Vilja, val, beslut och en massa gråzooner
Att fatta vissa beslut gör ont trots att man vet att de är nödvändiga och långsiktigt hållbar. Men hur ska jag kunna genomföra min vilja och därmed slutföra mitt beslut när jag i själva verket vill precis det motsatta? Då är det faktiskt betydligt enklare och mindre avancerat att verkställa den "Nyttiga månaden". Då handlar det ju BARA om att låta bli godis och kakor i en månad... Det kan framstå som svårt i sig men tro mig det finns det som är tusen gånger svårare.
Svart eller Vitt, Gott eller Ont? Förmodligen en grå sörja som vanligt. Det är lätt att kategorisera, döma och dra snabba slutsatser. I vissa situationer är det rätt i andra fel. I andra stunder en kombination. Det viktiga är dock att man alltid vågar stå för sin tolkning, sina åsikter, sina värderingar och inte minst SIG SJÄLV! Det löser inte allt men mycket.
"Haha, jag gör i alla fall allt för att provocera" :P......
Hur många skulle kasta en redan trasig skål i golvet? Hur mång av er skulle hacka en redan riven lök? Kan verka som dumma frågor men ta er en funderare!
Det skulle vara möjligt att författa böcker om det mesta. Jag och finaste Smaragden har avverkat ett par områden ikväll. Inte nog med att hennes analysförmåga är fantastisk, hon är grym och finns alltid närvarande just när dte behövs. Tack! Sist men långtifrån minst: jag har saknat fikarasten idag med mina humoristiska kolleor Rubinen, Guldklimpen och Bamse.
Havet - liknelsen med livet
Åh, vilken humor! Jag har saknat den och är så glad över att få ta del av den nu, få skratta och minnas med dig.
Tankarna går som vågor.
Livet är som havet -
Ibland fartfyllt, stormigt och utmanande
Ibland stillsamt, tryggt och vackert
Djupet är alltid lika påtagligt
Det är enbart döda fiskar som flyter med
Jag måste vara en haj :)
Det är omväxklingen som förnöjer, skänker stimulans och utmaningar. Livet hade varit oerhört enformigt om det inte varierade. Man måste veta vad man vill för att komma framåt. Det går ganska trögt utan mål, drömmar och visioner, om man ens kommer framåt utan dem. Ibland suckar jag över min envishet, tävlingsinstinkt, prestationskrav, principfasthet och mitt engagemang men allra oftast är jag oerhört stolt över det. Våga chans våga vinn är ett uttryck jag älskar - just för att det är så sant. Precis som "vill man så kan man". Väldigt mycket finns i vårt huvud och det gäller bara att plocka fram det.
Något annat mycket värdefull som går att plocka fram är det bästa hos sina medmänniskor. Jag upplevde en sådan kväll igår. Fredagskvällen bestod av god mat, roliga, principella och vardagliga diskussioner. Vi pratade kanske egentligen inte om något unikt men det speciella var stämningen. Det kändes som att alla var delaktiga, kunde säga sin åsikt och få fram det bästa hos sig själv.
Lite tankar:
Leva som man lär eller lära som man lever?
Jag inser att.......
Jag skulle förstå om du....
Taggtråd och bomull existerar i kombination.
Svart eller vitt eller kanske mitt emllenan...
Jag försöker, jag vill, jag orkar...
Det som verkar så enkelt kan vara så svårt.
God natt - god natt!
Så vet du att du är trött
Jag börjar inse att min chef har rätt i att min hjärna tycks vara organiserad i olika kontor som inte alltid tycks kommunicera så väl med varandra. Eller ska man försöka hantera en sak åt gången kanske. Idag har jag gjort flera tappra försök att på samma gång arbeta med fyra olika moment för två olika föreningar. Varför? Jo för att det var nödvändigt. Emellanåt förstod jag knappt vad som menas med en medlem.... Jag hann i alla fall så gott som klart och kan vara nöjd med mig själv.
Trött var det ja, ja det är man när:
* Man tror att tröttheten försvinner så fort man arbetat klart och därför arbetar vidare.
* Inte ens reagerar när taxichauffören glömmer att köra ut på Hisingen, vilket man måste för att komma hem till mig.
* Glömmer bort att klockan är över 18:00 och att det är strunt samma om brevutskicket går iväg idag eller imorgon. Resultatet är leverans måndag morgon i alla fall.
* Tror att Fröken Vis kan hjälpa till med precis allt trots att det är väldigt långsökt att ringa henne. Men det är kanske inte så märkligt att man tror att en Smaragd kan allt särskilt inte när smaragden dessutom är vis. Hoppas hinna träffa den förträffliga vän och fantastiska dokumentförvarare imorgon :).
Förändringar
Det är aldrig för sent att välja en ny väg
Det är aldrig för sent att sätta upp nya mål
Dock kan det vara mycket svårt att genomföra en förändring om den omgivande miljön (fysiska, sociala, kulturella och ekonomiska) är hindrande, alltså inte är öppen för förändringar och därmed möjliggör sådana.
En individ kan göra massor och man ska ALDRIG dra sig för att sätta gränser och ta initiativ bara för att man är ensam. Om ingen vågade vara först, gå emot strömmen eller ta initiativ ja då skulle inget hända. Det värsta man kan tänka är att det inte spelar någon roll om bara jag ändrar mig, för skulle alla resonera så, ja då skulle ingen förändring ske. Men visst kan det vara motigt i början om man blir motarbetad. Jag har skrivit mycket om detta men då dragit parallellen med rollskifte. Återingen kan jag konstatera att det är svårt att träda in i en annan roll, om människor envisas med att behandla en på exakt motsatt sätt. Försök själv att framstå som ordningssam i en social miljö där alla behandlar dig som om du vore den slarvigaste som gick i ett par skor.
Trots denna oifrånkomliga problematik ska man kämpa, man ska vara den man vill vara och inte ge upp för att förändringar tar tid.
Ett år sedan sist
Jag tror inte att jag ska ge mig på att försöka sammanfatta mitt senaste år, det skulle troligen inte bli säkrskilt rättvist. Det är näömligen alldelles för mycket som har hänt, känts och upplevts. Tårar har trillat ner för mina kinder men skratten har för det allra mesta klingat så mycket högre! Optimism är en viktig faktor i mitt liv och erfarenheten säger mig att man kommer tio gånger längre om man ser saker från den ljusa sidan och kämpar samt litar på sin vilja. Det har dock funnits stunder då inte ens jag vill längre, jag har känt total hopplöshet och varit nära att lägga allt på hyllan. Det är däremot ingen framgångsfaktor, min ambitiösa/plikttrogna sida skulle aldrig tollerera något sådant.
Men vad har hänt då?
* Utbildningen är KLAR
* Flytten till Göteborg blivit verklighet
* Mina sociala relationer har förändrats rejält
Att öppenhet, kärlek, frihet och värma alltid måste stå i centrum har det här sista året bevisat mer än någonsin. Det många av oss tar för givet är ingen självklarhet. Alla måste vi hjälpas åt att kämpa för det samhälle vi vill ha. Jag personligen vill inte se något annat än öppenhet, värme och kärlek. Jag vill se en värld där vi tar oss tid för våra nära och kära varje dag och inte enbart i svåra situationen. Den kärlek vi sprider i vardagen är den varmaste och mest betydelsefulla i alla fall för mig. Jag vill vi bryr oss om vår nästa både i ur och skur. Arbete, föreningsliv eller liknande för aldrig ta så mycket plats att vi glömmer det viktigaste - vännerna!
Kanske något spretigt inlägg men det här kom verkligen från hjärtat och är inte ett dugg korrläst.
MEN CATTA DET VAR ETT SKÄMT, DU SKA SKRATTA NU!
- Men Catta det var ett skämt, du ska skratta nu....
Det är la bra orättvist, mina kollegor får skratta tre gånger och jag förhoppningsvis en. Först skrattar de nämligen åt skämtet som precis dragits sedan får de vackert skratta åt mig som inte fattr och slutligen skrattar de när jag skrattar.
Idag har jag nog varit ovanligt trög. Det var flera skämt som jag var långt ifrån med på. Till slut konstaterade jag "jaha, är det ett skämt, nu ska jag visst skratta", passade på att dra slutsatsen att jag inte besitter någon humoristisk sida. Jag får dock medge att det är bra mycket bättre att kunna skänka andra ett gott skratt än att roffa åt sig alla tillfällen själv :). Trots alla icke-förtådda skämt så har det varit en kanondag på jobbet med gott sällskap och första dagen för mig som prjektledare. Det där var inget skämt! (Hm, varför förtydligar jag det, det var ju jag som inte fattade skämt, inte ni).
Det är inte alltid som saker går som man tänkt sig eller planserat. I sådana lägen är det viktigt att vara spontan, kreativ och lösningsinriktad. Jag känner att jag har en del gåtor att lösa de närmsta veckorna men för en gångs skull tar jag det med ro. Antingen finns det en lösning eller så gör det inte det men allra oftast löser sig mysterier på något sätt. Jag tvingas nog tänka om men vad gör det? Så länge man har kul så är det en utmaning och den inställningen tänker jag bibehålla. Jag är övertygad om att det allra mesta sitter i våra´huvuden och sållelles har vi själva stor makt över våra känlor och därmed våra liv.
Borde man då inte alltid kunna välja att vara glad och känna sig nöjd? Förmodligen men det skulle troligen inte vara särskilt utvecklande.
För mig är det väldigt viktigt att lyckas, vara duktig och prestera väl. Om jag inte gör det blir jag grymt ledsen och besviken på mig själv. Till en viss del är det kanske orsaken till att jag blir bättre och bättre på saker men allt måste ske inom rimliga gränser. Både självgodheten och den hårda självkritiken har sina gränser samt pris. Jag hoppas någonstans att jag inte ställer lika hårda krav på andras arbete som på mitt eget för då skulle jag sällan vara nöjd. När jag tog examen i våras, ja då kände jag mig nöjd och stolt. Jag är fortfarande imponerad över att jag klarade tre tuffa år, klarade jobb och studier samtidigt i våras. Det var en skön fast ovan känsla att verkligen vara nöjd.
Jag funderar över om det är sunt att känna sig misslyckad för att man under en dag inte nått toppresultart. Kanske, kanske inte. Beror såklart på vilket perspektiv man väljer att analysera det ur. Jag vill inte enbart hävda att prestationskrav är något negativt, jag presterar bättre genom att känna viss stress och press. Det är en motor. Mål och visioner är a och o i kampen för att lyckas, för vad ska man kämpa för utan mål?
Hur som helst, om man aldrig begick misstag, ja hur skulle man då veta vad som var ens bästa nivå? Slutsatsen är att jag måste tillåta mig att göra fel. Det är knappast felen som är det allvarliga, i alla fall inte sålänge man lär sig något av dem. Den slutsatsen kan jag dra efter ett par omtentor för ett par år sedan. Områdena jag fick tenta om är nog de jag nästa begärskar bäst. Gör om gör rätt! Men visst svider det att göra fel.
Nu är det helg, ett par dagars vila innan en ny arbetsvecka. Jag ska hem till min goa familj i östsverige.
Ett monster eller en skånsk björn?
Det finns ett kanslimonster på mitt jobb eller är det en skånsk björn som har vaknat till liv? Hur som helst skrämms den här varelsen rejält. Hm, en normal människa kan kanske inte förstå hur man kan bli så rädd att man skriker i panik enbart för att chefen, monstret eller den skånska björnen trippar in i arbetsrummet för att kolla läget. Lyckligtvis lyckades jag skrämma varelsen med mitt skrik, så nu är vi kvitt. Det ska la vara spänning på jobbet också förmodar jag. Jag konstaterar typ varje dag att jag arbetar på världens bästa arbetsplats med supergoa kollegor. Idag ska ett stort tack riktas till Gukdklimpen som bjöd på underbart gott fika!
60 sköna minuter spenderades i Domkyrkan där solhälsning, hund, krigaren, grodan och barnet stod på agendan. Jag tycker att det är härlgt att ha kommit igång med träningen igen. Endorfiner är inga dumma grejer det! Det är mycket frustration och problem som kan dumpas i lokalen. Med Yoga en gång i veckan kommer jag snart att bli supersmidig och rörig i kroppen.
Att be om ursäkt är en styrka som man ska vara stolt över om man besitter. De orden får avsluta dagen.
Tisdag va?
* Har blivit telefonterroriserad av en av ytterst godhjärtad och puttinuttig person, så jag är bara lyckligt lottad. Om alla samtal på jobbet var lika mysiga skulle jag aldrig vilja gå hem.
* Det man inte visste eller förstod förr förstår man senare. Gillar dock inte den senare varianten.
* Jorden snurrar för långsamt - mitt tempo är bäst.
* Sömn ska inte nedvärderas. Sov typ tio timmar i natt, det var välbehövligt.
* Jag är ett geni för jag kan lära mig av andras misstag. Ödmjukhet är en framgångsfaktor och kaxighet fungerar i rätt sammanhang.
* Grattis fina Guldklimp för de utökade arbetstiderna :)
* Nu är det möte - ingen rast ingen ro men det är det bästa! Det är en rolig grupp jag ska ha möte med, skratt brukar vara en dominant vara.
* LIVET ÄR ALLTID TOPPEN - DET BEROR NÄMLIGEN PÅ VILKA GLASÖGON MAN TAGIT PÅ SIG!
Reflektion tror jag
Nu till dagen: Jag tror inte att handväskor är speciellt delikata oavsett hur stor upplevelsen av hunger är. Det skulle möjligen vara innehållet i dem som är smaskigt, tyvärr erbjöd min enbart post från jobbet. Inte så gott och inte smart att äta upp heller eftersom den skulle postas vilket innebär att någon på andra sidan väntar på den. Jaja, väl hemma blev det något gott, ris och snitzel med pepparsås! Efter matintaget har tröttheten hunnit i fatt mig. Dagen har varit både, produktiv, effektiv, omväxlande och delvis har känslan av att saker är omständiga infunnit sig.
Ibland önskar jag att jag inte vore så principiell och inrutad i de beteendemönster som jag är skolad i. Jag tror att jag skulle irritera mig mindre på saker då. Samtidigt älskar jag principer och anser att de är viktiga. Genom att vara principfast och agera utifrån de antaganden man finner korrekta bidrar förmodligen till att man betraktas som konsekvent och förmodligen vet folk vart de har en.
Det blir så tydligt när någon bryter mot de givna normerna som råder i en kontext. Känslan som kan uppstå kan vara nästintiill obehaglig och inte alls stimulerande. Jag inser hur mycket normer vi skolas in i och som vi sedan utför utan att egentligen reflektera över det. Många av de mest centrala aktiviteterna och beteendena i vår vardag är inlärda mönster som vi mer eller mindre utför för att vi någon gång fått lära oss att man ska göra så. Vi har nämligen redan från barndomen fått lära oss vad som är "rätt respektive fel". Bryter någon mot det många av oss ser som självklart tillexempel att man följer kösystemet, hälsar när man möter någon eller tackar då man får något reagerar vi kraftfullt. Nu kanske några av er tänker "det gör minnsan inte jag" men jodå. Tänk dig själv hur sur du blir om någon går förbi dig i kön, inte tackar när du gjort den en tjänst eller faktiskt struntar i att hälsa trots att ni känner varandra.
Jag förespråkar ett normkritiskt förhållningssätt. Jag har inget emot att det finns normer i samhället, jag tror till viss del att en del normer kan underlätta kommunikationen mellan människor. Däremot anser jag att det är viktigt att vara medveten om varför man gör saker. Mycket av det vi får lära oss är bra men man måste också lära sig att förstå varför det är bra. Det räcker inte med att lära sig att det är fel att tränga sig i kön, utan även varför det är fel. Jag har noterat att jag stör mig rejält när människor bryter mot vissa förvisso oskrivna regler, olyckligtvis kan jag inte alltid motivera varför jag reagerar så starkt. Läskigt men tänkvärt.
Avslutningsvis kan jag konstatera att jag numera vet hur det är att tala med en vägg. Nej, jag har inte krockat.
Mod
Mognad handlar till stor del om att kunna erkänna sina brister, våga be om ursäkt samt att inse att livet är för kort för att inte sluta upp och gå vidare. Jag tror enbart att vi får en chans att leva och varför slösa bort den på onödigt bråk, som för det allra mesta uppstår till följd av missar i kommunikationen.
Felet, jag tror att vi allt för ofta begår är att vi utgår ifrån att alla andra alltid befinner sig i exakt samma tankevärld som oss själva. Vi förutsätter att alla andra värderar, prioriterar och uppfattar saker precis så som vi själva gör. Ett sådant förhållningssätt leder alltid förr eller senare till missförstånd. Generellt måste vi bli duktigare på att bemöta människor som de vill bli bemötta och inte som vi själva vill bli bemötta. Samtidigt är det naturligt att vi försöker förstå hur andra resonerar genom att gå till oss själva. Jag är ingen ängel, jag gör ständigt det här misstaget. Dock tror jag att medvetenhet kan bidra till att jag försöker hinna vända pankkakan i tid, för att få se ett annat perspektiv innan situationen är bränd.
Att våga förlåta är minst lika viktigt som att våga säga förlåt. Ibland är det kanske till och med svårare att våga förlåta och därmed också ge individer en ny chans. För sin egen skull tror jag dock att det är väsentligt att våga satsa, våga gå vidare och våga vinna. Kan man inte förlåta andra blir det även svårare att förlåta sina egna missöden. Jag är stolt över mig själv, stolt över att jag kan förlåta, acceptera, förstå och gå vidare. Jag sprutar möjligen eld men lika snabbt som elden flammar upp så slocknar den.
Tack finaste Magneten för att idag!
Kämpat för kung & fosterland på Domkyrkan
Jag inser hur mycket jag har saknat träningen. Det var en underbar känsla att återförenas med den smärta som enbart ett tugnt träningspass kan uppbringa. Okej, nu skakar det som aldrig förr i benen men samtidigt känner jag mig piggare och gladare än på länge. Träningen är ett bra ställe att dumpa frustration och aggressioner på. Då går det inte ut över någon oskyldig stackare.
Att få beskedet om att jag får nästan 2000 kr mer tillbaka från skatten är inte heller något man fäller tårar över. Inte jag i alla fall. Men kanske gör du, vi är alla olika.
Nu ser jag mest fram emot den grymma fest jag ska ha här på lördag med de goaste vännerna. Jag är jätteglad över att så många kommer. Vi kommer att bli ett häftigt gäng!
Tre tankar:
* Kom ihåg att prioritera det du prioriterar. Det blir enklast så!
* Det är inte farligt att begå misstag. Det gör vi alla. Det allra värsta är när man inte kan erkänna att den utförda handlingen var fel, utan känner ett behov av att bortförklara. Det är viktigt att vara ödmjuk inför sina fel och våga erkänna och be om ursäkt. Sedan ska såklart sträva efter att göra rätt. Det påstås att dte blir så mycket bättre då. Frågan om vad som är rätt respektive fel kan dock diskuteras i evigheter. Rätt för mig är kanske fel för dig osv. Därför är det viktigt att vara medveten om varför man agerar som man gör, då kan man åtminstonde förklara och motivera sitt handlande. Troligen blir det enklare för oss människor att förstå varandra om vi pratar mer med varandra och förklarar hur vi tänker kring olika saker.
Samtidigt ska man nog bara vara ibland. Jag har noterat att en del saker faktiskt går bättre när jag inte tänker och analyserar så mycket. Det beror nog på att kraven är mindre och att prestationsångesten inte existerar och tar upp onödigt fokus.
* Ryktesspridning inskränker människors möjligheter att visa vilka de är. Möjligheten att välja vem man ska vara är också mycket svårt, då andra människor redan har förmedlat ett fåtal saker om en. Dessa kanske är sanna men de ger knappast en heltäckande och därmed sanningsenlig bild. Jag önskar att vi alla inklussive jag själv blev duktigare på att låta bli att hävda oss själva genom att srpida information om andra. Det är så svårt att sudda bort den stämplen andra givit en. Jag har under helgen märkt att det är så enkelt att falla in i gamla mönster. Mönster jag egentligen ogillar men eftersom det är så avancerat att få människor att ändra uppfattning om en känns det enklare att fortsätta vara den man alltid varit, trots att man inte trivs med det till 100 %.
Det Allra Allra Finaste Finns!
Alla individer är unika och bär på ovärderliga speciella egenskaper som alla behövs för att bidra till mångfald. Alla är vi en liten droppe av ett stort hav, som alla fyller en viktig plats, utan många droppar inget hav. Saknas droppar blir havet mindre. Gemensakp och kärlek är starkast!
Alla är inte bra på samma saker och det är det som är så härligt. Dock finns det alltid något alla är bra på och det har jag fått uppleva i helgen. En del är skickliga talare, kan använda de bästa retoriska knepen och fånga sina åhörare, andra kan på en halv sekund formulera de mest grymma sångtexterna medan andra kan kasta kurlingkäglor som en gud. Dessutom finns det de som är snällast i världen, alltid finns redo med sin varma famn, skrattar och stöttar. Vissa andra är de modigaste jag mött. Man kan inte älska alla men man kan däremot kära sig att tillvarata allt engagemang amt allas styrkor och kompetenser! Jag är så lycklig, för jag har fått se människor växa i sig själva i helgen.
Jag har själv suckat en eller två gånger åt en del saker. Det är så fel det kan bli. jag tycker inte att man ska sucka utan lyssna. Ibland är jag en idiot eller så är jag bara grymt stressad och borde tagga ner. I alla fall när jag inte behöver stressa för då är det ganska dumt att stressa eftersom jag egentligen inte är stressad. Men dessvärre bör jag nog på inre stress. Eftersom jag är ,medveten om detta så måste jag kämpa med detta. Strategin bör bli att lära mig att säga nej.
Nu ska jag inte rabbla mer, dock bör vissa uttryck och lärdomar punktas upp lite extra.
* I egenskap av en diamant kan jag skära i glas. Det är inte alla som är diamanter och kan skära i glaset med hjälp av sin styrka men de har andra kompentenser.
* Jag hatar att stå i kö för det tar en hel minut av mitt liv och ger ingen ränta. Detta är sagt av en kille från Norrland som upptäckt att jag är lite smått stressad ibland.
* Jorden snurrar för långsamt för mig.
* Cattagonism är något underbart, starkt och varmt.
* Våga fråga, våga sätta gränser och våga vara du. Tack fina fina tågsällskap för en trevlig pratstund på vägen hem mot Sveriges framsida.
* Jag förstår hur jag är när jag är som jobbigast, det ar en av mina mest smaragdlika vänner visat mig emelleanåt.
* Enligt mig är det okej att begå fel men då kan man väl i alla fall bemöda sig att säga förlåt och inte bortförklara allt hela tiden.
* Hatar att man fastnar i gamla roller, avskyr att det är så svårt att komma ifrån gamla mönster. Jag vill ha nya chanser. Jag vill att människor ska titta i nuet och inte låta gamla stämplar bevaras i all evighet. Jag är inte den jag var för fyra år sedan.
* För att uppskatta måste man sakna, jag behöver pauser från en del saker.
* Slutligen. Jag känner mig grymt peppad för att starta upp ett nytt distrikt i världens bästa förening, tillsammans med en projektledarkollega som ibland förekommer i serievärlden :)
År 2009 är över!
Den annars så icke Tysta Catta har i alla fall varit betydligt tystare än kopiatorn som har fört ett herrans liv precis hela dagen, dock på min beställning.
Dagen kan sammanfattas på följande sätt:
* 2009 blev 2010, som inte hann bli 2011, håller tummarna för morgondagen.
* Ett viktigt dokument har försvunnit någonstans, underskrifter saknas. Jag jagar värdefulla underskrifter för att rädda massa tusenlappar för jobbet.
* Idag har jag konstaterat att jag har slagit ett REKORD i sommar - nämligen att inte ha badat i sjön alls, bortsett från i juni, då jag hoppade i med kläderna på för att rädda en stackars åra samt vinna en tävling.
* Fröken Vis går att ringa igen, känns kul! Denna kloka person undrar varför man ska ha verksamhetsplaner. Jadu, ibland undrar jag detsamma. Men det är nog enklarare att motivera för bidragsgivare varför just vi ska ha pengar om vi vet vad vi vill göra under året :)
* Tonfisk, tomatkross, majs och pasta är som en dröm i en hungrig ombudsmans liv.
* Jag är medlem i en ny klubb "Klubben för invärtes beundran".
För mycket strulande
Hm, jag vet egentligen inte om jag orkar att skriva något blogginlägg idag. Det har varit alldelles för mycket strul av olika slag på jobbet. Först vägrar Internetet att starta, trots att jag med stöd av olika metoder beordrar det att köra igång. Sedan bestämmer sig kopieringsapparaten sig för att vilja skriva ut ettiketter istället för papper, medan flera dokument ligger helt galaet på servern och ja på tal om servern, den bestämmer sig vid ett tillfälle helt oanmält att inte släppa in mig. Jag gillar inte oförberedda händelser, planering skall råda! I ärlighetens namn berodde dock serverproblemet på att jag dragit i fel sladdar när jag skulle åtgärda Internet-problemet. (Fast det kan vi bortse ifrån, för då får jag bara öra att jag ska ta det lugnt). Vid dagens slut var däremot allt löst, så det är bara att glömma sina bekymmer för imorgon kommer nya.
Nja, men jag gillar att jag nästan alltid lyckas lösa de tekniska problemen, det tyder väl på att jag är rätt klok trots allt. Och, ja väldigt ivrig och envis. Det är ju inte så att jag ger mig i första taget, det precis varenda sladd på jobbet fått erfara idag :).
Jag föredrar faktiskt konflikter med riktiga människor för de ger i alla fall svar på tal när jag skäller på dem. Maskinerna som strular och bråkar kan inte ens bemöda sig med att förklara varför de har den åsikten de har. De bara slutar att fungera eller ännu värre, hittar på något själv, tillexempel nya okända inställningar. Flertalet av de jag tjafsar med klarar i alla fall av att motivera varför de tycker som de gör. Inte för att jag alltid håller med om att deras slutsatser är korrekta men chanserna är större att man förstår sig på ett talande föremål än ett tyst. Undrar om det skulle hjälpa om alla maskiner hade talprogram? Då skulle de kunna förklara varför den inte mår som den ska.
Nu ska jag återvända till litteraturen som slukar mig för tillfället, nämligen en bok av Kajsa Ingmarsson. Boken är i sig väldigt lättsam, vilket gör den fantastisk att analysera. Jag läser den i precis rätt skede i livet, finns så mycket jag känner igen. Jag undrar om jag skulle ha reflekterat över samma saker om jag läste den 2005, när den gavs ut. Troligen inte, då mitt liv då, var helt annorlunda. Det är märkligt. En film eller en skiva som jag sett eller hört tusentals gånger kan helt plötsligt skänka mig nya insikter, ja väcka tankar jag aldrig tänkt innan medan jag sett filmen eller lyssnat på låten.
Tack kollegor för alla goa skratt idag :)
