Tyst Catta

Då har nästan en dag till förflutit och kan läggas till handlingarna i världens eviga historia. På en del platser i världen har det säkert skett underverk idag medan dagen på andra håll enbart varit en i mängden av dagar. Förmodligen finns det närmare sju miljarder olika uppfattningar om den här dagen men det är inget jag kan uttala mig om så därför ska jag inte göra det heller. Jag kan endast ta ansvar och berätta om min egen bild av den här tisdagen. För min del har det inte hänt så mycket spännande, jag misstänker faktiskt att det skulle vara mer underhållande för er att få kännedom om vad jag inte har gjort idag. För vem tycker att det är intressant att veta att jag har skrivit ansökningar, verksamhetsberättelse och haft telefonmöten?

Just nu sitter jag och försöker minnas mitt allra första telefonmöte med föreningen. Om jag minns rätt så var det ett styrelsemöte med det distrikt där jag blivit invald i styrelsen utan att knappt veta ett jota om föreningensverksamhet. Jag minns att jag var tidig till mötet medan andra var dessto senare... Idag reagerar jag knappt över att folk är sena till möten, det är liksom en del av vardagen. För sju år sedan blev jag dock oerhört uppröd över att folk först behagade vara sena till en utsatt tid och sedan DESSUTOM hade mage att flamsa bort mötestiden genom onödigt och därmed i mina öron meningslöst struntprat om någon kille som deltagit på ett läger. Nu för tiden har jag stenkoll på normerna, jag vet att folk ofta är sena och att delar av mötet bör gå till struntprat för det främjar god sammanhållning och föreningens sociala gemensakp. Man kan ju inte bara ha tråkigt menar vissa.... 

Tänk vad tiderna förändras. Tiderna förändras på många sätt. Jag tror knappt att någonting kan förvåna mig längre. Eller joooo, om en struts knackade på kontorsdörren och bad om en kopp kaffe skulle jag troliegn bli både förbluffad och aningen rädd..

Om ett par timmar är det dags för nästa telefonmöte, vet inte vilket i raden under mitt föreningsengagemang men det är nog ganska ointressant. Mötet har hur som helst tema arbetsmarknad. Detta är ett ämne jag brinner för och gärna viger mitt föreningsengagemang åt. Jag ska dock betona att jag hade föredragit om vi sluppit arbeta alls med frågan eftersom det borde vara en självklarhet att personer med synnedsättning är en resurs på arbetsmarknaden och inte en belastning. Det var egentligen om detta mitt blogginlägg skulle handla. Igår fann jag en helt lysande studieuppgift som jag producerat om sociologi och arbetsmarknad. Ämet skulle analyseras utifrån en sociologisk teori och minnsann vad jag hade analyserat. Jag är inte så dum som jag verkar.... Här följer ett par stycken ur min uppsats. Tro nu inte att jag är kommunist :)!

Enligt Marx och Weber präglas samhället av kapitalism samt målrationalism, vilket innebär att ekonomi och materiella tillgångar är det dominerande drivmedlet. I det kapitalistiska samhället är det tydligt att alla människor inte får ta del av mervärdet, utan det fördelas mellan ett fåtal personer. Detta innebär att de bildas olika klasser med skilda intressen. En stor andel individer tvingas arbeta för någon annans vinning och producerar ofta för mer än de får tillbaka, såkallat mervärde. 

Enligt Marx är arbete i grunden något naturligt som skapar individers personliga karaktärsdrag. Så länge arbetet är självständigt och skapande är det positivt. Att måla om sin lägenhet, laga sin mat eller plantera blommor i trädgården är ofta stimulerande, då individen själv är sin egen arbetsgivare och kan styra över produktionsförhållandena. I ett kapitalistiskt samhälle tvingas människor att arbeta för någon annan, utan att få ta del av mervärdet. I dagens samhälle har drömmen samt kraven ökat på att få ta del av vinsten och dessutom att kunna påverka produktionsförhållandena (Repstad; 2005, Engdah; 2007, Lindgren; 2008).

Detta tolkar författaren är anledningen till att allt fler människor väljer att starta egna företag den privata sektorn växer kraftigt inom de flesta samhällsektorer. För enskilda människor kan det betyda att de får ökade möjligheter att arbeta med det de verkligen finner meningsfullt och utifrån sin egen förmåga.

     
Den ensamme arbetar effektivare och dessutom spills ingen arbetstid på sociala interaktioner  eller konflikter.

Författaren tolkar ovanstående som ett skäl till att människors stress ökar, då kraven ökar på de som arbetar men också på de som står utanför arbetsmarknaden och vill ta sig in på den. Konkurrensen blir stenhård, eftersom arbetena tenderar att minska, detta skapar i sig en konflikt mellan individer.

    
Till följd av den snabba IT-utvecklingen och att människor är allt mer stressade kan kapitalisterna numera ta betalt för att kunderna servar sig själva, detta kan vi observera inom framförallt snabbmatsindustrin, varuhus och hos kollektivtrafikbolag, som har någon form av självbetjäning detta enligt Repstad (2005). Författaren tolkar utvecklingen som lönsam, då kapitalisten dels får betalt för tjänsten/produkten och dels slipper anställa några som betjänar kunden. Vill kunden ha hjälp kostar det extra. Därmed behövs färre anställda, vilket bidrar till att fler saknar sysselsättning.

I ett kapitalistiskt samhälle är det inte märkligt att personer med funktionsnedsättning förblir oattraktiva på arbetsmarknaden. I kapitalisternas värld är de dyra och besvärliga att anställa, eftersom de förväntas arbeta långsammare och dessutom kräver speciella anpassningar för att ens kunna arbeta. Marx hävdar att kapitalistens mål är alltid att bli rikare, därför vill de anställa en snabb och frisk person, som inte är kostsam eller gnäller på dåliga produktionsförhållanden (Engdalh 2007).

Författaren tolkar det som att Marx menar att kapitalismen verkar emot sina egna intressen,  genom att å ena sidan vilja att alla medborgare ska arbeta, för att sedan kunna investera och konsumera. Samtidigt satsar inte kapitalisterna resurser på att få en stor produktionskraft. Weber skulle beskriva detta fenomen som en produkt av ett målrationellt samhälle där människor har blivit fångar i rationalismens ”järnbur”, då effektivitet och praktiska lösningar genomsyrar resultat med god kvalité. Det är lätt att tro att produktionen ökar och blir mer lönsam, med en eller ett par anställda som gör allt. I själva verket glöms det bort att reflektera över att en stor andel potentiella kunder inte köper varor och tjänster, då de saknar lönearbete (Engdahl; 2007, Lindgren; 2008).

Till sist en helt annan sak, dagens slutsats "En del svarar snabbt på mail andra långsammare".