Tyst Catta

Det finns en person i min närvaro som jag älskar just för att han är den han är, ärlig, omtänksam och rolig. Den här helgen har jag enbart levt i nuet och uppskattat att få tillbringa tid med en underbar människa. Tiden har dock flugit iväg och nu sitter jag här i mitt sovrum alldeles ensam och tänker på allt och samtidigt ingenting. Det känns tomt. Det är tur att ingen kan ta tankarna på Matte ifrån mig - att ha en människa i sitt hjärta kan ingen hindra en ifrån, inte ens 15 långa mil. Nu är det nästan två veckor tills jag får krama om honom igen. Trots att det känns tugnt så är det helt okej. För kärleken finns alltid emellan oss.

 

För kärleken är inen vind för kall och inga avstånd för långa. Kärleken övervinner allt.

 

 

Nu börjar det bli märkbart att hösten tränger sig på, något som jag inte är helt tillfreds med men det är inte så mycket att göra åt det. Det är bara att gilla läget. Det man kan påverka och förändra ska man kämpa för men sådant som ligger utanför ens makt får man nog enbart acceptera och antera utifrån bästa förmåga.

 

Ni som känner mig vet att jag inte är särskilt troende eller tror jag gör jag väl men inte på någon högre makt. Jag tänker att vi människor styr vår utveckling och framtid till stor del. Det är vårt handskande med jordens resurser som avgör vår framtid. Jag tror däremot att vi ska ha respekt för naturens krafter. Jag tror dessutom mer på den enskilda individens förmåga att påverka sitt liv än vad jag tror att en gud kan påverka. Givetvis präglas vi människor av varandras val, mina val i olika situationer får på ett eller annat sätt konsekvenser för min omgivning och därmed för samhället. Det är detta som gör att varje individ på det runda klotet är en del av det hela. En person kan tyckas väldigt liten men är ändå väldigt viktig.

 

Överlag blir jag väldigt trött på människor som försöker göra om andra människor. Jag tycker att det är helt otroligt och fantastiskt att det finns flera miljarder olika individer, erfarenheter och kunskaper. Det är läckert. Varför vill man ens förändra en annan människa? Det finns bara en av oss alla och om vi manipuleras till att bli en kopia av någon annan försvinner ju en ovärderlig del av världen. Jag anser att varje människa har rätt till sina val och sin frihet att själv avgöra vem man önskar vara, så länge det inte skadar någon annan förstås.

 

Det är av samma anledning som jag tycker att det är hemskt tragiskt att inte alla vågar stå upp för sina egna åsikter. Ibland är det så överdrivet tydligt att människan är ett flockdjur. Jag kan dock inte fatta varför jag ska framföra någon annans åsikter när jag kan ha egna.

 

Det slår mig också allt som oftast att det inte är ett dugg konsitgt att det pågår flera krig i världen. När folk inte ens vågar stå upp för sina vänner eller försvara det de själva tror på, trots att ingen fara hotar, ja då är det faktiskt illa. Hur farligt är det egentligen att få mothugg i en diskussion? Det är väl bara att argumentera tillbaka. Nej då, tydligen inte för konflikter tycks visst vara något skrämmande och något som ska undvikas till det yttersta. Tyvärr är min uppfattning dock att den här typen av räddsla främst leder fram till splittring samt att människor gör hemska saker.

 

Nu något helt annat:

Finns det någon anledning att misstolka något av följande?

* Funkar det med sex i receptionen?

* Jag ska inte heller med på ridlägret för jag kan rida på andra sätt....

Varje motgång, konflikt eller problem skänker en ny insikt och kunskap. Det som till en början enbart kan te sig som ett grått och hemskt moln kan faktiskt utvecklas till något ljust och glatt. Man lär sig av sina erfarenheter. En del insikter kan vara rätt tuffa att mötas av men ibland är det just de insikterna som får en att bli medveten om hur situationen förhåller sig. Jag brukar väldigt sällan ge upp eller sluta kämpa men ibland är det en kamp att just upphöra med sin kamp. Jag vill väldigt mycket men när möjligheterna tar slut och vinsten inte längre skulle vara en vinst, ja då är inte valen så många. Den här veckan har fått mig att förstå att det är lönlöst att dyka efter en knappnål i ett av världens djupaste hav.

 

Det finns väldigt mycket jag skulle vilja förmedla ikväll men jag tror att det mesta får stanna i mitt huvud. Tröttheten börjar smyga sig på och snart är det dags för en ny arbetsvecka med allt vad det innebär. Jag känner mig styrkt inför kommande vecka eftersom jag fick tillbringa helgen med den som jag anser är en av världens underbaraste människor. Kärleken till Matte växer hela tiden och även om nykärheten har börjar avta så utvecklas kärleken på andra sätt. Det bästa med Matte är definitivt att han är han, att han är ärlig, rolig, omtänksam och har en stark integritet. Jag är så lycklig!

 

God natt och sov gott, var er själva och ingen annan.

 

 

Hej alla!

 

Tiden går fort både när man har kul och tråkigt. Vardagen rullar på och det mesta är precis som vanligt men ändå inte. Jag har länge reflekterat över hur fort saker kan förändras. Det som var så självklart för ett år sedan är rena drömmen idag. Ibland upptäcker man först saker när det redan är försent och i andra fall önskar jag att jag varit mer klarsynt redan från början.  Det är bara att acceptera att man inte alltid kan se allt. En slang kan gå av helt utan förvarning, då får man reparera. När saker inte går att laga så får man kassera. Ett farväl är inte alltid det värsta, i vissa fall är det faktiskt värre att inte acceptera verklighetens utveckling.

 

En annan sak som jag har funderat över är varför en del människor envisas med att framföra fina budskap på så elaka sätt. Hade de inte vunnit mer på att lära sig att förmedla elaka budskap på ett fint sätt? Kanske skulle min och Smaragdens påtänkta myndighet för "klokare samhällsutveckling" kunna göra lite nytta här... Jag ska inte förundras mer. Människor gör så konstiga val. Det gäller nog även mig själv. Människor gör kanske inte konstiga val utan snarare olika val som inte alltid passar ihop med varanadra.

 

Jag såg nyss på nyheterna att en undersökning visar att stödjande kollegor/medarbetare på arbetsplatsen är minst lika viktigt som en bra chef för att man ska trivas på sin arbetsplats och uppleva en stimulerande arbetsmiljö. Jag kan bara konstatera att det är så SANT!

 

Från det ena till det andra. Jag tycker att det är otroligt synd att utseendet ska spela en så stor roll i vardagen. Jag tittade nyss på "Unga & bortskämd", bland de ungdomarna tycks just utseendet vara det centrala i alla fall bland vissa. Det finns en tjej som medverkar i serien som har gjort flera läppförstoringar och hon drömmer även om att göra någon bröstoperation för tydligen är det inte bara läpparna som är för små, utan även brösten. Enligt mamman till tjejen så är det helt okej att göra kroppsliga ingrepp om man verkligen är missnöjd med något med sitt utseende.

 

I sak håller jhag naturligtvis med om att valfriheten är viktig och att det är viktigt att man trivs med sig själv och sin kropp. Jag kan väl i synnherhet hålla med henne om det är så att man har råkat ut för en olycka och tillexempel har brännskadat en kroppsdel och därför behöver göra ett inrepp. Vad jag känner till så var det inga sådan orsak som låg bakom den här tjejens läppförstoring och inte heller viljan att få större bröst. 

 

Var och varannan människa är förmodligen missnöjd med något på sin kropp. Det är väl en del i att vara människa. Man önskar sig det man saknar. Jag kan tycka att det är mer intressant att fundera över varför människor (kanske framförallt unga tjejer) inte är nöjda med sitt utseende istället för att enbart konstatera att man ska göra kirurgiska ingrepp om man är missnöjd.. Finns det exempelvis en norm som säger att man bör se ut på ett visst sätt för att duga? Varför har vi de kroppsidealen vi har? Jag trodde i o för sig att skönheten satt på insidan. Men att ytligheten präglar det första intrycket går kanske inte att komma ifrån då hjärnan har skapat sig en uppfattning om personen ifråga efter bara ett ögonkast.

 

Det är synd att inte falskhet syns på utsidan.

 

Lev i nuet och uppskatta det du har! Glöm det du saknar, glöm dina bekymmer - för imorgon kommer nya.

I en del länder har en ny vecka inletts idag medan vi i Sverige avslutar vår vecka. För min del har den här söndagen varit väldigt lugn, vilket antagligen var välbehövligt. Under dagen har jag bland annat tittat på de första två avsnitteten av SVT:s serie "Unga & bortskämd" och fasats över (tillåt mig att låta gammal) dagens ungdomar. Ungdomarna i programmet tycks inte enbart vara bortskämda utan även korkade... Jaja, generationen bortskämdas ungar lär ju inte bli så bortskämda efter föräldrarna förmodligen är för lata...

 

Jag hoppas verkligen inte att jag kommer att förstöra mina barn så i framtiden om jag får några. För det första tror jag inte att någon människa mår bra av att bli totalt bortskämd. Hur ska man kunna bli en stark individ med åsikter/värderingar om man enbart spelar dataspel eller ägnar tid vid sminkbordet. Ansvar är nyttigt eftersom ett lagom stort ansvar får människor att känna sig behövda och viktiga. För det andra så undrar jag hur samhället kommer att se ut i framtiden om alla bara vill lata sig och bli servade? Vem ska serva liksom? Förmodligen är det väldigt få som mår bra av sin bortskämdhet (att inte behöva göra något själv) men det är ett svårt mönster att bryta. Våra vanor håller vi gärna fast i till 100 procent. Allt nytt ät jobbigt i början..

 

 

Hur ska jag kunna bemöta och förhålla mig till kritik om mig som inte förmedlas till mig utan som sägs bakom min rygg? Vill man egentligen uppnå förändring och utveckling genom skitsnack eller är syftet helt enkelt bara att såa samt skapa nya konflikter? Jag begriper inte hur jag ska få en rättvis chans att göra rätt när jag inte får veta vad som är fel - bara att saker är fel. Förväntar sig människor att man ska kunna läsa tankar?

 

Jag har mer och mer börjat inse att det är omöjligt att ha en objektiv av något som man själv är delaktig i. Hur medveten man än är om olika saker så går det inte att komma ifrån att man har någon slags uppfattning gällande situationen. En uppfattning som är starkt färgad av både känslor och åsikter. Ibland undrar jag varför jag tänker så mycket, det bidrar bara till att olika känslor uppstår och det leder i sin tur till engagemang. Engagemang är ju ett uttryck för att man bryr sig om något. Att bry sig är egentligt något vackert

 

Rädsla är förmodligen en av världens farligaste känslor. När folk är rädda har de en tendes att göra förskräckliga saker och det egna förnuftet har en förmåga att försvinna till förmån för den starkastes åsikt.

 

Trampa, trampa, trampa, trampa, trampa och trampa för ditt engagemang! Man ska aldrig ge upp, i alla fall väldigt sällan. Dock skulle jag inte rekomendera någon att kämpa vidare med något bara för sakens skull. Ibland tar envisheten över realismen. I alla fall har jag en förmåga att hamna i situationer där jag kämpar vidare enbart för att bevisa något (fråga mig inte vad) för någon - utan att egentlien fatta varför. Stolhet i all sin ära men till vilken nytta?

Tänk hur många synsätt det finns i en och samma värld. Med andra ord rymmer en värld väldigt många små världar. Världar av olika uppfattningar, erfarenheter, värderingar och resonemang. Egentligen är det helt fantastiskt, tänk vilken kompetens världen besitter gemensamt. Och tänk om världens invånare kunde bli bättre på att uppskatta varandra och dra nytta av varandras olikheter. Varför ska vi utnyttja varandra, använda lömska metoder och göra varandra illa när vi istället kan bygga upp något fint. Vi är alla en del av det hela men allt för ofta glöms det bort. Det glöms bort att vi alla bär ett gemensamt ansvar för hur framtiden ter och utvecklar sig. En del människor tycks till och med glömma bort att stå upp för sina egna åsikter - konstigt.

 

Hur vi tolkar olika skenden i vardagen beror till stor del på vad vi har för erfarenheter och referensram sedan tidigare. Att vi gång på gång handlar utifrån våra egna känslor och behov är förmodligen en stor andledning till att det förekommer så många missförstånd på detta runda klot. Om vi bara någon gång tog oss tid och tänkte i alla fall ett ste längre så skulle nog mycket vara vunnit. Alla bär vi på ett eget unikt facit för hur vi förhåller oss till verkligheten och eftersom ditt och mitt facit med all sannolikhet skiljer sig åt måste vi visa respekt för den andras kunskaper, insikter och erfarenheter.

 

Att vi människor inte gillar styrka är uppenbart. Eller för rättvisans skull ska jag medge att vi älskar starka människor i teorin men absolut inte i praktiken, då kan de ju hota oss. Hur kan styrka ses som ett hot när det enbart handlar om att säga sin mening. Tyvärr har vi människor dock en tendens att "trycka ner" de som är starka. Jag önskar att vi hade maskrosor till människor. Med andra ord, starka individer som vet vad de vill.

 

Det är inte som det ser ut. Rosen är långt ifrån enbart vacker, den är även taggig och vass. Ta därför inte dess skönhet för godhet, en vacker dag kan du såra dig rejält.

 

Detta var några tankar efter ett givande yogapass denna onsdagskväll.

 

/Catta som inte är någon ängel men söt ändå.