"Kärleken hittar längs stigar dit till och med vargen skulle dra sig för att jaga"

Det är lycka att sakna någon man tycker om. I alla fall om man vet att saknaden är tidsbegränsad. Men sann individualist som jag är så tycker jag att det är rätt skönt att få några dagar hemma själv. Sambolivet är helt underbart - fast som det mesta behöver man små avbrott för att inse hur bra man har det. Tänk tillexempel vad tråkigt det skulle vara att alltid ha helg, då skulle man ju inte uppskatta den lika mycket. Ikväll och imorgon blir det Cattamys!
 
Det är nog först nu när jag har blivit sambo som jag inser hur mycket vanor, rutiner och strukturer jag har här hemma. Mycket är saker jag inte ens har reflekterat så mycket över. Det är märkligt hur små saker kan bli stora saker. Jag är allra gladast över att jag inte tvingas leva med enbart en kopia av mig själv.... Misstänker att även jag kan vara rätt så jobbig ibland men eftersom jag umgås med mig själv 24-7 så har jag vant mig med mina brister.
 
Om jag skulle omvandlas till ett djur skulle jag med all sannolikhet inte bli ett flockdjur. Vilket Matte med all sannolikhet skulle bli, vad våra föreningsvänner än tror. Det kan bli ett ganska spännande resultat när ett kattdjur flyttar ihop med ett hunddjur. I motsatsen till kattdjur så sover jag gärna på natten och är uppe med tuppen på morgonen.
 
Förövrigt! Är det någon som vet om man automatiskt blir tidsoptimist bara för att man är morgontrött? Eller varför dammråttor förökar sig äckligt fort?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0