Tyst Catta

Visst är det märkligt hur vi människor så ofta glömmer att uppskatta det vi har. Istället fokuserar vi på att få mer och mer men inte blir vi mer nöjda för det. Kanske snarare mer missnöjda. Vi lever i ett slit och släng samälle där man hela tiden kan uppdatera eller byta precis vad som helst - ja till och med vänner. Det är traiskt att vi först när det är försent inser vad som är värdefullt och viktigt. Det är så enkelt att ta det man har förgivet. I alla fall tills en bomb slår ner och man vaknar upp.

 

De sista dagarna har gett mi stor anledning att fundera över vad som verkligen betyder något för mig samt hur jag lever efter det. Att tycka är lätt, i alla fall för mig som är en åsiktsfull person. Dock är det inte alltid lika lätt att följa sina kloka åsikter.

 

Framförallt borde jag bli bättre på att leva här och nu. Varför är alltid gräset grönare på andra sidan? Varför är jag så angelägen om att komma framåt att jag glömmer vad jag just gör. I mitt liv tenderar det hela tiden att bli "sen". Det är ju inte klokt: på jobbet funderar jag över vilka träningspass jag vill hinna med i veckan, på träningen funderar jag över vilken mat som tillagas där hemma och väl där hemma går min tankar till kommande semestrar eller ännu värre morgondagens arbete. Vad är det för fel på att njuta nu?

 

För mig består inte utmaningen i att planera, organisera och att lyckas med det jag gör. Min utmaning är att ta det lugnt, njuta nu samt att acceptera att allt inte måste bli 100 % perfekt jämt. Det är inte en bagatell eller ett tecken på att man inte är målinriktad att faktiskt njuta nu och uppskatta sin hälsa, sin vardag, sina vänner och sin familj.

 

Däremot är det oerhört dumt att glömma bort att sätta värde på något som man kan sakna ihjäl sig av när man faktiskt är utan det. Livet är underbart och inte värt att läntas bort.

 

GLAD PÅSK!