1/12 har passerat, hur har det gått med löftena?
Men all right, en sak i taget. Vad har hänt än så länge? I ärlighetens namn relativt lite. Jag har mest jobbat, träffat flera av mina fina vänner i olika sammanhang, tränat och varit sjuk. I helgen hade jag och två andra en tjänstemannamiddag hemma hos mig och det var "PRECIS" så tråkigt som det låter :P. Jag har äntligen, får jag lov att säga, börjat få in ordentliga rutiner i mitt liv. Eller rutiner har jag väl alltid varit bra på att ha men balansen mellan arbete, vila, träning och andra nöjen börjar få en jämnare nivå. Jag har blivit lite duktigare på att inte vara överflexibel, på att säga nej, prioritera, acceptera att tiden inte har mer än 24 timmar samt respektera mina egna behov. Detta känns väldigt skönt! Jag hoppas att jag fortsätter på samma sätt framöver även när jag inte är sjuk i flera dagar.
Träningen då? Det var ju ett löfte. Att träna tre dagar i veckan. Jo då, hela tio pass under januari månad! Med tanke på att jag har varit en hel del sjuk och jobbat ett par helger så är det definitivt godkänt. Förra veckan lyckades jag träna TRE pass och åh, vad jag var stolt! Haha, när jag bodde i Strängnäs samt Norrköping blev det i regel nästan alltid fyra-fem pass i veckan, fast som det så vackert heter, "tiderna förändras". Tiderna förändras på många sätt. Det märker jag av hela tiden, både på gott och ont. Jag vet vad jag vill och i mitt är faktiskt de det viktigaste så länge ingen annan kommer i kläm. Hur som helst har jag i alla fall hopp om att träningsmålet är realistiskt, allt går om man vill, så är det bara!
Nu ska jag fortsätta käka på min lingongrova med pepparsalami, ost och gurka.
Var är vi på väg?
Hur kan det tillexempel vara möjligt att någon som stuckit ett svärd i sin sambo kan komma att slippa en fällande dom eftersom denne råkade vara berusad när incidenten inträffade? Jaha, med andra ord vet jag när jag ska mörda de jag inte tycker om.... Sedan när slutade man hållas ansvarig för sina handlingar bara för att man druckit några glas för mycket?
Kvällens Uppdrag granskning i SVT1 som handlade om färdtjänstresenärer som blivit utsatta för sexuella trakaserier av chaufförer har också fått mig att både bli rejält förbannad och oroad. Hur tänker folk egentligen? Eller snarare hur tänker de chaufförer som förgriper sig på människor som kanske inte kan säga ifrån eller försvara sig? Sexuella övergrep är aldrig acceptabelt. Det är alltid lika vidrigt men kanske ännu värre när det drabbar människor som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan säga ifrån eller göra fysiskt motstånd. Det allra värsta av allt är trots allt att förare som dömts för sexuella övergrepp har kunnat fortsätta köra färdtjänst dock inte den kunden de har förgripit sig på. Okej men andra resenärers säkerhet då? Färdtjänsten ska vara trygg att resa med men jag vet inte om jag skulle vilja kalla detta för tryggt och säkert.
Var har moralen tagit vägen? Finns det ingen sådan kvar? Eller varför inte tala om respekten för andra människor.. Vad tänker man när man ger sig på människor som är helt eller delvis beroende av andra människor? Hur har man hjärta att utöva sina maktbegär på människor som är så beroende av en?
Taxibolagen, kommunerna och transportstyrelsen lovar dock att samarbetet mellan partnerna ska bli enklare så att taxibolagen lättare ska få veta om någon av deras chaufförer dömts för brott och blivit av med sitt taxileg. Det är helt sjukt att Uppdrag granskning ska behövas för att få folk att upptäcka brister i sin verksamhet. Det är väl tur att det finns kritiska medier i landet.
Som sagt, jag kan inte låta bli att fundera över åt vilket håll vi går åt. Varför blir man förvånad över vidrigheter i samhället? Man matas ju med problem dagligen via nyhetssändningarna. Borde man inte ha blivit härdad? Det är väl i o för sig bra att man reagerar, hade varit läskigt annars.
Ha en fin kväll allesammans och ta hand om er!
Riktlinjer som bör efterlevas
RIKTLINJER SOM BORDE ANTAS AV RESTEN AV MÄNNSKLIGHETEN!
(Jag är ödmjuk men bara i smyg, bloggen är dock ett undantag, referens Ahlquist 2012).
§ 1. Relationer
Världen består av fullt av relationer. I relationerna har människor differenta roller, som dessutom kan förändras beroende på aktuell kontext. En del människor har flera olika relationer med varandra och då är ett naturligt fenomen att rollerna förändras.
Människor skall i första hand uppmuntras att lägga ner tid och kraft på sina egna relationer. I annat fall enbart möjliggöra att andras relationer utvecklas väl. Genom att verka för att sina egna relationer utvecklas i önskvärd riktning underlättar man för sin omgivning genom att bespara de mödan att ingripa. Detta får betraktas som en hållbar utveckling då det tenderar att minska konflikterna i världen.
§ 2. Handlingar
Handlingar är mänskliga eller icke mänskliga ageranden, som antingen leder till att situationen inte förändras eller att den gör det. Man kan också välja att inte handla i vissa situationer, detta avgörs av den aktuella kontexten. Att inte agera är också en handling men en mer passiv sådan som dock kan ha frambringats genom ett aktivt val. Det rekomenderas att dina handlingar är välgrundade och att du kan motivera de i efterhand. Om du inte kan det bör du överväga valet av dina handlingar i framtiden.
§ 3. Mobiltelefoner
Mobilen är en uppfinning vars uppgift består i att underlätta kommunikationen mellan människor. Dess främsta uppgift består i att möjliggöra verbala samtal mellan en eller flera individer. Alltså är det detta mobilen är avsedd för. Önskar man istället hålla sig uppdaterad via Internet rekomenderas en dator.
§ 4. Tider
Schemalagda tider skall följas om inget annat meddelas. Syfet med att ha schemalagda tider består i att alla ska infinna sig samtidigt. Utan fastställda tider ökar risken för att personer infinner sig vid helt olika tider på dygnet. Dock är det ingen mening att ha utsatta tider om de inte respekteras.
Hoppas ni läste detta med glimten i ögat. En gnutta allvar ligger såklart bakom men inget ska tas allt för seriöst. En medelväg är bäst, vad var det Buddha kallade det, den gyllene medelvägen.
Du är fin som du är <3
På SVT:s nyhetssändning Aktuellt visade de just ett inslag om framförallt mammaor som placerar sina döttrar i modellskolor redan vid fyra års ålder. Motivering "tjejer tycker om att vara snygga och pyssla med sitt utseende" och "i dagens samhälle blir barnen vuxna fortare och det gäller för dem att prestera och utveckla ett gott självfötroende". En mamma jämförde sin dotter med en docka och beskrev det som att hon satsar på dottern istället för som andra föräldrar som hellre satsar på huset eller sin egen hobby.
1. Mm.. Kanske är det så att tjejer tycker om att pyssla med sitt utseende för att vara snygga, men VARFÖR är det så? Förmodligen för att modeindustrin och kapitalismen vill ha det så. Det är tjejer som i störst utsträckning syns i reklamfönster med "snygga och lättklädda kroppar". Redan som liten får många flickor lära sig att det är viktigt att vara snygga. Man ska vara smal, lättklädd och klä sig efter senaste mode. Dock inte för lättklätt för då är man en slampa.... Snacka om press. Ingen kan väl tro att en fyraåring av sig själv kommer på att det är viktigt att sminka sig, ha fina kläder och vara smal. Det kommer med all sannolikhet någonstans ifrån.
2. Ja, det är sant att det är viktigt att prestera och ha gott självförtroende men inom vad? Modeindustrin? Nej, tack! Hur kan man jämställa sitt barn med ett hus? Jag är helt övertygad om att föräldrar som inte är utseendefixerade satsar på sina barn. Det låter däremot väldigt ohälsosamt att se sina barn som dockor. Vidare ska vi INTE bedöma människor efter deras utseende. Alla är vi fina som vi är; tjocka som smala, långa som korta eller solbrända som blekisar. Det är insidan som är den viktiga. Jag själv skulle aldrig vilja få ett jobb, en partner eller en fötroendeuppdrag tack vare mitt utseende. Kompetensen måste sitta i annat. Insidan ger definitivt utsidan sin glans. Prestera ja, men gärna med hjälp av hjärna och hjärta och inte kläder och smink. Hur kul kan det egentligen vara att enbart känna att man är bra på att vara snygg? Personligen värdesätter jag kreativt och kritiskt tänke högt över det.
Sedan är det klart att man ska få klä upp sig emellanåt, det handlar inte alls om det, utan om vilka signaler vi sänder ut till våra kvinnliga medmänniskor.
3. Att vara tjej idag är inte alltid så enkelt. Man förväntas både vara snygg, smart, huslig, trevlig och konstant tillgänglig. FINNAS & FINNAS, alltid kunna täcka upp. Man ska prestera bra i skola/arbetet men arbeta för guds skull inte för länge för då hinner du inte med privatlivet och tvärtom. Detta konstanta dåliga samvete och en känsla av att inte duga eller räcka till har varit nära att få mig att brista vid ett flertal tillfällen och då har jag ändå ingen familj, utan är singel.
4. Vi säger oss leva i ett av världens mest jämställda samhällen men hur ser det ut i praktiken egentligen? Möjligen har vi goda teoretiska ambitioner i landet lagom men faktum är att ojämställdheten lyser igen, i mångt och mycket. Detta är ett ansvar för ala män som kvinnor. Fler kvinnor behövs i politiken, på olika fötroendeuppdrag och så vidare. Att kvinnorna saknas som ledare är inte bara männens fel eller kvinnornas fel, utan det är en ond spiral, som alla måste hjälpas åt att brottas med. Peppa kvinnor att ta för sig på andra sätt än genom utsidan och en del män borde dra sig tillbaka. Göra mer åt problemet och snacka mindre. Slutligen hur jämställd är modeindustrin?????
5. För mig är det alldeles, ja helt j*kla självklart att det är insidan som räknas och inte utsidan. Tydligen är detta ingen självklarhet för alla. Avslutningsvis, du är fin som du är, vem du än är. Alla bär vi på fantastiska skatter som är unika för var och en av oss. Skatterna är så klart vi själva. Fortsätt vara dig själv, var den du vill vara både utanpå och inuti. Det brukar bli bäst så.
Med dessa ord säger jag god natt.
Ett par saker
En del saker kan man inte lära folk att förstå att de måste lära sig. Vissa saker måste folk fatta själva att de måste lära sig.
Det är lätt att ha åsikter om saker när man är klokast i världen. Det är jag! Det borde alla andra också vara i sina liv. Vem ska tro på en mer än man själv gör? Förmodligen gör ingen det. Om jag tvivlar på min förmåga så kommer även andra att göra det men om jag utgår ifrån att jag är grym så kommer alla andra också att göra det.
Harmoni ökar tankarnas aktivitet
Under dagens träning tänkte jag bland annat följande saker:
* Att det är lite väl skumt att en del människor nästan har så mycket jobb att de går under medan andra nästan går under på grund av rastlöshet alltså avsaknaden av jobb. Snevriden värld. Okej, att det är billigare för företagen att ha färre anställda men på mer procent, i alla fall så är det så i teorin.
Hur det är i praktiken kan säkert skilja sig. Fördelen med att bara ha en eller ett par anställda på heltid är väl att konflikter på arbetsplatsen minskar samt att fikarasterna blir kortare eftersom det är trist att fika ensam. Däremot är det viktigt med rast för att orka utföra ett bra jobb. Social gemenskap sägs också främja den sociala miljön. Så om det lönar sig för företagen att anställa mer kan man ju tvista om. Det beror lite på vilket perspketiv man väljer att utgå ifrån. Ser man det utifrån ett målrationalistiskt perspektiv som socilogen Max Weber företrädde så kanske det är lönsamt med enbart en anställd eftersom företagen idag är så duktiga på att ta betalt för att kunden servar sig själv.... Internettjänster eller självetjäning på ICA osv. Även kunden tjänar väl på detta, i alla fall den stressade typen som föredrar tempo....
Förlorare finns det tyvärr alltid. De som vill ha mänsklig kontakt lever i fel tid.
Slutsatsen blev hur som helst att företagen borde tjäna på att ha fler anställda, för det innebär att det är fler som jobbar i hela samhället. Med fler arbetande individer i samhället är det fler som har råd att köpa en massa saker. Folk som arbetar deltid har också mer tid att shoppa och konsumera än de som arbetar heltid.
* Tjugofemöringen var bra så länge den fanns - idag är den ett minne blott. Man kan bara minnas de goda tiderna. Ungefär så är det kanske med en del vägar vi grusat. Vi får alla våra chanser men kanske inte hur många som helst. Inget är heller förevigt. Det är ingen idé att gräma sig över det som gått än ur händerna. Det är betydligt smartare att blicka framåt och glädjas över det man har.
* Det var en stor skottlossning i området där jag bor i måndags. Tyvärr förekommer det skottdraman här lite då och då. I början var det otäckt nu finner jag det mest tragiskt. Hur kul liv kan man ha om man finner det meningsfullt att skjuta på sina medmänniskor? Var är respekten för varandra och för våra lagar? Är det bristen på gränser i hemmet som gör att en del måste testa gränserna på annat håll? Vad vet jag.
Jag vet så pass mycket som att det är en ny arbetsdag imorgon, där milstolpar, bokningar av resor/lokaler och förberedelser för ett skolprojekt står på programmet. Nu blir det därför sängen.
Utmaningar
För att utvecklas och nå nya resultat i våra liv är det nödvändigt att vi utmanar oss själva. Utan utmaningar blir vi bstatiska och oflexibla, vilket i alla fall jag tycker är något negativt. Förmodligen är jag inte ensam om att tycka så här. Det är ett konstant mode i samhället att man ska utveckla sig själv, hitta det man är bäst på samt sin personliga stil. Man förväntas utmana sig rent karrirrärmässigt - att ha samma jobb för länge är inte inne. Är man kvar i samma bana för länge så sägs det att man saknar mål och ambitioner. Vi förväntas även utmana oss i vårt eget privatliv, på gymmet och på en mängd andra ställen.
Det finns människor som aldrig söker nya utmaningar, kanske för att de trivs där de är eller också är rädda för en förändring. Man vet vad man har men inte vad man kan få. Antagligen är anledningen till att man inte utmanar sig en kombination av ovanstående. En del andra människor älskar att utmana sig konstant - deras mål är att ALLTID utmana sig. Allt ska vara till max, man ökar alltid vikterna på träningen eller också är man aldrig nöjd med sina resultat på jobbet så man sätter därför upp ribban tio gånger högre nästa gång. Sedan finns det såklart en grupp som har insett att utmaningar är bra men att de ska ske i lagom takt och utifrån egen förmåga.
Målgrupp två, vilken jag nog tyvärr faller inom skulle nog må bra av att utmana sig i att sänka ribban. Det kan faktiskt vara en riktig utmaning att sluta utmana sig. Det är den lärdomen jag drog idag under ett yogapass.
Yogainstruktören sa till oss alla innan passet började att vi skulle utmana oss under dagens pass. Självklart tänkte jag, det gör jag ju alltid. Jag försöker alltid gå ner djupare eller lyfta högre. Men sen kom det; ni som alltid brukar utmana i att öka kraften och göra rörelserna djupare, ni ska öva på att bara njuta samt finna en harmoni i er själva. Medan ni som aldrig tar ut rörelserna jobbar på det.
För mig har en utmaning helt självklart inneburit att man ska bli bättre, nå högre resultat. Att sänka tempot har jag aldrig sett som en slags utmaning, bara något nödvändigt som man kan ägna sig åt i graven... Dagens yogapass var omtumlande. Jag försökte utmana mig i att hitta andningen och bara tänka på mig själv. Resultat: jag är både yr, svettig och trött. Det var minst sagt underbart att komma hem till sin egen fantastiska mat som lagades tidigare idag, bestående av en kasslergryta med curry, soja, timjan och vin med ris till.
Varandrabäst, människovärde och skvaller
Nu är det helg, en helg som är helt ledig. Tillskillnad från de två som kommer men en sak i taget, snälla söta Catta.
Idag har jag ägnat mig åt att läsa, Harry Potter för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har dragit slutsatsen att jag är mest lik Ron med tanke på alla kommentarer han kläcker ur sig. Det hade många gånger kunnat vara mina. Enligt min uppfattning är Harry Potter böckerna några av de bästa som skrivit. J.K Rowling lyckas verkligen skriva om rasism och alla människors lika värde på ett sätt som attraherar både unga och vuxna. Ibland är det nog bra att omvandla allvarliga saker och placera in de i en låtasvärld. Trollkarlsvärlden finns ju knappast på riktigt, i alla fall inte vad jag vet men jag är ju i o för sig en så kallad mugglare. Det är inga som helst problem att applicera Voldermorts och dödsätarnas renblodighetsmani med hat mot tillexempel judar eller muslimer.
Det är så uppenbart i Harry Potter att Voldemorts "rastänkande" är fel därmed helt absurt och att Harrys goda människosyn är den korrekta, det borde vara en självklarhet för alla i världen men tyvärr bevisar både historien och samtiden att så inte är fallet. Jag kan allvarligt talat inte fatta hur man kan tycka att vissa människor är mindre värda bara för att de inte är som en själv. Det är sjukt. Bra att det finns en bok även för barn som belyser detta. Självklarheter kan aldrig sägas nog. Alla människor är lika mycket värda!
Sedan har jag lagat mumsig mat, handlat, tvättat, konstaterat att jag är dubbelförsäkrad, Jo, jag vet att mitt självfötroendet är gott men jag var inte medvetetn om att jag tyckte att jag är så värdefull :). Utöver detta har jag även lyckats hälla ut typ en hel flaska nyinköpt sköjmedel, det var tydligen inte lika värdefullt som jag. Det får inte heller förglömmas att jag har ägnat en underbar timme åt att snacka visdomar och åsiktsfullheter med käraste Fröken Vis.
Det klokaste vi lyckades konstatera idag är att det är ett tecken på osäkerhet när folk behöver hävda sig (för det gör vi ABSOLUT inte själva). Nej, det gör vi väl inte, vi bara konstaterar fakta - nämligen att Fröken Vis är den visaste personen i världen, vilket borde betyda att alla andra är lite mer korkade än hon, ja till och med jag. Fast jag slår henne i att vara åsiktsfull, för jag har massor med åsikter som jag dessutom är stolt över att kunna överösa jordklotet med dessa. Vi blir alltså en perfekt kombination - en som tycker och en som tänker.... Det brukar de svenska universiteten gilla i alla fall.... Om någon utomstående lyssnade på oss så skulle vi säkert uppfattas som rätt dryga, självgoa och enformiga. Kanske är det så men vi har kul ihop och det är det viktigaste för oss när vi samtalar.
Vi har även slösat lite tid på att förstå varför det är så mycket krig och konflikter i världen. Det är inte särskilt konstigt när det kommer till kritan. När inte ens familjer, vänner och kollegor kan hålla sams kan man knappast begära att hela länder med miljontals invånare ska kunna göra eller lösa bråk på ett freedligt sätt. Det är kanske dags att börja vara fredlig på en lägre nivå. Det är i de små sammanhangen allt startar. Om alla bara tog sitt ansvar och behandlade varandra väl till vardags skulle nog ganska mycket kunna vara åtgärdat. Om alla dessutom accepterade samma principer och kunde leva efter i alla fall sina egna så skulle mycket kunna vara vunnet. Jag är ingen ängel själv - I know.
Denna lördag till ära har jag även bläddrat lite i en bok som jag läste under en retorikkurs som handlar om "nyttan med skvaller". Ja, det finns tydligen väldigt mycket positivt med skvaller. I vanliga fall brukar vi vara duktiga på att föröma skvaller, vi ska prata med varandra och inte om varandra. Visst ska vi det men enligt min bok är det hälsosamt med lite bakomryggensnack också.
Att några skvallrar om en är BARA ett tecken på att man är viktig och väcker uppmärksamhet. Det hade väl varit värre om ingen någonsin skvallrade om en? Det hade ju varit ett tecken på att man var ointressant.... Sedan beror det såklart på vad skvallret har för karraktär, en del saker vill man förmodligen behålla för sig själv. Att sprida lögner är ju inte heller så snällt.
Skvallra gör vi väl alla, frågan är som sagt vad skvallret går ut på. Allt har två sidor och inget är enbart gott eller ont, utan det beror ju på vad man gör det till. Skvallrar gör man ju så fort man talar om någon annan än sig själv och visst sysslar de flesta av oss med det. Föräldrar pratar om sina barn, kollegor talar om varandra och föreningsvänner skvallrar om beslut och diskussioner som har förts. Man kan såklart fråga sig varför folk inte säger saker direkt till varandra utan tar det med någon annan.. Kanske för att man ibland bara behöver ventilera något, som egentligen inte är så viktigt men man behöver ändå få ur sig det. Allt vi talar om är inte seriöst utan har främst syftet att underhålla, det gör skvaller definitivt!
Seriöst, många av oss i det här samhället är med på den sociala median Facebook. Varför? De flesta skulle försåts hävda att det beror på att vi vill hålla kontakten med varandra. Det är ju smidigare än att hålla på att ringa en massa samtal och dessutom MYCKET billigare. Det ekonomiska perspektivet är som alltid av värde. Jag undrar dock hur många av oss som inte delvis kollar sin Facebook för att kunna hålla sig uppdaterade om vad som händer runt omkring oss. Vad skulle vi snacka om vi inte kunde skvallra om varandra??? Är det så farligt att vi gör det? Så länge inga skadas kan man väl få skvallra på. Folk får gärna prata om mig, dock behöver jag inte alltid få veta i efterhand vad som sagts om mig. Det kan bestå mellan de som skvallrade. För att få något återberättat kan bli så fel.
Det finns inget rätt eller fel på detta område. Jag är ingen förespråkare av skvaller men aspekten som lyfts i boken är spännande.
Och kanske måste man låta oss hållas till vårt skvallrande så länge ingen skadas.
Nu ska jag käka min lasagne, ha en fin kväll allihop!
"Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Jag har ägnat en del av eftermiddagen åt att gå igenom och rensa sms. En synnerligen intressant aktivitet! Det är inte klokt hur mycket knäppa vissa samtal tycks ha varit. Just nu framstår de nog som korkade, främst för att jag inte har hela konversationer kvar. Att läsa halvkorta meddelanden rykta ur sitt verkliga sammanhang och utan minne av vilken kontext de skrevs i, är en synnerligen komisk upplevelse. Festligt att ens egen telefon kan skänka så mycket nöje.
Vissa ord tycks vara mer populärare än andra. Undrar om jag hade överlevt 2011 utan orden; varandrago, grop, byggnad, kram, grattis, stämning, känsla, tåg, möte, saknar, relationer eller utvecklande.
Jag försökte hur som helst placera in en del meddelanden i sina sammanhang genom att studera min kalender från 2011 men det känns som att jag ägnade första halvan av året åt att enbart ha möten, åka tåg, fika med någon och plugga. Sida upp och sida ner är täckt med bokningsnummer från SJ, deadlines för studieuppgifter och mötestider... Den andra halvan av kalendern, efter examen skiljer sig sig inte så jättemycket från den första halvan av året. Förändringen består egentligen i att bokningsnumrena från SJ och studieuppgifterna är försvunna.
Det var ett märkligt år, det hände mycket och perspektiven var många. Eller som jag skulle ha skrivit i min
c-uppsats, jag har upplevt olika kulturer som skänkt olika synsätt, detta då olika normer råder inom skilda kulturer. Då menar jag inte enbart mellan människor från olika länder utan i stort. En sak som jag har noterat är att det var mycket enklare att under studietiden hitta lösningar på allt. Det fanns en teori eller modell för det mesta. Visst analyserades det massor men lösningen behövde bara fungera i teorin i ett grupprum på plan 4. Ni vet nog hur jag menar, det är ju samma sak som att det är enklare att lösa andras problem jämfört med sina egna. Konstigt egentligen.
Jag hoppas att den här våren blir något lugnare än den under 2011. Perioden mellan april-juni minns jag i en enda dimma av resande, jobb, studier och ett försök till social samvaro.
Idag har jag även dragit slutsatsen att en del människor är mycket roligare när de inte har som ambition att vara roliga. När vissa försöker skämta blir det bara tragiskt även om jag förstår att det är ett HAHA.
Nu ska jag bli klok, dags för lite mat bestående av fisk. Fisken är nu uppkäkad och jag förklarar mig härmed för klok.
Från det ena till det andra, 2012 är igång
Men förmodligen behöver vi människor ha det så här, för då slipper vi tänka. Det är så skönt får våra hjärnor att bara följa ett inrutat mönster, då kan vi fokusera på annat. Roligare saker.
Från ett ämne till ett annat....
Efter att ha läst en hel del bloggar och Facebook-statusar började jag fundera över om man kan sakna en tid som man egentligen inte alls vill uppleva eller vara en del av igen. När jag tar del av andras erfarenheter är det nästan som att jag längtar tillbaka även om jag i själva verket verkligen inte ör det. Eller när jag levde i den tiden var den underbar på många sätt och vis. Dock har glaset putsats idag och mer än en sida är synlig. Tyvärr ser jag negativa sidor nu som jag alrig fått upp blicken för då. Kanske är det ändå tur att vi får ha våra fina minnen kvar samtidigt som min hjärna har förmågan att verka realistiskt och därmed fatta kloka beslut.
Tror inte så mycket mer behöver bli sagt. Årets fyra första dagar har mest besått av samma saker, städning, jobb, storm, halsont och för lite sömn (har inte kunnat sova). Imorgon är det ledigt igen och på fredag jobb. Kör varannan dag. Efter 60 minuter yoga upplever jag nu harmoni i kroppen så hoppet om sömn i natt är stort.
Ha det gott hälsar jag som förutom en diamant är en solkrigare :))
Lite för mycket
Ett nytt år har efterträtt det gamla, nu är det alltså år 2012.
Nyårsfirandet blev väldigt lyckat och vårt tema "lite för mycket" var svårt att undgå. Hela festen kanske var lite för mycket till och med :). Jag är glad, nöjd men även lite mätt på festande, det dröjer innan det blir party igen. Just nu ser jag faktiskt fram emot att återgå i de normala gängorna igen. Idag passade jag på att avsluta min smester på ett underbart sätt, jag gick på massage. Just nu snurrar det lätt i huvudet och det är bara bra för det betyder ju att kroppen arbetar bort en massa slagprodukter.
Åter till festen och temat. Vi bidrog nog alla till att festen skulle förtjäna sitt namn. En av höjdpunkterna var dock när guldklimpen reste sig upp och höll välkomsttal i min lägenhet. Haha, lite för mycket men skönt att andra tar initiativ och hälsar folk välkomna hem till mig... Annat som toippar listan
* Lite för mycket vitlök.
* Lite för mycket djupa samtal.
* Lite för mycket stopp i handfatet.
* Lite för mycket att dricka drink till frukost.
* Lite för mycket trötthet efter festen.
* Lite för mycket disk och städ.
* Lite för roligt.
* Lite för kallt i munnen för vissa så det blev många bloss.
* Lite för mycket, vill du ligga med mig då?
* LIte för mycket flaskor, de fanns överallt efteråt!!!
* Lite för mycket vin rann ut i kylen, vin ska drickas inte flyta runt i kylen.
* Lite för mycket smile, för jag drack smile-cider.
