En flytt in i framtiden - inga gråstenar här

Det känns precis som att jag ska flytta hemifrån på nytt men det ska jag inte. Jag ska bara anta en ny spännande utmaning. Dock kan nya rutiner och vanor kännas som en stor flytt. Hemmet är oftast en viktig trygghet precis som ens rutiner. När man är osäker på något är det troligt att man återvänder till en trygg miljö där man vet vilka spelregler det är som verkligen gäller. Men för att utvecklas behövs förändring, annars blir man tillslut en gråsten som snöar in i gamla banor och inte kan tänka nytt.
 
En gråsten flyttar inte på sig i första taget utan makar sig först när någon annan sparkar iväg den. Så vill jag inte ha mitt liv! Jag vill testa nya saker, möta nya utmaningar och se fler perspektiv. Med andra ord väntar en spännande tid.
 
 

Trygghetens dilemma

Man vet vad man har men inte vad man kan få. Hur man än upplever sina vardagliga rutiner så är det en trygghet att veta att man har en vardag att alltid luta sig tillbaka mot. Vardagen kan dock vara tråkig men ack så trygg. Trots detta är det lätt att inbilla sig att gräset är grönare på andra sidan. Drömmar och utvecklingsvindar kommer på besök emellanåt och målar upp nya spännande alternativ.  Samtidigt finns alltid den bekväma sidan närvarande och förmedlar hur trygg en vatrdag kan vara. Men måste det vara samma vardag i framtiden som det är nu? Det är frågan.....
 
Eftersom vi människor är vanedjur är förändringar ofta jobbiga men konstigt nog är vi ändå otroligt anpassningsbara.
 
Min mamma har flera gånger sagt att man inte ångrar det man gör utan det man inte gör. Men hur ska man veta vad man ska göra då? Gör man något så måste man ju avstå från andra saker.
 
  

Två år i Göteborg

Idag är det exakt två år sedan jag flyttade in i min lägenhet i Göteborg. Tiden har både gått fort och långsamt. Mycket har hunnit hända men samtidigt ganska lite.
 
Jag har arbetat på samma arbetsplats i drygt två år, tränat på samma gym nästan lika länge men annars har en del förändrats. Framförallt har mina sociala relationer förändrats - tiden går och människor utvecklas i viss mån i otakt. Jag har aldrig riktigt varit bekväm med tanken på att människor går in och ur ens lliv. Vänner ska inte vara som godis utan snarare som berg. Det tycks dock vara lättare sagt än gjort att skilja på sak och person. Dessuom verkar öppenhet och ärlighet betyda vitt skilda saker för människor. Eller så är man bara så förbaskat envis, stolt och dum för att kunna se att man själv bär på viss skuld. Vad som är viktigt för oss förändras också över tid, varför det kanske inte är helt konstigt att personer bryter upp och väljer olika vägar.
 
Den viktigaste och absolut bästa förändringen i mitt liv är förstås att jag har träffat världens underbaraste människa.Ett samboliv är betydligt roligare en ett singelliv. Även om jag fortfarande sätter stort värde i att ha egentid. Helt ensam blir jag förstås aldrig då Nelly-katt ständigt håller mig sällskap.   
 
Det är lätt att sakna, längta och därför glömma bort att uppskatta nuet. Ibland önskar jag att jag var lite mer som Matte som verkligen kan leva här och nu. Å, andra sidan tycks han sakna planeringsförmåga, eller, i alla fall konsten att leva efter planering. Jag å andra  sidan är förmodligen en sann planeringsgudinna med totalt fokus på att uppnå ett mål för att sedan snabbt kunna påbörja nästa. I vissa stunder undrar jag faktiskt vad det är jag försöker hinna med...
 
Orsakars konflikter alltid för att folk vill nå ett speciellt mål eller åstadkomma en förbättring? Eller har människor i allmänhet för lite att bry sig om? Om det fanns ett yrke med namn "konfliktutvecklare" vet jag flera som inte skulle behöva vara arbetslösa speciellt länge till. Alldeles för ofta tror jag att konflikter uppstår på grund av missnöje och missunnsamhet. Det är märkligt att saker per automatik är dåliga, bara för att någon man inte tycker om står bakom grundidéen... "Beslut som man själv inte varit med och beslutat om måste vara dåliga"!.Det verkar vara mode att riva upp beslut - inte för att de egna förslagen egentligen är så himla fantastiska, utan främst för att bevisa att andras är värdelösa....
 
Förra helgen såg jag och Matte ett par bra filmer som verkligen belyster vikten av att ta tillvara på varandra medan man har chansen. Inget är förevigt och man ska aldrig ta en relation förgiven, vilket vi allt för ofta gör. Framförallt har människor en tendens att tappa bort de man älskar allra mest och inse det först när det är försent. Det är egentligen konstigt att man kan hata någon när den är i livet men sedan gråta ögonen ur sig när det är försent. Det är alldeles för många i världen som inte har möäjlighet att vara nära sina kära, som förmodligen skulle ge vad som helst för att få vara det. Samtidigt finns det alldeles för många som bevisar varför det fortfarande finns krig i världen.
 
 
 
 

Räddslor

Att träna riktigt hårt ett par gånger i veckan är verkligen nyttigt. Både för kroppen och för hjärnan.Det är underbart att få vara ifred med sina tankar, känslor och åsikter utan att behöva förklara någoting för någon annan.
 
Jag tror att räddslan för något är ett av våra största hot. Människor är rädda för att hamna i konfilkt med varandra och för att tycka fel. Konstigt nog verkar man inte vara lika rädd för att en åsikt man inte sympatiserar med blir till handling. Ibland får allt kompromissande mig att undra varför man ens bryr sig. Varför engagera sig? Varför ska man kämpa för något när folk inte vill stå fast vid sina ord utan endast får till en neutral blandning för att få alla nöjda. I slutändan är det säkert ingen som är nöjd i alla fall..... Räddslan för konflikten ökar bara risken för att den uppstår.
 
Under lördagskvällens Lisebergsbesök övervann jag en av mina räddslor, nämligen trånga utrymmen. Av någon anledning (förmodligen för att jag ville uppleva utsikten) följde jag med upp i ett enormt parishjul. Höjden var absolut inga problem - det var bara häftigt. Dock satt man i en liten kub, med låsta dörrar. I sådana situationer kan jag lova att mitt kontrollbehov får sig en ordentlig utmaning. Det är rätt svårt att ha kontroll 70 meter upp i luften när man sitter instängd. Man får hoppas att de har ett ordentligt säkerhetssystem.
 
Ibland känns det som att folk är betydligt duktigare på att kritisera andra än att berömma sig själva. Det tycks vara helt okej att förklara hur dåligt någon utför en sak men man får tydligen inte framhäva sina egna styrkor. Det här måste ju vara ett svenskt lagom beteende, du ska inte vara för mer än någon annan. Det är sorgligt för jag tror att man måste tro på sin egen förmåga för att helhjärtat kunna tro på andras. Den enda gången man får hylla sig själv är om man klarat ett prov, fått ett jobb, vunnit en tävling eller fyller år.  
 
Jag funderade mycket över detta under Sveriges nationaldag. Det finns många som inte tycker att vi ska hissa vår flagga och fira vår nationaldag då det av någon anledning anses vara rasistiskt. Jag kan inte förstå vad det är för dåligt med att gilla landet man bor i, sina traditioner och sin kultur. Det rasistiska uppstår väl först om man tycker att svenskar är mer värda än andra. Men det behöver man verkligen inte tycka per automatik bara för att man vill fira en nationaldag.

En resa, en förlovning och en oförskämd katt

Precis som vanligt har tiden bara flugit iväg utan att jag hunnit reagera. Jag börjar på allvar tro att tidens hastighet ökar för varje månad som går. Möjligen kan det vara så att tiden går i ide i november men är desto mer effektiv i maj och juni. Vem vet - det är i alla fall vad min upplevelse säger. Det gäller att njuta nu, det är en helt fantastisk tid. Bara synd att det ska vara så mycket gräspollen i luften. Mina ögon rinner och rinner.
 
Sedan jag skrev har jag hunnit med att gå på semester samt börjat arbeta igen. Jag och fina Smaragden hade en toppenvecka i Turkiet. Det blev mycket sol, flams, mat, dryck och massage. Förutom att bara njuta av livet ägnade vi oss åt att analysera allt mellan himmel och jord. Jag och Smaragden är nog lite väl intresserade av hur olika organisationer fungerar för annars lägger man inte ner en massa tid på att analysera Apollopersonalens arbetsfördelning eller hur ledsagningssystemet är uppbyggt på en flygplats. På Landvetter tycks de ha någon slags organisation men det är däremot tveksamt om den fungerar..... I Dalaman fungerade den betydligt bättre och servicen var på en helt annan nivå. Smaragden fick till och med en kontorsstol framkörd till sig när vi väntade på att få boarda. Det verkar vara ett vanligt missförstånd - seende tycks tro att folk som har synskador automatiskt har svårt att stå och gå. Vi funderade även över om busschauffören som körde transfeerbussen hann käka mat innan han skulle ta emot nästa gäng med passagerare.
 
Eftersom Smaragden envisades med att låta sin stackars käpp svättas i solen brände jag mina fötter varje gång vi skulle förflytta oss de fem meterna mellan våra solstolar och havsvattnet. Hm, hade köppen fått bada hade både den samt mina fötter varit svalare. Fast vänta - käppar har kanske inga känslor. Folk var i allmänhet otroligt imponerade av oss som klarade av att åka på semester själva och så tycks punktskrift vara något väldigt coolt. Vid minst ett tillfälle ställde strandvakten sig bakom oss för att inspeklera när Smaragden läste med sina fingrar.
 
Det var lika trevligt att komma iväg som att komma hem.
 
Den 8:e juni förlovade jag och Mathias oss. Det känns helt underbart. Nu har vi snart bott ihop i ett halvår och det känns fortfarande bra. Det är många som har varnat för att det är jobbigt att flytta ihop men till 99 % är det bara positivt. Det har till och med fungerat med Nelly-katt. Jag tycker dock att hon har varit lite oförskämd ikväll. Jag gav henne en massa tonfisk och som tack rev hon ner en blomma.......
 
Vi får väl se när jag skriver härnäst men jag vill i alla fall önska alla en fin sommar!

Mjaooo för ologik

Hej!
 
Nelly-katt har precis sett till att jag inte behöver ett gympass imorgon. Hon har sprungit upp och ner för alla lägenhetstrappor i ett par omgångar med mig efter sig. Dumma katt!
 
Vad är godhet? Att man gör precis som andra önskar? Att man kan sätta gränser? Tar principiella beslut? Ibland känns det svårt att kombinera egna principer med framförallt kortsiktig godhet. Inte är det väl rätt att värdera vad som är gott för andra?
 
För ett par dagar sedan fyllde jag i en 50 sidor lång SIFO-undersökning om livsvanor, ekonomi, intressen och konsumtion. Jag är nog en rätt så tråkig person. Jag är totalt ointresserad av teknik, fordon, natur och sport. Jag handlar inte onödiga prylar, gillar inte märkeskläder och går inte på konserter, festivaler, idrottsevenemang eller ens på krogen. Jag tillbringar nästan aldrig tid framför TV:n och gör jag det så är det nyheterna som gäller. Inte heller läser jag dagstidningar eller är aktiv på Twitter. Jag har aldrig laddat ner film, musik eller liknande. Jag köper fortfarande CD-skivor och har ingen iPhone!
 
Jag har ju inte ens Instagram - vad är det förresten??? Vem är jag då? En pliktrogen samhällskritisk bokslukare som gärna sparar pengar och åker utomlands. Jag har ett stort intresse för mat, föreningar och passträning. Jag går bland annat på yoga men skulle inte påstå mig vara andlig.
 
Många av frågorna var dock inte helt enkla att besvara då frågorna saknade definitioner. Jag skulle tillexempel tro att de flesta tycker att det är viktigt att värna om sina medmänniskor. Men vad innebär det att göra det? Och är vi beredda att göra personliga uppoffringar för någon annans skull?
 
Hur normalt är det att stänga av en tjänst med motiveringen "du har inte betalt fakturan i tid", när fakturan löper ut om en månad? Inte särskilt hoppas jag. Min arbetsplats webbdomän är avstängd idag eftersom vi inte har betalt en faktura som går ut den 6:e juni. De bad inte ens om ursäkt!!! Utan sa bara att de inte kunde ge mig ett annat råd än att betala. Det är inte de som har stängt ner domänen utan deras leverantör, som tydligen inte går att kontakta....."Tillsvidare kan du kanske arbeta med något annat". VISST men det är inte det som är grejen.
 
Jag njuter av tanken på att jag och fina Smaragden är på väg till varma Turkiet om bara tio dagar. Det ska bli helt underbart!
 
Nu blir det te och mys med älsklingen som är lite småsjuk. Det är alltid lika underhållande att ha en sjuk karl hemma....Varför ska han bli så ynklig?
 
Ha det gott allihop!

"Kärleken hittar längs stigar dit till och med vargen skulle dra sig för att jaga"

Det är lycka att sakna någon man tycker om. I alla fall om man vet att saknaden är tidsbegränsad. Men sann individualist som jag är så tycker jag att det är rätt skönt att få några dagar hemma själv. Sambolivet är helt underbart - fast som det mesta behöver man små avbrott för att inse hur bra man har det. Tänk tillexempel vad tråkigt det skulle vara att alltid ha helg, då skulle man ju inte uppskatta den lika mycket. Ikväll och imorgon blir det Cattamys!
 
Det är nog först nu när jag har blivit sambo som jag inser hur mycket vanor, rutiner och strukturer jag har här hemma. Mycket är saker jag inte ens har reflekterat så mycket över. Det är märkligt hur små saker kan bli stora saker. Jag är allra gladast över att jag inte tvingas leva med enbart en kopia av mig själv.... Misstänker att även jag kan vara rätt så jobbig ibland men eftersom jag umgås med mig själv 24-7 så har jag vant mig med mina brister.
 
Om jag skulle omvandlas till ett djur skulle jag med all sannolikhet inte bli ett flockdjur. Vilket Matte med all sannolikhet skulle bli, vad våra föreningsvänner än tror. Det kan bli ett ganska spännande resultat när ett kattdjur flyttar ihop med ett hunddjur. I motsatsen till kattdjur så sover jag gärna på natten och är uppe med tuppen på morgonen.
 
Förövrigt! Är det någon som vet om man automatiskt blir tidsoptimist bara för att man är morgontrött? Eller varför dammråttor förökar sig äckligt fort?
 
 

På tåg i lyckans funderingar

 
Nu var det länge sedan jag skrev sist. Vardagslivet rullar på och våren börjar sakta men säkert visa sin ljuva sida. Det är snart valborg och gräsmattorna börjar bli vackert gröna. Idag har jag och mamma kunnat sitta ute i solen hela förmiddagen. Jag känner att jag har fått färg i ansiktet. Solen gör verkligen att jag mår gott. Jag var helt slut igår kväll efter a ha varit ute nästan hela dagen. Nu har jag precis klivit ombord på tåget mot Göteborg och min sambo.
 
Nu är det knappt en månad kvar innan Smaragden och jag drar till Turkiet. Längtar!!! Mycket jobb är avklarat och utbildningen jag har gått är klar.  Det känns roligt att ha tid att njuta av mitt privatliv. 
 
Vad är lycka och vad gör oss lyckliga? Tyvärr tycks det inte alltid vara det vi säge eller trorr. Inte ggöör pengar oss lyckliga och inte heller tycks vi kunna glädja oss för varandra.  
 
Varför kan inte lyckan bestå i att de vi älskar är lyckliga? Varför blir vi kritiska så fort någon har valt ett annat levnadssätten vårt eget? Det största felet vi människor gör är att vi allt för ofta utgår ifrån våra egna normer och värderingar och därmed glömmer bort att andra människor kan ha ett annat synsätt. 
 
Det är inte konstigt att krig och konflikter aldrig upphör när inte familjer, vänner och kolleger kan hålla ihop. Hur tror vi att länder ska kunna hålla sams när inte ens människor medd samma mål kan berömma och peppa varandra? 
 
Alla vill ha beröm men ingen vill hylla. Alla vill ha vänner men ingen vill ge upp sin strid. Alla vill få leva som de vill men ingen vill låta andra välja själv. 
 
Ibland tror jag att vi fokuserar lite för mycket på att trassla upp knutar som redan är för trassliga för att bearbeta. Tänk dig själv att försöka få en sol och ett regnväder att hålla ihop. Hur svårt ska det vara att istället lägga fokus på det som går bra, på det som är viktigt och faktiskt spelar roll. 
 
Emellanåt misstänker jag" att konflikthantering skapar fler konflikter än de reder ut. I alla fall i de sammanhangen där konflikträdda personer ingår. Rädslan för en konflikt ökar endast risken för uppkomsten av den. Om man inte törs vara rak och ärlig från början kommer inga plåster att hjälpa. Vägrar man att se läckan i båten är det omöjligt att täta det och stoppa vattnet. 
 
Nu närmar vi oss Göteborg och mitt slutmål. Jag längtar efter att få kliva in genom ytterddörren och krama om Matte. Det blir med all sannolikhhet en lugn söndagkväll fraamför tv:n innan en ny arbetsvecka ssätter igåång. 
 
 
Ha det gott allihop och pprioritera rrätt  i määngden.

Det är nu och inte sen

Visst är det märkligt hur vi människor så ofta glömmer att uppskatta det vi har. Istället fokuserar vi på att få mer och mer men inte blir vi mer nöjda för det. Kanske snarare mer missnöjda. Vi lever i ett slit och släng samälle där man hela tiden kan uppdatera eller byta precis vad som helst - ja till och med vänner. Det är traiskt att vi först när det är försent inser vad som är värdefullt och viktigt. Det är så enkelt att ta det man har förgivet. I alla fall tills en bomb slår ner och man vaknar upp.
 
De sista dagarna har gett mi stor anledning att fundera över vad som verkligen betyder något för mig samt hur jag lever efter det. Att tycka är lätt, i alla fall för mig som är en åsiktsfull person. Dock är det inte alltid lika lätt att följa sina kloka åsikter.
 
Framförallt borde jag bli bättre på att leva här och nu. Varför är alltid gräset grönare på andra sidan? Varför är jag så angelägen om att komma framåt att jag glömmer vad jag just gör. I mitt liv tenderar det hela tiden att bli "sen". Det är ju inte klokt: på jobbet funderar jag över vilka träningspass jag vill hinna med i veckan, på träningen funderar jag över vilken mat som tillagas där hemma och väl där hemma går min tankar till kommande semestrar eller ännu värre morgondagens arbete. Vad är det för fel på att njuta nu?
 
För mig består inte utmaningen i att planera, organisera och att lyckas med det jag gör. Min utmaning är att ta det lugnt, njuta nu samt att acceptera att allt inte måste bli 100 % perfekt jämt. Det är inte en bagatell eller ett tecken på att man inte är målinriktad att faktiskt njuta nu och uppskatta sin hälsa, sin vardag, sina vänner och sin familj.
 
Däremot är det oerhört dumt att glömma bort att sätta värde på något som man kan sakna ihjäl sig av när man faktiskt är utan det. Livet är underbart och inte värt att läntas bort.
 
GLAD PÅSK!
 
 
 

Trots trasselknutar rostar aldrig gammal kärlek.

Hej världen!
 
Nu var det ett bra tag sedan jag skrev och en hel del har hunnit hända. Idag fick jag tillexempel ett brev från hyresvärden som innehöll tre fakturor plus en lapp, där det stod att vi har fått problem med råttor. Alla hyresgäster uppmanas att INTE kasta ner sina sopor från sina ballkonger då det kan dra till sig skadedjur. Hm.... Finns det alltså personer som gör detta? Ja, troligen. Hur tänker en del?
 
Jag och Mathias har firat ett år tillsammans och det känns väldigt fint och bra! Vi tillbringade vår ettårsdag i Danmark på ett gammaldags spahotell. Vi åt god mat, shoppades loss i Fredrikshavn  och njöt av varandras sällskap. Det var mysigt och välbehövligt att få komma iväg ett par dagar med honom. Visst är det trevligt med en hemmahelg också men tyvärr tenderar de vardaglia måsten att ta över.
 
Jag har även fått veta att jag är en uggla då ugglor är reflekterande, effektiva och producerande. Det finns även personlighetstyperna lejon och hundar. Lejonet är utåtriktat, har ideer och trivs i ledartröjan. Hunden är omtänksam och värnar om att alla ska ha det bra och må bra. Alla djuren behövs i en arbetsgrupp. Utan lejornas ideer skulle tillexempel inte ugglorna ha något att arbeta med och hundarna inget att bry sig om.
 
 
Jag undrar hur tillvaron skulle se ut om alla var lika och resonerade exakt likadant. Jag vill tro att det skulle vara tråkigt, icke utvecklande och enformigt. Men skulle det verkligen finnas lika många konflikter om alla tyckte lika? Det skulle i alla fall inte finnas så många olika synsätt. Det skulle inte heller finnas nya perspektiv. Allt skulle vara som det alltid varit vilket man kanske skulle vara nöjd med eftersom man då format ett samhälle som alla gillar. Jag anser dock att olikheter behövs och ger upphov till utveckling! Det är synd att vi människor ofta har en tendens att enbart utgår från vår egen världsbild och glömmer att lyssna och respektera andra synsätt.
 
På sista tiden har jag värderingar, principer och mål dominerat i mina tankar. Vad är egentligen viktigast i livet? Vad brinner vi för? I vissa stunder misstänker jag nästan att en del personer är mer benägna att skada andra än att lyckas själva. Ibland tycks det till och med gå så långt att man kan bortse från sina egna mål enbart för att göra livet besvärligt för de man ogillar. Varför gör människor så här emot varandra? Att en gemensam fiende kan förena människor är också tycdligt. Borde vi istället inte trivas med varandra för att vi är vi och inte för att trycka ner andra? Jag har sett mycket skit från flera håll och kanter. Det finns stunder då man inser att man inte vet var trasslet i snöret börjar och det bidrar till att det är svårt att knyta upp knuten.  
 
Det är trots allt rätt spännande att en och samma händelse kan uppfattas på så olika sätt av människor. När upplevelser står mot upplevelser - ja vad gör man då? Är man verkligen principernas gudinna om man kan bortse från sina egna så kallade principer bara för att någon man ogillar råkar ha samma i vissa sammanhang? Och vad gör man när man sitter och vet en massa som det inte passar sig att tala om? Och vad gör man när roller hamnar i konflikt med varandra och när historia sätter käppar i hjluet för nutidens beslut?
 
Gammal kärlek rostar aldrig. Det finns människor jag saknar av hela mitt hjärta men som jag idag samtidigt inte vill ha något med att göra. Det gäller att ta lärdom av sina egna misstag och inte fastna i det andra eventuellt har gjort fel.
 
Ha nu en riktigt fin kväll <3

Den utstakade banan - för att lyckas i livet

Ibland kan jag bli så uppgiven när jag tänker på hur samhället fungerar. Varför ska man straffas så hårt bara för att man inte följer samhällets utstakade bana? Eller för att man inte är som alla andra? Varför ska man inte få lyckas trots att man har haft det tufft i skolan eller har haft föräldrar som aldrig riktigt brytt sig? Och varför ska dessa pappersedlar få så himla mycket makt, när de allra flesta är överrens om att de ogillar att pengar ska styra så mycket?
 
Varför påstå att det är okej att leva som man vill, när det i verkligheten inte är ett dugg okej? Det är möjligen okej om du har följande: en akadenisk utbildning, ett välbetalt jobb, en fin lägenhetm, cash på banken och ett brett socialt umgänge samt en varm relation till din familj. Sedan ska du naturligtvis resa mycket, vara måttligt föreningsengagerad och ha ett par fritidsaktiviteter.  Givetvis ska du även ha ett stabilt förhållande och bilda egen familj - inte för tidigt dock men helst inte allt för sent heller. Hur ska man leva egentligen? Vad har hänt med valfriheten? Det finns så många oskrivna sociala krav som förmodligen får många av oss att få panik förr eller senare.  
 
Det handlar inte bara om att kunna välja mjölksort utan om att folk måste få bestämma mer över hur de vill leva sina liv. Visst kan val av mjölksort vara en viktig del i detta men seriöst, visst finns det en hel del annat som är viktigare. Det pratas så himla mycket om att folk ska kunna välja det ena och det andra, men det mesta som man kan välja är trots allt matriella ting. Folk höjer på ögonen om du är singel när du börjar närma dig 30. Trots att tusentals människor är arbetslösa tycks det vara onormalt att sakna traditionell sysselsättning. Och börjar du inte dricka när du är 18 är det något fel? Varför lever vi kvar i gamla tradioner när samhällets människor lever andra liv?
 
Jag vill alltid utgå ifrån att allt går bara viljan och ambitionen finns där. Men så förhåller sig ju uppenbarligen inte alltid verkligheten. I ett modernt samhälle måste det finnas mer än väg att gå. Det skulle alla tjäna på - både lyckomässigt och ekonomiskt.
 
Ha det fint & ta hand om varandra!
 
 

Kommunikation i form av vågor & kallsupar

Varför har en del människor så stora problem? Och varför tillåter jag mig att frusteras över detta? Hur ska man betee sig när det uppenbarligen inte fungerar att behandla andra som man själv vill bli behandlad? Hm, det är kanske dags att börja behandla andra som de behandlar mig och sedan hoppas på att de i sin tur börjar behandla mig som jag behandlade dem....
 
Kommunikation i all ära men om den inte fungerar då? Ibland är kommunikation som en stor ocean. Lugn ibland men stormig emellanåt. Att kommunicera med andra vågor är inte det enklaste eftersom en del är större, kraftigare och kaxigare än andra. Det känns ganska meningslöst att försöka reda ut något med en våg som konstant ger en kallsupar så fort man öppnar munnen. Kallsupar ska helst bestå av hallandsfläder i så fall ;) skämt å sido. 
 
Förövrigt: om ni gick på restaurang och köpte kyckling med ris, skulle ni vara beredda att betala extra för riset?
 
Ibland undrar jag varför vi håller på som vi gör. Är vi så inne i vår vardag och tar saker för givet att vi glömmer att värdesätta det vi har? Inget är förevigt - på gott och ont. Jag menar inte att vi sluta kämpa för förbättringar, bli konflikträdda råttor som bara är tacksamma. Däremot kanske lite för mycket tid läggs på att tala om vad som är dåligt. Jag säger det igen - jag förstår varför det inte är fred på jorden. Det kommer heller aldrig bli det sålänge vi ignorerar vår egen del i det hela. Ansvar är något vackert, något alla borde känna sig stolta över att ta. Fredsarbetet börjar i vår egen vardag och inte enbart 1000 mil bort.
 
Sådär ja, skönt då försvann lite frustration. Jag noterade att det var drygt en månad sedan jag skrev senast. Ett nytt år har börjar och januari har nått sitt slut. Inte särskilt mycket har hänt. Jag har jobbat en hel del, varit på IKEA och köpt saker till mig plus lägenheten samt firat Mattes 25 årsdag. Saker är som vanligt helt enkelt.
 
 

2012 tar snart slut

Ett år fyllt av kärlek, stormar, konflikter, skratt, viljestyrka, likgiltlighet, hopp, förtvivlan och styrka är på väg att lida mot sitt slut. Det har varit ett händelserikt år men framförallt ett känslofyllt år. Både stark kärlek och hopplöshet har färgat min himmel under året. Hopp har väckts men precis på samma sätt som vatten släcker eld har mina förhoppningar gått i kras. Dock ska man aldrig ge upp. Vad som sker i framtiden är vi ytterst ansvariga för, var och en av oss och det är bara tillsammans vi kan skapa den värld vi vill leva i.
 
Innan vi lägger 2012 åt sidan ska jag försöka göra någon slags summering av året. Nyårsafton kommer jag sedan att tillbringa med min älskling hemma hos honom. Det er ut som att vi blir många som ska avsluta det känslofyllda året tillsammans. Från början skulle vi ha blivit 10 nyårsfirar men helt plötsligt väntas vi bli hela 18. Kul :).  
 
Sammanfattande ord för 2012: Känslofyllt
 
Årets stolthet: Cyklingen till Uppsala. Jag är riktigt stolt över att jag lyckades cykla de närmare 70 milen mellan Göteborg och Uppsala. Det var två helt otroliga veckor som kommer att vara ett minne för livet. Jag lärde mig massor om både mig själv och om gruppdynamik. Trots både fysisk och psykisk smärta gav jag mig inte. Jag är stolt över att inneha en sådan vilja och envishet.
 
Resor: Skottland och Turkiet.
 
Årets lyckligaste dag: Söndagen den 4 mars blev jag och Mathias ett par.
 
Bästa månad: Mars
Sämsta månad: November
 
Årets irritationsmoment: Fega människor! Att folk inte törs stå för det de påstår sig tycka. Räddsla och omvägar tycks ibland vara en lysande metod för vissa men inte den effektivaste enligt min uppfattning. Jag har i vissa stunder ifrågasatt varför en del människor utrustas med hjärnor när de ändå undviker att använda den. En del tycks ha missuppfattat en del saker. Hjärnans innehåll förbrukas inte bara för att man använder det. Snarare tvärtom. Det är som med kärlek, det växer ju mer man slösar på det.
 
Årets rekord: 19 köttbullar på r
 
Bästa uttryck:
Att kriga för fred är som att knulla för att få tillbaka sin oskuld.
Om alla tyckte som jag skulle det inte finnas några konflikter.
 
Nyvunnet intresse: Hästar. Eftersom Matte arbetar i ett stall har jag fått chansen att återuppleva ett gammalt intresse nämligen ridning. Jag har dessutom fått lära mig en hel del stallsysslor.
 
Min lärdom 2012: Utmaningar är individuella och behöver inte nödvändigtvis handla om att prestera mer eller att öka tempo. För mig består utmaningen i att våga slappna av, njuta här och nu. Jag är inte bara mitt arbete utan även en privatperson med egna intressen. Jag är bra på att stå upp för mina åsikter och kämpa på men mindre bra på att värna om min lediga tid.
 
I världen: Sverige har fått en ny tronarvinge. Vi passade även på att vinna ESC medan stora delar av Europa lider av en ekonomisk kris. Euron visade sig inte vara lika stark som förväntat. Detta har bidragit till att enkelspåriga och främlingsfientliga värderingar har fått fotfäste runt om i Europa. USA, Kina och Ryssland har haft val. I vårt land har en del partiledare kommit och gått. SJ har ställt in tåg. Anders Brejvik dömdes till förvaring för de fruktansvärda terrordådet i Norge förra sommaren.
 
Önskan inför 2013: Jag hoppas att jag och Matte kommer att htta någon praktisk lösning så att vi kan flytta ihop. Med jobb på två olika ställen blir det komplicerat. Än mer komplicerat blir det väl när ingen är särskilt sugen på att pendla.
Till 2013 önskar jag mig mer ärlighet, öppenhet och tollerans. Jag vill att människor ska ges utrymme att vara de dem vill vara. Jag önskar att fler ska våga stå upp för sina värderingar och säga nej när det är nödvändigt. Demokratin börjar i vardagen - genom små enkla handlingar. Allt sker inte över våra huvuden.
 
Löften inför 2013: Att följa min morfars ordspråk lite mer. "Arbeta som om du skulle leva i evighet och älska som om du skulle dö imorgon". Jag måste även våga misslyckas och vara stolt över det jag gör och inte grämma mig över det jag inte gör.
 
Nu vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år och ett lyckligt 2013!

Taditioner eller rutiner? Kvalité eller spara? Stillastående eller förändring?

Idag är det den 12-12-12, ett speciellt datum då det är otroligt sällsynt med ett datum med tre likadana siffror. Bröllopen spås bli många just idag med anledning av datumets unikhet. Det är 89 år kvar till ett liknande datum inträffar och det är ju ett bra tag kvar. Förutom att det är den 12-12-12 så är det snö ute, 12 dagar kvar till jul om jorden fortfarande finns kvar då...
 
Enligt Majaindiarnernas kalender ska jorden tydligen gå under den 21 december, detta eftersom deras kalender tar slut då. Det verkar dock otroligt att jordens existens skulle påverkas av en kalenders slut. Kalendern tar ju slut varje år och inget brukar ju inträffa för det. Hur många gånger har vi inte fått höra om kometer eller om sifferkombinationer som datasystemen inte ska palla. Naturen är knappast datoriserad. Jag tror inte att ekosystemet styrs av våra mänskligt påkomna datorer. Nej, jag tänker inte ta ut någon sorg i förskott och inte tror jag på det hela heller. Fördelen med om jorden trots allt går under är väl att vi alla får dö gemensamt, ingen blir kvarlämnad och ingen lär bli saknad.
 
Nu har jag definitivt fått det bevisat, att utmaningar inte enbart handlar om att prestera utan snarare om att övervinna svårigheter. Jag har nog inbillat mig att en utmaning främst handlar om att öka, nå högre resultat och vila mindre. Jag har tänkt att det är lätt att vila och koppla av för då behöver man ju inte göra något.  Men nej. FEL! För mig är det en större utmaning att stanna hemma, försöka koppla av och göra ingenting. Hjälp, jag blir tokig. För mig är det uppenbarligen en större utmaning att bara vara hemma. Fruktansvärt rastlös blir man med. Jag har dock ett arbete att återvända till på måndag så detta är ju inte för evigt. Däremot är det skrämmande att arbetslösheten i det här landet är så hög. Tusentals människor måste ju uppleva rastlöshet, stress och frustration dagligen. Nog har jag vetat detta tidigare men inte funderat jättemycket på det. Som arbetsterapeut vet jag dock hur viktigt det är att ha något att göra, känna sig behövd för annars känns inte tillvaron meningsfull.
 
Alla vill ha kvalité men ingen vill betala. Lite så känns det emellanåt. Jag har haft otroliga problem med färdtjänsten den senaste tiden. Vilket är tråkigt då jag tidigare främst har tyckt att färdtjänsten i Göteborg fungerar väldigt bra. Det är dock inte bra när föraren vill släppa av mig i Tuve på Volvo Lastbilar när jag ska hem. Det känns inte heller optimalt att resa med en förare som varken vet var Hisingen ligger eller att blindhet betyder att man inte kan se så bra... Varför vågar man inte satsa pengar på bra avtal istället? Missnöjdhet, osäkerhet och klagomål borde väl kosta mer i längden. Hm, jag får väl dra tillbaka mina uttalanden om att det fungerar bra tills vidare.
 
Att övernatta i en stallstuga är väldigt mysigt men på vintern kan det bli en aning småkallt. Utedass, ljus som värme, fruste vatten är det som gäller. Matte kokade till och med te på snö, det är inte ofta man får göra det. Friluftsliv kallas det :). I helgen ska vi vara i Göteborg och det känns faktiskt riktigt skönt. Då blir det minijulbord med enbart fiskrätterna, (vi ska bli klokare än klokast) och massor av avsnitt av vår favoritserie Skärgårdsdoktorn.
 
Ibland blir jag verkligen förvånad. Jag kan inte förstå att Matte som saknar allt vad rutiner, struktur och organisationer heter kan vara så extremt traditionell. Nyår ska vi fira hemma hos hans familj och när vi diskuterade högtiden för ett tag sedan fick jag nästan känslan av att jag ska åka på en föreningsaktivitet :). Detta överraskade mig kopiöst. Jag däremot som i min vardag har massor med vanor, rutiner och en flytande organisation över det mesta är inte alls förtjust i allt planerande kring högtiderna. Eller jo, visst är det praktiskt att ha planerat mat och dryck men räcker inte det? Lite spontanitet kan väl vara trevligt, då blir det inte så stelt. Hur som helst hade man kunnat vänta sig att det skulle vara jag som ville planera nyår i minsta detalj men nej då. Fast när jag tänker efter så var det likadant vid midsommar. Jaja, det blir säkert bra med allt.
 
Mitt problem är säkert att jag börjar bli rastlös. Jag vill ha lite förändring, lite nya rutiner kring högtiderna överlag. Varför göra som man alltid har gjort när det går att prova något nytt? Nästa år vill jag försöka fira jul eller nyår utanför Sveriges gränser och slippa alla denna jul/nyårshysteri. "Nu är det jul, nu ska vi vara snälla och bry oss om varandra". Ja passa på, har ni glömt den lilla detaljen resten av året så är det dags att börja. Jag älskar att ge bort presenter och umgås med mina nära och kära men inte på kapitalismens eller religionens villkor. Fast nu ska jag inte förstöra julkänslan för er. Jag njuter faktiskt själv av underbar julmusik, dricker glögg och mumsar på pepparkakor. I ärlighetens namn är det inte bara högtiderna som bör förändras, jag vill nog förändra något allmänt i mitt liv.
 
Ha det nu jättebra allihop!!!

Ta tillvara på det viktiga

Ibland händer det saker i ens liv som får en att verkligen inse vad det är som spelar någon roll i livet. Det är så enkelt att fastna i givna mönster, värdera konstiga saker och hetsa upp sig över småsaker. Pengar, jobb och bekräftelse men vad spelar det för roll vad man har i plånboken när någon man tycker om mår dåligt? Eller spelar det någon roll om det lagas köttbullar eller falukorv till middag? Självklart har både pengar och middagsmat sitt värde men jag tror att vi har en tendens att överskatta pengarnas värde och underskatta betydelsen av kärlek. Jag kände mig väldigt tacksam över att saker och ting inte var värre än de var.
 
Jag menar såklart inte att man ska strunta i att kämpa för sekundera saker i sin vardag och nöja sig med att man har någon som man älskar i sitt liv. Men balansen är viktig för i vissa stunder klagas det allt för mycket på struntsaker som egentligen spelar en ganska liten roll. Många av oss borde bli bättre på att uppskatta det vi har och inte det vi saknar.
 
Då var det åter igen första advent. Har det verkligen gåttt ett helt år sedan sist? Det känns inte så. I år ägnades adventsmorgonen åt att mocka, fylla hötunnor ochh frysa om tårna. Jag och Matte sov i en stuga vid stallet i natt vilket var väldigt mysigt men iskallt! Imorse var det -16,7 grader utanför dörren och massa snö. Jag fick dock upp värmen när det var dags att ta tag i stallsysslorna. Matte stackarn som inte får arbeta fick stanna inne och städa. Ombytta roller... I vanliga fall tar jag ett större städansvar men det var säkert nyttigt med lite omväxling.
 
"Vill du ha den här? Den är liten men cu har ju rätt litet huvud". Jaha, tänkte jag.... Innehållsmässigt eller på ytan? Det kan ju låta värre än det var. Det var bara jag som fick en mössa.
 
Jag hoppas att ni har haft en bra advent!
 

RSS 2.0