Tyst Catta

"Var stark i livet för det behövs" var det budskapet alla yogadeltagare fick med sig igårkväll när vi lämnade gymmet efter en timme intesiv yoga. Så sant som det är sagt. I yogasalen är det av någon anledning både väldigt lätt och samtidigt svårt att känna sig just stark. Det är märkligt att andning och lite övningar kan orsaka så mycket. Faktum är den att jag upplever mig mer mjuk och kärlekfull såväl inuti som utanpå efter ett pass med yoga. Det är även yogan som ger mig min egentid, en unik stund för reflektion, träning och återhämtning.

 

 Ibland kan det kännas som att saker inte spelar någon roll men det är förmodligen då det är som allra viktigast att värna om sina principer och värderingar. De är också i de stunderna jag funderar över om det ändå inte vore enklare att vara en person utan drivkraft och ambitioner. Jag är dock ingen sådan människa. Jag vill nå resultat samt se någon form av utveckling. Framförallt vill jag säga vad jag tycker. Jag vill även att fler gör det. Faran är inte att någon säger emot en, utan den stora faran är när människor låter sig ledas av andra. Jag anser att det är lika mycket en demokratisk skyldighet som en rättighet att faktiskt ha en åsikt. Inte om allt men i alla fall om en del.

 

Det är viktigt att ha respekt för att alla kan ha olika syn på saker men en sak jag faktiskt har otroligt svårt att begripa är hur man kan ogilla människor bara för att de inte "kommer från samma land" som en själv. Jag funderar över om Sverigedemokraterna tror att "svenskar" per automatik blir kriminella bara för att de emigrerar till ett annat land... Tänker på sverigedemokraten som påstod sig vilja utvandra till ett land som inte tar emot invandrare. Ja, lilla du, hur ska du då komma in? Ett sådant uttalande bevisar väl i alla fall hur hög intelligens vissa har.

 

Jag finner det riktigt läskigt att vi har ett parti i den svenska riksdagen som på fullt allvar menar att mångfald är ett hot mot samhällsutvecklingen. Jag skulle snarare påstå det direkt motsatta. I SVT:s samhällsprogram Hubernett påstod Jimmy Åkesson att det är ett problem att folk med utländsk härkomst inte följer svenska normer. Jag kan nog snarare tycka att det är sunt att inte göra det alla gånger. Landet lagom förlovad med mellanmjölken kan bli rätt trist i längden. Hur som helst är det knappast det som är problemet. Problemet är att vi har ett riksdagsparti som inte respekterar allas lika värde utan bara låtsas att de gör det.

 

Personligen är jag rätt trött på jarrgongen "lagom är bäst". Man ska vara lagom duktig, personlig men inte för personlig, engagerad men inte naiv osv. Varför kan man inte få vara sig själv istället för att försöka anpassa sig till någon mängd?

 

Från det ena till det andra. Nu är det snart helg. Den här veckan har verkligen gått fort. Imorgon är jag ledig och tänkte passa på att handla mina julklappr. På lördag får jag äntligen träffa Matte igen :). Trots att det inte är överdrivet långt mellan Göteborg och Skara så känns det långt! Tur att det finns tåg och helger. Jag njuter av känslan av att vara kär. Att tycka om någon riktigt mycket är det härligaste och finaste man kan uppleva men förmodligen också det mest smärtsamma. Med kärlek kommer så mycket, dans på rosor, glädje, värme, oro, omtanke, längtan, saknad och kanske till och med frustration ibland.

 

Ha nu en fin helg allihop!

 

 

1. Vad är en sanning egentligen? Finns det något som är sant? Eller baseras allt utifrån våra individuella upplevelser och tolkningar? Saker kanske enbart är sanna eftersom mänskligheten har enats om att saker ska vara på ett eller annat sätt. Förmodligen kan den kollektiva lögnen troligen bli en sanning - det flest anser tycks ju många gånger vara sant - hur korkat det än är.

 

2. Utmaningar behöver nödvändigtvis inte bvestå i att man ökar sitt tempo, presterar mer eller kämpar hårdare. För en del människor kan troligen utmaningen bestå i att ta ett steg tillbaka, sakta ner och inse att man inte ska lägga ner mer tid på saker än de förtjänar. Själva grejen med en utmaning består ju just i att den ska vara svår och kräva en del av personen men vad det handlar om är såklart individuellt. Igår insåg jag på allvar att en av de största utmaningarna för mig är att slappna av, strunta i saker och vara ansvarslös. Det är en svbår utmaning för mig eftersom jag dels vill vara duktig och dels blir oerhört stressad av att just ta det lugnt.

 

Det är inte lätt när det är svårt men å andra sidan är det inte heller svårt när det är lätt. Saker blir alltid som de blir. Ibland får vi som vi vill och ibland går det på något annat sätt. Fast det går alltid på något sätt.

 

 

Vad är det som får vissa människor att tro att de är mer värda än andra? Mänskligheten är konstig. En del människor tycks tro att de är mer än alla andra. Det märkliga är kanske att de faktiskt många gånger lyckas få alll deen makten de önskar sig, trots att omgivningen är överrens om att de är svin. Det är nästan imponerande att munnes förmåga är viktigare än hjärnans innehåll. Eller kanske är det märkliga att människor inte vågar säga nej och stötta de dem påstår sig hålla av? 

 

Jag trodde att vänskap, kärlek och omtanke skulle nna övervinna det mesta.

 

Det är hur som helst tydligt att förnuft, mod och logik inte segrar över räddsla och ologiska resonemang. Varför har en del människor fått hjärnor när de ändå uppenbarligen väljer att inte använda dem? Hjärnan fick man förr att tänka! Osäkra personer som inte törs stå upp för det som de påstår sig tycka hade ju lika gärna kunnat vara döda fiskor för det är bara sådana som ska få flyta med strömmen. 

 

Lyckligtvis finns det även tänkande människor. Det är de jag väljer att ha i min närhet. 

 

 

Varför tänka så mycket hela tiden? Varför inte bara göra saker när man har möjligheten? Ibland slår det mig att tillvvaron hade varit betydligt mer spännnande om man bara gjorde det som föll en in och struntade i alla evenntuella rätt och fel. Jag tror att många avstår ifrån att göra och säga saker i räddsla för att göra fel. Vi lever i ett samhälle där verkligen ALLT ska vara så rätt och i längden hämmar det nog människors kreativa sidor. Det är lättare arr glida med strömmen än att ta en risk. Här framöver ska jag själv försöka att bara göra saker - bara med anledningen att jag hade möjligheten. Jag tror att det kan bli rätt så intressant. 

 

Då och då inser jag att det man tror är så viktigt i ens liv egentligen är ganska oviktigt. Eller det däär som jag trodde var så viktigt ät enbart viktigt för att jag inte kan vara utan det. För att jag ska vara lycklig som människa krävs dock främst att jag får vara nära de jag älskar.

 

Mycket av det jag tyvärr lägger ner en massa tid på att vara arg över är egentligen ganska oviktiga saker i sluändan. Ibland tror jag att vi människor väljer "fel" just för att slippa fundera över det som faktiskt spelar roll. På sikt leder detta tyvärr till att människor som inte förtjänar det får alldeles för mycket makt och uppmärksamhet, 

är ett hinder för utvecklingen eftersom det tycks kunna hindra folk från att komma vidare. 

 

Att våga tro på sin egen förmåga och stå upp för sina EGNA åsikter är det viktigaste vapnet vi har i en kamp för en bättre tillvaro. Om vi inte tror på oss själva och står upp för det vi håller kärt kommer ingen annan heller att göra det. Jag har sagt det förr men konflikträddsla skapar på sikt mer konflikter än den ursprunliga konnflikten. 

 

Nu ska jag återgå till min bok "Hundraåringen som gick ut genom ett fönster och försvann" samt dricka glögg. Önskar alla en go kväll!