Tyst Catta

Då var det äntligen dags att blogga lite igen. Bättre sent än aldrig tror jag att det heter. Det här inlägget äär desssutom lite extra speciellt då det är det allra första från min nya coola Padda. Än så länge fungerar  allt som det ska. Vi får se om det blir ovanligt många skrivfel idag jämfört med i vanliga fall. 

 

En hel del har hunnit hända sedan jag skrev förra gången. Det mest påtagliga är att vi som så många gånger förr har börjat att gå emot riktigt mörkare tider. I helgen var det dags att vrida tillbaka klockorna en timme - med resultat att vi får mörkare efetrmiddagar. Det tackar vi för. Nog för att jag är medveten om att vintertiden är den "riktiga" tifrn mrn jsg gillar det inte! Jag skulle gott kunna tänka mig att ha sommartid jämt. Jag skulle även kunna tänka mig att har sommar för alltid, Det var inte så att jag skuttade jämffota av lycka när den första snön  började falla i förra veckan.

 

Men men man ska väl inte klaga. Vi i Sverige slipper i alla fall stormen Sandy som nuu drar in över sydöstra USA.  

Och som Pippi Långstrump så klokt sa "vi ska vara glada över att vi har något väder överhuvudtaget, det är ju intte alla som har det". 

 

Det är verkligen inte alltid som verkligheten förhåller sig som den ser ut. Och dessutom förstår jag allt oftare varförr världen innehar så många krig. Ibland slår det mig att meningen med mänsklighetens existens är att bråka. En del använder vapen flr att få sin vilja fram och andra kör med psykologiska metoder. Det är så lätt att vara efterklok och inse vad saker egentligen betyder när det redan är för sent. Jag tycker att det är tragiskt att så många människor är så benägna att leta fel att de glömmer bort att visa sin kärlek för sina medmänniskor, 

 

Ett litet inlägg blev det trots allt och den nya Paddan är invigd.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det knappt två år kvar till nästa svenska riksdagsval och då och då hålls en och annan partiledardebatt. Som så många gånger innan står jobben i fokus. Vilket block kan få flest i arbete när tiderna ser ut som de gör?

 

Arbetslösheten bland flera samhällsgrupper är utbredd samt otroligt hög. Inte minst bland ungdomar, personer med funktionsnedsättning och utrikesfödda. Det är inte enbart i Sverige det ser ut så här, utan i stora delar av världen. Trots allt tror jag ändå att Sverige har klarat den här ekonomiska krisen relativt bra.

 

Under ett par års tid har jag upplevt ett vakum i svensk politik. Det har känts som att det inte råder någon större skillnad mellan tillexempel moderaterna och socialdemokraterna. Konkurrenen om att vara ett mittenparti har ökat och inte är det rimligt att ha närmare fem mittenpartier, eller? Det är kanske inte så underligt att vi har ett "krig" om mittenläget i den svenska politiken. Vad annat hade man kunnat vänta sig i landet lagom? Enda sedan barndomen får man lära sig att lagom är bäst. Jag ville alltid ha "lagom" med glass i skålen när mormor frågade, när jag var liten.

 

Hur som helst. I söndags då den senaste paartiledardebatten hölls tyckte jag mig ändå kunna urskilja tydliga skillnader mellan de svenska riksdagspartierna. Det känns bra. I en demokrati anser i alla fall jag att alternativen måste vara olika, annars finns det ju inget riktigt att välja på.

 

Trots partiernas olikheter tror jag inte att något block har en framgångsrik jobbpolitik för framtiden. När jag lyssnadetill debatten i söndags fick jag känslan av att alla "gamla" lösningar var tillbaka. Vilket känns märkligt. Samhället förändras oförklarligt fort. Vi står för stora utmaningar idag som vi inte alls hade kunnat förutse på 90-talet men ändå tycks politikerna vilja lösa dagens moderna problem med ett inaktuellt synsätt. Arbetsmarknadspolitiken som var hållbar för 20-50 år sedan fungerar inte längre eftersom samhället ter sig så olikt.

 

Vi lever i en värld där pengar, effektivitet och  konkurrens dominerar och förmodligen behöver vi forma en politik utifrån detta. Jag tror inte att det enbart handlar om att höja eller sänka en skatt, det handlar även om en omställning till ett rörligt globalt samhälle.

 

Alla politiker är egentligen överrens om att arbetslösheten är för hög. Samtidigt vet vi att allt fler företag flyttar sin verksamhet till andra delar av världen, ersätter människor med ny teknik osv. Samtidigt som detta händer vill alla att fler ska få jobba och känna att de är med och bidrar till samhället. Det är en motsögelse full värld vi lever i där enskilda intressen tycks vara det allra viktigaste. I ett så individualistiskt samhälle som vi faktiskt lever i så är det kanske inte ett dugg konstigt att det ser ut som det gör.

 

Vill dock bara betona att jag gillar individualism, jag är själv en stark individualist men samtidigt som det finns starka individer så måste vi kämpa gemensamt för ett starkt samhälle.  

Vart är världen påväg egentligen? Ja, det kan man fundera över... Ibland tror jag att folk betalt för att bråka och sedan verkar det finnas folk som på fullt allvar tror att det finns en fiskart som heter "fiskpinne". Man kan bli rädd för mindre. När ska man sluta förundras? Kanske när det sker något normalt, vad som nu är normalt, eller så är det just det normativa som ter sig så onormalt i mina ögon. 

 

Idag har ytterligare ett avsnitt av serien "ung & bortskämd" visats i SVT. En del av ungdomarna har kanske utvecklats en del till det bättre medan andras kunskaper kan få mig att bli mörkrädd. Ibland har man nästan svårt att hålla sig för skratt trots att det är hemskt. "Tjejer är bättre på att baka för de har en bakgen" är bara ett av många exempel. Ett annat geni trodde att Sveriges riksdag endast består av 14 riksdagsledamöter. Men bruden med tron om att fiskpinnen är en fiskart slår nog det mesta. Överlag reagerar jag nog dock mest över deras utseendefixering och deras syner på könsroller. Deras tankesätt om mäns och kinnors roller känns många gånger väldigt förlegade.

 

Som sagt en del av deltagarna har möjligen utvecklats till bättre men synisk som jag tenderar att vara ibland så tror jag inte att utvecklingen kommer att hålla i sig länge. Det är ingen lätt match att förändra sig. Att bryta negativa mönster är nästan en livsuppgift och tar tid. Vi människor anpassar oss otroligt lätt till den aktuella situationen samt till vad som förväntas av oss. I det där "ung & bortskämd-huset" pågår en tävling och det förväntas av ungdomarna att de ska göra nytta. Dock tror jag att risken är stor att de återfaller i gamla mönster när de återvänder hem till sin naturliga miljö, där de är vana att inte behöva lyfta ett finger.

 

Det handlar ju inte bara om ungdomarna utan även om föräldrarna, allra mest egentligen. Jag undrar om föräldrarna har fått någon träning i att sätta gränser. Tyvärr är jag säker på att en del av ungdomarna kommer att återfalla i sina gamla mönster, vanor och rutiner när tävlingen är över och allt är som vanligt.   

 

Hur tror man att man ska kunna göra skillnad i världen och bidra till en positiv samhällsutveckling när man inte ens har lärt sig att försvara sina egna åsikter eller ta tillvara på de som står än nära? Vi alla måste blir bättre på att stå upp för oss själva och varandra. Vem blir hjälpt av att man går omkring och är rädd för att säga sin åsikt? Räddsla får bara människor att göra hemska saker, det kan jag påstå med historien som vittne. Jag är medveten om att jag ofta skriver om just detta och det beror på att jag tycker att det är så viktigt. Tyvärr bevisas det gång på gång runtomkring mig att folk föredrar de enkla lösningarna framför att stå upp för vad som är rätt. Jag har aldrig förstått vitsen med att följa strömmen för som överskriften för den här bloggen säger så är det främst döda fiskar som flyter med strömmen.

 

Just nu lyssnar jag på en helt fantastisk låt från 70-talet som handlar om att en person vill bli förflyttad till månen och komma bort ifrån all action för människorna i omgivningen gör inte rätt. Världen är dessutom fylld av en massa korkade tjejer som bara bryr sig om sitt yttre. Save me! Take me away to the moonlight. People around me don't feel right. Save me! Let´s get away from the action - you are the attraktiv. Take me away from here! Känner lite samma. Men ingen idé att tänka på. Problem löser man. Ingen idé att gnälla för det löser väldigt få problem.    

 

På sista tiden har jag även reflekterat över det här med vad ett engagemang verkligen är och vad det grundar sig på? Vad får oss människor att bli engagerade och vad engagerar oss? Jag skulle väl säga att engagemang handlar om att man vill lägga ner tid och kraft på något som ligger en varmt om hjärtat. Detta kan vara olika saker för olika individer. På min arbetsplats diskuterar vi ofta hur vi ökar medlemsengagemanget för att förbli en modern organisation, inget konstigt. Men hur gör man egentligen för att engagera en annan människa? Är inte just engagemang något som måste uppstå hos den enskilde? Inspirera kan man alltid göra och väcka nyfikenhet men räcker det? En sak är i alla fall säker och det är att man inte kan vara engagerad åt någon annan. Engagemanget är en högst unik upplevelse och måste få förbli det.

 

I en demokrati är engagerade människor en förutsättning för demokratins existens. Det är dörför skrämmande om engagemanget dör ut.

 

Slutligen kan jag konstatera att det är tämligen dumt att köpa fel dammsugarpåsar och att Västsverige har fruktansvärt många kommuner!

 

Tack och godnatt :).