Tyst Catta

Nu när 250 dagar har passerat av år 2011 återstår 115 stycken och vad som händer under dessa får tiden vackert utvisa. Jag vet inte. Jag kan bara styra över mina val och inte ens alltid det. Andras andlingar påverkar ju mig otroligt mycket i alla möjliga aspekter.

Först av allt vill jag göra reklam för min kära vän Fröken Vis nyskapade blogg. Läs den, personen som författar denna är nämligen lika klok som en uggla och har förmågan att kläcka de mest underbara kommentarena. Igår tröttnade jag på att personen ifråga inte skriver ner allt klokt hon häver ur sig så jag skapade en blogg åt henne. "Jag tycker bara att ditt liv behöver bli lite mer tillgängligt". Haha, tolkningen är definitivt fri. Hur som helst kan ni i alla fall hitta hennes blogg på: www.vissmaragd.blogg.se :)

Nu till min dag. Jag har börjat inse att alla mina arbetsuppgifter börjar på bokstaven A. Det ska nämligen alltid arkiveras, ansökas, avredovisa, attesteras och aktivitetsplaneras. Av det enkla skälet tänker jag inte analysera min dag vidare utan ni förstår själva vad jag har haft för mig. 

På jobbet idag kom vi att språka om vilka namn vi ger människor i vår närhet på våra bloggar. Jag nämna något inlägg och något jag skrivit tidigare om Chefen. Lite förvånat utbrister Chefen "Är det jag som är Chefen"?! Både jag och Guldklimpen börjar rent ut sagt gapskratta. Guldklimpen hämtar sig relativt snabbt och frågar om han inte känner igen sig själv? Jag frågar honom vem som annars skulle vara Chefen. Ja, kollegornas Boss kanske. Nya skratt. Nej, jag behåller gärna min Chef, det känns tryggast. Kollegorna får gärna ha sin Boss ifred :). 

Guldklimpen är den sötaste Guldklimpen som vandrar i ett par skor. När jag under gårdagskvällen uppgivet meddelar att jag inte har någon motivation för att handla eller laga mat så erbjuder hon sig att tillaga stuvade mackaroner åt mig också! Lunchen idag var mycket trevlig och god! På tisdag nästa vecka ska jag bjuda henne på min speciella köttfärsås. Japp blir tisdag för då slipper Chefen känna att det luktar vitlök...

Arbetsdagen avslutades med att jag glömde mina jobbnycklar på skrivbordet. Hm, trodde faktiskt att risken var större att glömma dem när de kunde gömma sig under alla papper och inte nu när det är städat.

Nu ljög jag visst eftersom arbetsdagen fortsatte hemma men dock utan arbetsuppgifter på A. Utan det rörde sig om ett telefonmöte med en grupp engagerade medlemmar som ska planera en kulturkurs. Som personal tillika byggnad kan det vara praktiskt för alla inblandade att jag deltar vid mötena. Arbetet flöt på bra. Vi hade otroligt roligt samtidigt som alla arbetsuppgifter fördelades rättvist emellan oss. Möjligen var jag och Fröken Vis något trötta ich flamsiga men vad spelar dte för roll så länge dte som ska bli gjort faktiskt blir gjort.

Kulturkursen kommer att äga rum i Halland. Vi började fundera över vart en av våra samarbetsföreningar har sitt kansli i Halland. halmstad verkar mest rimligt... Men hojtar jag. "Det kanske ligger i kungsbacka för där vet jag att det finns folk". Jaha, som att Hakmstad vore folktomt. Jag konstaterar också att jag ska förhplla mig mer neutral till olika fenomen i samhället. Dock anser Fröken Vis att det verkar tråkigt. Den musikaliska radioreporten svarat lugnt "Mmm, jag vet att jag är tråkig". Alla börjar skratta och både jag och Fröken Vis funderar nog över om hon är Fröken Korkad... Mötet avslutas i alla fall med att Byggnaden ska kontakta andra byggnader för att se om de går att hyra. Fröken Vis ska blondera håre blont, Brummelisa ska leta efter olika bakverk från olika kulturer medan Dem musikaliska radioreporten ska skriva en inbjudan.

Dagens visdom blir: Jag oirkar inte bråka för det finns konflikter i världen så det räcker. Håll ihop och var snälla. Själv väljer jag den smarta vägen nu. Jag går en omväg för att slippa bråk, i alla fall i vissa sammanhang.