Snipp snapp och så tog 2011 slut....
Årets allra nästsista dag håller på att rinna ut och om knappt en timme är det nyårsafton. När det här inläget är klart kan jag garantera att det är nyårsafton. Nyårsafton är en dag som jag många år har funnit överskattad men inte i år, för år 2011 smäller det. Det blir som ni vid det här laget vet, nyårsfest hemma hos mig med det unerbara temat "lite för mycket". I ärlighetens namn har jag ingen aning om hur jag ska ta mig an temat men det har jag utan tvekan löst tills imorgon. I oktober/november när jag och Safiren skapade det här evenemanget så var det superkul med ett tema och tillråga på allt så var det min idé att ha just det temat vi har, så nu är det upp till bevis :). Hm, jag kanske ska satsa på lite för mycket sprit, vem vet.
Eftersom året håller på att ta slut så bör det rimligtvis sammanfattas på något sätt. Överlag känns det som att det har hänt alldeles för mycket, både för min privata del och ute i stora världen, för att det ska gå och sammanfatta på ett bra och meningsfullt sätt men jag ska göra ett försök trots allt. Dock inte genom löpande text, sida upp och sida ner för det är nog inte särskilt kul varken för er eller för mig.
Sammanfattande ord för år 2011:
* Händelserikt
Mina smeknamn under året:
* Fröken Åsikt
* Diamanten
* Universitetsidioten
* Finns ett till som jag dock har valt att utelämna då jag ogillar det.
Årets lärdomar:
* Ta för allt i världen inget förgivet, inte ens det mest självklara. Förvånad ska man aldrig lägga ner tid på att bli. * Det är lätt att veta vad man skulle ha gjort i efterhand, för då träder alla lösningar fram. Framförallt träder nya perspektiv fram, när det ibland redan är för sent.
* Med tiden inser man vilka som är ens vänner och vilka som inte är det.
* Tiderna förändras ur föera aspekter. Människor förändras samt utvecklas hela tiden men tyvärr förändras inte omvärldens syn på indviden i samma takt. Ofrivilligt tvingas människor leva kvar i gamla roller som de egentligen inte trivs med längre. Vi måste våga öppna våra ögon och se hur folk är, behandla de som de vill bli behandlade, för det är då människor visar sina allra bästa sidor.
* Felet vi ofta begår är att vi utgår alldeles för mycket från våra egna behov och försöker lösa problem därefter.
* Att lämna en kultur och övergå till en annan kan väcka många tankar och ge en nya intryck.
* Året har bevisat att dte är lika viktigt att kunna förlåta som att säga förlåt.
Det jag känt mig stolt över under året:
* Att jag lyckades bli klar och godkänd med min utbildning till arbetsterapeut.
* Att jag vågar säga mina åsikter och stå fast vid de trots att det inte alltid är så populärt.
* Att jag inte flyter med strömmen.
Under året har jag inte minst på den här bloggen "tjatat" om vikten av att våga säga sin åsikt och faktiskt stå för den. Om fler gjorde det och vågade visa vad de tycker är rätt så skulle den här världen vara en betydligt mysigare plats att leva på. Det är viktigt att engagera sig på alla möjliga nivåer men vikten av att ta ansvar för sin vardaliga miljö får aldrig underskattas eller nedvärderas. Det är lika viktigt att kunna sätta gränser mot sina vänner eller sin familj som mot människor som verkar för att bryta mot demokratiska rättigheter. Det är nämligen bland våra nära och kära det börjar, i vår vardag. Det får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar för att den här världen utvecklas i rätt riktning, det är ett ansvar alla borde ta. För man har chans att bidra till något vackert.
Jag har nyss tittat på Rapports årskrönika som bland annat fylldes av terrordådet i Norge i somras. Tårarna strömmade, det är fortfarande helt ofattbart att en enda människa kan vara fylld av så mycket hat. En sak är väl dock säker och det är att många människor tillsammans rymmer dessto mer kärlek. Kapmen för ett öppet och fritt samhälle har dominerat det här året på många sätt.
Årets känsla:
* Toppar och dahlar, från underbart engagemang och glädje till ner i den mörkaste av gropar.
Årets irritationsmoment:
* Planeringsfientlighet
* Speciella regler för speciella människor
Årets uttryck bland min umgängeskrets:
* Varandrago (försvann dock väldigt snabbt i maj).
* Utvecklande samvaro.
* Planeringsfientlig.
* Grop.
* TYST Catta, mitt fina bloggnamn.
* Det är inte lätt när det är svårt.
* Tårar kan vara lika salta som citroner kan vara sura och karameller söta.
* Jag fattar inte för jag har för små händer.
* Individstärkande aktiviteter främjar självständigheten.
* Det råder olika normer i olika kulturer.
* Det är onödigt att göra saker som inte är nödvändiga.
* Det får tiden utvisa.
* Varför kan inte alla resonera som vi? Världen skulle vara så mycket bättre då!
Årets musik, bok och film:
Björn Alfzelius Landet bortom bergen, Kajsa Ingmarsson, Den ryske vännen, Svinalängor.
Årets bästa månad:
April, våren är på intågande, allt gick lätt då, fick både jobb och bostad. Med det även nya möjligheter.
Årets minst lyckade månad:
Oktober, hösten sänker sitt gråa täcke över oss. Jag hade alldeles för mycket att stå i under alldeles för kort tid. Relationer av alla de sllag är komplicerade och bör kanske undvikas.
Önskar jag inför 2012:
* Lugn och ro, få hämta andan och bara vara, både på ett privat och yrkesmässigt plan.
Löften inför 2012:
* Träna tre gånger i veckan, tisdag, onsdag och fredag.
* Sluta att vara överflexibel och sätta mig själv i centrum.
GOTT NYTT ÅR allihop!
Eftersom året håller på att ta slut så bör det rimligtvis sammanfattas på något sätt. Överlag känns det som att det har hänt alldeles för mycket, både för min privata del och ute i stora världen, för att det ska gå och sammanfatta på ett bra och meningsfullt sätt men jag ska göra ett försök trots allt. Dock inte genom löpande text, sida upp och sida ner för det är nog inte särskilt kul varken för er eller för mig.
Sammanfattande ord för år 2011:
* Händelserikt
Mina smeknamn under året:
* Fröken Åsikt
* Diamanten
* Universitetsidioten
* Finns ett till som jag dock har valt att utelämna då jag ogillar det.
Årets lärdomar:
* Ta för allt i världen inget förgivet, inte ens det mest självklara. Förvånad ska man aldrig lägga ner tid på att bli. * Det är lätt att veta vad man skulle ha gjort i efterhand, för då träder alla lösningar fram. Framförallt träder nya perspektiv fram, när det ibland redan är för sent.
* Med tiden inser man vilka som är ens vänner och vilka som inte är det.
* Tiderna förändras ur föera aspekter. Människor förändras samt utvecklas hela tiden men tyvärr förändras inte omvärldens syn på indviden i samma takt. Ofrivilligt tvingas människor leva kvar i gamla roller som de egentligen inte trivs med längre. Vi måste våga öppna våra ögon och se hur folk är, behandla de som de vill bli behandlade, för det är då människor visar sina allra bästa sidor.
* Felet vi ofta begår är att vi utgår alldeles för mycket från våra egna behov och försöker lösa problem därefter.
* Att lämna en kultur och övergå till en annan kan väcka många tankar och ge en nya intryck.
* Året har bevisat att dte är lika viktigt att kunna förlåta som att säga förlåt.
Det jag känt mig stolt över under året:
* Att jag lyckades bli klar och godkänd med min utbildning till arbetsterapeut.
* Att jag vågar säga mina åsikter och stå fast vid de trots att det inte alltid är så populärt.
* Att jag inte flyter med strömmen.
Under året har jag inte minst på den här bloggen "tjatat" om vikten av att våga säga sin åsikt och faktiskt stå för den. Om fler gjorde det och vågade visa vad de tycker är rätt så skulle den här världen vara en betydligt mysigare plats att leva på. Det är viktigt att engagera sig på alla möjliga nivåer men vikten av att ta ansvar för sin vardaliga miljö får aldrig underskattas eller nedvärderas. Det är lika viktigt att kunna sätta gränser mot sina vänner eller sin familj som mot människor som verkar för att bryta mot demokratiska rättigheter. Det är nämligen bland våra nära och kära det börjar, i vår vardag. Det får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar för att den här världen utvecklas i rätt riktning, det är ett ansvar alla borde ta. För man har chans att bidra till något vackert.
Jag har nyss tittat på Rapports årskrönika som bland annat fylldes av terrordådet i Norge i somras. Tårarna strömmade, det är fortfarande helt ofattbart att en enda människa kan vara fylld av så mycket hat. En sak är väl dock säker och det är att många människor tillsammans rymmer dessto mer kärlek. Kapmen för ett öppet och fritt samhälle har dominerat det här året på många sätt.
Årets känsla:
* Toppar och dahlar, från underbart engagemang och glädje till ner i den mörkaste av gropar.
Årets irritationsmoment:
* Planeringsfientlighet
* Speciella regler för speciella människor
Årets uttryck bland min umgängeskrets:
* Varandrago (försvann dock väldigt snabbt i maj).
* Utvecklande samvaro.
* Planeringsfientlig.
* Grop.
* TYST Catta, mitt fina bloggnamn.
* Det är inte lätt när det är svårt.
* Tårar kan vara lika salta som citroner kan vara sura och karameller söta.
* Jag fattar inte för jag har för små händer.
* Individstärkande aktiviteter främjar självständigheten.
* Det råder olika normer i olika kulturer.
* Det är onödigt att göra saker som inte är nödvändiga.
* Det får tiden utvisa.
* Varför kan inte alla resonera som vi? Världen skulle vara så mycket bättre då!
Årets musik, bok och film:
Björn Alfzelius Landet bortom bergen, Kajsa Ingmarsson, Den ryske vännen, Svinalängor.
Årets bästa månad:
April, våren är på intågande, allt gick lätt då, fick både jobb och bostad. Med det även nya möjligheter.
Årets minst lyckade månad:
Oktober, hösten sänker sitt gråa täcke över oss. Jag hade alldeles för mycket att stå i under alldeles för kort tid. Relationer av alla de sllag är komplicerade och bör kanske undvikas.
Önskar jag inför 2012:
* Lugn och ro, få hämta andan och bara vara, både på ett privat och yrkesmässigt plan.
Löften inför 2012:
* Träna tre gånger i veckan, tisdag, onsdag och fredag.
* Sluta att vara överflexibel och sätta mig själv i centrum.
GOTT NYTT ÅR allihop!
Matkassarna blåste sönder på vägen hem....
Borta bra men hemma är alltid bäst. Så bara är det. Som ni förstår är jag alltså hemma i Göteborg igen och allt är sig likt. Det stormar och viner för fullt utanför fönstrena. Jag har vågat mig ut ett par gånger idag men det krävdes en enorm övertalning hos mig själv för att jag skulle lämna mina varma, trygga och goa lägenhet. Men har man ingen mat hemma så måste man införskaffa sig sådan för annars får man vara hungrig och det är inget kul. Detta gäller oavsett väderlek. Jag skulle dock rekomendera de allra flesta att undvika att storhandla när det stormar.
Mina kassar blåste nämligen sönder.............. Det var inte det minsta roligt utan det blev bara tugnt och ursäkta språket jävligt blött. Lyckligtvis hade jag en ryggsäck med mig så jag proppade ner det mesta där och lade sedan resten av maten i en trasig kasse och sprang den sista biten. Inte behöver man träna när det är sådant här väder... Jag funderar bara över var högtrycket befinner sig? Inte på Högtrycksgatan i alla fall.
Den första gången jag var ute var det problem att ta sig hem. Bron var avsträngd för spårvagnarna av säkerhetsskäl. Jaja, är man öbo så är man, även om Hisingen är en rätt så stor ö. Fast det spelar ju ingen roll när det blåser som bara den, öns storlek är ganska irrelevant i det här sammahnaget, för över en bro måste man oavsett öns storlek så det så.
Nu lämnar jag stormen, den ska inte få mer uppmärksamhet än den redan har. Snacka om att den här vinden har bekräftelsebehov. Jag lovar, jag märker av dig!
Förutom att vara ute i skitvädret som jag inte skulle prata mer om, så har jag installerat en DVD, visst är jag bra. Sedan har jag rensat i lådor. Jag har flyttat en stor bunt papper från en låda till en annan. Jag lyckades då slänga en kasse skräp så lådan som papprena nu befinner sig i är långt ifrån lika stökig som den innan. Det blir spännande att se hur länge det varar. Tur att jag får för mig att städa ibland i alla fall.
Igår åkte jag tåg, ett X2000. Inget märkvärdigt med det, hade i alla fall inte varit det om inte SJ gett mig väck i pannan. Är det någon som förstår varför de har plockat bort vagn 2, satt dit vagn 7 samt flyttat bistron till vagn 5? Vagnsordningen ser numera ut såhär: 1, 3, 4, 5, 6, 7. Vad är poängen med det? Antaligen finns det hundra bra skäl till det nya systemet men i min hjärna verkar det mest korkat. Är det någon utredare på SJ som har kommit fram till att man behöver förnya sig eller? Enkelt sätt i så fall.
Snart är det nyår och då blir det definitivt högtryck här!
Ha det gott allihop och blås inte bort.
Jul Jul och god fortsättning
God fortsättning allihop! Jag hoppas att alla har haft den julen de önskat sig. Jag själv har firat denna högtid med min familj i Strängnäs vilket var väldigt trevligt. Jag hade inte varit hemma i Strängnäs sedan augusti och min bror hade jag inte träffat sedan i juni. Årets jul blev därför extra mysig. Vi var enbart fem stycken men det gjorde inget, snarare tvärtom. Jag fick en lugn och skön jul precis som jag önskat mi.
Julafton firades som vanligt. Gemensam frukost med risgrynsgröt på morgonen (själv äter jag ingen gröt) med mandelgåva. Sedan är det massa fixande inför kvällens julmiddag som käkas efter Kalle Anka. Visst är det lite sjukt att nästan hela svenska folket bänkar sig för Kalle Anka och hans vänner kl. 15:00 på julafton för att se filmsnuttar som de allra flesta har hemma på film. När jag var mindre förstod jag inte vitsen med det... Varför inte äta direkt? Kalle kunde man väl kolla på under 364 andra dagar. Men men, traditioner är traditioner. Jag uppskattar faktiskt Kalle mer och mer, förmodligen för att det har blivit en tradition och sådana bryter man inte, om det inte finns väldigt goda skäl.
Mormor berättade att SVT ett år försökt plocka bort avsnittet om tjuren Ferdinan men tydligen var det ett beslut som stod SVT dyrt. Det blev kaos, folk ringde ner televisionen och undrade vad Ferdinan hade tagit vägen. Efter detta misstag tas aldrig de gamla godingarna bort, utan i slutet kommer en eller två nya överraskningar som bara visas ett år. I år var det ju bland annat Nalle Puh :).
Tjuren Ferdinan är förövrigt min favorit och antagligen den figuren jag är mest lik också. Inte för att jag älskar att lukta på blommor men för att jag inte gör som alla andra. Jag och fröken Vis kallade mig för Ferdinan i Turkiet när jag inte gjorde som alla andra US:are och följde med på utflykt. Nej, jag ville hellre liga här vid poolen där jag kunde bli brun och fin var mitt svar.
Efter Kalle var det i alla fall dags för ett underbart julbord som jag var proppmätt när jag gick ifrån.
När allt ätande och snapsande var över återstod julklapparna. Tyvärr får jag nästa säga, känns det nästan som att julen främst handlar om dessa förbaskade klappar. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar både att ge och få julklappar.
Det är helt underbart att göra någon glad genom att ge en julklapp men ibland känns det som att fokuset har flyttat från gemenskapen till paketen. Själv fick jag flera fina paket, som gladde mig väldigt mycket. De bestod av en soda strimer, ett hemma spapaket, nya tränungshandskar, en klocka, en kalender, ett strykjärn och ett par tofflor.
Hur som helst, det är sådant hysteri, inte hemma direkt men all media bara sprutar ur sig julklappsreklam. Jag vill verkligen inte sluta med paketen men jag vill inte att en fin gemenskapshögtid ska försvinna bakom kommersiella intressen. Julklapparna får aldrig bli viktigare än varandra. Jag är trött på att så mycket ska handla om PENGAR PENGAR och mera PENGAR. Julafton hade knappt hunnit övergå i juldagen innan affärena började göra reklam för sin mellandagsrea. Är det konstigt att folk blir stressade eller?
Julen är även en högtid då vi förväntas varva ner, slappna av och släppa alla vardagssysslor. Men för vissa är nog julen snarare en stressfaktor för att alla förväntas vara så perfekt. Denna stress kan nog tyvärr skapa mer osämja en social gemenskap.
Det är härligt att vara i Strängnäs igen men erregud vad miljön kan spela stor roll för vem man är eller uppfattas som. Jag är långt ifrån samma person här som hemma i Göteborg. Det är väl naturligt att skifta roll beroende på kontexten. Det är bara så spännande. Det mina vänner skulle säga om mig, skulle nog inte min familj kunnat instämma i men så är det ju för alla. Tänk om man var helt statisk och alltid uppfattades på samma sätt. Det skulle nog vara lite tråkigt.
Om ett par dagar är det dags att återvända till Göteborg. Då ska året avslutas med årets bästa nyårsfest. Det blir grymt på alla sätt och vis. Särskilt eftersom flera fantastiska stenar kommer att finnas på plats.
Nu kom mamma in här och fråade "jobbar du nu igen?", jag svarade henne att hon inte var klok, jag tänker inte jobba någonting innan den 3:e januari så det så.
Ha det nu gott så hörs vi innan nyår.
Julafton firades som vanligt. Gemensam frukost med risgrynsgröt på morgonen (själv äter jag ingen gröt) med mandelgåva. Sedan är det massa fixande inför kvällens julmiddag som käkas efter Kalle Anka. Visst är det lite sjukt att nästan hela svenska folket bänkar sig för Kalle Anka och hans vänner kl. 15:00 på julafton för att se filmsnuttar som de allra flesta har hemma på film. När jag var mindre förstod jag inte vitsen med det... Varför inte äta direkt? Kalle kunde man väl kolla på under 364 andra dagar. Men men, traditioner är traditioner. Jag uppskattar faktiskt Kalle mer och mer, förmodligen för att det har blivit en tradition och sådana bryter man inte, om det inte finns väldigt goda skäl.
Mormor berättade att SVT ett år försökt plocka bort avsnittet om tjuren Ferdinan men tydligen var det ett beslut som stod SVT dyrt. Det blev kaos, folk ringde ner televisionen och undrade vad Ferdinan hade tagit vägen. Efter detta misstag tas aldrig de gamla godingarna bort, utan i slutet kommer en eller två nya överraskningar som bara visas ett år. I år var det ju bland annat Nalle Puh :).
Tjuren Ferdinan är förövrigt min favorit och antagligen den figuren jag är mest lik också. Inte för att jag älskar att lukta på blommor men för att jag inte gör som alla andra. Jag och fröken Vis kallade mig för Ferdinan i Turkiet när jag inte gjorde som alla andra US:are och följde med på utflykt. Nej, jag ville hellre liga här vid poolen där jag kunde bli brun och fin var mitt svar.
Efter Kalle var det i alla fall dags för ett underbart julbord som jag var proppmätt när jag gick ifrån.
När allt ätande och snapsande var över återstod julklapparna. Tyvärr får jag nästa säga, känns det nästan som att julen främst handlar om dessa förbaskade klappar. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar både att ge och få julklappar.
Det är helt underbart att göra någon glad genom att ge en julklapp men ibland känns det som att fokuset har flyttat från gemenskapen till paketen. Själv fick jag flera fina paket, som gladde mig väldigt mycket. De bestod av en soda strimer, ett hemma spapaket, nya tränungshandskar, en klocka, en kalender, ett strykjärn och ett par tofflor.
Hur som helst, det är sådant hysteri, inte hemma direkt men all media bara sprutar ur sig julklappsreklam. Jag vill verkligen inte sluta med paketen men jag vill inte att en fin gemenskapshögtid ska försvinna bakom kommersiella intressen. Julklapparna får aldrig bli viktigare än varandra. Jag är trött på att så mycket ska handla om PENGAR PENGAR och mera PENGAR. Julafton hade knappt hunnit övergå i juldagen innan affärena började göra reklam för sin mellandagsrea. Är det konstigt att folk blir stressade eller?
Julen är även en högtid då vi förväntas varva ner, slappna av och släppa alla vardagssysslor. Men för vissa är nog julen snarare en stressfaktor för att alla förväntas vara så perfekt. Denna stress kan nog tyvärr skapa mer osämja en social gemenskap.
Det är härligt att vara i Strängnäs igen men erregud vad miljön kan spela stor roll för vem man är eller uppfattas som. Jag är långt ifrån samma person här som hemma i Göteborg. Det är väl naturligt att skifta roll beroende på kontexten. Det är bara så spännande. Det mina vänner skulle säga om mig, skulle nog inte min familj kunnat instämma i men så är det ju för alla. Tänk om man var helt statisk och alltid uppfattades på samma sätt. Det skulle nog vara lite tråkigt.
Om ett par dagar är det dags att återvända till Göteborg. Då ska året avslutas med årets bästa nyårsfest. Det blir grymt på alla sätt och vis. Särskilt eftersom flera fantastiska stenar kommer att finnas på plats.
Nu kom mamma in här och fråade "jobbar du nu igen?", jag svarade henne att hon inte var klok, jag tänker inte jobba någonting innan den 3:e januari så det så.
Ha det nu gott så hörs vi innan nyår.
Ni har hört det förr, nu är det semester!
Hej!
Jag kan inte riktigt tro att det verkligen är julafton om enbart tre fjuttiga dagar. Idag, är det vintersolståndet och därmed Sveriges mörkaste dag. Det positiva med detta är att det bara är sex månader kvar till midsoammar men kanske bäst av allt, vi går emot ljusare tider redan imorgon.
Tiden har gått så fort den här hösten. Jag har inte riktigt hunnit med att fundera över var den har tagit vägen. Att tiden går fort brukar vara ett tecken på att man har haft kul och på att man trivs med sin tillvaro. Just det stämmer verkligen. Min höst har varit både utmanande, händelserik och intensiv. Framföraltt har jag valt nya vägar genom att bryta skära av gamla. Jag har verkligen bestämt mig för vad jag vill och för vad jag anser vara viktigt, en linje som kanske inte uppskattas allas ögon. Jag har också börjat hitta tillbaka till människor som betytt väldigt mycket i mitt liv men som av olika varit borta ur mitt liv ett tag. En sak är i alla fall säker, man måste veta vad man vill för att kunna nå dit, det har den är hösten bevisat.
Hur som helst, nu är det semester. Ja, jag är väl medveten om att jag har tjatat om detta i tid och otid men jag tror det är få gånger som jag har upplevt semestern som mer välbehövlig. Jag ser fram emot två vekor av enegeriåtersättllning. Jag vill samla nya krafter inför 2012 som kanske är det året som jorden går under, i alla fall om man ska tro på Majaindianerna. Jag vill även spendera tid med mina nära och kära. Imorgon bär det av till metropolen Strängnäs för julfirande med världens bästa familj.
Alltså tänk att ord både kan göra så ont men också VÄRMA något så enormt mycket. Dagens absoluta höjdpunkt var när jag öppnade ett upplyftande mail från en av mina chefer. Inte för att man konstant ska söka bekräftelse men när man får det så är det mycket värt. Jag blev väldigt glad, framförallt för de saker som rör min personlighet.
Jobbet i all ära men att vara en bra person är nog viktigare även om jag ibland tenderar att sätta arbete framför allt annat. Som om vi vore vårt jobb liksom. I Sverige tycks man vara det man gör/arbetar med. Lite konstigt ändå efter 2/3 av dygnet förmodligen i många fall spenderas utanför arbetet.
Dagens semester firades med fiskgryta, hemmalagad mat, det är bäst.
Nu får vi se när nästa inlägg dyker upp, förmodligen omkring nyår då året ska sammanfattas här på bloggen. Dock på ett något mer kreativt sätt än i vanliga fall. Hur det får ni se då.
God Jul!!
Tre knäppa resonemang
* Det är jätteviktigt att vi alla tar av oss skorna vid dörren för att inte skita ner mattan. Med undantag för mig då, för mina skor är ändå inte skitiga.
* Jag hatar FRUKT och markerar med all tydlighet för allt och alla att det är dumt att äta frukt och att jag minsann inte tänker göra det. Sedan utan vidare vandrar jag in på ICA och köper 10 kg apelsiner. Motivering: jag var sugen på något som bar den orangea färgen.
* Om jag retas med dig och du tar illa upp så är det inte mitt problem, utan ditt! Ja, för det var ju inte jag so valde att du skulle bli retad, det väljer du helt själv.....
Observera att jag var IRONISK, fast ja, finns nog en hel del som tycker att det här beteendet är självklart.
Spontana tankar
Det spelar ingen roll för jag vet vad som är rätt i min värld och något annat spelar faktiskt ingen roll i vissa avseenden. Jag orkar inte ens bli trött, bara konstatera att vi människor är olika, tur är väl det egentligen. Varför hetsa upp sig över saker man ändå inte tycks kunna påverka. Jag måste dock medge att jag har otroligt svårt att undanhålla mina reaktioner, för någon förmodligen min fantastiska mor, har lärt mig att säga min åsikt och agera. Ibland känns det däremot som att energin borde spenderas på bättre saker, på saker där det gör skillnad. Det var länge sedan jag var så tyst i ett socialt sammanhang som ikväll.
Jag ser fram emot morgondagens träning. Det kan bli det sista body pump passet för året, så imorgon gäller det, för kung och fosterland!! Då får jag tillbaka min energi, den brukar infinna sig i samband med träning, yey!
God natt världen, hörs imorgon!
Jag ser fram emot morgondagens träning. Det kan bli det sista body pump passet för året, så imorgon gäller det, för kung och fosterland!! Då får jag tillbaka min energi, den brukar infinna sig i samband med träning, yey!
God natt världen, hörs imorgon!
Stenigt värre
Tvärtemot vad jag brukar säga, så har den här veckan gått i riktigt långsamt tempo. Jag har hela tiden varit en dag före i tidräkningen. Redan i tisdags var jag tvärsäker på att det var onsdag och i torsdags morse blev jag riktigt besviken när jag insåg att det inte var fredag, trots att jag hade inbillat mig det. Egentligen har det la inte varit något fel på veckan, den har bara varit monotom och i vissa avseenden tjatig samt löjlig. Det känns som att jag enbart har ägnat min arbetstid åt ett enda dokument och som att diskussionerna i allmänhet den här veckan har resultaterat i en enda slutsats.
En av veckans höjdpunkter var fredagens fantastiska och något fnittriga stenmiddag, med alla fina stenar samlade. Bland annat gav vi varandra löjliga presenter. Jag fick ros oh lila hjärtan som man kan dekorera tårtor med samt en burk med hemmagjord jordgubbs- och chokladmarmelad. Mitt bidrag till presenthögen var en burk vaselinsalva samt ett paket med färgglada ballonger. Andra paket som fanns i högen var rosa vantar, en egenhändigt tillverkad chokladkalender. Stenarna är bäst, så är det bara.
För er som är intresserad av ytterst viktig information så kan jag upplysa er om att vid man firar amestistbröllop vid 44 års äktenskap, safir bröllop vid 45 år, guldbröllop efter 50 år samt diamantbröllop efter 75 år. Det häftigaste sker ändå när man firar 70 år för då är det STENBRÖLLOP!!
Kan saker vara så meningslösa och töntiga att de kan anses irrelevanta? Ja, förmodligen är det så och då borde slutsatsen kunna bli att man inte ska diskutera vissa saker. Enkelt va? Hade i alla fall varit det om alla funnit exakt samma saker relevanta.
Seriöst, hur många roller kan en människa ha egentligen? Okej att vi har olika roller till olika människor, hade inte det varit tillräckligt? Man kan ju tycka det i alla fall. Det blir aningen komplicerat när man har flera olika roller till en personer i olika situationer, beroende på vilka andra människor som är närvarande. Jag undrar hur det känns att vara en insekt, är det lika avangcerat?
* Hur mycket pepparkakor måste man äta för att snällheten skall bestå?
* Det är jobbigt att vara insiktsfull för då förstår man att man är knäpp.....
* Det är onödigt att ägna sig åt saker som inte är nödvänida för det är onödigt.
* Det man inte kommer iåg har man glömt bort och minns därför inte!
* Förmodligen är man kall om man fryser.
En av veckans höjdpunkter var fredagens fantastiska och något fnittriga stenmiddag, med alla fina stenar samlade. Bland annat gav vi varandra löjliga presenter. Jag fick ros oh lila hjärtan som man kan dekorera tårtor med samt en burk med hemmagjord jordgubbs- och chokladmarmelad. Mitt bidrag till presenthögen var en burk vaselinsalva samt ett paket med färgglada ballonger. Andra paket som fanns i högen var rosa vantar, en egenhändigt tillverkad chokladkalender. Stenarna är bäst, så är det bara.
För er som är intresserad av ytterst viktig information så kan jag upplysa er om att vid man firar amestistbröllop vid 44 års äktenskap, safir bröllop vid 45 år, guldbröllop efter 50 år samt diamantbröllop efter 75 år. Det häftigaste sker ändå när man firar 70 år för då är det STENBRÖLLOP!!
Kan saker vara så meningslösa och töntiga att de kan anses irrelevanta? Ja, förmodligen är det så och då borde slutsatsen kunna bli att man inte ska diskutera vissa saker. Enkelt va? Hade i alla fall varit det om alla funnit exakt samma saker relevanta.
Seriöst, hur många roller kan en människa ha egentligen? Okej att vi har olika roller till olika människor, hade inte det varit tillräckligt? Man kan ju tycka det i alla fall. Det blir aningen komplicerat när man har flera olika roller till en personer i olika situationer, beroende på vilka andra människor som är närvarande. Jag undrar hur det känns att vara en insekt, är det lika avangcerat?
* Hur mycket pepparkakor måste man äta för att snällheten skall bestå?
* Det är jobbigt att vara insiktsfull för då förstår man att man är knäpp.....
* Det är onödigt att ägna sig åt saker som inte är nödvänida för det är onödigt.
* Det man inte kommer iåg har man glömt bort och minns därför inte!
* Förmodligen är man kall om man fryser.
Vilken dröm, helt knäppt!
Imorse var jag lite för trött för att det skulle vara roligt. Eller, nja, det är väl aldrig trevligt att vara trött när jobbet kallar. I natt hade jag hur som helst en väldigt lustig dröm.
Jag och en arbetsgrupp befann oss på ett sjukhus som enbart sysslade med tandvård. Nej, det var ingen folktandvård. Det märkliga var att vårt syfte med besöket var att ta mått på mina öron, näsa och kinder. Utöver detta skulle vi utreda varför jag hade ett skavsår i munenn. En teori från en medverkande person i arbetsgruppen var att skavsåret hade uppkommit genom för mycket tjöt. En annan ledamot förde ett resonemang om att det hade med stress att göra medan en tredje person hävdade att det var en farlig ombudsmannasjuka eller kanske cancer.....
Mitt i mätningen av mina öron, näsa och kinder gick sjukhuset i konkurs och hela trapphuset stängdes av och blev mörkt, illaluktande och obrukligt. Detta var olyckligt då vi befann oss på tolfte våningen. Genom ett intressepolitiskt möte som arbetsgruppen som normalt sätt sysslar med medlemsfrågor höll fattade vi beslutet att en tom spårvagn fick lösa det hela. Ner kom vi tillslut. Sedan vaknade jag. Jag var oerhört förvånad över att jag inte hade något skavsår i munnen. Drömmen kändes på något sätt väldigt äkta och verklig. Jag undrade verkligen var min arbetsgrupp hade tagit vägen.
Kanske är det här ett resultat av för mycket möten. Vem vet. Mer möten väntar ikväll.
Jag och en arbetsgrupp befann oss på ett sjukhus som enbart sysslade med tandvård. Nej, det var ingen folktandvård. Det märkliga var att vårt syfte med besöket var att ta mått på mina öron, näsa och kinder. Utöver detta skulle vi utreda varför jag hade ett skavsår i munenn. En teori från en medverkande person i arbetsgruppen var att skavsåret hade uppkommit genom för mycket tjöt. En annan ledamot förde ett resonemang om att det hade med stress att göra medan en tredje person hävdade att det var en farlig ombudsmannasjuka eller kanske cancer.....
Mitt i mätningen av mina öron, näsa och kinder gick sjukhuset i konkurs och hela trapphuset stängdes av och blev mörkt, illaluktande och obrukligt. Detta var olyckligt då vi befann oss på tolfte våningen. Genom ett intressepolitiskt möte som arbetsgruppen som normalt sätt sysslar med medlemsfrågor höll fattade vi beslutet att en tom spårvagn fick lösa det hela. Ner kom vi tillslut. Sedan vaknade jag. Jag var oerhört förvånad över att jag inte hade något skavsår i munnen. Drömmen kändes på något sätt väldigt äkta och verklig. Jag undrade verkligen var min arbetsgrupp hade tagit vägen.
Kanske är det här ett resultat av för mycket möten. Vem vet. Mer möten väntar ikväll.
Löjligt, tankar och möten
Hur definieras begreppet löjligt? Förmodligen olika för olika individer preis som vanligt. Jag har tyvärr inte koll på om det finns någon allmän beskrivning av ordet. På fredag lär jag få ta del av i alla fall fem andra tolkningar av ordet löjligt, då det är dags för stenarna att ha stenmiddag och ge varandra just LÖJLIGA julklappar. Jag har nyss inhandlat det jag anser vara löjligt, vi får se vad de andra tycker. Av stensäkerhetsskäl kan jag inte avslöja vad jag har köpt för kanske läser en och annan ädelsten min blogg.
Den här dagen har varit omväxlande men sammanfattningsvis väldigt intressant plus lärorik. Intrycken har varit flera och tankarna har gått om varandra. Förmiddagen vigdes främst åt jobbets verksamhetsberättelse som numera faktiskt börjar ta form och bli ett riktigt dokument. Efter några timmars skrivande kunde jag återigen konstatera hur mycket vi gjort oh hunnit med. Snurr, snurr och mer snurr. Trots att det är mycket att sammanfatta så är det något speciellt med att skriva just verksamhetsberättelsen, eftersom säcken knyts ihop och det går att se ett samband meddlan allting.
Efter en förmiddag på kontoret bar det av in till centrum för lunch med en föreningskollega. Det var otroligt länge sedan vi sågs på grund av olika omständigheter. När nu träffen blev av kändes det skönt, saker och ting börjar trassla upp sig så smått. En sak är säker, det gäller att ta sitt ansvar för de relationer man har. En annan slutsats är att jag inte är ett dugg långsint, jag förlåter oerhört fort dock finns somliga minnen som lever sig kvar. Minnen som inte kan sorteras bort så lätt. Även om jag inte är ett dugg upprörd över det som hänt så kan minnena från en viss tid sätta käppar i hjulet. På ett år utvecklas människor, går vidare och skapar sig en annan tillvaro - bara att få konstatera det kan vara väldigt skönt och nyttigt.
Eftermiddagen tillbringade jag på ett möte med tre andra föreningar, som tillsammans ska delta i ett projekt om mänskliga rättigheter. Under ett par timmar höll vi workshops för varandra, något som gav mig många nya synvinklar på saker och ting. Jag har fått chansen att reflektera kring min identitet, mina vanor, roller och åsikter utifrån perspektiv som jag normalt sätt inte applierar, vilket var rätt så omtumlande. Framförallt upptäkte jag en sak idag som jag verkligen ogillar. Det läskiga är att jag aldrig tidigare har upplevt den här saken hos mig själv, utan det är nytillkommet. Jag vet nog orsaken till det identifierade problemet men jag kan inte direkt se hur det ska kunna lösas.
En sak är säker, jag vill inte mista de egenskaper jag är allra mest stolt över att jag äger, nämligen envisheten, viljan och förmågan att alltid våga säga mina åsikter. Jag fick ta del av en så hemsk historia under eftermiddagen och jag kan inte låta bli att ytterligare en gång sucka över att folk inte vågar stå upp för det som de anser vara rätt. Vem tror de ska stå upp för deras åsiker, om de inte törs göra det själva. Nej, feghet är det värsta jag vet, Våra åsikter ska vi framhäva och vara stolta över, för någonstans är åsikterna en så viktig och stor del av oss själva. Jag säger som vanligt, jag ska aldrig vara tyst, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Nu är det dags för mer möte och jobb!
Den här dagen har varit omväxlande men sammanfattningsvis väldigt intressant plus lärorik. Intrycken har varit flera och tankarna har gått om varandra. Förmiddagen vigdes främst åt jobbets verksamhetsberättelse som numera faktiskt börjar ta form och bli ett riktigt dokument. Efter några timmars skrivande kunde jag återigen konstatera hur mycket vi gjort oh hunnit med. Snurr, snurr och mer snurr. Trots att det är mycket att sammanfatta så är det något speciellt med att skriva just verksamhetsberättelsen, eftersom säcken knyts ihop och det går att se ett samband meddlan allting.
Efter en förmiddag på kontoret bar det av in till centrum för lunch med en föreningskollega. Det var otroligt länge sedan vi sågs på grund av olika omständigheter. När nu träffen blev av kändes det skönt, saker och ting börjar trassla upp sig så smått. En sak är säker, det gäller att ta sitt ansvar för de relationer man har. En annan slutsats är att jag inte är ett dugg långsint, jag förlåter oerhört fort dock finns somliga minnen som lever sig kvar. Minnen som inte kan sorteras bort så lätt. Även om jag inte är ett dugg upprörd över det som hänt så kan minnena från en viss tid sätta käppar i hjulet. På ett år utvecklas människor, går vidare och skapar sig en annan tillvaro - bara att få konstatera det kan vara väldigt skönt och nyttigt.
Eftermiddagen tillbringade jag på ett möte med tre andra föreningar, som tillsammans ska delta i ett projekt om mänskliga rättigheter. Under ett par timmar höll vi workshops för varandra, något som gav mig många nya synvinklar på saker och ting. Jag har fått chansen att reflektera kring min identitet, mina vanor, roller och åsikter utifrån perspektiv som jag normalt sätt inte applierar, vilket var rätt så omtumlande. Framförallt upptäkte jag en sak idag som jag verkligen ogillar. Det läskiga är att jag aldrig tidigare har upplevt den här saken hos mig själv, utan det är nytillkommet. Jag vet nog orsaken till det identifierade problemet men jag kan inte direkt se hur det ska kunna lösas.
En sak är säker, jag vill inte mista de egenskaper jag är allra mest stolt över att jag äger, nämligen envisheten, viljan och förmågan att alltid våga säga mina åsikter. Jag fick ta del av en så hemsk historia under eftermiddagen och jag kan inte låta bli att ytterligare en gång sucka över att folk inte vågar stå upp för det som de anser vara rätt. Vem tror de ska stå upp för deras åsiker, om de inte törs göra det själva. Nej, feghet är det värsta jag vet, Våra åsikter ska vi framhäva och vara stolta över, för någonstans är åsikterna en så viktig och stor del av oss själva. Jag säger som vanligt, jag ska aldrig vara tyst, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Nu är det dags för mer möte och jobb!
11-12-13, med andra ord Lucia
Hej svejs i lingonskogen! Hm, inte för att jag på allvar tror att särskilt många av er verkligen befinner er i en lingonskog men i ändå. Det lät lite roligare än att bara skriva "hej". Å, andra sidan hade jag ju kunnat välja att inte hälsa alls. Fast, det hade ju kunnat uppfattas som aningen oartigt. För er som följer min blogg så kan ni nu alltså dra slutsatsen att jag för det mesta är oartig just här, eftersom jag sällan inleder ett inlägg med ordet "hej". Intressant inledning förövrigt, misstänker att den kanske inte var så givande men förmodligen tänkte ni i alla fall, Catta kom till sak. Japp, ska bli snart, vill bara värma upp både er och min hjärna lite, för tydligen är det också ett redskap som ska brukas emellanåt. När jag läste anatomi för en sådär två år sedan lyckades jag åtminstonde lära mig att hjärnan fungerar bättre om den används ofta. Kom ihåg det.
Jag undrar hur mycket hjärna taxichauffören använde som nyss frågade mig om jag var Harry Andersson, som han skulle hämta. Jag ser nog inte ut som en Harry men i o för sig så är det la gött att folk inte är fördomsfulla och bara tar saker förgivet. (Fast den där taxihaffisen är säkert fördomsfull på andra områden). Kanske såg han taskigt oh därför inte kunde bedöma om jag såg ut som en Harry eller inte. Dok hoppas jag att hans syn inte var allt för usel, lite dumt om han har körkort då. Vem vet, man ska inte ta något förgivet, det kan gå väldigt snett om gör det, har jag fått veta. Jag tycker jag övar mig varje dag på att inte ta saker förgivet, ändå verkar jag göra det... Jag kommer i alla fall på mig själv med att gång på gång dra slutsatsen att vad som helst kan hända. Varför bli förvånad? Egentligen borde man bli mer förvånad om det blir som man tänkt, om folk gör det man förväntar sig att de ska göra. Jag är inte bitter, enbart realist och insiktsfull, så det så ;)!
Lucia idag, har inte märkt av det så mycket i form av sång och Luiatåg. Men mysigt ändå. Guldklimpen hade med sig lussefika till kontoret så hon och jag fick en trevlig start på dagen. Datum idag är kul, 11-12-13. Mina vänner på Facebokk, verkar också gilla det. Tur att så lite kan få en att skratta. Det är även tur att jag får äran att attestera saker på jobbet, för det är orsaken till att jag såg hur roligt datumet såg ut.
I vissa fall borde man bara strunta i tidigare rutiner och principer och bara göra. fatta nya beslut är det väl inget fel på? Det borde inte vara det, i alla fall inte om man inte har en susning om hur det fungerade innan.
Kvällen är räddad!! Telefonmöte. Jag och styrelsens vice ordförande ska gå igenom organisationsavsnittet till årets verksamhetsberättelse. Skönt att det finns saker att göra liksom. Ser fram emot helgen, då det bland annat Stenmiddag! Alla sex stenarna kommer att vara samlad. Finaste Safiren kommer till Sverige imorgon - längtar!
Nu blir det julkaffe, macka och lussekatt!
Allt det bästa till er!
Jag undrar hur mycket hjärna taxichauffören använde som nyss frågade mig om jag var Harry Andersson, som han skulle hämta. Jag ser nog inte ut som en Harry men i o för sig så är det la gött att folk inte är fördomsfulla och bara tar saker förgivet. (Fast den där taxihaffisen är säkert fördomsfull på andra områden). Kanske såg han taskigt oh därför inte kunde bedöma om jag såg ut som en Harry eller inte. Dok hoppas jag att hans syn inte var allt för usel, lite dumt om han har körkort då. Vem vet, man ska inte ta något förgivet, det kan gå väldigt snett om gör det, har jag fått veta. Jag tycker jag övar mig varje dag på att inte ta saker förgivet, ändå verkar jag göra det... Jag kommer i alla fall på mig själv med att gång på gång dra slutsatsen att vad som helst kan hända. Varför bli förvånad? Egentligen borde man bli mer förvånad om det blir som man tänkt, om folk gör det man förväntar sig att de ska göra. Jag är inte bitter, enbart realist och insiktsfull, så det så ;)!
Lucia idag, har inte märkt av det så mycket i form av sång och Luiatåg. Men mysigt ändå. Guldklimpen hade med sig lussefika till kontoret så hon och jag fick en trevlig start på dagen. Datum idag är kul, 11-12-13. Mina vänner på Facebokk, verkar också gilla det. Tur att så lite kan få en att skratta. Det är även tur att jag får äran att attestera saker på jobbet, för det är orsaken till att jag såg hur roligt datumet såg ut.
I vissa fall borde man bara strunta i tidigare rutiner och principer och bara göra. fatta nya beslut är det väl inget fel på? Det borde inte vara det, i alla fall inte om man inte har en susning om hur det fungerade innan.
Kvällen är räddad!! Telefonmöte. Jag och styrelsens vice ordförande ska gå igenom organisationsavsnittet till årets verksamhetsberättelse. Skönt att det finns saker att göra liksom. Ser fram emot helgen, då det bland annat Stenmiddag! Alla sex stenarna kommer att vara samlad. Finaste Safiren kommer till Sverige imorgon - längtar!
Nu blir det julkaffe, macka och lussekatt!
Allt det bästa till er!
Bättre sent än aldrig
Bättre sent än aldrig. Jag funderar på vad jag ska skylla på den här gången då. Det är inte så att blogglädjen har försvunnit, egentligen har inte timmarna blivit färre heller men förmodligen har det inte hänt så mycket i mitt liv som jag funnit meningsfullt att blogga om. Min helg var däremot väldigt meningsfull och skojig. Den tillbringades i Surehamar, där folk inte var ett dugg sura. Helgen bjöd på nya kontakter, många skratt och en hel del kreativa tankar om hur en förening kan öka sitt medlemsantal. Jag avstår dock från att skriva ner idéen här.... Det som hände och upplevdes under helgens läger får vackert stanna där.
Efter helgen var det äntligen måndag....
Den här dagen har varit ganska traditionell, förutom att jag fick åka iväg på ett möte. Mötet i sig flöt på ungefär i samma takt som in formationsmöten brukar, det enda konstiga den här dagen var att det beställda fikat inte dök upp. Människor som sitter för länge i möte behöver tydligen kaffe/kakor för att kunna tänka igen.
I de flesta fall förstår människor att det är enklast och smidigast för alla om den som sitter/står längst ut går ut för först. Den här reglen gäller verkligen inte i spårvagnstrafiken. Av någon oförklarig anledning tycks folk tro att det är lättare att kliva på en överfull spårvagn än att släppa av folk och sedan kliva på en så när som tom vagn.
Det är aldrig okej att fuska men ibland är det faktiskt lite kul att göra det. Troligen eftersom det inte är tillåtet I helgen vann mitt lag en frågesport utan problem. Inte för att vi kunde frågorna men för att vi var smarta nog att deleera just tänkandet till en liten fyrkantig vän. Varför anstränga hjärnan i onödan när alla svar finns via google. Hm, kanske var det ett dåligt sett att ta hem segern på men nej, fuska gjorde vi inte. Ingen hade sagt att det var emot spelreglerna att ta hjälp av en fyrkantig kompis.
Slutsats "Man kan inte bryta mot regler som inte finns oh finns de så är reglerna till för att brytas".
Längtar du hem? Frågar vandrarhemskillen mig igåt precis innan lägrets slut. Nja, jo lite erkänner jag.
Jaha, har du en katt som väntar på dig då blir följdfrågan? Haha, nej men jag vill ändå hem blir mitt svar. Mmm, men har du inte sex stora karlar där hemma då? Blir nästa undran. Öööh, nej.... Nehe, du nöjer dig kanske med en får jag till svar...
Varför kan inte människor bara stå för vad de tycker. Är man korkad så kan man väl i alla fall våga erkänna det. Något jag verkligen avskyr är meningen "jag är inte rasist men". Det kommer så gott som alltid en riktigt främlingsfientlig kommentar därefter. Varför försöker folk låtsas att de har finare åsikter än de har?
Nu är det dags för te och mer avkoppling. Dagens absolut viktigaste slutsats är att min egen mat är allra allra bäst. Innan jag lagade kvällens mat var det över en vecka sedan sist. Matlagning bör prioriteras för det ger ett smaskigt resultat.
Efter helgen var det äntligen måndag....
Den här dagen har varit ganska traditionell, förutom att jag fick åka iväg på ett möte. Mötet i sig flöt på ungefär i samma takt som in formationsmöten brukar, det enda konstiga den här dagen var att det beställda fikat inte dök upp. Människor som sitter för länge i möte behöver tydligen kaffe/kakor för att kunna tänka igen.
I de flesta fall förstår människor att det är enklast och smidigast för alla om den som sitter/står längst ut går ut för först. Den här reglen gäller verkligen inte i spårvagnstrafiken. Av någon oförklarig anledning tycks folk tro att det är lättare att kliva på en överfull spårvagn än att släppa av folk och sedan kliva på en så när som tom vagn.
Det är aldrig okej att fuska men ibland är det faktiskt lite kul att göra det. Troligen eftersom det inte är tillåtet I helgen vann mitt lag en frågesport utan problem. Inte för att vi kunde frågorna men för att vi var smarta nog att deleera just tänkandet till en liten fyrkantig vän. Varför anstränga hjärnan i onödan när alla svar finns via google. Hm, kanske var det ett dåligt sett att ta hem segern på men nej, fuska gjorde vi inte. Ingen hade sagt att det var emot spelreglerna att ta hjälp av en fyrkantig kompis.
Slutsats "Man kan inte bryta mot regler som inte finns oh finns de så är reglerna till för att brytas".
Längtar du hem? Frågar vandrarhemskillen mig igåt precis innan lägrets slut. Nja, jo lite erkänner jag.
Jaha, har du en katt som väntar på dig då blir följdfrågan? Haha, nej men jag vill ändå hem blir mitt svar. Mmm, men har du inte sex stora karlar där hemma då? Blir nästa undran. Öööh, nej.... Nehe, du nöjer dig kanske med en får jag till svar...
Varför kan inte människor bara stå för vad de tycker. Är man korkad så kan man väl i alla fall våga erkänna det. Något jag verkligen avskyr är meningen "jag är inte rasist men". Det kommer så gott som alltid en riktigt främlingsfientlig kommentar därefter. Varför försöker folk låtsas att de har finare åsikter än de har?
Nu är det dags för te och mer avkoppling. Dagens absolut viktigaste slutsats är att min egen mat är allra allra bäst. Innan jag lagade kvällens mat var det över en vecka sedan sist. Matlagning bör prioriteras för det ger ett smaskigt resultat.
