Tyst Catta

Ett år fyllt av kärlek, stormar, konflikter, skratt, viljestyrka, likgiltlighet, hopp, förtvivlan och styrka är på väg att lida mot sitt slut. Det har varit ett händelserikt år men framförallt ett känslofyllt år. Både stark kärlek och hopplöshet har färgat min himmel under året. Hopp har väckts men precis på samma sätt som vatten släcker eld har mina förhoppningar gått i kras. Dock ska man aldrig ge upp. Vad som sker i framtiden är vi ytterst ansvariga för, var och en av oss och det är bara tillsammans vi kan skapa den värld vi vill leva i.

 

Innan vi lägger 2012 åt sidan ska jag försöka göra någon slags summering av året. Nyårsafton kommer jag sedan att tillbringa med min älskling hemma hos honom. Det er ut som att vi blir många som ska avsluta det känslofyllda året tillsammans. Från början skulle vi ha blivit 10 nyårsfirar men helt plötsligt väntas vi bli hela 18. Kul :).  

 

Sammanfattande ord för 2012: Känslofyllt

 

Årets stolthet: Cyklingen till Uppsala. Jag är riktigt stolt över att jag lyckades cykla de närmare 70 milen mellan Göteborg och Uppsala. Det var två helt otroliga veckor som kommer att vara ett minne för livet. Jag lärde mig massor om både mig själv och om gruppdynamik. Trots både fysisk och psykisk smärta gav jag mig inte. Jag är stolt över att inneha en sådan vilja och envishet.

 

Resor: Skottland och Turkiet.

 

Årets lyckligaste dag: Söndagen den 4 mars blev jag och Mathias ett par.

 

Bästa månad: Mars

Sämsta månad: November

 

Årets irritationsmoment: Fega människor! Att folk inte törs stå för det de påstår sig tycka. Räddsla och omvägar tycks ibland vara en lysande metod för vissa men inte den effektivaste enligt min uppfattning. Jag har i vissa stunder ifrågasatt varför en del människor utrustas med hjärnor när de ändå undviker att använda den. En del tycks ha missuppfattat en del saker. Hjärnans innehåll förbrukas inte bara för att man använder det. Snarare tvärtom. Det är som med kärlek, det växer ju mer man slösar på det.

 

Årets rekord: 19 köttbullar på r

 

Bästa uttryck:

Att kriga för fred är som att knulla för att få tillbaka sin oskuld.

Om alla tyckte som jag skulle det inte finnas några konflikter.

 

Nyvunnet intresse: Hästar. Eftersom Matte arbetar i ett stall har jag fått chansen att återuppleva ett gammalt intresse nämligen ridning. Jag har dessutom fått lära mig en hel del stallsysslor.

 

Min lärdom 2012: Utmaningar är individuella och behöver inte nödvändigtvis handla om att prestera mer eller att öka tempo. För mig består utmaningen i att våga slappna av, njuta här och nu. Jag är inte bara mitt arbete utan även en privatperson med egna intressen. Jag är bra på att stå upp för mina åsikter och kämpa på men mindre bra på att värna om min lediga tid.

 

I världen: Sverige har fått en ny tronarvinge. Vi passade även på att vinna ESC medan stora delar av Europa lider av en ekonomisk kris. Euron visade sig inte vara lika stark som förväntat. Detta har bidragit till att enkelspåriga och främlingsfientliga värderingar har fått fotfäste runt om i Europa. USA, Kina och Ryssland har haft val. I vårt land har en del partiledare kommit och gått. SJ har ställt in tåg. Anders Brejvik dömdes till förvaring för de fruktansvärda terrordådet i Norge förra sommaren.

 

Önskan inför 2013: Jag hoppas att jag och Matte kommer att htta någon praktisk lösning så att vi kan flytta ihop. Med jobb på två olika ställen blir det komplicerat. Än mer komplicerat blir det väl när ingen är särskilt sugen på att pendla.

Till 2013 önskar jag mig mer ärlighet, öppenhet och tollerans. Jag vill att människor ska ges utrymme att vara de dem vill vara. Jag önskar att fler ska våga stå upp för sina värderingar och säga nej när det är nödvändigt. Demokratin börjar i vardagen - genom små enkla handlingar. Allt sker inte över våra huvuden.

 

Löften inför 2013: Att följa min morfars ordspråk lite mer. "Arbeta som om du skulle leva i evighet och älska som om du skulle dö imorgon". Jag måste även våga misslyckas och vara stolt över det jag gör och inte grämma mig över det jag inte gör.

 

Nu vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år och ett lyckligt 2013!

Idag är det den 12-12-12, ett speciellt datum då det är otroligt sällsynt med ett datum med tre likadana siffror. Bröllopen spås bli många just idag med anledning av datumets unikhet. Det är 89 år kvar till ett liknande datum inträffar och det är ju ett bra tag kvar. Förutom att det är den 12-12-12 så är det snö ute, 12 dagar kvar till jul om jorden fortfarande finns kvar då...

 

Enligt Majaindiarnernas kalender ska jorden tydligen gå under den 21 december, detta eftersom deras kalender tar slut då. Det verkar dock otroligt att jordens existens skulle påverkas av en kalenders slut. Kalendern tar ju slut varje år och inget brukar ju inträffa för det. Hur många gånger har vi inte fått höra om kometer eller om sifferkombinationer som datasystemen inte ska palla. Naturen är knappast datoriserad. Jag tror inte att ekosystemet styrs av våra mänskligt påkomna datorer. Nej, jag tänker inte ta ut någon sorg i förskott och inte tror jag på det hela heller. Fördelen med om jorden trots allt går under är väl att vi alla får dö gemensamt, ingen blir kvarlämnad och ingen lär bli saknad.

 

Nu har jag definitivt fått det bevisat, att utmaningar inte enbart handlar om att prestera utan snarare om att övervinna svårigheter. Jag har nog inbillat mig att en utmaning främst handlar om att öka, nå högre resultat och vila mindre. Jag har tänkt att det är lätt att vila och koppla av för då behöver man ju inte göra något.  Men nej. FEL! För mig är det en större utmaning att stanna hemma, försöka koppla av och göra ingenting. Hjälp, jag blir tokig. För mig är det uppenbarligen en större utmaning att bara vara hemma. Fruktansvärt rastlös blir man med. Jag har dock ett arbete att återvända till på måndag så detta är ju inte för evigt. Däremot är det skrämmande att arbetslösheten i det här landet är så hög. Tusentals människor måste ju uppleva rastlöshet, stress och frustration dagligen. Nog har jag vetat detta tidigare men inte funderat jättemycket på det. Som arbetsterapeut vet jag dock hur viktigt det är att ha något att göra, känna sig behövd för annars känns inte tillvaron meningsfull.

 

Alla vill ha kvalité men ingen vill betala. Lite så känns det emellanåt. Jag har haft otroliga problem med färdtjänsten den senaste tiden. Vilket är tråkigt då jag tidigare främst har tyckt att färdtjänsten i Göteborg fungerar väldigt bra. Det är dock inte bra när föraren vill släppa av mig i Tuve på Volvo Lastbilar när jag ska hem. Det känns inte heller optimalt att resa med en förare som varken vet var Hisingen ligger eller att blindhet betyder att man inte kan se så bra... Varför vågar man inte satsa pengar på bra avtal istället? Missnöjdhet, osäkerhet och klagomål borde väl kosta mer i längden. Hm, jag får väl dra tillbaka mina uttalanden om att det fungerar bra tills vidare.

 

Att övernatta i en stallstuga är väldigt mysigt men på vintern kan det bli en aning småkallt. Utedass, ljus som värme, fruste vatten är det som gäller. Matte kokade till och med te på snö, det är inte ofta man får göra det. Friluftsliv kallas det :). I helgen ska vi vara i Göteborg och det känns faktiskt riktigt skönt. Då blir det minijulbord med enbart fiskrätterna, (vi ska bli klokare än klokast) och massor av avsnitt av vår favoritserie Skärgårdsdoktorn.

 

Ibland blir jag verkligen förvånad. Jag kan inte förstå att Matte som saknar allt vad rutiner, struktur och organisationer heter kan vara så extremt traditionell. Nyår ska vi fira hemma hos hans familj och när vi diskuterade högtiden för ett tag sedan fick jag nästan känslan av att jag ska åka på en föreningsaktivitet :). Detta överraskade mig kopiöst. Jag däremot som i min vardag har massor med vanor, rutiner och en flytande organisation över det mesta är inte alls förtjust i allt planerande kring högtiderna. Eller jo, visst är det praktiskt att ha planerat mat och dryck men räcker inte det? Lite spontanitet kan väl vara trevligt, då blir det inte så stelt. Hur som helst hade man kunnat vänta sig att det skulle vara jag som ville planera nyår i minsta detalj men nej då. Fast när jag tänker efter så var det likadant vid midsommar. Jaja, det blir säkert bra med allt.

 

Mitt problem är säkert att jag börjar bli rastlös. Jag vill ha lite förändring, lite nya rutiner kring högtiderna överlag. Varför göra som man alltid har gjort när det går att prova något nytt? Nästa år vill jag försöka fira jul eller nyår utanför Sveriges gränser och slippa alla denna jul/nyårshysteri. "Nu är det jul, nu ska vi vara snälla och bry oss om varandra". Ja passa på, har ni glömt den lilla detaljen resten av året så är det dags att börja. Jag älskar att ge bort presenter och umgås med mina nära och kära men inte på kapitalismens eller religionens villkor. Fast nu ska jag inte förstöra julkänslan för er. Jag njuter faktiskt själv av underbar julmusik, dricker glögg och mumsar på pepparkakor. I ärlighetens namn är det inte bara högtiderna som bör förändras, jag vill nog förändra något allmänt i mitt liv.

 

Ha det nu jättebra allihop!!!

Ibland händer det saker i ens liv som får en att verkligen inse vad det är som spelar någon roll i livet. Det är så enkelt att fastna i givna mönster, värdera konstiga saker och hetsa upp sig över småsaker. Pengar, jobb och bekräftelse men vad spelar det för roll vad man har i plånboken när någon man tycker om mår dåligt? Eller spelar det någon roll om det lagas köttbullar eller falukorv till middag? Självklart har både pengar och middagsmat sitt värde men jag tror att vi har en tendens att överskatta pengarnas värde och underskatta betydelsen av kärlek. Jag kände mig väldigt tacksam över att saker och ting inte var värre än de var.

 

Jag menar såklart inte att man ska strunta i att kämpa för sekundera saker i sin vardag och nöja sig med att man har någon som man älskar i sitt liv. Men balansen är viktig för i vissa stunder klagas det allt för mycket på struntsaker som egentligen spelar en ganska liten roll. Många av oss borde bli bättre på att uppskatta det vi har och inte det vi saknar.

 

Då var det åter igen första advent. Har det verkligen gåttt ett helt år sedan sist? Det känns inte så. I år ägnades adventsmorgonen åt att mocka, fylla hötunnor ochh frysa om tårna. Jag och Matte sov i en stuga vid stallet i natt vilket var väldigt mysigt men iskallt! Imorse var det -16,7 grader utanför dörren och massa snö. Jag fick dock upp värmen när det var dags att ta tag i stallsysslorna. Matte stackarn som inte får arbeta fick stanna inne och städa. Ombytta roller... I vanliga fall tar jag ett större städansvar men det var säkert nyttigt med lite omväxling.

 

"Vill du ha den här? Den är liten men cu har ju rätt litet huvud". Jaha, tänkte jag.... Innehållsmässigt eller på ytan? Det kan ju låta värre än det var. Det var bara jag som fick en mössa.

 

Jag hoppas att ni har haft en bra advent!