Tyst Catta

Vi har alltid ansvar för de val vi gör och de handlingar vi sätter i verket. Det är enbart vi själva som kan försvara det vi gjort och därmed vara stolta över det vi utfört. Självklart påverkas människors val handlandlingar av externa faktorer dvs lagar, regler, politik, ja hur samhället styrs. Våra handlingar influeras även av den sociala kontext vi är en del av. Men oavsett alla olika faktorer som påverkar individers ageranden så har var och en ett ovärderligt individuellt ansvar för det man själv gör, vilket är tur. Människors olika val av ageranden gör oss just till unika individer, vilket är det finaste i hela världen. Jag som person väljer alltid hur jag ska reagera, agera och förhålla mig i olika situationer. Det är aldrig någon annan som bär ansvaret för mina handlinar även om andras handlingar såklart inverkar på mina val av ageranden. Dock skyller människor ifrån sig allt för lätt, man finner syndabockar för att bortförklara problem.

Jag älskar Kaj Pollacks bok "Att Välja Glädje". Den säger så mycket om hur vi människor fungerar men ger också kloka tips på hur vi alla kan skapa oss en bättre vardag, genom att prioritera vad vi reagerar på. Pollack betonar vardagliga relationer och möten - vilket jag tror är grunden för en trevlig vardag. 

Visst är telefoner, Facebook och MSN fantastiskt! Men är det verkligen meningen att vi ska umgås via apparater? Många av oss kommer säkert att hävda att det inte spelar så stor roll hur vi umgås bara vi umgås. Nja. Om jag nu ska dra det hela till sin spets så skulle jag vilja kasta ur mig frågan om inte all denna samvaro på Internet är ett tecken på att vi inte har tid att umgås live? Jag har givetvis inget svar på det här och jag är troligen rätt tacksam för det också. Antagligen är samvaron på Internet som med allt annat, det finns en fram- och en baksida? Jag fördrrar däremot definitivt att träffa mina vänner på riktigt.

Det har spekulerats på SVT:s Aktuellt under början av v.29, gällande i fall användat av datorer kan försvåra för en del kulturer (grupper) att vara delaktiga i demokratin, då allt fler samhällsdiskussioner förs via de sociala medierna. För de som inte har tillgång till en dator med uppkoppling kan det vara besvärligt att engagera sig i olika forum, då tyvärr även de mer tradiotionella engagemangsvägarna kräver att man kan kommunicera via sociala medier. Demokratin och engagemanget ska vara till för alla och måste få förbli så. Det får inte bli en plattforum som enbart existerar på Internet samt kräver ett konto. Ett växande engagemang måste bevaras och inte dö ut. Engagemang skapas inte under en dag, utan ska finnas konstant synligt i vår vardag precis som demokratin och öppenheten i stort. 

På tal om Facebook igen. Jag satt och läste igenom vad mina kompisar har gjort under dagen. Jag såg en del fina bilder samt mer komiska inslag. Jag såg foton på vänner som inte längre är mina vänner, inte på Facebook i alla fall. Under de senaste veckorna har jag mer än någonsin insett hur värdefulla minnen är. Det finns personer jag saknar väldigt mycket men som inte finns i min vardag längre. De har gjort sina val, nämligen att inte vilja umgås längre. Jag respekterar valen fullt ut men jag finner det synd att inte ens gamla vänner kan förlåta varandra, gå vidare och börja om.

När inte ens vänner och familjer kan hålla sams, hur förväntar vi då oss att hela nationer ska kunna göra det? Alla säger vi oss i alla fall vilja ha fred och demokrati. Detta sker inte av sig själv, utan den viljan måste vi bevisa med hjälp av våra handlingar. Till att börja med bör man vårda sina nära och kära, då kommer kärleken och gemenskapen att sprida sig och växa sig stark. Det är som i visan "om du börjar att gnola en visa, ska du se att du snart får en vän, som vill sjunga med dig". 

Detta får avsluta den här dagen, som har tillbringats på en båt mellan Sverige och Danmark.  

Musik lockar fram så många känslor. Det finns i princip ingen musik som inte frambringar några känslor alls. Bäst är såklart musiken som kan associeras med lyckliga minnen. Åh, vad Allsång på Skansen är mysigt. Så många fina låtar som väcker så mycket känslor och minnen. Jag älskar Sverige, svenska klassiker och allsång. Jag minns alla mina somrar runt 2002-2005, de var så fina medan de vararade. "Det ska vara gött att leva - annars kan det kvitta, spring inte runt och vela" Yeye, precis min melodi!! Man ska se livets ljusa och glädjas åt det. Givetvis lösa det som strular men optimismen segar - var så säkra. Att vela tjänar inget till - man får ju enbart ångest av det.

Samlar ni på OCR-nr? Inte jag. Inte medvetet i alla fall, tur att jag har en Internetbank som gör det åt mig. Den turen behöver man när man inte får sina hyresavier och behöver betala genom att använda ett gammalt OCR-nr, då hela bostadsbolaget har semester. Jag fick dock tag på en förvaltare som hjälpte mig så pass mycker att han kunde rekomendera mig att betala med det gamla numret, sedan sa han att det kanske ägt rum en hyreshöjning men han hade ingen aning om hur stor den var. "Sätt in några hundra extra för säkerhetsskull". Hm bra koll. Jag ringde tillslut VD:n som mer eller mindre bara bekräftade förvaltarens uppgifter och tyckte att jag skulle ha ringt innan de gick på semester. Jaha, så hur skulle jag kunna förutspå att hyresavin skulle utebli till sista juli redan den 28 juni? Röriga är de minst sagt, uteblivna tvättstugenycklar, en ombesitning ska ske samt att de gett mig fel parkeringsplatsnummer. Märker de om hyran uteblir? 

Den här dagen utses här med till den ohjälpsammadagen, lägg detta på minnet så vi kan fira nästa år igen. En av mina underbara kollegor kom inte in till jobbet på grund av att en myndighet bestämde sig för att jävlas lite med henne. Precis som i mitt fall tycktes hennes samtalspartner också sakna koll på läget. Tur att jag och kollegan har koll då, annars skulle la världen gå under :).  

Jag vill förresten inte alls ha någon husvagn men jag älskar den låten.

Minnen kan ingen ta ifrån en även om det man minns, för alltid är raderat ur ens liv.

Kort, brev, egenförfattade texter och kassettband från min barndom, första kärlek och läger utgör det mest värdefulla jag äger och har. Att gå igenom gamla fotoalbum som innehåller bilder på personer som en gång stått nig nära väckte mest glädje men även en gnutta vemod. Under dagen har mina tankar gått till väldigt många som av olika anledningar inte finns i min tillvaro längre. Jag trodde att fotona på Willie (det som en gång i tiden var världens goaste vovve) skulle få mig att börja gråta men jag log mest. Bilderna på den vita hunden var så vackra.

En person som jag idag inte delar mer än minnen med sa en gång att människor kommer och går ur våra liv samt att vi väljer människor som våra vänner utifrån den nytta vi tror oss kunna ha av de. När de sedan fyllt sin funktion så trycker vi på delite och söker oss nya. Detta påstående upprörde mig rätt rejält. För mig utgör äkta vänskap mer än tillgång och efterfråga. Vänner är inte som ett tuggumi som man stoppar i munnen och glatt smaskar på tills det upphör att smaka. Jag sätter ett stort värde i att upprätthålla mina kontakter och utveckla de. Dock har jag under framförallt det senaste året insett att allt för många resonerar precis som den här personen, vilket är tragiskt.

Jag kan helt uppriktigt förstå de som fann mig aningen jobbig för ett par år sedan. Jag hittade nyss flera dikter som jag skrev under mitten av 2007, som delvis får mig att skratta gott men ändå inte. Jag var så seriös i det jag uttryckte att det är läskigt. Jag vet att folk tyckte att min framtoning var aningen provocerande och en del sa det till mig. Jag hävdar fortfarande att sättet inte var konstruktivt men vad spelar det för roll. Jag lyssnade hur som helst men kunde inte identifiera mig med det människor störde sig på. Jag kunde i alla fall inte finna det problematiska i beteendet som beskrevs, det var ju en del av mig. Om man inte förstår vad som är fel är det omöjligt att förändra - man måste själv inse och vilja förändra. Därför är den bästa strategin, om man stör sig på en annan unik individ att arbeta med sig själv. Alla människor måste få förvalta sina personligheter som de önskar.

Det är du och jag som styr utvecklingen och med tiden skall vi skymta varthän det bär.

Enligt en del människor tycks lösningen på alla mina problem vara att tagga ner, ta det lite lugnt, slappna av och ha lite tålamod. Kosntigt, ja faktiskt riktigt konstigt, eftersom impulsivitet är en del av min charmiga personlighet. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om jag började ta det lite lugnt. Jag skulle i alla fall få det otroligt tråkigt. Dessutom skulle mina problem  knappast minska i omfattning utan bara ta väldigt mycket längre tid att lösa. Tack vare min ständiga effektivitet har jag nu tid att skratta åt mig själv :). Detta fick jag anledning att göra när jag var på väg hem från jobbet alldelles nyss (japp har varit där en fredag, ni får snart veta varför) då jag åkte med en taxichaufför som tydligen har EXAKT samma problem som jag. Nämligen är så effektiv att man hoppar ur båten innan man nått land och sedan i efterhand inser att det blev onödigt blött och samtidigt inser att inga torra kläder finns inom räckhåll. Nja, kanske är det inte riktigt så illa ändå.

I alla sociala kontexter tilldelas människor en eller flera roller, dessa kan variera beroende på miljö. Somliga av rollerna är förmodligen helt frivilliga och därmed självvalda medan vissa roller enbart tilldeleas en och hänger sig kvar för att man alltid ha varit innehvaare av de. Det är som gräsfläckar, biter sig stenhårt fast! 

Jag har en gång i tiden stämplats som hetsig, otålig och inte ett dugg ödmjuk. Trots att detta inte stämmer lika tydligt idag som för tre-fyra år sedan kvarstår bilden. Detta för att vi människor har otroligt svårt att släppa de första intrycken. Vi letar ständigt bevis för att bekräfta vårt första intryck även om vi vet att det är felaktigt. Intrycken sorteras nämligen direkt in i ett fack eftersom hjärnkontoret mår bäst av ordning och reda. Att radera ett första intryck ur en pärm eller server i hjärnan är inte på långa vägar lika enkelt som att radera e-postllistor eller jobbets hemsida. Inte för att jag har raderat jobbets hemsida än men jag kan tekniken för att åstadkomma det.

Hur som helst, nu svävade jag ut igen.... Märkligt att precis allting ska få sin lilla analys. Eftersom hjärnan verkar som den gör, lär jag få bibehålla mina roller oavsett om jag vill eller inte. Nu kan jag dock erkänna att jag innan jag påbörjade mina univeristetsstudier trodde att jag kunde och visste allt. Idag tre år visare/mer idiotisk, inser jag att det var helt felaktigt. Trots en lång och gedigen utbildning finns det mer nu efter utbildningen som jag inser att jag inte behärskar eler förstår. Jag har däremot införskaffat mig insikt och redskap för att hantera den här okunskapen istället för att tro att jag är fullärd. Jag kan dessutom stå för det.

Tillbaka till mötet med taxichauffören. Den chaffisen jag åkte med hem berättade att han i hela sitt körkortsliv har kört en helt vanlig besnindriven bil, vilket han gör än idag. Sist han var på bensinstationen tankade han bara i all hastighet etanol, vilket fick konsekvensen att bilen blev ganska svårkörd. Väl på verkstaden skrattade de åt honom och talade om att det var etanol i bilen... Det är väl en sak om man råkar ta fel, precis har bytt bil och fastnat i gamla mönster men här betalde han för etanolen utan att reflektera över det. Den eftertänksamma hade noterat detta redan i kassan om den nu inte redan märkt det när den tankade i drivmedlet i bilen. Jag skrattade gott åt detta, då jag vet att jag hade kunnat göra precis samma misstag. Vissa saker gör man bara i det höga tempot utan att tänka. Fast hellre impulsiv än slö om jag får säga det själv. Jag skulle inte ens ha hälften så kul om jag tog det lite lugnt. Som jag skrev i förra veckan, då skulle jag analysera sönder allting så att en katastrof ändå skulle infinna sig. Då är det bättre att det går fort, så man kan åtgärda det lika snabbt.

Precis som tekniken strular emellanåt så gör även människors hjärnor det. Jag vet att min dator är allra värst strax innan nya uppdateringar ska installeras, troligen fungerar hjärnan likadant. Vecka 31 kommer jag därför att vara helt fräsch i skallen efter en veckas semester. Ibland gör man bara saker utan att arkivera det i något fack uppe i huvudet. Missar man att arkivera något försvinner det. Just det har jag sett bevis på ett flertal gånger både på jobbet och rent privat. Jag ställer mig ofta frågan om man ska behöva arkivera självklarheter, standarddokument, minnesanteckningar, rutiner eller vanor? Tydligen. Annars glömmer man bort att man har utfört de.

Igår kväll var jag helt övertygad om att kaffebryggaren på jobbet stod på, så övertygad att jag ringde min planeringsfientlige kollega och undrade om han kunde åka dit och stänga av maskinen dagen efter. Det kunde han. Trots detta lugnande besked kunde inte myrorna i huvudet lämna mig ifred. Jag vet att Den planeringsfientlige gillar att sova på morgonen. Därför bestämde jag mig för att själv ta mig dit direkt dagen efter. Sagt och gjort. När bussen väl anländer till jobbet är kaffebryggaren såklart avstängd dock står kopieringsmaskinen på. Jag har inget som helst minne av att jag stängde av maskinen som kan framkalla den underbara drycken men men. Bättre att kolla för säkerhetsskull. jag hade inte velat stå ansvarig på måndag om jobbets lokaler hade brunnit ner.

Jag har ledsnat på alla kartonger i hallen, varför jag nu bröt sönder de och mer eller mindre har pressat in de i skrubben. Resultat: öppna inte skrubben, då får man hångla med kartonger. Tur alltså att det inte är midsommar igen... Tydligen hade jag försökt plocka ut alla kartonger då mitt i natten för att ja jag vet inte, gå och kasta dem. Idag ska här städas i lagom tempo, tvättas, handlas och sedan läsas bok. Nice dag med andra ord.

Vill avsluta det här inlägget med att önska en trevlig helg samt ett krya på dig meddelande till Planeringsgudinnan.

Beröm eller lovorda aldrig något, för då går det tydligen bara åt skogen. Det där lät ganska syniskt och ska kanske inte tas med 100 % allvar. Men resonemanget håller i alla fall när man har att göra med verksamheter som tycks eftersträva att leva upp till sitt dåliga rykte. Under fruktstuden idag försvarade jag och berömde en instans som ständigt kritiseras i min omgivning. Jag har dock inte märkt av några som helst problem tidigare. Nej, inte förrän jag skulle hem och min arbetsresa inte infann sig. Vackert fick jag ringa och undersöka vart i hela friden bilen tagit vägen. Observerar, att jag för ovanlighetens skull hade ett oändligt tålamod, då jag först ringde 20 minuter efter utsatt tid. Hur som helst svarade den vänliga rösten i telefon att arbetsresan varit i mitt område samt åkt därifrån. Hm, när undrar jag då förbryllat. Nyss. Förvisso såg jag en bil i ett helt annat område, vilket jag inte reflekterade speciellt mycket över då eftersom det var en helt annan gata. Tur att det går att boka en ny.
 
Varför får jag inga mail??? Är det fel på mitt konto eller har såväl funktionärer som spamen tagit semetser? Jag fann en av mina chefer inne på MSN, som jag bad att skicka ett testmail till mig. Detta gjorde och poff hade jag ett efterlängtat mail i inkorgen. Okej, semster var det! Alla har semester just nu, utom jag och Den Mångsidige.

Har väl inte hänt så mycket mer idag. Har just avslutat ett som alltid lika trevligt samtal med Fröken Vis, även kallat Riksbitschen och Högskolepuckot :).

Wow, wow, wow! Efter att bara ha bott i min lägenhet i drygt tre veckor är det ett under att jag redan har lyckats få tillgång till alla tillhörande nycklar samt fått veta vilken parkeringsplats som är min. Eller kanske inte. Man får verkligen vara tacksam över att det inte har tagit tre månader..... Hur är det nu, se alltid allting från den ljusa sidan :).

Den förra hyresgästen tycks ha slarvat bort nycklarna till den fantastiska byggnaden där det går att tvätta, vilket har resulterat i att jag har stått utan det silverfärgade öppningshjälpmedlet i några veckor. Enligt reglerna hos det företaget jag hyr av, är det meningen att inflyttande hyresgäst ska få nycklarna till bostaden av den föredetta hyresgästen. Det har dock inte fungerat optimalt i mitt fall. Om det nu inte råkar vara så att den förra hyresgästen tolkat detta bokstavligt och därmed utgått ifrån att jag inte planerat att bosätta mig i tvättstugan. Vilket jag i så fall asner vara ganska korkat, då man inte ska ta någonting förgivet gällande andra individer eftersom vi är så olika i vår natur. Nu tror jag dock inte att det är tillåtet att bo i tvättstugan, eftersom systemet kräver att man bokar sin tvättid. Hm, skulle jag bo där, skulle jag ha ett ständigt bök med att boka en ny tid. Ganska så onödigt när jag har en stor och fin tvåa med balkong. Hur som helst så är det otroligt skönt att återigen kunna räkna sig bland de människor som tvättar sina kläder :P.

Skälet till att jag först nu fick det korrekta parkeringsplatsnumret beror på att den person som skrivit mitt hyresavtal inte verkar kunna placera siffror i rätt ordning. Det är i min värld ganska stor skillnad på 812 och 182, även om det såklart är samma siffror fast i en omkastad röra. 812 är förövrigt betydligt större än 182.

Medan jag åt frukost imorse lyssnade jag på ett program på SVT, om relationer. För att undvika konflikter och kommunikationsproblem ska man enligt den medverkande psykologen såklart prata med varandra (de vet ju alla vid det här laget) och PLANERA! Om man planerar sin tid tillsammans med sina nära och kära så minskar risken nämligen för kommunikationsproblem, då alla förmodligen vet vad som förväntas av dem. Om man inte uppfattat planeringen olika vill säga. Under semestertider uppstår mer än dubbelt så många konflikter än under arbetsmånaderna, detta för semestertiden inte planeras i samma omfattning som vardagen.

Enligt Kielhofner (2008), som i sitt liv verkade som arbetsterapeut, är rutiner viktiga i människors liv, då de skapar trygghet och balans. Tack vare rutiner kan människor fokusera på sådant de finner viktigt och meningsfullt stället för att konstant behöva tänka på vad/hur/när de ska utföra en viss aktivitet.
Min inställning är att det krävs planering för att kunna vara spontan. Man kan planera riktlinjerna men utföra momentet spontant. Om man aldrig planerade så skulle ingenting hända och man skulle dessutom aldrig kunna vara spontan. Spontaniteten skulle vara inrutad rutin fast utan några räcken.

Förutom dessa tankar har dagen vigt åt att uppdatera jobbets lista med medieadresser. Känns riktigt gött, det kommer att underlätta nästa gång jag ska ordna med ett utskick till media i någon fråga. I övrigt har jag försökt lära mig min nya dator, fyllt i blanketter, bråkat med myndighter som jag tror har som mål att förstöra för folk, attesterat, konterat och hunnit med en frukstund tillsammans med min kollega. Nu ska jag ägna mig åt att bli smart - ska nämligen äta fisk just nu.

Jag höll på att glömma det i särklass viktigaste i hela köttfärssåsen, nämligen vitlöken. Observera att jag inte finner köttfärsen som den mest primära ingridiensen i kttfärssås. Ingen köttfårs är tillräckligt levande, spännande och underbar utan sin ljuvliga smak av vitlök. Just detta fenomen gäller förstås för de allra flesta maträtter, förutom tillexempel pankkakor som gott kan avstå vitlöken. Det är som vanligt, undantaget som bekräftar regeln :P.

För omväxlinhsskull har jag även idag arbetat lite med jobbets hemsida. Efter samtal med supporten, kan jag konstatera att jag både tänkt och utfört  en korrekt process men vad hjälper det när det ändå inte fungerar? Det kan man ju fundera över. Jag är förövrigt inte särskilt förvånad över att mina slutsatser är korrekta - de är de nämligen för det allra mesta (referens Ahlquist 2011)

Tydligen är det inte enbart de som till en början verkar otrevliga som kan visa sig trevcliga, utan det motsatta förekommer också. Taxichauffören som körde mig hem från jobbet, verkade till en början vara en oerhört trevlig typ. KUL, eftersom jag gillar att snacka. Efter att ha avverkat en hel rad samtalsämnen känner jag dock mig ganska obehaglig till mods. Inte för att man ska fästa sig allt för hårt vid vilka begrepp en person använder men för mig som inte enbart är tjötig utan också begreppsnörd är det tämligen svårt. I min värld och troligtvis inte enbart i min, har olika begrepp olika laddning, därmed tolkas de olika, delvis beroende på vem som säger vad i vilket sammanhang.

Jag är alltid aktsam med hur jag uttrycker mig gentemot nya människor, då de med all sannolikhet inte vet exakt vilken humor jag har tillgång till. Någonstans förväntar jag mig att andra agerar likadant. Jag vet dock inte om taxichaffisen gjorde det eller om han var allvalrig. Den aktuella taxichaffisen talade om såväl invandrare, kvinnor och personer med funktionsnedsättning med ord som i allmänhet har en negativ klang i samhället. Det kanske bara var brist på kunskap, om vilka begrepp man bör använda. Många tycker nog att vi som tillhör kulturen "begreppsnördar" är jobbiga men det spelar faktiskt roll vilka ord man använder om saker! Det är dina ord som talar om vem du är, vad du tycker och vilka värderingar du har.

Jag vill poängtera att jag därför tycker att det är helt okej att säga "fel" sålänge man är medveten om det samt kan motivera sina val av begrepp. Kan man inte motivera varför man uttrycker sig som man gör, ska man nog för säkerhetsskull använda sig av vedertagen termologi.

Dagens inlägg får avslutas med ett konstaterande: Att kansliet tack vare mig och min Planeringsgudinna har den allra trevligaste fruktskålen. Nu är det alltså fruktfika som gäller bara så alla vet.

Trots att jag inte har lyckats prestera mer än tre timmars sömn sedan jag återvände hem imorse, känner jag mig förvånandsvärt pigg och laddar nu för en ny troligen spännande arbetsvecka. Jag hoppas dock att min tid kommer att spenderas på annat än hemsidestrul eller andra liknande aktiviteter nästa vecka. Jag skulle föredra att få fullfölja min planering som består av påverkansarbete, arkivering och diverse ansökningar. Det är däremot inte tankarna på jobbet som får mig att känna mig vaken utan snarare den fantastiska eftermiddagen med världens finaste Ängel. Tack så mycket för "bakislunchen" och all struntprat, det måste göras om snart igen :).

Jag vill medan jag kommer ihåg det, bara poängtera för alla läsare att eftersom jag bara snackar skit ska man såklart bortse från det sms Den planeringsfientlige fick under natten. Det var såklart en del i allt struntprat. Slutsatsen blir därför som vanligt att ni även i fortsättning bör lyssna på mig, eller för guds skull, bilda er en egen uppfattning i frågan.

Jag avslutade nyss ett samtal, som fick mig att börja reflektera över värdena i livet. Vad prioriterar man? Varför agerar man som man gör? Varför lär man sällan sig av sina misstag? Vad kan jag lära andra?

Idag skymtade jag delar av min personlighet i en annan människa. Självsäkerheten, skämten om att man är som en sol, bäst men framförallt allt snack om jobb och karriär. Det fick mig att fundera ett varv extra. Som så många gånger innan kom jag att tänka på något min morfar sagt "man ska arbeta som om man skulle leva i evighet och älska som om man skulle dö imorgon". På många sätt är det här ordspråket värdefullt i mitt liv för ögonblicket.

Jag kunde inte hålla mina kloka råd inne, frågan är om de var riktade till samtalspartnern eller till mig själv eller till oss båda. Råden om att ta det lugnt, slappna av, prioritera dig själv, det sociala och att en människas värde inte består av dess prestationer rann ur min mun. Visst låter det snyggt och så korrekt. Men frågan är om det är jag som ska ge sådana råd? Jag är ju värdelös på exakt det där själv. Hm, kanske därför vet jag vad jag talar om och kan ge de bästa råden utifrån egna erfarenheter. 

Under min otroligt tuffa ögonhöst 08, insåg jag mer än någonsin att karriär och prestationer är ganska oväsentliga faktorer i livet om annat stör än. Ja, hälsan i första hand, brukar man säga. GOOD, bra då vet vi alla bvad vi ska eftersträva. Nej, nu får vi inte glömma att synen på hälsa är individuellt om något. Vad som är hälsa varierar mellan olika kulturer i olika kontexter. De flesta skulle nog i alla fall svara att hälsa handlar om att må bra. Ja, ni hör! Hur ska man tolka det? Jag mår bra när jag äter god mat och får gå till jobbet varje dag medan någon annan mår bäst när denne sover eller dricker öl. Haha, nu har jag kanske svävat ut. Tur att det är tillåtet på sin egen blogg. Det är uppriktigt sagt helt underbart att jag är den enda chefen för den här sidan.

Tolkningen av inlägget är frivilligt.
Nu ska Te- och Mars-flickan ta sig en kopp te.

Den här dagen har förhållit sig något lugnare än gårdagen på gott och ont, även om de på ett annat sätt tenderar att avslutas på exakt samma sätt. Men så mycket otur och klantighet som jag lyckades uppbringa under fredagen är det knappast möjligt att klara av två dagar i rad. Därför förmodar jag att jag inte kommer att tappa tekanan med kokande vatten över foten en dag till. Dock lär jag spendera kvällen i lugn och ro om inget spontant inträffar förstås.

Jag och Planeringsgudinnan skulle ha haft balkongmys ikväll men på grund av plötslig öronvärk fick detta ställas in. HM, vissa kanske nu kommer att hävda att man på grund av sånt här, aldrig ska planera något. I rent preventivt syfte vill jag och min Planeringsgudinna bestämt påstå att ett sådant resonemang inte är hållbart. Vi kommer därför att planera in en ny balkongkväll snart igen :)

Vissa dagar tycks saker bara gå fel, hur eftertänksam och klok man är. Idag har varit en sådan dag. Var till och med på den nivån att jag bara lade mig på soffan och sov när jag kom hem från jobbet. Då är det illa, jag ser sällan en charm i att sova mitt på blanka dagen.

Ofta när jag begår ett misstag beror det på att jag varit för ivrig och lite väl impulssiv, det är såklart jobbigt men det är 100 gånger värre när det blir ännu mer fel när jag faktiskt har klurat rejält på problematiken. Det är sådana lägen jag förstår varför jag har bråttom. Ska det nu nödvändigtvis bli fel så kan det väl i alla fall få gå lite snabbt. Det är ett fruktansvärt slöseri med tid att ägna tid åt att tänka ut dåliga lösningar..... Haha, kan glädja de som anser sig ha blivit mailbombade av föreningens hemsida att jag nu lyckats radera alla e-postadresser. Hm, kanske inte var så lugnande. När jag gick hem från jobbet fungerade båfe hemsidan och jag hade då lyckats skriva in alla adresser igen. Lärdom: Radera aldrig någonting.

Dagens andra lärdom är att paraply är ett värdelöst hjälpmedel i en så blåsig stad som Göteborg. Detta förstod jag först när mitt älskade paraply gick sönder och på något märkligt sätt vändes ut och in. Resultat: jag fick allt vatten över mig. Blä. Blev rätt irriterad, så pass att jag utan att se mig för trampade i en pöl med gäggamoja. Hade faktiskt varit mysigare om det varit en pöl med öl.

Nu känns det som att det kan bli en kul kväll i skojfriskt sällskap. En ölkväll med personen som är orsaken till det här bloggnamnet är troligen på G.

Kopieringsmaskinen är varm, god och måttligt effektiv. Under veckan har utskicken avlöst varandra. Jag har dessutom fått agera hemsideproffs. TACK, käre PBL-studier för er hjälp. Mitt ständiga resonemang går ut på att; "det man inte vet får man ta reda på". Det har än så länge fungerat relativt bra. Utan introduktion så är det den enda lösningen, i alla fall om man är så otålig som jag tenderar att vara. Dessutom är jag envis som en gammal get, så förr eller senare är problemhanteringen avklarad.

Idag hade en extra punk slunkit sig in i avsändaradressen som jobbet använder sig av för att sända ut information till alla medlemmar. Efter mycket klickande fram och tillbaka, lite raderande och trixande var dock problemet löst för föreningen. Jag är riktigt stolt. Jag brukar alltid påstå att jag inte fattar ett skvatt av hemsidor osv men jag ska nog tro lite mer på mig själv. 

Jag undrar varför jag lägger ner så mycket tid och energi på saker som ändå inte fungerar. Jag är så trött på kommunikationsmissar så det finns inte.

Kanske ska man bara inse att vissa saker inte fungerar och satsa på det som verkligen är långsiktigt hållbart iställer. HM, smart slutsats Catta! Frågan är bara hur det ska gå till??? Utmaningar lockar mig tydligen. Men om utmaningen bara skadar, river upp sår och får mig att komma till insikt om mindre roliga saker så ska kanske till och med jag ge upp. Samtidigt har jag ambitioner. Jag kan inte bara överge, inte bara så där. Men kanske är livet för kort för att man ska lägga ner tid på onödigheter. Ledordet få bli prioritera! 

Snart är det helg igen. Denna ska delvis spenderas med Ängeln :)  Jag ska även försöka ta mig till gymmet i stan som jag ska teckna avtal med. Jag har struntat i det, då jag har haft en förskräcklig hosta allt för länge. Fattar inte hur det gick till.....

Nu är min glass slut, CD-skivan ska bytas (japp köper faktiskt sådana år 2011) och te bör kokas. Det är inte för skojs skull, som jag är utsedd till "Te-flickan" eller om det är "Mars-flickan". Nog om det.

Hej då :D

Inbjudningar, utskick, uppdateringar, vattenglas över delar av datorn (dock inte de känsligaste delarna) och trevliga pratstunder eller rättare sagt tjöt med mitt dreamteam på jobbet. Japp, ungefär så kan de senaste dagarna sammanfattas. Det får dock icke förglömmas att en after work har ägt rum. Kvällen blev mycket lyckad och maten mycket dyr. Min personliga uppfattning är dock att kvalitéen var hög, maten god, därför landar ändå summan på plus. Haha, om man tar bort plånboken i beräkningen förstås. Där är det nog mer minus.... Men vad spelar pengar för roll i goda vänners lag?

Det värsta jag vet är när människor klagar (japp, nu klagar jag på att andra klagar, du som kan tänkas anmärka på detta behöver alltså inte säga något :D). Men seriöst, det finns ett par alternativ: 1. Gilla läget och se det från den ljusa sidan, 2. Lämna situationen alternativt lös den om det är möjligt. Att enbart klaga samt berätta vad som är fel och dra dåliga paralleller är meningslöst. Man blir varken gladare eller fri från problemet. Det som händer är att sällskapet slutar lyssna efter ett tag - i alla fall gör jag det.

Idag kom ett samtal om att mina hjälpmedel är klara. Jippie!!! Jag har bara arbetat i tre månader utan anpassningar. Tur både för mig och för arbetsförmedlingen att mina chefer är tålmodiga varelser som har förståelse för om saker tar längre tid än vanligt utan anpassningar. För övrigt anser jag att det är viktigt att föreningen driver frågan om att man ska få sina arbetstekniska hjälpmedel i tid, vad nu i god tid är. Vad som anses vara snart eller i tid tycks variera ganska mycket mellan olika individer, därmed mellan olika kulturer. Jag tolkar det alltså som att tiden delvis är beviset på att ala människor är olika och har unika upplevelser av saker, vilket är bra för det mesta. Ibland skulle i o för sig mina vardagliga relationer förenklas om jag slapp alla individuella tolkningar. 

Tillbaka till hjälpmedlena. Det får i alla fall, inte ta cirka tre månader för hjälpmedlena att infinna sig. En sådan situation gör det nästan omöjligt för personer som är i behov av hjälpmedel för att kunna arbeta att söka eller för den delen ta ett jobb. Detta då, personen aldrig kan vara säker på att ha hjälpmedlena när man påbörjar sin anställning. Allvarligt talet, hur kul är det att gå till jobbet utan att kunna prestera sitt bästa? Vem vill anställa den som kanske först efter ett halvår kan uppnå full kapacitte? Fundera på det Arbetsförmedlingen.

Dagens höjpunkt eller av de, var när min stolthet kom posten. För er som inte vet, min C-uppsats. Den ser så snygg och prydlig ut. vad vi har varit duktiga, jag och min kulturkompis :)

Slutligen vill jag ge ett ord på vägen "Var aldrig tyst - säg din åsikt". Det är faktiskt bara döda fiskar som flyter med strömmen.