Tyst Catta

FREDAG, FREDAG, FREDAG, det betyder helg för mig, i alla fall den här veckan. I veckan slängde jag ur mig kommentaren att ledighet är onödigt och tänkte typ att vila kan man väl göra i graven. Hm, problemet är bara att graven lär komma allt för snabbt utan vila så det är väl bäst att koppla av ibland åtminstonde. Därför ska jag ägna mig åt just ledighet i helgen och tillsammans med vem som helst. Utan jag ska besöka klokaste Fröken Vis, som förutom visheten är en fantastisk vän som kan fälla de mest underbara kommentarena.

Planering funkar tydligen inte alltid. Jag hade planerat att sluta omkring kl. 14:00 idag men efter lunch insåg att det får bli en annan gång i en annan tid. Istället för hemgång blev det ett möte, som visserligen var planerat men eftersom ingen svarat att de kunde ha möte tog jag förgivet att mötet inte skulle bli av. En medlem dök dock upp och, ja självklart blev det ett snabbt möte då. Mötet var mycket välbehövligt och resultateten blev goda. Fast det är kanske onödigt att planera in möten, man kan väl bara ansluta sig när det är läge. Planering är alltså dumt! Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det där men men vissa får väl bli glada då.... Än mindre vet jag inte varför jag inte tryckte på delite när jag reflekterat över att meningen nog var aningen onödig.

Varför städar jag inte oftare? Det är ju knäppt med tanke på hur underbart det är med en städad lägenhet. Känslan som jag bär på är underbar. Både hunnit jobba, handla, städa och lagat mat. Tempo är lösenordet. Inget blir gjort av att sitta still och hoppas på bättre tider. Jag misstänker dessutom att dålig syn inte främjar stirrandet efter bättre tider.

"Det är inte farligt att göra fel - det är farligare att inte våga göra fel. Försök inte att vara kung för det är du inte"
Detta var en slutsats som dros under den ekonomiutboldning jag gick i veckan. Orden var formulerade annorlunda av föreläsaren, det där var mer min tolkning. Jag hatar själv att begå misstag, vill att allt jag skriver på jobbet ska vara perfekt osv. Jag vill hinna med allt och vara så duktig men varför? Varför denna duktighetsnojan? Jag har under veckan flera gånger tänkt att folk måste låta folk begå fel. Ibland är misstag bra och bidrar till mer kunskap än vad det gör när någon gång på gång står och pekar med hela handen. Hm, borde driva en kampanj som heter "Våga göra fel". Eller "Våga låta andra göra fel".

Det finns mycket att fundera över. jag med flera behöver nog gå en kurs i ödmjukhet, inte enbart mot andra utan även ödmjukhet mot sig själv. Däremot får det inte vara något dumt jantetrams, det klarar jag inte av. Haha, höll på att skriva att det ska vara balans mellan ödmjukheten och jante men vad menar jag med det? Lagom är sällan bäst men ödmjukhet är bra och att tro på sigt själv är bra. Jaja, kontentan är trots detta rabbel att fel bara är fel och att de oftast kan åtgärdas. Och kan de inte det, ja då är det väl så. Hur som helst så är jag BÄST :).

Hörru, Högskolepuckot, vi får analysera allt vidare framöver!