Tyst Catta

Hej och kul att du kikade in!

Nu är det helg, en helg som är helt ledig. Tillskillnad från de två som kommer men en sak i taget, snälla söta Catta.

Idag har jag ägnat mig åt att läsa, Harry Potter för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har dragit slutsatsen att jag är mest lik Ron med tanke på alla kommentarer han kläcker ur sig. Det hade många gånger kunnat vara mina. Enligt min uppfattning är Harry Potter böckerna några av de bästa som skrivit. J.K Rowling lyckas verkligen skriva om rasism och alla människors lika värde på ett sätt som attraherar både unga och vuxna. Ibland är det nog bra att omvandla allvarliga saker och placera in de i en låtasvärld. Trollkarlsvärlden finns ju knappast på riktigt, i alla fall inte vad jag vet men jag är ju i o för sig en så kallad mugglare. Det är inga som helst problem att applicera Voldermorts och dödsätarnas renblodighetsmani med hat mot tillexempel judar eller muslimer.

Det är så uppenbart i Harry Potter att Voldemorts "rastänkande" är fel därmed helt absurt och att Harrys goda människosyn är den korrekta, det borde vara en självklarhet för alla i världen men tyvärr bevisar både historien och samtiden att så inte är fallet. Jag kan allvarligt talat inte fatta hur man kan tycka att vissa människor är mindre värda bara för att de inte är som en själv. Det är sjukt. Bra att det finns en bok även för barn som belyser detta. Självklarheter kan aldrig sägas nog. Alla människor är lika mycket värda!

Sedan har jag lagat mumsig mat, handlat, tvättat, konstaterat att jag är dubbelförsäkrad, Jo, jag vet att mitt självfötroendet är gott men jag var inte medvetetn om att jag tyckte att jag är så värdefull :). Utöver detta har jag även lyckats hälla ut typ en hel flaska nyinköpt sköjmedel, det var tydligen inte lika värdefullt som jag. Det får inte heller förglömmas att jag har ägnat en underbar timme åt att snacka visdomar och åsiktsfullheter med käraste Fröken Vis. 

Det klokaste vi lyckades konstatera idag är att det är ett tecken på osäkerhet när folk behöver hävda sig (för det gör vi ABSOLUT inte själva). Nej, det gör vi väl inte, vi bara konstaterar fakta - nämligen att Fröken Vis är den visaste personen i världen, vilket borde betyda att alla andra är lite mer korkade än hon, ja till och med jag. Fast jag slår henne i att vara åsiktsfull, för jag har massor med åsikter som jag dessutom är stolt över att kunna överösa jordklotet med dessa. Vi blir alltså en perfekt kombination - en som tycker och en som tänker.... Det brukar de svenska universiteten gilla i alla fall.... Om någon utomstående lyssnade på oss så skulle vi säkert uppfattas som rätt dryga, självgoa och enformiga. Kanske är det så men vi har kul ihop och det är det viktigaste för oss när vi samtalar.

Vi har även slösat lite tid på att förstå varför det är så mycket krig och konflikter i världen. Det är inte särskilt konstigt när det kommer till kritan. När inte ens familjer, vänner och kollegor kan hålla sams kan man knappast begära att hela länder med miljontals invånare ska kunna göra eller lösa bråk på ett freedligt sätt. Det är kanske dags att börja vara fredlig på en lägre nivå. Det är i de små sammanhangen allt startar. Om alla bara tog sitt ansvar och behandlade varandra väl till vardags skulle nog ganska mycket kunna vara åtgärdat. Om alla dessutom accepterade samma principer och kunde leva efter i alla fall sina egna så skulle mycket kunna vara vunnet. Jag är ingen ängel själv - I know.

Denna lördag till ära har jag även bläddrat lite i en bok som jag läste under en retorikkurs som handlar om "nyttan med skvaller". Ja, det finns tydligen väldigt mycket positivt med skvaller. I vanliga fall brukar vi vara duktiga på att föröma skvaller, vi ska prata med varandra och inte om varandra. Visst ska vi det men enligt min bok är det hälsosamt med lite bakomryggensnack också.

Att några skvallrar om en är BARA ett tecken på att man är viktig och väcker uppmärksamhet. Det hade väl varit värre om ingen någonsin skvallrade om en? Det hade ju varit ett tecken på att man var ointressant.... Sedan beror det såklart på vad skvallret har för karraktär, en del saker vill man förmodligen behålla för sig själv. Att sprida lögner är ju inte heller så snällt.

Skvallra gör vi väl alla, frågan är som sagt vad skvallret går ut på. Allt har två sidor och inget är enbart gott eller ont, utan det beror ju på vad man gör det till. Skvallrar gör man ju så fort man talar om någon annan än sig själv och visst sysslar de flesta av oss med det. Föräldrar pratar om sina barn, kollegor talar om varandra och föreningsvänner skvallrar om beslut och diskussioner som har förts. Man kan såklart fråga sig varför folk inte säger saker direkt till varandra utan tar det med någon annan.. Kanske för att man ibland bara behöver ventilera något, som egentligen inte är så viktigt men man behöver ändå få ur sig det. Allt vi talar om är inte seriöst utan har främst syftet att underhålla, det gör skvaller definitivt! 

Seriöst, många av oss i det här samhället är med på den sociala median Facebook. Varför? De flesta skulle försåts hävda att det beror på att vi vill hålla kontakten med varandra. Det är ju smidigare än att hålla på att ringa en massa samtal och dessutom MYCKET billigare. Det ekonomiska perspektivet är som alltid av värde. Jag undrar dock hur många av oss som inte delvis kollar sin Facebook för att kunna hålla sig uppdaterade om vad som händer runt omkring oss. Vad skulle vi snacka om vi inte kunde skvallra om varandra??? Är det så farligt att vi gör det? Så länge inga skadas kan man väl få skvallra på. Folk får gärna prata om mig, dock behöver jag inte alltid få veta i efterhand vad som sagts om mig. Det kan bestå mellan de som skvallrade. För att få något återberättat kan bli så fel. 

Det finns inget rätt eller fel på detta område. Jag är ingen förespråkare av skvaller men aspekten som lyfts i boken är spännande.
Och kanske måste man låta oss hållas till vårt skvallrande så länge ingen skadas.

Nu ska jag käka min lasagne, ha en fin kväll allihop!