig låtsas vara någon annan än jag är, jag visar snabbt vem jag är, vad jag tycker och tänker. Precis som alla egenskaper finns det för- och nacjdelar med det men jag är stolt över att jag vågar vara mig själv till 100 procent. Jag tror att denna insikt får avsluta dagen och härmed önskar jag er alla en trevlig helg! (Även om jag inte får så mycket till helg)
Förresten: Att släppa på fyrkantigheten betyder det att jag ska rucka på mina principer? I så fall går det inte att bli mer rund för min del.
Individstärkande verksamhet och vardagsmys, hand i hand för en byggnad.
Telefonen är en helt fantastisk uppfinning!! Den slutsatsen har i alla fall jag dragit idag. Det visade sig nämligen att vara omöjligt att finna en sida icke existerande hemsida till en stiftelse som jag planerar att söka ekonomoiska medel ur till jobbets verksamhet. Trots att jag normalt gillar att prata i telefon så föredrar jag att kunna leta fram den informationen jag söker voa en hemsida. Det är oftast betydligt mer tidseffektivt och skulle det dessutom visa sig att den framtagna informationen inte är korrekt i framtiden så kan jag enbart hänvisa till deras egnen hemsida. Hur trovärdigt är det att referera till ett telefonsamtal? Jag kan ju ha missuppfattat allt personen i andra ändan sagt. Trots denna analys blev det ett evigt ringande idag, både till systerföreningen, medlemmar och stiftelser.
Oavsett om det bor folk i Kungsbacka eller ej så är systerföreningens kansli i Halland beläget i Halmstad och inte i Kungsbacka... Efter ett samtal till denna byggnaden fick jag veta att vi får låna lokalen gratis och det var bara trevligt att vi ska hålla till i Halland. Jag har på sista tiden lyckats ordna goda överrenskomelser vad gäller lån av lokaler. Fast ja, någon förmån ska man väl ha om man själv är en byggnad/kansli. Till och med byggnader kan alltså samarbete med varandra!
Papper, papper, papper och mer papper. Alla dessa papper alltså! Jag kan inte förstå hur papper kan ha ett sådant värde. Idag och imorgon försöker jag få ett superviktigt dokument undertecknat så att jag söka ekonomiska medel till kommande års verksamhet. Att man ska skriva under ett dokument betyder förresten inte att personen i fråga ska göra det bokstavligen. Dokumentet ska snarare övertecknas.... Skriver man sin namnteckning under namnet är dokumentet inte juridiskt bindande. Tyvärr hände detta idag men det får gå som blindmiss, min referens här är Den planeringsfientlige.
2012 börjar kännas otäckt nära! Min upplevelse av det hela är sådan. Det blir nog lätt så när man författar en verksamhetsplan för nästa år. Snart vet jag väl inte vilket år vi befinner oss i just nu.
Vardagsmys får avsluta dagen. Vin, pasta och ett par bitar choklad. Det är individstärkande verksamhet för min del. Och aktiviteter som stärker den enskilde är positiva så jag fortsätter med mitt mys här.
Oavsett om det bor folk i Kungsbacka eller ej så är systerföreningens kansli i Halland beläget i Halmstad och inte i Kungsbacka... Efter ett samtal till denna byggnaden fick jag veta att vi får låna lokalen gratis och det var bara trevligt att vi ska hålla till i Halland. Jag har på sista tiden lyckats ordna goda överrenskomelser vad gäller lån av lokaler. Fast ja, någon förmån ska man väl ha om man själv är en byggnad/kansli. Till och med byggnader kan alltså samarbete med varandra!
Papper, papper, papper och mer papper. Alla dessa papper alltså! Jag kan inte förstå hur papper kan ha ett sådant värde. Idag och imorgon försöker jag få ett superviktigt dokument undertecknat så att jag söka ekonomiska medel till kommande års verksamhet. Att man ska skriva under ett dokument betyder förresten inte att personen i fråga ska göra det bokstavligen. Dokumentet ska snarare övertecknas.... Skriver man sin namnteckning under namnet är dokumentet inte juridiskt bindande. Tyvärr hände detta idag men det får gå som blindmiss, min referens här är Den planeringsfientlige.
2012 börjar kännas otäckt nära! Min upplevelse av det hela är sådan. Det blir nog lätt så när man författar en verksamhetsplan för nästa år. Snart vet jag väl inte vilket år vi befinner oss i just nu.
Vardagsmys får avsluta dagen. Vin, pasta och ett par bitar choklad. Det är individstärkande verksamhet för min del. Och aktiviteter som stärker den enskilde är positiva så jag fortsätter med mitt mys här.
Lokalen finns nog i Kungsbacka bor det folk!
Nu när 250 dagar har passerat av år 2011 återstår 115 stycken och vad som händer under dessa får tiden vackert utvisa. Jag vet inte. Jag kan bara styra över mina val och inte ens alltid det. Andras andlingar påverkar ju mig otroligt mycket i alla möjliga aspekter.
Först av allt vill jag göra reklam för min kära vän Fröken Vis nyskapade blogg. Läs den, personen som författar denna är nämligen lika klok som en uggla och har förmågan att kläcka de mest underbara kommentarena. Igår tröttnade jag på att personen ifråga inte skriver ner allt klokt hon häver ur sig så jag skapade en blogg åt henne. "Jag tycker bara att ditt liv behöver bli lite mer tillgängligt". Haha, tolkningen är definitivt fri. Hur som helst kan ni i alla fall hitta hennes blogg på: www.vissmaragd.blogg.se :)
Nu till min dag. Jag har börjat inse att alla mina arbetsuppgifter börjar på bokstaven A. Det ska nämligen alltid arkiveras, ansökas, avredovisa, attesteras och aktivitetsplaneras. Av det enkla skälet tänker jag inte analysera min dag vidare utan ni förstår själva vad jag har haft för mig.
På jobbet idag kom vi att språka om vilka namn vi ger människor i vår närhet på våra bloggar. Jag nämna något inlägg och något jag skrivit tidigare om Chefen. Lite förvånat utbrister Chefen "Är det jag som är Chefen"?! Både jag och Guldklimpen börjar rent ut sagt gapskratta. Guldklimpen hämtar sig relativt snabbt och frågar om han inte känner igen sig själv? Jag frågar honom vem som annars skulle vara Chefen. Ja, kollegornas Boss kanske. Nya skratt. Nej, jag behåller gärna min Chef, det känns tryggast. Kollegorna får gärna ha sin Boss ifred :).
Guldklimpen är den sötaste Guldklimpen som vandrar i ett par skor. När jag under gårdagskvällen uppgivet meddelar att jag inte har någon motivation för att handla eller laga mat så erbjuder hon sig att tillaga stuvade mackaroner åt mig också! Lunchen idag var mycket trevlig och god! På tisdag nästa vecka ska jag bjuda henne på min speciella köttfärsås. Japp blir tisdag för då slipper Chefen känna att det luktar vitlök...
Arbetsdagen avslutades med att jag glömde mina jobbnycklar på skrivbordet. Hm, trodde faktiskt att risken var större att glömma dem när de kunde gömma sig under alla papper och inte nu när det är städat.
Nu ljög jag visst eftersom arbetsdagen fortsatte hemma men dock utan arbetsuppgifter på A. Utan det rörde sig om ett telefonmöte med en grupp engagerade medlemmar som ska planera en kulturkurs. Som personal tillika byggnad kan det vara praktiskt för alla inblandade att jag deltar vid mötena. Arbetet flöt på bra. Vi hade otroligt roligt samtidigt som alla arbetsuppgifter fördelades rättvist emellan oss. Möjligen var jag och Fröken Vis något trötta ich flamsiga men vad spelar dte för roll så länge dte som ska bli gjort faktiskt blir gjort.
Kulturkursen kommer att äga rum i Halland. Vi började fundera över vart en av våra samarbetsföreningar har sitt kansli i Halland. halmstad verkar mest rimligt... Men hojtar jag. "Det kanske ligger i kungsbacka för där vet jag att det finns folk". Jaha, som att Hakmstad vore folktomt. Jag konstaterar också att jag ska förhplla mig mer neutral till olika fenomen i samhället. Dock anser Fröken Vis att det verkar tråkigt. Den musikaliska radioreporten svarat lugnt "Mmm, jag vet att jag är tråkig". Alla börjar skratta och både jag och Fröken Vis funderar nog över om hon är Fröken Korkad... Mötet avslutas i alla fall med att Byggnaden ska kontakta andra byggnader för att se om de går att hyra. Fröken Vis ska blondera håre blont, Brummelisa ska leta efter olika bakverk från olika kulturer medan Dem musikaliska radioreporten ska skriva en inbjudan.
Dagens visdom blir: Jag oirkar inte bråka för det finns konflikter i världen så det räcker. Håll ihop och var snälla. Själv väljer jag den smarta vägen nu. Jag går en omväg för att slippa bråk, i alla fall i vissa sammanhang.
Ordningen finns i huvudet och inte på bordet!
Tisdagar är lätt den dagen då jag känner mig piggast och mest på hugget. Det måste bero på att jag inleder dagen med ett tugnt body pump pass. Just dagens pass var grymt, instruktören hade nämligen valt ut flera av de allra tyngsta låtarna från flera olika realiser. Framförallt utfallslåten från nr 78, är dödande tung. Stackars mina lår!! Frukosten är dessutom absolut godast på bussen mot jobbet. Jaaa, kaffe är livet! Mina chefer har fått känna av min pigghet idag. Tycker nästan lite synd om dem, med tanke på hur många mail somliga har fått under dagen.
Tro det eller ej men nu är mitt skrivbord faktiskt städat och alla papper är sorterade. Så numera ligger de antingen i papperskorgen, i en platsficka i en låda eller tjusitgt insatt i en av kansliets alla pärmar. Noteras bör att styrelsepärmen är otäckt tjock. Protokollen tycks föröka sig precis som styrelseinformationer, tystnadsplikter och allt annat. Jag är trots den senaste tidens röra värd beröm, då jag inte tycks ha missat några vitkgiare papper i röran på bordet. Ordningen finns bevisligen i huvudet och inte på bordet! Hm, okej, jag ska erkänna att jag hittade en makapär till ett hålslag. Detta hålslag är samma som jag klagat på varit trasigt. Idag förstod jag varför. Jo, för delen som saknades till hålslaget låg i en platsficka bland en massa ansökningsformulär. Visst är ansökningar mysiga men det kanske inte riktigt är det optimala stället för delar till ett hålslag. Märkligt att saker kan få egna ben och promenera iväg. Alla medlemmar kan nu pusta ut - de har ett fungerande hålslag att förfoga över!
Jag älskar mitt arbetsrum nu, problemet är bara att jag vet att det kommer att vara lika stökigt om ett par dagar igen. Men är det inte så att stökiga kontor tyder på aktivitet och flitigt arbete.
Det går att kombinera goda ekonomiska lösningar i både teori och praktik samt med plikter och ansvar. På köpet får jag fortbildning inom medelsanskaffning. I ärlighetens namn ska jag poängtera att alla kanske inte finner det som en särskilt praktisk lösning att stiga upp 04:40 för att ta ett tåg till Stockholm (från GBG) för att sedan komma hem 23:20 samma kväll, efter en heldags utbildning. Tur att jag behöver ta ut lite komptimmar som samlats på hög :).
Det är inte alltid man vet vad man ska göra eller hantera situationer. Den här gången går jag på magkänsla, litar på mina känslor och klokhet. Förmodligen är det korrekt även om det i vissa stunder känns jobbigt och påfrestande. Tack Guldklimpen för givande fikastunder, du är en fantastisk vän och kollega.
Slutligen: Jag och Fröken Vis är väldigt mogna i alla fall för det mesta. Det är viktigt att komma ihåg att allt är relativt!
Tro det eller ej men nu är mitt skrivbord faktiskt städat och alla papper är sorterade. Så numera ligger de antingen i papperskorgen, i en platsficka i en låda eller tjusitgt insatt i en av kansliets alla pärmar. Noteras bör att styrelsepärmen är otäckt tjock. Protokollen tycks föröka sig precis som styrelseinformationer, tystnadsplikter och allt annat. Jag är trots den senaste tidens röra värd beröm, då jag inte tycks ha missat några vitkgiare papper i röran på bordet. Ordningen finns bevisligen i huvudet och inte på bordet! Hm, okej, jag ska erkänna att jag hittade en makapär till ett hålslag. Detta hålslag är samma som jag klagat på varit trasigt. Idag förstod jag varför. Jo, för delen som saknades till hålslaget låg i en platsficka bland en massa ansökningsformulär. Visst är ansökningar mysiga men det kanske inte riktigt är det optimala stället för delar till ett hålslag. Märkligt att saker kan få egna ben och promenera iväg. Alla medlemmar kan nu pusta ut - de har ett fungerande hålslag att förfoga över!
Jag älskar mitt arbetsrum nu, problemet är bara att jag vet att det kommer att vara lika stökigt om ett par dagar igen. Men är det inte så att stökiga kontor tyder på aktivitet och flitigt arbete.
Det går att kombinera goda ekonomiska lösningar i både teori och praktik samt med plikter och ansvar. På köpet får jag fortbildning inom medelsanskaffning. I ärlighetens namn ska jag poängtera att alla kanske inte finner det som en särskilt praktisk lösning att stiga upp 04:40 för att ta ett tåg till Stockholm (från GBG) för att sedan komma hem 23:20 samma kväll, efter en heldags utbildning. Tur att jag behöver ta ut lite komptimmar som samlats på hög :).
Det är inte alltid man vet vad man ska göra eller hantera situationer. Den här gången går jag på magkänsla, litar på mina känslor och klokhet. Förmodligen är det korrekt även om det i vissa stunder känns jobbigt och påfrestande. Tack Guldklimpen för givande fikastunder, du är en fantastisk vän och kollega.
Slutligen: Jag och Fröken Vis är väldigt mogna i alla fall för det mesta. Det är viktigt att komma ihåg att allt är relativt!
1 av 7 dagar under vecka 36 är typ slut, vad har hänt?
Idag var regnet väldigt blött och otrevligt. Jag vill för all del inte nedlåta mig till att hävda att vädret var dåligt, då jag med bestämdhet menar att det inte existrerar något bra eller dåligt här i världen, utan enbart olika uppfattningar och syften. Mja, det finns förvisso sådant som vi gemensamt har beslutat är bra och dåligt men det är en annan sak. Regn kan nämligen vara mycket värdefullt och anses bra, allt beror på syftet. Dock ägnade inte jag mig åt någon aktivitet under dagen som fodrade regn, vilket medförde att jag störde mig en hel del på att bli dyngsur. Hm, i många kulturer föredrar man nog dock solsken (obs, kultur har inte enbart med nationalitet att göra). Det kändes hur som helst lagom proffsigt att kliva in på en av arbetsplatsens samarbetsprganisationers invigningsdag av ett medlemsrum och se ut som en dränkt katt. Nog för att jag kallas Catta men det finns la gränser.
Vad har hänt under dagen egentligen? Pass är uthämtat, vilket säkrar min resa till Turkiet. Jag har införskaffat mig nya hörlurar till min MP3 men vem bryr sig om det? Knappt jag själv. Mitt VISA-kort möjligen. Ett protokoll är skrivet och ivägskickat men inget av vad som står i är offentligt förrän justerarna är klara :). Det blev ärtsoppa till middag, det bör noteras att det var Soldatens ärtsoppa för den är godast. Nu har det börjat regna igen fast det gör inget för jag slipper gå ut i regnet.
Slutligen kan jag informera om att det fanns såväl linje- som hållplatsutrop på fyra olika spårvagnslinjer i Göteborg idag. Fast ja, det största utropsproblemet förekommer väl inte här i Göteborg, utan snarare på landsbygden. Oavsett det så är det möte för min del nu.
Vad har hänt under dagen egentligen? Pass är uthämtat, vilket säkrar min resa till Turkiet. Jag har införskaffat mig nya hörlurar till min MP3 men vem bryr sig om det? Knappt jag själv. Mitt VISA-kort möjligen. Ett protokoll är skrivet och ivägskickat men inget av vad som står i är offentligt förrän justerarna är klara :). Det blev ärtsoppa till middag, det bör noteras att det var Soldatens ärtsoppa för den är godast. Nu har det börjat regna igen fast det gör inget för jag slipper gå ut i regnet.
Slutligen kan jag informera om att det fanns såväl linje- som hållplatsutrop på fyra olika spårvagnslinjer i Göteborg idag. Fast ja, det största utropsproblemet förekommer väl inte här i Göteborg, utan snarare på landsbygden. Oavsett det så är det möte för min del nu.
Från glasögonorm och vidare i framtiden.
För kännedom:
Glasögonormar käkar också kräftor och har en fantastisk humor!
Det är fullt möjligt att vara visast i världen trots att man har världens minsta hjärna.
Diamanter kan skära genom glas.
Safirer är kanonduktiga på att fixa ostpaj och att småretas.
Vilken kväll det var igår alltså! Jag älskar dessa underbara kvällar med mina fina fina tjejer. Ett riktigt stort tack riktas till vår kära Guldklimp som ordnade en mycket trevlig kväll. Vad spelar det för roll att snpasen är frånvarande när fyra stenar har varandra. Jag bröt även min nyttiga månad, då en ett par kloka stenkollegor förklarade att lagom är bäst. Jag undrar dock om jag är en lagommänniska... Troligen inte, jag skulle säkert inte passa som Budhist, vilket jag också slipper. Jaja, nu får det i alla fall bli söta helger och extra nyttiga vardagar. Och om en månad är vi i Turkiet!!
Nu är det dags för en hiss, en diss, ett konstaterande och en fråga.
Hiss:
Dagen på jobbet var väldigt givande ur flera perpsektiv. Jag är så lycklig. Tack till alla. Jag ser verkligen fram emot att arbeta vidare med alla duktiga, inspirerande och engagerade människor som bidrar till att jag har världens bästa jobb!
Diss:
Speciella regler för speciella människor. Arugument som inte håller i längden.
Konstaterande:
Västtrafik kan ge klara besked som inte hjälper ett svatt, vad tycks? "För närvarande är det totalt stopp i kollektivtrafiken vid Värderlisgatan, på grund av en spårvagn har havererat. Vi vet inte när problemet kan vara åtgärdet men räkna med stora förseningar".
Fråga:
Vem är idioten och vem är genit av en Diamant och en Smaragd?
Ha en fin söndagskväll!
"Sköt dig själv & skit i andra"
Jag tror att min extrema morgontrötthet, som existerat under den här veckan har smittat av sig på min fantastiska blogg. Poängteras bör kanske att bloggen slår alla rekord! Den är nämligen inte enbart morgontrött utan även dagstrött och dessutom kvällstrött :P. Nej men seriöst, kvällarna den här veckan har fyllts av möten, jobb, träning och roliga MSN- och telefonsamtal.
Nu börjar det lida mot helg och än sålänge går det riktigt bra med nyttiga månaden. Jag är inte ett dugg orolig över att jag ska misslyckas. Som flera av er läsare vet så är jag både envis och oerhört konsekvent. Det beror helt enkelt på att jag tycker att man ska leva som man lär och faktiskt göra det man säger och inte tvärtom. Haha, bara tur att jag får vräcka i mig sötsaker i Turkiet. Fast då har det nog gått så länge att jag vant mig att vara utan och varför börja igen då? Träning, frukt och nyttghet känns bra. Tanken på att jag snart kommer att vara vigare än en katt känns tillfredsställande. Det kommer all yogaträning se till.
Har vissa människor inget liv eller är det bara alldeles för ointressanta själva så de konstant måste lägga sina näsor i blöt och dessutom sprida en massa skit? Ibland undrar jag. Jag tänker inte analysera detta vidare utan nöjer med att konstatera att jag aldrig kommer att sluta förvånas, bli frusterad och trött. Sköt er själva, skapa er en bra tillvaro och bry er enbart om andra på ett sätt som kan främja andras livslust. Omtanke, kärlek och respekt måste alltid vara ledord. Inte bara ledord utan även handlingssättet. Dessutom måste vi alla kunna lita på varandra. Jag är övertygad om att jag inte kan lära någon annan att göra rätt, jag måste börja hos mig själv, precis som alla andra också måste.
Hör och häpna men siffror är riktigt skojiga. Det är en hel del påverkansarbete i att söka ekonomiska medel också, fast på ett lite annorlunda sätt. Jag älskar att dag efter få motivera varför just min arbetsplats verksamhet är den bästa och bör beviljas bidrag. Ännu roligare blir det alldeles säkert efter att jag gått fördjupningskursen i ekonomi. Jag ska bli proffs på att söka reda på nya pengar!
Det var allt för idag.
