Tyst Catta

Nu förstår jag varför världen är så konstig. Eller det gör nog förresten inte. En del händelser får mig snarare att förstå att världen är konstig. I alla fall utifrån mina glasögon.

 

Om man nu nödvändigtvis ska ljuga för någon (av ren välmening) så vore det faktiskt rätt så klokt att se till att den man ljuger för aldrig får reda på lögnen. Alternativet är förstås att man säger sin sanna mening redan från början.Vad motivet och syftet till en lögn än består i så är det oavsett en otroligt kortsiktig lösning. Möjligen kan man lösa ett problem kortsiktigt med en lögn men du förlorar ett upprättat förtroende för en lång tid framöver. Ett förtroende du kanske aldrig kan återskapa igen. Om man inte kan stå för sin åsikt behöver man inte uttala sig överhuvudtaget. Nog tjötat om detta.

 

Sedan sist jag skrev har jag hunnit fylla 23, ojämt och tråkigt. Inte ens 2 + 3 blir jämt, för det blir 5. Eller möjligen 1 om vi snackar sandhögar. För lägger du ihop 2 sandhögar med 3 sandhögar så får du plötsligt bara en sandhög. Fast ett är också ojämt och trist. Min 23 årsdag var dock allt annat än tråkig. Framförallt fick jag en väldigt mysig kväll med Matte. Indisk mat och god öl, kan det bli bättre?

 

Min semester har tagit slut för den här gången. På något sätt känns det skönt att vara tillbaka i kontorsstolen och i vardagen. Jag har förövrigt nöjet att få leva i tre verksamhetsår samtidigt. Det är verkligen inte alla förunnat. 2011 ska nämligen avredovisas, 2012 tror jag att vi befinner oss i just nu (rent kroppsligt alltså - vad du är mentalt vet du bättre än jag gör), sedan har vi 2013 som det ska sökas ekonomiska medel för.

 

Lev så gott så hörs vi igen!

Vad gör vi med våra liv? Förmodligen väldigt olika saker beroende på vilka vi är. Vad vi har upplevt och upplever präglar förstås vår tillvaro konstant. Vi är alla en produkt av vår historia plus en del i framtiden. Vad vi vill med våra liv är kanske inte alltid detsamma som det vi gör. Hur skulle du vilja se ditt liv om fem-tio år? Och hur vill du minnas ditt liv när du blickar tillbaka? Ibland slår det mig att vi gör så konstiga och udda val. Vi människor tycks vilja en sak men ha förmågan att agera på ett helt annat sätt. Ingen vill väl bråka, kriga eller nedvärdera andra men ändå tycks just dessa aktiviteter vara en stor del av världens dagliga verklighet. Det ska dock icke förglömmas att mycket kärlek sprids jorden över mellan oss människor. Fundera lite, det gör i alla fall jag.

 

När min morfar levde brukade han säga att man skulle arbeta som om man skulle leva i en evighet och älska som om man skulle dö imorgon. Jag misstänker att även detta är något att ha i åtanke emellanåt. Det kommer stunder i livet då man inser vad som är värdefullt. Däremot tycks stress och vardag återvända lika snabbt som det för en kort sekund försvann. Saker ordnar sig, tiden läker sår och man lär sig att leva med sina problem.

 

Att se verkligheten i ögonen är svårare för vissa en för andra. En sak tror jag mig dock veta och det är att det är föga onödigt att ignorera verkligheten, för just verkligheten har en unik förmåga att söka upp oss och påminna oss om sin existens. Utöver detta är det ganska mycket jag inser att jag inte vet. För fyra år sedan trodde jag mig veta allt. Idag vet jag mest hur fel jag hade, för jag tror mig veta mindre idag.

 

Vi borde inte fästa blicken på det vi saknar utan uppskatta samt värdera det vi faktiskt har.

 

<3