Den yra hönan skriver av sig.

* Tyst Catta!
* Ta det lugnt Catta!
* Lite mer lagom kanske, Catta.
* Stötta, skapa lösningar, synas men inte höras.

Åtgärdar jag följande skulle jag förmodligen göra mig mycket bra som en riktig byggnad, dock har jag en bit kvar på några av punkterna. Eftersom folk i min omgivning envisas med att benämna mig som Den Tjötiga har jag antagligen en bra bit kvar. Jag är inte riktigt säker på att jag uppskattar smeknamnet. När jag försökte förmedla detta fick jag frågan om vad jag ville heta istället,"du kan ju knappast kallas Den Tyste". Hmmm, nej förvisso inte...  Men det var ett väldigt svart-vitt synsätt måste jag säga. Förhoppningsvis finns det fler egenskaper som kan förknippas med mig. Jag tror faktiskt till och med att jag föredrar namnet Mars-Flickan framför Den Tjötiga.

I relation till annat som har hänt under dagen var ovanstående relativt ointressanta upplysningar. Jag kan lova att jag inte kommer att glömma den 9:onde september i första taget även om just denna dagen har bjudit på såväl röra, virrighet, glömska och totala brister i planeringen. När jag gick ner till pizzerian för att hämta min och Rubinens mat funderade jag över hur mina kollegor står ut. Jag är ju verkligen ingen byggnad utan snarare ett parishjul eller en berg- och dahlbana. Glädjen, lyckan och goda resultat märks lika tydligt som min rörighet, irritation och frustration. Det är verkligen antingen eller som gäller. Kanske borde gå på kurs hos någon. Jag föreslog den mjuka Rubinen att företaget hon arbetar på borde hålla kurs i diplomati men hon var lite tveksam.

1. Jag skulle träffa en föredetta styrelseledamot för att få en superviktig underskrift. Vi hade bokat en tid och plats men personen dök akdrig upp. Hennes klocka tycktes gå en timme efter min. Underskriften fick lösas på ett mindre bra sätt men nu är det i alla fall löst.

2. Jag skulle dra en kopia på det viktiga pappret. Det gick bra. Kopian kom ur maskiinen men vart tog orginalet vägen??? Jag ropar på min kära kollega som utbrister "Neeej, nej nej, jag vill inte gå in där"! Detta är helt förståligt då det ofta är stora problem på gång när jag ropar därifrån. Lyckligtvis fann hon pappret på direkten.

3.  Återigen glömde jag mina kanslinycklar på kansliet när jag gick hem.... Det är tydligt. Jag ska inte gå hem före någon annan. Jag behöver vara kvar längst för att komma ihåg dem. Jag kan ju inte glömma de när jag ska låsa och larma. Risken för att jag ska glömma att låsa och larma är rätt liten för det har blivit en vana så det sitter i ryggmärgen. Jag är mer förvånad över att jag inte har lyckats larma in mina kollegor faktiskt.... Jag skulle lätt kunna göra det enbart för att det är en rutin. Jag är en rutinmännsika. För mig är rutiner och vanor samma sak som trygghet och de möjliggör att jag kan vara spontan och flexibel hur dumt somliga än tycker att det låter.

När jag klev innanför min ytterdörr ikväll förstod jag för första gången hur MYCKET jag älskar min lägenhet, min nya stad, mitt arbete, mina vänner och därmed mitt nya liv. Just nu upplever jag en skön trötthet i kroppen som gärna får hålla i sig under kvällen. Sedan är det dags för pigghet igen. Jobb av olika slag väntar under både lördag och söndag. Nästa vecka lär bli intensiv den också men så länge man trivs så fixar man allt, det är jag säker på. 

Nya sociala möten är alltid spännande men även läskiga. Vad pratar man med en främmande människa om? Vad frågar man? vad berättar man? Några av er tänker nog att kontexten får avgöra den saken och visst är det så. Jag är säker på att varje nytt möte med en främmande individ bidrar till att jag lär mig mer om mig själv. Min självkännedom ökar och idag kom jag att på allvar förstå vad jag värderar och prioriterar. Det har jag naturligtvis förstått innan också men den känslan var extra stark när jag satt på spårvagnen hem. En sak är säker. Jag kan aldrig låtsas vara någon annan än jag är, jag visar snabbt vem jag är, vad jag tycker och tänker. Precis som alla egenskaper finns det för- och nacjdelar med det men jag är stolt över att jag vågar vara mig själv till 100 procent. Jag tror att denna insikt får avsluta dagen och härmed önskar jag er alla en trevlig helg! (Även om jag inte får så mycket till helg)

Förresten: Att släppa på fyrkantigheten betyder det att jag ska rucka på mina principer? I så fall går det inte att bli mer rund för min del.

Kommentarer
Postat av: Kollegan-Arbetsiträdet

Jag kan nog tala för alla oss Kollegor när jag säger att vi tycker om dig som du är! Dina fina egenheter är vad som gör dig!

"Kran" på dig!

2011-09-09 @ 19:55:17
URL: http://arbetsbitradet.blogg.se/
Postat av: Fröken Vis

Vad du ska ha för smeknamn är väl inte så mycket att fundera över. Duger väl bra med Fröken Åsikt!

Haha, vad sägs om en handväska, som du alltid har med dig och där du alltid lägger ner kanslinycklarna?

Ha en underbar helg finaste du! Kram

2011-09-09 @ 21:19:54
URL: http://vissmaragd.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0