Tyst Catta

Ibland kan jag bli så uppgiven när jag tänker på hur samhället fungerar. Varför ska man straffas så hårt bara för att man inte följer samhällets utstakade bana? Eller för att man inte är som alla andra? Varför ska man inte få lyckas trots att man har haft det tufft i skolan eller har haft föräldrar som aldrig riktigt brytt sig? Och varför ska dessa pappersedlar få så himla mycket makt, när de allra flesta är överrens om att de ogillar att pengar ska styra så mycket?

 

Varför påstå att det är okej att leva som man vill, när det i verkligheten inte är ett dugg okej? Det är möjligen okej om du har följande: en akadenisk utbildning, ett välbetalt jobb, en fin lägenhetm, cash på banken och ett brett socialt umgänge samt en varm relation till din familj. Sedan ska du naturligtvis resa mycket, vara måttligt föreningsengagerad och ha ett par fritidsaktiviteter.  Givetvis ska du även ha ett stabilt förhållande och bilda egen familj - inte för tidigt dock men helst inte allt för sent heller. Hur ska man leva egentligen? Vad har hänt med valfriheten? Det finns så många oskrivna sociala krav som förmodligen får många av oss att få panik förr eller senare.  

 

Det handlar inte bara om att kunna välja mjölksort utan om att folk måste få bestämma mer över hur de vill leva sina liv. Visst kan val av mjölksort vara en viktig del i detta men seriöst, visst finns det en hel del annat som är viktigare. Det pratas så himla mycket om att folk ska kunna välja det ena och det andra, men det mesta som man kan välja är trots allt matriella ting. Folk höjer på ögonen om du är singel när du börjar närma dig 30. Trots att tusentals människor är arbetslösa tycks det vara onormalt att sakna traditionell sysselsättning. Och börjar du inte dricka när du är 18 är det något fel? Varför lever vi kvar i gamla tradioner när samhällets människor lever andra liv?

 

Jag vill alltid utgå ifrån att allt går bara viljan och ambitionen finns där. Men så förhåller sig ju uppenbarligen inte alltid verkligheten. I ett modernt samhälle måste det finnas mer än väg att gå. Det skulle alla tjäna på - både lyckomässigt och ekonomiskt.

 

Ha det fint & ta hand om varandra!

 

 

Varför har en del människor så stora problem? Och varför tillåter jag mig att frusteras över detta? Hur ska man betee sig när det uppenbarligen inte fungerar att behandla andra som man själv vill bli behandlad? Hm, det är kanske dags att börja behandla andra som de behandlar mig och sedan hoppas på att de i sin tur börjar behandla mig som jag behandlade dem....

 

Kommunikation i all ära men om den inte fungerar då? Ibland är kommunikation som en stor ocean. Lugn ibland men stormig emellanåt. Att kommunicera med andra vågor är inte det enklaste eftersom en del är större, kraftigare och kaxigare än andra. Det känns ganska meningslöst att försöka reda ut något med en våg som konstant ger en kallsupar så fort man öppnar munnen. Kallsupar ska helst bestå av hallandsfläder i så fall ;) skämt å sido. 

 

Förövrigt: om ni gick på restaurang och köpte kyckling med ris, skulle ni vara beredda att betala extra för riset?

 

Ibland undrar jag varför vi håller på som vi gör. Är vi så inne i vår vardag och tar saker för givet att vi glömmer att värdesätta det vi har? Inget är förevigt - på gott och ont. Jag menar inte att vi sluta kämpa för förbättringar, bli konflikträdda råttor som bara är tacksamma. Däremot kanske lite för mycket tid läggs på att tala om vad som är dåligt. Jag säger det igen - jag förstår varför det inte är fred på jorden. Det kommer heller aldrig bli det sålänge vi ignorerar vår egen del i det hela. Ansvar är något vackert, något alla borde känna sig stolta över att ta. Fredsarbetet börjar i vår egen vardag och inte enbart 1000 mil bort.

 

Sådär ja, skönt då försvann lite frustration. Jag noterade att det var drygt en månad sedan jag skrev senast. Ett nytt år har börjar och januari har nått sitt slut. Inte särskilt mycket har hänt. Jag har jobbat en hel del, varit på IKEA och köpt saker till mig plus lägenheten samt firat Mattes 25 årsdag. Saker är som vanligt helt enkelt.