Tankar en fredagskväll

Till middag blev det en smaskig laxrätt med smak av cream freash och citron. Med all sannolikhet är jag därför oerhört intelligent ikväll. Jag hoppas att det förblir så.

Det kan tyckas så enkelt, jag vet vad jag måste göra men också vad som är farligt att göra.

Kan man blockera personer ur sina liv? Ja och nej, en effektiv metod i dagens samhälle är helt klart att radera de personerna man vill glömma från sin Facebook-lista. Frågan är bara hur smart det är? Jag brukar hävda att det enbart är omoget och att problem bör lösas på andra sätt. Men i vissa situationer är det ingen idé. Hoppet brukar vara det sista som överger en människa. Mitt hopp om förtåelse samt en seriös förklaring har övergett mig. Tiden lär få utvisa om det var korrekt eller inte.

"Man kan inte påverka hur andra ser på en situation"

Jag håller både med och inte med. Jag kan givetvis inte styra över någon annans uppfattning men jag borde väl kunna betee mig på olika sätt, vilket borde påverka iaktagarnas bild av situationen. Det var det här med att aldrig förvånas över något mer i världen. Det löftet får jag dessvärre bryta. Det finns allt för mycket som förvånar mig, gör mig ledsen och upprörd. Jag blir lika upprörd varje gång när jag med förtvivlan inser att människor inte har förmågan att stå upp för det allra finaste i vår närhet, nämligen varandra. Kanske är vi människor ett allt för fegt och opålitligtflockdjur som allt för ofta föredrar att gå med strömmen om det går. Detta trots att vi i teorin uppmuntras till det motsatta. De få som dock vågar gå emot massan får på ett eller annat sätt lida för det. Ogillar det väldigt mycket. Jag tycker faktiskt att man ska våga stå för sina åsikter í vått och tort.


Slutligen tårar kan vara lika salta som citroner kan vara sura eller karameller söta. Tyvärr smakar dock inte tårarna saltlakrits.

Avredovisning av tid

Men oj, nu har det ju gått en hel vecka sedan jag bloggade sist. Märkligt, vad tiden går fort. Jag har inte riktigt varit på blogghumör under de senaste dagarna och som ni vet, om man vackert börjar skjuta upp saker så går dagarna fort, imorgon blir lätt i övermorgon, nästa vecaka eller kanske till och med nästa månad om det vill sig illa. Jag har dock haft fullt upp sedan förra onsdagen, på alla möjliga håll och kanter. Därför tänkte jag redovisa min tid i det här inlägget, kryddat med lite tankar och slutsatser.

Helgen har spenderats på systerorganisationens kongress. Detta var mycket givande ur flera perspektiv. Jag nöjer mig med att konstatera att det är mycket som skiljer sig från min trygga hemförening. Troligen har båda föreningarna saker att lära av varandra. Systerföreningen kam verkligen berömmas för att de håller sina tider till punkt och pricka, annat är det i den egna föreningen, där man tar till alla möjliga knep för att få folk att infinna sig på utsatt tid. Personligen förstår jag inte att det ska vara så kopiöst svårt att fatta att samling kl. 10:00 betyder 10:00 och inte 11:20....

Något av det märkligaste under hela kongressen var när ombuden på kongressen beslutade att avslå en att-sats som gick ut på att systerföreningen skulle inrätta en kulturgrupp, för att direkt efter besluta att anta en att-sats som bestod i att kulturnätverket skulle spridas ner i organisationsledet. Hur ska man kunna sprida något som inte kommer att existera??? Är det jag som är knäpp eller.... Men visst, jag ska börja med att föreslå att avslå en ide om att äta ärtsoppa varje torsdag för att sedan besluta att alla mina grannar ska vara välkomna att äta ärtsoppa tillsammans med mig på torsdagar. Vad tycks om det? En annan något udda handling var när kongressen ville gå till val innan nomineringstiden var slut. Ja, alla sätt är bra utom de dåliga.

Under flera dagar har jag stört mig på att människor i allmänhet verkar vilja så mycket i teorin men sedan när det ges praktiska möjligheter så tycks viljan vara död eller icke existerande. Det är väldigt enkelt att snacka, ta fram handlingsplaner osv, men när den viljan sätts prov, ja då framkommer det att viljan bara var ett albi, en vacker fasad som ska illustera att man visst bryr sig, trots att man kanske inte gör det på riktigt. Om handlingsplaner och policydokument främst ska syfta till att skydda de som redan finns i toppen, då kan jag gott vara utom dem. Det är som alltid lika viktigt att stå för vad man säger, det ska inte räcka med att föreslå en ny handlingsplan för att reglera problemet. Det är faktiskt de vardagliga handlingarna som är de mest värdefulla och avgörande.

På vägen hem har jag föklarat skillnaden mellan moral och juridik för en taxichaufför som lyssnade intenssivt och hummade emellanåt att jag har rätt. Förövrigt körde denna chauffören mig för en dryg vecka sedan och han mindes precis vem jag var och vad vi talade om sist, lite läskigt.

Idag ringde jag ett hotell som föreningen ska bo på i mitten av november. Mitt mål var att komplettera vår redan stora bokning med ytterligare ett dubbelrum (roligt att det är åt det hållet). Jag presenterade mig med mina vanliga ord namn, förening samt äreende. Kvinnan i luren verkade lyssna och fatta vad jag ville. Slutligen frågar hon om jag kom från Hörselskadades riksförbund. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte sucka och dessutom be henne söka medlemsskap där eftersom hon tycktes höra så illa. Men taktisk som jag är så höll jag den surmulna kommentaren inne och svarade vänligt föreningens namn igen.

Grodan Catta gjorde en ordentlig volt under yogapasset ikväll. På något sätt hann jag dock fånga mig själv annats vet man aldrig hur mina handleder hade mått. Jag tänkte två saker när lyckades minska skadan, för det första jag lyfte i alla fall från marken, vilket är syftet med övningen (även om jag inte skule rotera), nummer två, jag har inte tid att skada händerna, måste kunna skriva på jobbet imorgon. En yogaaktivitet kan vara vildare än jag först anat, fast träningsmetoden är effektivare än en huvudvärkstablett, det vågar jag lova.


Cattas hjärna sammanträder den 19/10-2011.

Hejsan, ledsen att ingen av er läsare fått någon kallelse till detta men eftersom jag gjorde bedömningen att min hjärna var i behov av att sammanträde i fred får ni nöja er med att läsa protokollet från dagens intenssiva sammanträde.

Tankeprotokoll när cattas hjärna sammanträder
den 19 oktober 2011

Plats:
Kontorsstolen vid datorn.

Närvarande:
Tyst Catta


1. Tankestart
Mina tankar aktiveras.


2. Fastställande av tankar

BESLUT
Att fastställa tankeflödet enligt mängden tankar.


3. Bokstäver
Hos SJ, får man ett bokningsnummer när man bokat en resa med dem (bokningsnummer förekommer såklart på fler ställen). De kan se ut på följande sätt: VGT2175N. Av tydlighetsskäl sägs varje bokstav med ett killnamn exempel Viktor, Gustaf, Tore men det är dumt, varför bara killnamn? En kollega till mig förklarade att det oftare än lättare att veta hur ett killnamn stavas för tjejnamn kan ha massor av stavningar. Jaha ja, okej då. Men då kör vi la på maträtter istället. Nästa gång jag kontaktar SJ ska jag uppge att jag har ett bokningsnummer som är: Vattenmelon, Gulasch, Tacos.

BESLUT
Att alla bokstäver uppges som en maträtt när ett bokningsnummer ska redovisas.


4. Yoga rensar ut onödiga tankar

Yogan rensar ut sådant som inte behöver stanna inom mig. Dessutom känns det som att jag andas för en hel vecka. På en timme hinner jag dessutom förvandlas mellan hund, krigare, groda, fisk och plog, snacka om schitzofren beteende men å så gött!

BESLUT
Att gå på ett yogapass i veckan.
Att arbeta vidare på att få till en perfekt solhälsning.


5. Personlig utveckling

Det gäller att välja sina strider, sitt tempo och vad man ska satsa sin energi på. Jag är medvetetn om att universitet inte kan lära ut allt men något lärde jag mig faktiskt under mina tre års studietid; att vara konstruktiv och inte nappa på alla konflikter som erbjöds en. Det är synnerligen viktigt att bromsa upp, tänka en vända till och försöka sätta sig in i den andra personens perspektiv. När jag idag läser mail, brev och tankar som jag skrev för två år sedan inser jag med stolthet att jag har lugnat ner mig och kanske blivit en gnutta mer ödmjuk. Jag kan i alla fall identifiera mina utvecklingspotensial, vilket jag inte kunde hösten 09, för då trodde jag att jag var bäst. Bäst på att vara Catta kommer jag lltid att vara men det är inte alltid det som räknas.

Under dagen har jag återigen noterat två saker som jag förmodligen alltid kommer att behöva kämpa med.
1. Jag bara är människa och att alla människor gör misstag ibland. Att inte ha högre krav på andra än på mig själv.
2. Säga NEJ och stå fast vid det. Hjälpsamheten, sociala koder och artighet dominerar allt för ofta. Jag ska satsa på en fyrkantig vecka med budskapet "jag sköter bara mitt och struntar i det jag inte måste uträtta".

BESLUT
Att inse att även solen har fläckar, vissa dagar något fler.
Att anordna en fyrkantig vecka någon gång i framtiden.


6. Övriga tankar

En del saker/händelser är så puckade att det ät lika bra att ignorera dem.

Gud borde lära sig att duscha hela kroppen och inte enbart kroppsdelen som visas där Göteborg är geografiskt beläget.

Somliga människor livnär sig mer på konflikter än på mat. kanske läge att bjuda några av de på middag för att minska antalet konflikter i sin närmiljö. Bara de inte får mer näring till att organisera konflikter då.....

Det måste vara besvärligt att vara pratsjuk och inte kunna samtala medan man kör bil om man arbetar som taxichaufför. Chauffören om sjutsade hem mig erkände att han inte kan göra mer än en sak åt gången. Han kör vilse om han snackar samtidigt som han kör!

BESLUT
Att notera tankarna.


7. Tankeavslut

BESLUT
Att sluta tänka aktivt för idag.

Under ytan finns bara det som är gömt där.

Varför gör man inte saker på en gång istället för att tänka "jag tar det sen"? Vad finns det för mening med att uppföra sig som en snigel inom vissa områden, när jag leker leopard inom andra? Leopard-Catta existerar normalt sätt i större utsträckning på jobbet än hemma, jobbet går ofta före hemmasysslorna. Mest för att arbetet är miljoner gånger roligare än dammtrasan.
Nu börjar dock komptimmarna att bli för många så några togs ut idag. Vad gör jag då? Jo, åker hem och städar, handlar och till minstora lycka fick jag även arkivera papper.

Arkiveringen förföljer mig helt klart, både på arbetet och på hemmaplan. Jag förundras över hur jobbigt det verkar vara att sätta in ett par papper i en pärm. Det råder ingen tvekan om att det måste vara kolosalt ansträngande! Varför sätter jag annars inte in papprena i pärmen på en gång när jag får dem? Är det kanske meningen att de ska installera sig i mitt hem genom att ligga och glo samt samla damm på mitt skrivbord i ett par månader. Vem vet... Jag vet bara att samma fenomen återfinns när det gäller att gå iväg till ICA-butiken och slänga skräp i form av glas, plast och papper. SUCK!! Det är farligt att ha en liten skrubb i sin lägenhet för det är nämligen alldeles för bekvämt att hiva in allt där och stänga dörren. Som trolleri är det ju borta..... För ett tag i alla fall, tills man öppnar dörren nästa gång för att kasta in nya saker. Hur som helst, nu är det både städat, arkiverat, handlat och slängt skräp på rätt ställe. Borde kanske kompa ut timmar lite oftare....

Jag känner att jag har anbvänt min kropp. Imorse var jag på BODY PUMP efter ett par veckors vilande från träningen. Lär bli träningsvärk om ett par dagar. Men det är lika bra att köra på, därför är nästa insats ett yogapass under morgondagen. Träningen är underbar. Så fantastiskt skönt att enbart låta tankarna kretsa kring vikter och hejarop till sig själv. Träningen kan få mig att koppla bort det mesta, vilket är skönt. Jag hoppas få ordentlig rutin på tränandet nu framöver, mycket hänger på mängden föreningsmöten.

Dagens konstateranden:

* Fröken Vis har alltid rätt och om inte hon har det så har antingen jag eller Guldklimpen det!

* Om den enda lösningen som finns på ett problem är sämre än själva problemet, är det lika bra att låta bli att lösa problemet, för resultatet blir ingen bra lösning. Utan snarare ett nytt problem.

* Sluta tänk - det är bara besvärligt.

* Ett morgongrått, blåsigt och regnigt Göteborg har sin charm. I alla fall om man kan vistas inomhus.

* Tiden utvisar vilka man kan lita på samt vilka som är ens sanna vänner - på gott och på ont.

* Framtiden borde redan vara ett faktum i de fall man ska göra komplicerade val. Avslyr när nya perspektiv dyker upp för tok för sent. Det skapar bara frustration.

Äntligen uppdatering

Oj, nu var det visst längesedan jag bloggade sust. Sedan sist har jag hunnit med en förkylning, en vecka i Turkiet plus en fartfylld arbetsvecka. Nu framöver hoppas jag på lugnare tider och en blogg som uppdateras lite oftare igen.

Varför göra det enkelt när man kan göra det komplicerat? Allt för ofta tenderar vi människor att komplicera våra egna liv och vår värld genom att forma mer avancerade lösningar, kanske för att vi av någon outgrundlig anledning inbillar oss att kvalitéen blir högre då. Vad vet jag, kanske är komplicerade lösningar bättre än enkla, kanske beror det på sammanhang och situation. Det viktiga är som vanligt att tänka själv, sätta sig in i situationen och skaffa sig en åsikt utifrån relevant faktagrund.

Redan som små sjuåringar skolas vi demokratiarbete i olika former. Jag minns så väl elevrådsmötena, klassråden och inte minst när vi kompisar röstade om vilken lek vi skulle leka ute på gården. Majoriteten vann alltid, vilket var tur det. Dock uppmuntrades alla att säga sin åsikt. Tycka något skulle man ju och gärna veta  varför. När jag var sju år räckte det med motiveringen att "kurragömma" var roligare än "kull", uppfattningen av vad som är roligt är givetvis subjektiv men den insikten fanns antagligen inte i lekparken hos en liten sjuåring Catta. Huvudsaken då var i alla fall att ha en vilja, något jag alltid fått lra mig att man ska ha. Jag har fått lära mig att argumentera, uppskatta olikheter och att stå upp för mig själv. Det är jag stolt över att jag kan. Med anledning av detta blir jag väldigt ledsen när människor först peppar människor till att ta för sig, för att sedan trycka ner desamma när de säger sin mening och den då råkar vara "fel".

Många gånger känns det som att man förväntas ha en egen åsikt men egentligen får man bara tycka på ett sätt, för annars tycker man fel. Det är ungefär som att säga till en grupp människor att de får välja vilken maträtt de vill från menyn, fast om de inte väljer pannbiff så gör de ett otroligt felsteg, för i hemlighet är det enbart pannbiffen som gäller. Den fria viljan är bara en fasad, en fin metod för att verka god.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga. Det finns så mycket jag tänker. Det finns så mycket jag känner. Det finns så mycket jag vill. Men det finns så mycket som känns som att det inte spelar någon rill. Tiderna förändras och det är bara att acceptera och låta bli att fästa sig vid. Tiderna förändras inte bara utan tiderna skänker även lärdomar samt en hel del visdomar och inte minst utvecklingsinslag.

Utvecklande är det förövrigt alltid att umgås med den smaragdlika fröken vis. Hon förgyllde helgen genom att bo över här under helgen. Visserligen var vi rejält trötta efter två lyckade utåtriktade aktiviteter med föreningen men tid för varandrabästhet fanns såklart. Det konstaterades bland annat att det är lättare att läsa mail man har fått en sådana man inte fått, chansen att folk läser skickade mail är sålelles större. Jag funderade tankfullt över om mina arbetsgivare skulle hinna ha något möte innan deras nästa sammanträde... Om Fröken Vis är Fröken Korkad ibland så är jag nog Fröken Trög emellanåt eller hur?

Detta får avsluta en MYCKET händelserik vecka med många utvecklande och roande händelser.



RSS 2.0