Tyst Catta

Idag är det exakt två år sedan jag flyttade in i min lägenhet i Göteborg. Tiden har både gått fort och långsamt. Mycket har hunnit hända men samtidigt ganska lite.

 

Jag har arbetat på samma arbetsplats i drygt två år, tränat på samma gym nästan lika länge men annars har en del förändrats. Framförallt har mina sociala relationer förändrats - tiden går och människor utvecklas i viss mån i otakt. Jag har aldrig riktigt varit bekväm med tanken på att människor går in och ur ens lliv. Vänner ska inte vara som godis utan snarare som berg. Det tycks dock vara lättare sagt än gjort att skilja på sak och person. Dessuom verkar öppenhet och ärlighet betyda vitt skilda saker för människor. Eller så är man bara så förbaskat envis, stolt och dum för att kunna se att man själv bär på viss skuld. Vad som är viktigt för oss förändras också över tid, varför det kanske inte är helt konstigt att personer bryter upp och väljer olika vägar.

 

Den viktigaste och absolut bästa förändringen i mitt liv är förstås att jag har träffat världens underbaraste människa.Ett samboliv är betydligt roligare en ett singelliv. Även om jag fortfarande sätter stort värde i att ha egentid. Helt ensam blir jag förstås aldrig då Nelly-katt ständigt håller mig sällskap.   

 

Det är lätt att sakna, längta och därför glömma bort att uppskatta nuet. Ibland önskar jag att jag var lite mer som Matte som verkligen kan leva här och nu. Å, andra sidan tycks han sakna planeringsförmåga, eller, i alla fall konsten att leva efter planering. Jag å andra  sidan är förmodligen en sann planeringsgudinna med totalt fokus på att uppnå ett mål för att sedan snabbt kunna påbörja nästa. I vissa stunder undrar jag faktiskt vad det är jag försöker hinna med...

 

Orsakars konflikter alltid för att folk vill nå ett speciellt mål eller åstadkomma en förbättring? Eller har människor i allmänhet för lite att bry sig om? Om det fanns ett yrke med namn "konfliktutvecklare" vet jag flera som inte skulle behöva vara arbetslösa speciellt länge till. Alldeles för ofta tror jag att konflikter uppstår på grund av missnöje och missunnsamhet. Det är märkligt att saker per automatik är dåliga, bara för att någon man inte tycker om står bakom grundidéen... "Beslut som man själv inte varit med och beslutat om måste vara dåliga"!.Det verkar vara mode att riva upp beslut - inte för att de egna förslagen egentligen är så himla fantastiska, utan främst för att bevisa att andras är värdelösa....

 

Förra helgen såg jag och Matte ett par bra filmer som verkligen belyster vikten av att ta tillvara på varandra medan man har chansen. Inget är förevigt och man ska aldrig ta en relation förgiven, vilket vi allt för ofta gör. Framförallt har människor en tendens att tappa bort de man älskar allra mest och inse det först när det är försent. Det är egentligen konstigt att man kan hata någon när den är i livet men sedan gråta ögonen ur sig när det är försent. Det är alldeles för många i världen som inte har möäjlighet att vara nära sina kära, som förmodligen skulle ge vad som helst för att få vara det. Samtidigt finns det alldeles för många som bevisar varför det fortfarande finns krig i världen.

 

 

 

 

Att träna riktigt hårt ett par gånger i veckan är verkligen nyttigt. Både för kroppen och för hjärnan.Det är underbart att få vara ifred med sina tankar, känslor och åsikter utan att behöva förklara någoting för någon annan.

 

Jag tror att räddslan för något är ett av våra största hot. Människor är rädda för att hamna i konfilkt med varandra och för att tycka fel. Konstigt nog verkar man inte vara lika rädd för att en åsikt man inte sympatiserar med blir till handling. Ibland får allt kompromissande mig att undra varför man ens bryr sig. Varför engagera sig? Varför ska man kämpa för något när folk inte vill stå fast vid sina ord utan endast får till en neutral blandning för att få alla nöjda. I slutändan är det säkert ingen som är nöjd i alla fall..... Räddslan för konflikten ökar bara risken för att den uppstår.

 

Under lördagskvällens Lisebergsbesök övervann jag en av mina räddslor, nämligen trånga utrymmen. Av någon anledning (förmodligen för att jag ville uppleva utsikten) följde jag med upp i ett enormt parishjul. Höjden var absolut inga problem - det var bara häftigt. Dock satt man i en liten kub, med låsta dörrar. I sådana situationer kan jag lova att mitt kontrollbehov får sig en ordentlig utmaning. Det är rätt svårt att ha kontroll 70 meter upp i luften när man sitter instängd. Man får hoppas att de har ett ordentligt säkerhetssystem.

 

Ibland känns det som att folk är betydligt duktigare på att kritisera andra än att berömma sig själva. Det tycks vara helt okej att förklara hur dåligt någon utför en sak men man får tydligen inte framhäva sina egna styrkor. Det här måste ju vara ett svenskt lagom beteende, du ska inte vara för mer än någon annan. Det är sorgligt för jag tror att man måste tro på sin egen förmåga för att helhjärtat kunna tro på andras. Den enda gången man får hylla sig själv är om man klarat ett prov, fått ett jobb, vunnit en tävling eller fyller år.  

 

Jag funderade mycket över detta under Sveriges nationaldag. Det finns många som inte tycker att vi ska hissa vår flagga och fira vår nationaldag då det av någon anledning anses vara rasistiskt. Jag kan inte förstå vad det är för dåligt med att gilla landet man bor i, sina traditioner och sin kultur. Det rasistiska uppstår väl först om man tycker att svenskar är mer värda än andra. Men det behöver man verkligen inte tycka per automatik bara för att man vill fira en nationaldag.

Precis som vanligt har tiden bara flugit iväg utan att jag hunnit reagera. Jag börjar på allvar tro att tidens hastighet ökar för varje månad som går. Möjligen kan det vara så att tiden går i ide i november men är desto mer effektiv i maj och juni. Vem vet - det är i alla fall vad min upplevelse säger. Det gäller att njuta nu, det är en helt fantastisk tid. Bara synd att det ska vara så mycket gräspollen i luften. Mina ögon rinner och rinner.

 

Sedan jag skrev har jag hunnit med att gå på semester samt börjat arbeta igen. Jag och fina Smaragden hade en toppenvecka i Turkiet. Det blev mycket sol, flams, mat, dryck och massage. Förutom att bara njuta av livet ägnade vi oss åt att analysera allt mellan himmel och jord. Jag och Smaragden är nog lite väl intresserade av hur olika organisationer fungerar för annars lägger man inte ner en massa tid på att analysera Apollopersonalens arbetsfördelning eller hur ledsagningssystemet är uppbyggt på en flygplats. På Landvetter tycks de ha någon slags organisation men det är däremot tveksamt om den fungerar..... I Dalaman fungerade den betydligt bättre och servicen var på en helt annan nivå. Smaragden fick till och med en kontorsstol framkörd till sig när vi väntade på att få boarda. Det verkar vara ett vanligt missförstånd - seende tycks tro att folk som har synskador automatiskt har svårt att stå och gå. Vi funderade även över om busschauffören som körde transfeerbussen hann käka mat innan han skulle ta emot nästa gäng med passagerare.

 

Eftersom Smaragden envisades med att låta sin stackars käpp svättas i solen brände jag mina fötter varje gång vi skulle förflytta oss de fem meterna mellan våra solstolar och havsvattnet. Hm, hade köppen fått bada hade både den samt mina fötter varit svalare. Fast vänta - käppar har kanske inga känslor. Folk var i allmänhet otroligt imponerade av oss som klarade av att åka på semester själva och så tycks punktskrift vara något väldigt coolt. Vid minst ett tillfälle ställde strandvakten sig bakom oss för att inspeklera när Smaragden läste med sina fingrar.

 

Det var lika trevligt att komma iväg som att komma hem.

 

Den 8:e juni förlovade jag och Mathias oss. Det känns helt underbart. Nu har vi snart bott ihop i ett halvår och det känns fortfarande bra. Det är många som har varnat för att det är jobbigt att flytta ihop men till 99 % är det bara positivt. Det har till och med fungerat med Nelly-katt. Jag tycker dock att hon har varit lite oförskämd ikväll. Jag gav henne en massa tonfisk och som tack rev hon ner en blomma.......

 

Vi får väl se när jag skriver härnäst men jag vill i alla fall önska alla en fin sommar!