Varandrabäst, människovärde och skvaller
Nu är det helg, en helg som är helt ledig. Tillskillnad från de två som kommer men en sak i taget, snälla söta Catta.
Idag har jag ägnat mig åt att läsa, Harry Potter för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har dragit slutsatsen att jag är mest lik Ron med tanke på alla kommentarer han kläcker ur sig. Det hade många gånger kunnat vara mina. Enligt min uppfattning är Harry Potter böckerna några av de bästa som skrivit. J.K Rowling lyckas verkligen skriva om rasism och alla människors lika värde på ett sätt som attraherar både unga och vuxna. Ibland är det nog bra att omvandla allvarliga saker och placera in de i en låtasvärld. Trollkarlsvärlden finns ju knappast på riktigt, i alla fall inte vad jag vet men jag är ju i o för sig en så kallad mugglare. Det är inga som helst problem att applicera Voldermorts och dödsätarnas renblodighetsmani med hat mot tillexempel judar eller muslimer.
Det är så uppenbart i Harry Potter att Voldemorts "rastänkande" är fel därmed helt absurt och att Harrys goda människosyn är den korrekta, det borde vara en självklarhet för alla i världen men tyvärr bevisar både historien och samtiden att så inte är fallet. Jag kan allvarligt talat inte fatta hur man kan tycka att vissa människor är mindre värda bara för att de inte är som en själv. Det är sjukt. Bra att det finns en bok även för barn som belyser detta. Självklarheter kan aldrig sägas nog. Alla människor är lika mycket värda!
Sedan har jag lagat mumsig mat, handlat, tvättat, konstaterat att jag är dubbelförsäkrad, Jo, jag vet att mitt självfötroendet är gott men jag var inte medvetetn om att jag tyckte att jag är så värdefull :). Utöver detta har jag även lyckats hälla ut typ en hel flaska nyinköpt sköjmedel, det var tydligen inte lika värdefullt som jag. Det får inte heller förglömmas att jag har ägnat en underbar timme åt att snacka visdomar och åsiktsfullheter med käraste Fröken Vis.
Det klokaste vi lyckades konstatera idag är att det är ett tecken på osäkerhet när folk behöver hävda sig (för det gör vi ABSOLUT inte själva). Nej, det gör vi väl inte, vi bara konstaterar fakta - nämligen att Fröken Vis är den visaste personen i världen, vilket borde betyda att alla andra är lite mer korkade än hon, ja till och med jag. Fast jag slår henne i att vara åsiktsfull, för jag har massor med åsikter som jag dessutom är stolt över att kunna överösa jordklotet med dessa. Vi blir alltså en perfekt kombination - en som tycker och en som tänker.... Det brukar de svenska universiteten gilla i alla fall.... Om någon utomstående lyssnade på oss så skulle vi säkert uppfattas som rätt dryga, självgoa och enformiga. Kanske är det så men vi har kul ihop och det är det viktigaste för oss när vi samtalar.
Vi har även slösat lite tid på att förstå varför det är så mycket krig och konflikter i världen. Det är inte särskilt konstigt när det kommer till kritan. När inte ens familjer, vänner och kollegor kan hålla sams kan man knappast begära att hela länder med miljontals invånare ska kunna göra eller lösa bråk på ett freedligt sätt. Det är kanske dags att börja vara fredlig på en lägre nivå. Det är i de små sammanhangen allt startar. Om alla bara tog sitt ansvar och behandlade varandra väl till vardags skulle nog ganska mycket kunna vara åtgärdat. Om alla dessutom accepterade samma principer och kunde leva efter i alla fall sina egna så skulle mycket kunna vara vunnet. Jag är ingen ängel själv - I know.
Denna lördag till ära har jag även bläddrat lite i en bok som jag läste under en retorikkurs som handlar om "nyttan med skvaller". Ja, det finns tydligen väldigt mycket positivt med skvaller. I vanliga fall brukar vi vara duktiga på att föröma skvaller, vi ska prata med varandra och inte om varandra. Visst ska vi det men enligt min bok är det hälsosamt med lite bakomryggensnack också.
Att några skvallrar om en är BARA ett tecken på att man är viktig och väcker uppmärksamhet. Det hade väl varit värre om ingen någonsin skvallrade om en? Det hade ju varit ett tecken på att man var ointressant.... Sedan beror det såklart på vad skvallret har för karraktär, en del saker vill man förmodligen behålla för sig själv. Att sprida lögner är ju inte heller så snällt.
Skvallra gör vi väl alla, frågan är som sagt vad skvallret går ut på. Allt har två sidor och inget är enbart gott eller ont, utan det beror ju på vad man gör det till. Skvallrar gör man ju så fort man talar om någon annan än sig själv och visst sysslar de flesta av oss med det. Föräldrar pratar om sina barn, kollegor talar om varandra och föreningsvänner skvallrar om beslut och diskussioner som har förts. Man kan såklart fråga sig varför folk inte säger saker direkt till varandra utan tar det med någon annan.. Kanske för att man ibland bara behöver ventilera något, som egentligen inte är så viktigt men man behöver ändå få ur sig det. Allt vi talar om är inte seriöst utan har främst syftet att underhålla, det gör skvaller definitivt!
Seriöst, många av oss i det här samhället är med på den sociala median Facebook. Varför? De flesta skulle försåts hävda att det beror på att vi vill hålla kontakten med varandra. Det är ju smidigare än att hålla på att ringa en massa samtal och dessutom MYCKET billigare. Det ekonomiska perspektivet är som alltid av värde. Jag undrar dock hur många av oss som inte delvis kollar sin Facebook för att kunna hålla sig uppdaterade om vad som händer runt omkring oss. Vad skulle vi snacka om vi inte kunde skvallra om varandra??? Är det så farligt att vi gör det? Så länge inga skadas kan man väl få skvallra på. Folk får gärna prata om mig, dock behöver jag inte alltid få veta i efterhand vad som sagts om mig. Det kan bestå mellan de som skvallrade. För att få något återberättat kan bli så fel.
Det finns inget rätt eller fel på detta område. Jag är ingen förespråkare av skvaller men aspekten som lyfts i boken är spännande.
Och kanske måste man låta oss hållas till vårt skvallrande så länge ingen skadas.
Nu ska jag käka min lasagne, ha en fin kväll allihop!
"Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Jag har ägnat en del av eftermiddagen åt att gå igenom och rensa sms. En synnerligen intressant aktivitet! Det är inte klokt hur mycket knäppa vissa samtal tycks ha varit. Just nu framstår de nog som korkade, främst för att jag inte har hela konversationer kvar. Att läsa halvkorta meddelanden rykta ur sitt verkliga sammanhang och utan minne av vilken kontext de skrevs i, är en synnerligen komisk upplevelse. Festligt att ens egen telefon kan skänka så mycket nöje.
Vissa ord tycks vara mer populärare än andra. Undrar om jag hade överlevt 2011 utan orden; varandrago, grop, byggnad, kram, grattis, stämning, känsla, tåg, möte, saknar, relationer eller utvecklande.
Jag försökte hur som helst placera in en del meddelanden i sina sammanhang genom att studera min kalender från 2011 men det känns som att jag ägnade första halvan av året åt att enbart ha möten, åka tåg, fika med någon och plugga. Sida upp och sida ner är täckt med bokningsnummer från SJ, deadlines för studieuppgifter och mötestider... Den andra halvan av kalendern, efter examen skiljer sig sig inte så jättemycket från den första halvan av året. Förändringen består egentligen i att bokningsnumrena från SJ och studieuppgifterna är försvunna.
Det var ett märkligt år, det hände mycket och perspektiven var många. Eller som jag skulle ha skrivit i min
c-uppsats, jag har upplevt olika kulturer som skänkt olika synsätt, detta då olika normer råder inom skilda kulturer. Då menar jag inte enbart mellan människor från olika länder utan i stort. En sak som jag har noterat är att det var mycket enklare att under studietiden hitta lösningar på allt. Det fanns en teori eller modell för det mesta. Visst analyserades det massor men lösningen behövde bara fungera i teorin i ett grupprum på plan 4. Ni vet nog hur jag menar, det är ju samma sak som att det är enklare att lösa andras problem jämfört med sina egna. Konstigt egentligen.
Jag hoppas att den här våren blir något lugnare än den under 2011. Perioden mellan april-juni minns jag i en enda dimma av resande, jobb, studier och ett försök till social samvaro.
Idag har jag även dragit slutsatsen att en del människor är mycket roligare när de inte har som ambition att vara roliga. När vissa försöker skämta blir det bara tragiskt även om jag förstår att det är ett HAHA.
Nu ska jag bli klok, dags för lite mat bestående av fisk. Fisken är nu uppkäkad och jag förklarar mig härmed för klok.
Från det ena till det andra, 2012 är igång
Men förmodligen behöver vi människor ha det så här, för då slipper vi tänka. Det är så skönt får våra hjärnor att bara följa ett inrutat mönster, då kan vi fokusera på annat. Roligare saker.
Från ett ämne till ett annat....
Efter att ha läst en hel del bloggar och Facebook-statusar började jag fundera över om man kan sakna en tid som man egentligen inte alls vill uppleva eller vara en del av igen. När jag tar del av andras erfarenheter är det nästan som att jag längtar tillbaka även om jag i själva verket verkligen inte ör det. Eller när jag levde i den tiden var den underbar på många sätt och vis. Dock har glaset putsats idag och mer än en sida är synlig. Tyvärr ser jag negativa sidor nu som jag alrig fått upp blicken för då. Kanske är det ändå tur att vi får ha våra fina minnen kvar samtidigt som min hjärna har förmågan att verka realistiskt och därmed fatta kloka beslut.
Tror inte så mycket mer behöver bli sagt. Årets fyra första dagar har mest besått av samma saker, städning, jobb, storm, halsont och för lite sömn (har inte kunnat sova). Imorgon är det ledigt igen och på fredag jobb. Kör varannan dag. Efter 60 minuter yoga upplever jag nu harmoni i kroppen så hoppet om sömn i natt är stort.
Ha det gott hälsar jag som förutom en diamant är en solkrigare :))
Lite för mycket
Ett nytt år har efterträtt det gamla, nu är det alltså år 2012.
Nyårsfirandet blev väldigt lyckat och vårt tema "lite för mycket" var svårt att undgå. Hela festen kanske var lite för mycket till och med :). Jag är glad, nöjd men även lite mätt på festande, det dröjer innan det blir party igen. Just nu ser jag faktiskt fram emot att återgå i de normala gängorna igen. Idag passade jag på att avsluta min smester på ett underbart sätt, jag gick på massage. Just nu snurrar det lätt i huvudet och det är bara bra för det betyder ju att kroppen arbetar bort en massa slagprodukter.
Åter till festen och temat. Vi bidrog nog alla till att festen skulle förtjäna sitt namn. En av höjdpunkterna var dock när guldklimpen reste sig upp och höll välkomsttal i min lägenhet. Haha, lite för mycket men skönt att andra tar initiativ och hälsar folk välkomna hem till mig... Annat som toippar listan
* Lite för mycket vitlök.
* Lite för mycket djupa samtal.
* Lite för mycket stopp i handfatet.
* Lite för mycket att dricka drink till frukost.
* Lite för mycket trötthet efter festen.
* Lite för mycket disk och städ.
* Lite för roligt.
* Lite för kallt i munnen för vissa så det blev många bloss.
* Lite för mycket, vill du ligga med mig då?
* LIte för mycket flaskor, de fanns överallt efteråt!!!
* Lite för mycket vin rann ut i kylen, vin ska drickas inte flyta runt i kylen.
* Lite för mycket smile, för jag drack smile-cider.
Snipp snapp och så tog 2011 slut....
Eftersom året håller på att ta slut så bör det rimligtvis sammanfattas på något sätt. Överlag känns det som att det har hänt alldeles för mycket, både för min privata del och ute i stora världen, för att det ska gå och sammanfatta på ett bra och meningsfullt sätt men jag ska göra ett försök trots allt. Dock inte genom löpande text, sida upp och sida ner för det är nog inte särskilt kul varken för er eller för mig.
Sammanfattande ord för år 2011:
* Händelserikt
Mina smeknamn under året:
* Fröken Åsikt
* Diamanten
* Universitetsidioten
* Finns ett till som jag dock har valt att utelämna då jag ogillar det.
Årets lärdomar:
* Ta för allt i världen inget förgivet, inte ens det mest självklara. Förvånad ska man aldrig lägga ner tid på att bli. * Det är lätt att veta vad man skulle ha gjort i efterhand, för då träder alla lösningar fram. Framförallt träder nya perspektiv fram, när det ibland redan är för sent.
* Med tiden inser man vilka som är ens vänner och vilka som inte är det.
* Tiderna förändras ur föera aspekter. Människor förändras samt utvecklas hela tiden men tyvärr förändras inte omvärldens syn på indviden i samma takt. Ofrivilligt tvingas människor leva kvar i gamla roller som de egentligen inte trivs med längre. Vi måste våga öppna våra ögon och se hur folk är, behandla de som de vill bli behandlade, för det är då människor visar sina allra bästa sidor.
* Felet vi ofta begår är att vi utgår alldeles för mycket från våra egna behov och försöker lösa problem därefter.
* Att lämna en kultur och övergå till en annan kan väcka många tankar och ge en nya intryck.
* Året har bevisat att dte är lika viktigt att kunna förlåta som att säga förlåt.
Det jag känt mig stolt över under året:
* Att jag lyckades bli klar och godkänd med min utbildning till arbetsterapeut.
* Att jag vågar säga mina åsikter och stå fast vid de trots att det inte alltid är så populärt.
* Att jag inte flyter med strömmen.
Under året har jag inte minst på den här bloggen "tjatat" om vikten av att våga säga sin åsikt och faktiskt stå för den. Om fler gjorde det och vågade visa vad de tycker är rätt så skulle den här världen vara en betydligt mysigare plats att leva på. Det är viktigt att engagera sig på alla möjliga nivåer men vikten av att ta ansvar för sin vardaliga miljö får aldrig underskattas eller nedvärderas. Det är lika viktigt att kunna sätta gränser mot sina vänner eller sin familj som mot människor som verkar för att bryta mot demokratiska rättigheter. Det är nämligen bland våra nära och kära det börjar, i vår vardag. Det får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar för att den här världen utvecklas i rätt riktning, det är ett ansvar alla borde ta. För man har chans att bidra till något vackert.
Jag har nyss tittat på Rapports årskrönika som bland annat fylldes av terrordådet i Norge i somras. Tårarna strömmade, det är fortfarande helt ofattbart att en enda människa kan vara fylld av så mycket hat. En sak är väl dock säker och det är att många människor tillsammans rymmer dessto mer kärlek. Kapmen för ett öppet och fritt samhälle har dominerat det här året på många sätt.
Årets känsla:
* Toppar och dahlar, från underbart engagemang och glädje till ner i den mörkaste av gropar.
Årets irritationsmoment:
* Planeringsfientlighet
* Speciella regler för speciella människor
Årets uttryck bland min umgängeskrets:
* Varandrago (försvann dock väldigt snabbt i maj).
* Utvecklande samvaro.
* Planeringsfientlig.
* Grop.
* TYST Catta, mitt fina bloggnamn.
* Det är inte lätt när det är svårt.
* Tårar kan vara lika salta som citroner kan vara sura och karameller söta.
* Jag fattar inte för jag har för små händer.
* Individstärkande aktiviteter främjar självständigheten.
* Det råder olika normer i olika kulturer.
* Det är onödigt att göra saker som inte är nödvändiga.
* Det får tiden utvisa.
* Varför kan inte alla resonera som vi? Världen skulle vara så mycket bättre då!
Årets musik, bok och film:
Björn Alfzelius Landet bortom bergen, Kajsa Ingmarsson, Den ryske vännen, Svinalängor.
Årets bästa månad:
April, våren är på intågande, allt gick lätt då, fick både jobb och bostad. Med det även nya möjligheter.
Årets minst lyckade månad:
Oktober, hösten sänker sitt gråa täcke över oss. Jag hade alldeles för mycket att stå i under alldeles för kort tid. Relationer av alla de sllag är komplicerade och bör kanske undvikas.
Önskar jag inför 2012:
* Lugn och ro, få hämta andan och bara vara, både på ett privat och yrkesmässigt plan.
Löften inför 2012:
* Träna tre gånger i veckan, tisdag, onsdag och fredag.
* Sluta att vara överflexibel och sätta mig själv i centrum.
GOTT NYTT ÅR allihop!
Matkassarna blåste sönder på vägen hem....
Borta bra men hemma är alltid bäst. Så bara är det. Som ni förstår är jag alltså hemma i Göteborg igen och allt är sig likt. Det stormar och viner för fullt utanför fönstrena. Jag har vågat mig ut ett par gånger idag men det krävdes en enorm övertalning hos mig själv för att jag skulle lämna mina varma, trygga och goa lägenhet. Men har man ingen mat hemma så måste man införskaffa sig sådan för annars får man vara hungrig och det är inget kul. Detta gäller oavsett väderlek. Jag skulle dock rekomendera de allra flesta att undvika att storhandla när det stormar.
Mina kassar blåste nämligen sönder.............. Det var inte det minsta roligt utan det blev bara tugnt och ursäkta språket jävligt blött. Lyckligtvis hade jag en ryggsäck med mig så jag proppade ner det mesta där och lade sedan resten av maten i en trasig kasse och sprang den sista biten. Inte behöver man träna när det är sådant här väder... Jag funderar bara över var högtrycket befinner sig? Inte på Högtrycksgatan i alla fall.
Den första gången jag var ute var det problem att ta sig hem. Bron var avsträngd för spårvagnarna av säkerhetsskäl. Jaja, är man öbo så är man, även om Hisingen är en rätt så stor ö. Fast det spelar ju ingen roll när det blåser som bara den, öns storlek är ganska irrelevant i det här sammahnaget, för över en bro måste man oavsett öns storlek så det så.
Nu lämnar jag stormen, den ska inte få mer uppmärksamhet än den redan har. Snacka om att den här vinden har bekräftelsebehov. Jag lovar, jag märker av dig!
Förutom att vara ute i skitvädret som jag inte skulle prata mer om, så har jag installerat en DVD, visst är jag bra. Sedan har jag rensat i lådor. Jag har flyttat en stor bunt papper från en låda till en annan. Jag lyckades då slänga en kasse skräp så lådan som papprena nu befinner sig i är långt ifrån lika stökig som den innan. Det blir spännande att se hur länge det varar. Tur att jag får för mig att städa ibland i alla fall.
Igår åkte jag tåg, ett X2000. Inget märkvärdigt med det, hade i alla fall inte varit det om inte SJ gett mig väck i pannan. Är det någon som förstår varför de har plockat bort vagn 2, satt dit vagn 7 samt flyttat bistron till vagn 5? Vagnsordningen ser numera ut såhär: 1, 3, 4, 5, 6, 7. Vad är poängen med det? Antaligen finns det hundra bra skäl till det nya systemet men i min hjärna verkar det mest korkat. Är det någon utredare på SJ som har kommit fram till att man behöver förnya sig eller? Enkelt sätt i så fall.
Snart är det nyår och då blir det definitivt högtryck här!
Ha det gott allihop och blås inte bort.
Jul Jul och god fortsättning
Julafton firades som vanligt. Gemensam frukost med risgrynsgröt på morgonen (själv äter jag ingen gröt) med mandelgåva. Sedan är det massa fixande inför kvällens julmiddag som käkas efter Kalle Anka. Visst är det lite sjukt att nästan hela svenska folket bänkar sig för Kalle Anka och hans vänner kl. 15:00 på julafton för att se filmsnuttar som de allra flesta har hemma på film. När jag var mindre förstod jag inte vitsen med det... Varför inte äta direkt? Kalle kunde man väl kolla på under 364 andra dagar. Men men, traditioner är traditioner. Jag uppskattar faktiskt Kalle mer och mer, förmodligen för att det har blivit en tradition och sådana bryter man inte, om det inte finns väldigt goda skäl.
Mormor berättade att SVT ett år försökt plocka bort avsnittet om tjuren Ferdinan men tydligen var det ett beslut som stod SVT dyrt. Det blev kaos, folk ringde ner televisionen och undrade vad Ferdinan hade tagit vägen. Efter detta misstag tas aldrig de gamla godingarna bort, utan i slutet kommer en eller två nya överraskningar som bara visas ett år. I år var det ju bland annat Nalle Puh :).
Tjuren Ferdinan är förövrigt min favorit och antagligen den figuren jag är mest lik också. Inte för att jag älskar att lukta på blommor men för att jag inte gör som alla andra. Jag och fröken Vis kallade mig för Ferdinan i Turkiet när jag inte gjorde som alla andra US:are och följde med på utflykt. Nej, jag ville hellre liga här vid poolen där jag kunde bli brun och fin var mitt svar.
Efter Kalle var det i alla fall dags för ett underbart julbord som jag var proppmätt när jag gick ifrån.
När allt ätande och snapsande var över återstod julklapparna. Tyvärr får jag nästa säga, känns det nästan som att julen främst handlar om dessa förbaskade klappar. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar både att ge och få julklappar.
Det är helt underbart att göra någon glad genom att ge en julklapp men ibland känns det som att fokuset har flyttat från gemenskapen till paketen. Själv fick jag flera fina paket, som gladde mig väldigt mycket. De bestod av en soda strimer, ett hemma spapaket, nya tränungshandskar, en klocka, en kalender, ett strykjärn och ett par tofflor.
Hur som helst, det är sådant hysteri, inte hemma direkt men all media bara sprutar ur sig julklappsreklam. Jag vill verkligen inte sluta med paketen men jag vill inte att en fin gemenskapshögtid ska försvinna bakom kommersiella intressen. Julklapparna får aldrig bli viktigare än varandra. Jag är trött på att så mycket ska handla om PENGAR PENGAR och mera PENGAR. Julafton hade knappt hunnit övergå i juldagen innan affärena började göra reklam för sin mellandagsrea. Är det konstigt att folk blir stressade eller?
Julen är även en högtid då vi förväntas varva ner, slappna av och släppa alla vardagssysslor. Men för vissa är nog julen snarare en stressfaktor för att alla förväntas vara så perfekt. Denna stress kan nog tyvärr skapa mer osämja en social gemenskap.
Det är härligt att vara i Strängnäs igen men erregud vad miljön kan spela stor roll för vem man är eller uppfattas som. Jag är långt ifrån samma person här som hemma i Göteborg. Det är väl naturligt att skifta roll beroende på kontexten. Det är bara så spännande. Det mina vänner skulle säga om mig, skulle nog inte min familj kunnat instämma i men så är det ju för alla. Tänk om man var helt statisk och alltid uppfattades på samma sätt. Det skulle nog vara lite tråkigt.
Om ett par dagar är det dags att återvända till Göteborg. Då ska året avslutas med årets bästa nyårsfest. Det blir grymt på alla sätt och vis. Särskilt eftersom flera fantastiska stenar kommer att finnas på plats.
Nu kom mamma in här och fråade "jobbar du nu igen?", jag svarade henne att hon inte var klok, jag tänker inte jobba någonting innan den 3:e januari så det så.
Ha det nu gott så hörs vi innan nyår.
Ni har hört det förr, nu är det semester!
Hej!
Jag kan inte riktigt tro att det verkligen är julafton om enbart tre fjuttiga dagar. Idag, är det vintersolståndet och därmed Sveriges mörkaste dag. Det positiva med detta är att det bara är sex månader kvar till midsoammar men kanske bäst av allt, vi går emot ljusare tider redan imorgon.
Tiden har gått så fort den här hösten. Jag har inte riktigt hunnit med att fundera över var den har tagit vägen. Att tiden går fort brukar vara ett tecken på att man har haft kul och på att man trivs med sin tillvaro. Just det stämmer verkligen. Min höst har varit både utmanande, händelserik och intensiv. Framföraltt har jag valt nya vägar genom att bryta skära av gamla. Jag har verkligen bestämt mig för vad jag vill och för vad jag anser vara viktigt, en linje som kanske inte uppskattas allas ögon. Jag har också börjat hitta tillbaka till människor som betytt väldigt mycket i mitt liv men som av olika varit borta ur mitt liv ett tag. En sak är i alla fall säker, man måste veta vad man vill för att kunna nå dit, det har den är hösten bevisat.
Hur som helst, nu är det semester. Ja, jag är väl medveten om att jag har tjatat om detta i tid och otid men jag tror det är få gånger som jag har upplevt semestern som mer välbehövlig. Jag ser fram emot två vekor av enegeriåtersättllning. Jag vill samla nya krafter inför 2012 som kanske är det året som jorden går under, i alla fall om man ska tro på Majaindianerna. Jag vill även spendera tid med mina nära och kära. Imorgon bär det av till metropolen Strängnäs för julfirande med världens bästa familj.
Alltså tänk att ord både kan göra så ont men också VÄRMA något så enormt mycket. Dagens absoluta höjdpunkt var när jag öppnade ett upplyftande mail från en av mina chefer. Inte för att man konstant ska söka bekräftelse men när man får det så är det mycket värt. Jag blev väldigt glad, framförallt för de saker som rör min personlighet.
Jobbet i all ära men att vara en bra person är nog viktigare även om jag ibland tenderar att sätta arbete framför allt annat. Som om vi vore vårt jobb liksom. I Sverige tycks man vara det man gör/arbetar med. Lite konstigt ändå efter 2/3 av dygnet förmodligen i många fall spenderas utanför arbetet.
Dagens semester firades med fiskgryta, hemmalagad mat, det är bäst.
Nu får vi se när nästa inlägg dyker upp, förmodligen omkring nyår då året ska sammanfattas här på bloggen. Dock på ett något mer kreativt sätt än i vanliga fall. Hur det får ni se då.
God Jul!!
Tre knäppa resonemang
* Det är jätteviktigt att vi alla tar av oss skorna vid dörren för att inte skita ner mattan. Med undantag för mig då, för mina skor är ändå inte skitiga.
* Jag hatar FRUKT och markerar med all tydlighet för allt och alla att det är dumt att äta frukt och att jag minsann inte tänker göra det. Sedan utan vidare vandrar jag in på ICA och köper 10 kg apelsiner. Motivering: jag var sugen på något som bar den orangea färgen.
* Om jag retas med dig och du tar illa upp så är det inte mitt problem, utan ditt! Ja, för det var ju inte jag so valde att du skulle bli retad, det väljer du helt själv.....
Observera att jag var IRONISK, fast ja, finns nog en hel del som tycker att det här beteendet är självklart.
Spontana tankar
Jag ser fram emot morgondagens träning. Det kan bli det sista body pump passet för året, så imorgon gäller det, för kung och fosterland!! Då får jag tillbaka min energi, den brukar infinna sig i samband med träning, yey!
God natt världen, hörs imorgon!
Stenigt värre
En av veckans höjdpunkter var fredagens fantastiska och något fnittriga stenmiddag, med alla fina stenar samlade. Bland annat gav vi varandra löjliga presenter. Jag fick ros oh lila hjärtan som man kan dekorera tårtor med samt en burk med hemmagjord jordgubbs- och chokladmarmelad. Mitt bidrag till presenthögen var en burk vaselinsalva samt ett paket med färgglada ballonger. Andra paket som fanns i högen var rosa vantar, en egenhändigt tillverkad chokladkalender. Stenarna är bäst, så är det bara.
För er som är intresserad av ytterst viktig information så kan jag upplysa er om att vid man firar amestistbröllop vid 44 års äktenskap, safir bröllop vid 45 år, guldbröllop efter 50 år samt diamantbröllop efter 75 år. Det häftigaste sker ändå när man firar 70 år för då är det STENBRÖLLOP!!
Kan saker vara så meningslösa och töntiga att de kan anses irrelevanta? Ja, förmodligen är det så och då borde slutsatsen kunna bli att man inte ska diskutera vissa saker. Enkelt va? Hade i alla fall varit det om alla funnit exakt samma saker relevanta.
Seriöst, hur många roller kan en människa ha egentligen? Okej att vi har olika roller till olika människor, hade inte det varit tillräckligt? Man kan ju tycka det i alla fall. Det blir aningen komplicerat när man har flera olika roller till en personer i olika situationer, beroende på vilka andra människor som är närvarande. Jag undrar hur det känns att vara en insekt, är det lika avangcerat?
* Hur mycket pepparkakor måste man äta för att snällheten skall bestå?
* Det är jobbigt att vara insiktsfull för då förstår man att man är knäpp.....
* Det är onödigt att ägna sig åt saker som inte är nödvänida för det är onödigt.
* Det man inte kommer iåg har man glömt bort och minns därför inte!
* Förmodligen är man kall om man fryser.
Vilken dröm, helt knäppt!
Jag och en arbetsgrupp befann oss på ett sjukhus som enbart sysslade med tandvård. Nej, det var ingen folktandvård. Det märkliga var att vårt syfte med besöket var att ta mått på mina öron, näsa och kinder. Utöver detta skulle vi utreda varför jag hade ett skavsår i munenn. En teori från en medverkande person i arbetsgruppen var att skavsåret hade uppkommit genom för mycket tjöt. En annan ledamot förde ett resonemang om att det hade med stress att göra medan en tredje person hävdade att det var en farlig ombudsmannasjuka eller kanske cancer.....
Mitt i mätningen av mina öron, näsa och kinder gick sjukhuset i konkurs och hela trapphuset stängdes av och blev mörkt, illaluktande och obrukligt. Detta var olyckligt då vi befann oss på tolfte våningen. Genom ett intressepolitiskt möte som arbetsgruppen som normalt sätt sysslar med medlemsfrågor höll fattade vi beslutet att en tom spårvagn fick lösa det hela. Ner kom vi tillslut. Sedan vaknade jag. Jag var oerhört förvånad över att jag inte hade något skavsår i munnen. Drömmen kändes på något sätt väldigt äkta och verklig. Jag undrade verkligen var min arbetsgrupp hade tagit vägen.
Kanske är det här ett resultat av för mycket möten. Vem vet. Mer möten väntar ikväll.
Löjligt, tankar och möten
Den här dagen har varit omväxlande men sammanfattningsvis väldigt intressant plus lärorik. Intrycken har varit flera och tankarna har gått om varandra. Förmiddagen vigdes främst åt jobbets verksamhetsberättelse som numera faktiskt börjar ta form och bli ett riktigt dokument. Efter några timmars skrivande kunde jag återigen konstatera hur mycket vi gjort oh hunnit med. Snurr, snurr och mer snurr. Trots att det är mycket att sammanfatta så är det något speciellt med att skriva just verksamhetsberättelsen, eftersom säcken knyts ihop och det går att se ett samband meddlan allting.
Efter en förmiddag på kontoret bar det av in till centrum för lunch med en föreningskollega. Det var otroligt länge sedan vi sågs på grund av olika omständigheter. När nu träffen blev av kändes det skönt, saker och ting börjar trassla upp sig så smått. En sak är säker, det gäller att ta sitt ansvar för de relationer man har. En annan slutsats är att jag inte är ett dugg långsint, jag förlåter oerhört fort dock finns somliga minnen som lever sig kvar. Minnen som inte kan sorteras bort så lätt. Även om jag inte är ett dugg upprörd över det som hänt så kan minnena från en viss tid sätta käppar i hjulet. På ett år utvecklas människor, går vidare och skapar sig en annan tillvaro - bara att få konstatera det kan vara väldigt skönt och nyttigt.
Eftermiddagen tillbringade jag på ett möte med tre andra föreningar, som tillsammans ska delta i ett projekt om mänskliga rättigheter. Under ett par timmar höll vi workshops för varandra, något som gav mig många nya synvinklar på saker och ting. Jag har fått chansen att reflektera kring min identitet, mina vanor, roller och åsikter utifrån perspektiv som jag normalt sätt inte applierar, vilket var rätt så omtumlande. Framförallt upptäkte jag en sak idag som jag verkligen ogillar. Det läskiga är att jag aldrig tidigare har upplevt den här saken hos mig själv, utan det är nytillkommet. Jag vet nog orsaken till det identifierade problemet men jag kan inte direkt se hur det ska kunna lösas.
En sak är säker, jag vill inte mista de egenskaper jag är allra mest stolt över att jag äger, nämligen envisheten, viljan och förmågan att alltid våga säga mina åsikter. Jag fick ta del av en så hemsk historia under eftermiddagen och jag kan inte låta bli att ytterligare en gång sucka över att folk inte vågar stå upp för det som de anser vara rätt. Vem tror de ska stå upp för deras åsiker, om de inte törs göra det själva. Nej, feghet är det värsta jag vet, Våra åsikter ska vi framhäva och vara stolta över, för någonstans är åsikterna en så viktig och stor del av oss själva. Jag säger som vanligt, jag ska aldrig vara tyst, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Nu är det dags för mer möte och jobb!
11-12-13, med andra ord Lucia
Jag undrar hur mycket hjärna taxichauffören använde som nyss frågade mig om jag var Harry Andersson, som han skulle hämta. Jag ser nog inte ut som en Harry men i o för sig så är det la gött att folk inte är fördomsfulla och bara tar saker förgivet. (Fast den där taxihaffisen är säkert fördomsfull på andra områden). Kanske såg han taskigt oh därför inte kunde bedöma om jag såg ut som en Harry eller inte. Dok hoppas jag att hans syn inte var allt för usel, lite dumt om han har körkort då. Vem vet, man ska inte ta något förgivet, det kan gå väldigt snett om gör det, har jag fått veta. Jag tycker jag övar mig varje dag på att inte ta saker förgivet, ändå verkar jag göra det... Jag kommer i alla fall på mig själv med att gång på gång dra slutsatsen att vad som helst kan hända. Varför bli förvånad? Egentligen borde man bli mer förvånad om det blir som man tänkt, om folk gör det man förväntar sig att de ska göra. Jag är inte bitter, enbart realist och insiktsfull, så det så ;)!
Lucia idag, har inte märkt av det så mycket i form av sång och Luiatåg. Men mysigt ändå. Guldklimpen hade med sig lussefika till kontoret så hon och jag fick en trevlig start på dagen. Datum idag är kul, 11-12-13. Mina vänner på Facebokk, verkar också gilla det. Tur att så lite kan få en att skratta. Det är även tur att jag får äran att attestera saker på jobbet, för det är orsaken till att jag såg hur roligt datumet såg ut.
I vissa fall borde man bara strunta i tidigare rutiner och principer och bara göra. fatta nya beslut är det väl inget fel på? Det borde inte vara det, i alla fall inte om man inte har en susning om hur det fungerade innan.
Kvällen är räddad!! Telefonmöte. Jag och styrelsens vice ordförande ska gå igenom organisationsavsnittet till årets verksamhetsberättelse. Skönt att det finns saker att göra liksom. Ser fram emot helgen, då det bland annat Stenmiddag! Alla sex stenarna kommer att vara samlad. Finaste Safiren kommer till Sverige imorgon - längtar!
Nu blir det julkaffe, macka och lussekatt!
Allt det bästa till er!
Bättre sent än aldrig
Efter helgen var det äntligen måndag....
Den här dagen har varit ganska traditionell, förutom att jag fick åka iväg på ett möte. Mötet i sig flöt på ungefär i samma takt som in formationsmöten brukar, det enda konstiga den här dagen var att det beställda fikat inte dök upp. Människor som sitter för länge i möte behöver tydligen kaffe/kakor för att kunna tänka igen.
I de flesta fall förstår människor att det är enklast och smidigast för alla om den som sitter/står längst ut går ut för först. Den här reglen gäller verkligen inte i spårvagnstrafiken. Av någon oförklarig anledning tycks folk tro att det är lättare att kliva på en överfull spårvagn än att släppa av folk och sedan kliva på en så när som tom vagn.
Det är aldrig okej att fuska men ibland är det faktiskt lite kul att göra det. Troligen eftersom det inte är tillåtet I helgen vann mitt lag en frågesport utan problem. Inte för att vi kunde frågorna men för att vi var smarta nog att deleera just tänkandet till en liten fyrkantig vän. Varför anstränga hjärnan i onödan när alla svar finns via google. Hm, kanske var det ett dåligt sett att ta hem segern på men nej, fuska gjorde vi inte. Ingen hade sagt att det var emot spelreglerna att ta hjälp av en fyrkantig kompis.
Slutsats "Man kan inte bryta mot regler som inte finns oh finns de så är reglerna till för att brytas".
Längtar du hem? Frågar vandrarhemskillen mig igåt precis innan lägrets slut. Nja, jo lite erkänner jag.
Jaha, har du en katt som väntar på dig då blir följdfrågan? Haha, nej men jag vill ändå hem blir mitt svar. Mmm, men har du inte sex stora karlar där hemma då? Blir nästa undran. Öööh, nej.... Nehe, du nöjer dig kanske med en får jag till svar...
Varför kan inte människor bara stå för vad de tycker. Är man korkad så kan man väl i alla fall våga erkänna det. Något jag verkligen avskyr är meningen "jag är inte rasist men". Det kommer så gott som alltid en riktigt främlingsfientlig kommentar därefter. Varför försöker folk låtsas att de har finare åsikter än de har?
Nu är det dags för te och mer avkoppling. Dagens absolut viktigaste slutsats är att min egen mat är allra allra bäst. Innan jag lagade kvällens mat var det över en vecka sedan sist. Matlagning bör prioriteras för det ger ett smaskigt resultat.
Universitetsidioten tjötar ut
Då har nästan en dag till förflutit och kan läggas till handlingarna i världens eviga historia. På en del platser i världen har det säkert skett underverk idag medan dagen på andra håll enbart varit en i mängden av dagar. Förmodligen finns det närmare sju miljarder olika uppfattningar om den här dagen men det är inget jag kan uttala mig om så därför ska jag inte göra det heller. Jag kan endast ta ansvar och berätta om min egen bild av den här tisdagen. För min del har det inte hänt så mycket spännande, jag misstänker faktiskt att det skulle vara mer underhållande för er att få kännedom om vad jag inte har gjort idag. För vem tycker att det är intressant att veta att jag har skrivit ansökningar, verksamhetsberättelse och haft telefonmöten?
Just nu sitter jag och försöker minnas mitt allra första telefonmöte med föreningen. Om jag minns rätt så var det ett styrelsemöte med det distrikt där jag blivit invald i styrelsen utan att knappt veta ett jota om föreningensverksamhet. Jag minns att jag var tidig till mötet medan andra var dessto senare... Idag reagerar jag knappt över att folk är sena till möten, det är liksom en del av vardagen. För sju år sedan blev jag dock oerhört uppröd över att folk först behagade vara sena till en utsatt tid och sedan DESSUTOM hade mage att flamsa bort mötestiden genom onödigt och därmed i mina öron meningslöst struntprat om någon kille som deltagit på ett läger. Nu för tiden har jag stenkoll på normerna, jag vet att folk ofta är sena och att delar av mötet bör gå till struntprat för det främjar god sammanhållning och föreningens sociala gemensakp. Man kan ju inte bara ha tråkigt menar vissa....
Tänk vad tiderna förändras. Tiderna förändras på många sätt. Jag tror knappt att någonting kan förvåna mig längre. Eller joooo, om en struts knackade på kontorsdörren och bad om en kopp kaffe skulle jag troliegn bli både förbluffad och aningen rädd..
Om ett par timmar är det dags för nästa telefonmöte, vet inte vilket i raden under mitt föreningsengagemang men det är nog ganska ointressant. Mötet har hur som helst tema arbetsmarknad. Detta är ett ämne jag brinner för och gärna viger mitt föreningsengagemang åt. Jag ska dock betona att jag hade föredragit om vi sluppit arbeta alls med frågan eftersom det borde vara en självklarhet att personer med synnedsättning är en resurs på arbetsmarknaden och inte en belastning. Det var egentligen om detta mitt blogginlägg skulle handla. Igår fann jag en helt lysande studieuppgift som jag producerat om sociologi och arbetsmarknad. Ämet skulle analyseras utifrån en sociologisk teori och minnsann vad jag hade analyserat. Jag är inte så dum som jag verkar.... Här följer ett par stycken ur min uppsats. Tro nu inte att jag är kommunist :)!
Enligt Marx och Weber präglas samhället av kapitalism samt målrationalism, vilket innebär att ekonomi och materiella tillgångar är det dominerande drivmedlet. I det kapitalistiska samhället är det tydligt att alla människor inte får ta del av mervärdet, utan det fördelas mellan ett fåtal personer. Detta innebär att de bildas olika klasser med skilda intressen. En stor andel individer tvingas arbeta för någon annans vinning och producerar ofta för mer än de får tillbaka, såkallat mervärde.
Enligt Marx är arbete i grunden något naturligt som skapar individers personliga karaktärsdrag. Så länge arbetet är självständigt och skapande är det positivt. Att måla om sin lägenhet, laga sin mat eller plantera blommor i trädgården är ofta stimulerande, då individen själv är sin egen arbetsgivare och kan styra över produktionsförhållandena. I ett kapitalistiskt samhälle tvingas människor att arbeta för någon annan, utan att få ta del av mervärdet. I dagens samhälle har drömmen samt kraven ökat på att få ta del av vinsten och dessutom att kunna påverka produktionsförhållandena (Repstad; 2005, Engdah; 2007, Lindgren; 2008).
Detta tolkar författaren är anledningen till att allt fler människor väljer att starta egna företag den privata sektorn växer kraftigt inom de flesta samhällsektorer. För enskilda människor kan det betyda att de får ökade möjligheter att arbeta med det de verkligen finner meningsfullt och utifrån sin egen förmåga.
Den ensamme arbetar effektivare och dessutom spills ingen arbetstid på sociala interaktioner eller konflikter.
Författaren tolkar ovanstående som ett skäl till att människors stress ökar, då kraven ökar på de som arbetar men också på de som står utanför arbetsmarknaden och vill ta sig in på den. Konkurrensen blir stenhård, eftersom arbetena tenderar att minska, detta skapar i sig en konflikt mellan individer.
Till följd av den snabba IT-utvecklingen och att människor är allt mer stressade kan kapitalisterna numera ta betalt för att kunderna servar sig själva, detta kan vi observera inom framförallt snabbmatsindustrin, varuhus och hos kollektivtrafikbolag, som har någon form av självbetjäning detta enligt Repstad (2005). Författaren tolkar utvecklingen som lönsam, då kapitalisten dels får betalt för tjänsten/produkten och dels slipper anställa några som betjänar kunden. Vill kunden ha hjälp kostar det extra. Därmed behövs färre anställda, vilket bidrar till att fler saknar sysselsättning.
I ett kapitalistiskt samhälle är det inte märkligt att personer med funktionsnedsättning förblir oattraktiva på arbetsmarknaden. I kapitalisternas värld är de dyra och besvärliga att anställa, eftersom de förväntas arbeta långsammare och dessutom kräver speciella anpassningar för att ens kunna arbeta. Marx hävdar att kapitalistens mål är alltid att bli rikare, därför vill de anställa en snabb och frisk person, som inte är kostsam eller gnäller på dåliga produktionsförhållanden (Engdalh 2007).
Författaren tolkar det som att Marx menar att kapitalismen verkar emot sina egna intressen, genom att å ena sidan vilja att alla medborgare ska arbeta, för att sedan kunna investera och konsumera. Samtidigt satsar inte kapitalisterna resurser på att få en stor produktionskraft. Weber skulle beskriva detta fenomen som en produkt av ett målrationellt samhälle där människor har blivit fångar i rationalismens ”järnbur”, då effektivitet och praktiska lösningar genomsyrar resultat med god kvalité. Det är lätt att tro att produktionen ökar och blir mer lönsam, med en eller ett par anställda som gör allt. I själva verket glöms det bort att reflektera över att en stor andel potentiella kunder inte köper varor och tjänster, då de saknar lönearbete (Engdahl; 2007, Lindgren; 2008).
Till sist en helt annan sak, dagens slutsats "En del svarar snabbt på mail andra långsammare".
Min ensamma kanslidag
Tillskillnad från vad ni kunde läsa igår så bjöd den här dagen på ensamhet. Ingen av mina kollegor var på plats idag, alla hade de olika skäl. Det är mycket mycket roligare med sällskap men jag misstänker dock att de ensamma dagarna blir mer effektiva. Idag kan jag fira att den sista obligatoriska ekonomiska ansökningen för verksamheten 2012 är färdigskriven. Dock har jag hitatt ett par andra fonder som vi brukar söka bidrag hos i mån av tid....
Jag har inte för avsikt att bli långrandig i dagens inlägg. Jag förmodar att varken ni läser eller jag personligen finner det särskilt meningsfullt, då allas tid tycks vara begränsad, särskilt i november. Här följer därför en sammanfattning av dagen i den kära punktformen.
* Vilken tur att det inte är två benlåtar på raden, det hade inte jag orkat!
* Finns det någon lag som säger att man måste tacka ja till att sitta i en styrelse? Jag hoppas inte det för jag har sagt nej......
* Jag ÄLSKAR svensk byråkrati! Den förenklar mitt jobb eller inte.....
* Allt är relativt!
* Sedan när blev direktkommunikation något negativt?
* Det är onödigt och därmed icke meningsfullt att klaga på saker som det ändå inte går att göra något åt. Det är enbart att acceptera faktum och förhålla sig till verkligheten. I någon drömvärld når jag knappast några verkliga resultat.
* Varför spendera en massa pengar på dåliga saker när man kan välja att spendera de på bra saker?
* SJ och Telia borde få faktureringsförbud, det här börjar bli dyrt för min arbetsplats.
* Kredit smakar gott precis som linser i sambaolik.
Oj, är det någon som tror att jag får pyssla med ekonomi emllanåt? Nu ska jag i alla fall främst ägna mig åt att tillaga fisk så att jag förblir klokast i världen. Om mängden papper på skrivbordet = med smarthet så vet jag vilka på arbetsplatsen som är smartast respektive minst smarta. haha!
Nycklarna låg i alla fall inte i pepparkaksburken.
Jahapp, då var det måndag igen. Den här måndagen har gått överraskande fort, det har hela tiden funnits saker att sysselsätta sig med i lagom tempo. Idag var det bara vi "flickor" på kansliet, vilket var otroligt mysigt, omväxkling förnöjer. Det är trevligt när vi alla sex är på plats också men det händer väldigt sällan dock. För mig lär det bli otroligt tomt i maj när båda projektledarna slutar, jag har vant mig vid att alltid ha sällskap av någon under eftermiddagarna. Men den tiden den sorgen.
Jag hade köpt med mig pepparkakor idag vilket alla åt glatt av. Rubinen var nog lite extra sugen på de goda kakorna men så hejdade hon sig mitt i en rörelse när det var dags att ta en till (kanske nummer fem). "Nej, förresten, jag är tillräckligt snäll ändå, jag ska inte äta upp alla för er". "Nej, gör inte det, för det är ju inte så snällt" var Guldklimpens åsikt.
Det mest spännande som har hänt idag är nog att jag inte hittade ett par viktiga förrådsnycklar som jag tidigare mottagit av kollegornas boss med order om att inte slarva bort dem, vilket jag lovade att inte göra. Det var ett par månader sedan och jag hade väl mer eller mindre glömt bort nycklarna tills idag då Rubinen behövde dem. Såklart var de putsväckborta... Hjälp..... Jag som skulle hålla koll på dem. Förvirrat börjar jag tömma lådor, mappar och dessutom bokhylla men inga nycklar. Inte ens bakom den stackars bokhyllan hade de gömt sig. Efter att ha frågat samtliga kollegor om nycklarna och fått avslag överallt fick jag vackert ringa kollegornas boss och fråga om han visste var nycklarna höll hus. Jag var ganska olustig. Som tur var så hade han flyttat på de under helgen, han tyckte inte att de skulle ligga inne hos mig utan de skulle hänga på det vanliga stället. SUCKAR dök upp i allas munnar på arbetsplatsen, varför inte meddela en sådan sak, men men. Nycklar borde inte få existera, de orsakar bara panik.
Det är inte enbart när det inte är lätt som det är svårt, utan även lätta saker kan te sig väldigt svåra samt komplicerade. Det mest självklara kan bli det svåraste. Kanske inte just där och då men i efterhand. Små meningslösa saker och till och med ren vänlighet kan få en mycket full bägare att rinna över. Saker som normalt sätt skulle frambringa glädje har enbart skänkt förvirring, osäkerhet men till och med ilska. Jag vill men ändå inte samtidigt som jag förlitar mig på hoppet, logik och sunt j*kla förnuft. Tiderna ändras i takt med att nya situationer inträffar.
I tre år på arbetsterapeutprogrammet har jag fått lära mig att det är svårt att bryta sina vanor. Det är nämligen tryggt att ha rutiner, roller och vanor för då äger man kontroll samt känner att ens liv är meningsfullt eftersom man är en del i ett större sammanhang. Ovisshet är förmodligen det mest osäkra som finns och människor uppskattar sällan osäkerhet i sin vardag. Något som vi människor är beroende av många gånger, i alla fall så är våra hjärnor det. Vi vill inget hellre än att sortera in saker i olika fack, för återigen då har vi kontroll. Av rena vana handlar vi, utan att nehöva tänka - praktiskt och bra! Med anledning av detta är en del händelser mer svårhanterliga än andra trots att de i sig är självklara för mig.
Visst är det märkligt att ett par individer kan uppfatta exakt samma incident på helt olika sätt. Teorin är lätt att vara eniga om men inte alltid praktiken. Att vänskap är viktigt, att arbetslösheten behöver sänkas och att kortspel är kul kan säkert många instämma i men frågan är om allas tolkning av regler och principer kring detta är detsamma. Vad betyder egentligen vänskap - hur ter sig den i praktiken? Hur sänker man arbetslösheten? Vilka regler gäller i kortspelet, vilket spel är kul egentligen? Det är dumt att se saker svart-vitt tycker många men vad är svart-vitt tänkande då? Det torde la också variera mellan person och person. Induviduella tolkningat är underbara men ack så besvärliga ibland.
Jag har förmodligen fel rätt så ofta och rätt ibland men det vre ändå mycket enklare om alla tänkte som jag. Fast det hade blivit tråkigt - ingen utveckling alls. Nej, man får helt enkelt utifrån bästa förmåga försöka förstå vad personer menar, utan att helst övertolka. Jag fortsätter i vanblig mening att hävda att man kommer långt bara man vet vad man själv vill. Förstår man sin egn vilja är det också lättare att förstå sig på andras.
Nu är det dags att sluta blogga för nu ska en aktivitet utvärderas. Nej, Fröken Vissmaragd, utväderingar är inte onödiga :P.
Timmarna i Lindome
Ta följande med en nypa salt, ironi och humor. Det är inte allt för seriöst. Enbart en sammanfattning av min och Guldklimpens after-work.
"Skål för personal och ledsagare!"
"Skål för arbetsgivare"
"Skål för planeringsgrupper, djävulens påfund..."
"Inte för att vi är bäst men om alla gjorde som mig så skulle världen vara perfekt!"
"Snyft, Nisse vill inte ligga still hos mig, han bara rivs och bits..."
"Aj, inte nu, Nisse"
" Det är inte lätt när det är svårt"
"Vänner kan inte köpas - poppis just nu men hur blir det om jag tycker fel"
"Vad ska jag göra med mitt liv?"
Fem myror är fler än fyra elefanter
Nu är det bevisat en gång för alla, jag ska inte ta det lugnt. Resultatet blir nämligen enbart pankaka och jag lyckas anlända ett helt dygn försent till ett viktigt möte. Jag kände mig ganska dum när jag klev in receptionen i möteslokalen och frågade efter mötet och fick svaret att det ägt rum igår. Jaha, det var ju bara att snabbt som tusan dra till kontoret för tt hinna prestera något vettigt. Såklart saknade jag både matlåda och energi. Mat kunde pizzerian i närheten erbjuda, värre var dte med det goda humöret och energin. Bättre lycka i maj då nästa möte är planerat, får väl hoppas att jag kommer ihåg det.
Idag har jag varit extra glad över att ha mina fina kollegor, skratt och uppmuntran behövs mer vissa dagar.
Jahaaa, man kan välja olika sätt. Alla sätt är förmodligen bra utom de dåliga men vad gör man när folk väljer de dåliga sätten? Antingen kommer man en smartare lösning alternativt en sämre för att få den ursprungliga idéen att verka bra. Jag skulle nog vara nöjd så länge folk kunde stå för sina åsikter och vågade hålla fast vid dem. Hur svårt ska det vara??? Antingen så tycker man om lakrits eller så gör man det inte? Varför ändra uppfattning beroende på vem som snackat precis innan?
Dagens bästa råd fick jag ut av en av mina nyare kollegor, vilket bestod i att jag inte ska ta åt mig av saker som jag omöjligt kan stå för. Orättvis kritik kan du bortse ifrån för det är varken professionellt eller konstruktivt. Tack ska försöka minnas det när det behövs men det är tyvärr ofta då man glömmer det.
Fem myror är fler än fyra elefanter men frågan är om vi alla kan vara överens om detta eller om det behöver utredas, ventileras och underöskas. Kanske bör det skrivas en policy i logik. Förmodligen finns det dock dem som på allvar skulle hävda att fyra elefanter är fler eftersom de skulle fylla mer utrymme än fem myror.
