Tyst Catta

Nu är det knappt två år kvar till nästa svenska riksdagsval och då och då hålls en och annan partiledardebatt. Som så många gånger innan står jobben i fokus. Vilket block kan få flest i arbete när tiderna ser ut som de gör?

 

Arbetslösheten bland flera samhällsgrupper är utbredd samt otroligt hög. Inte minst bland ungdomar, personer med funktionsnedsättning och utrikesfödda. Det är inte enbart i Sverige det ser ut så här, utan i stora delar av världen. Trots allt tror jag ändå att Sverige har klarat den här ekonomiska krisen relativt bra.

 

Under ett par års tid har jag upplevt ett vakum i svensk politik. Det har känts som att det inte råder någon större skillnad mellan tillexempel moderaterna och socialdemokraterna. Konkurrenen om att vara ett mittenparti har ökat och inte är det rimligt att ha närmare fem mittenpartier, eller? Det är kanske inte så underligt att vi har ett "krig" om mittenläget i den svenska politiken. Vad annat hade man kunnat vänta sig i landet lagom? Enda sedan barndomen får man lära sig att lagom är bäst. Jag ville alltid ha "lagom" med glass i skålen när mormor frågade, när jag var liten.

 

Hur som helst. I söndags då den senaste paartiledardebatten hölls tyckte jag mig ändå kunna urskilja tydliga skillnader mellan de svenska riksdagspartierna. Det känns bra. I en demokrati anser i alla fall jag att alternativen måste vara olika, annars finns det ju inget riktigt att välja på.

 

Trots partiernas olikheter tror jag inte att något block har en framgångsrik jobbpolitik för framtiden. När jag lyssnadetill debatten i söndags fick jag känslan av att alla "gamla" lösningar var tillbaka. Vilket känns märkligt. Samhället förändras oförklarligt fort. Vi står för stora utmaningar idag som vi inte alls hade kunnat förutse på 90-talet men ändå tycks politikerna vilja lösa dagens moderna problem med ett inaktuellt synsätt. Arbetsmarknadspolitiken som var hållbar för 20-50 år sedan fungerar inte längre eftersom samhället ter sig så olikt.

 

Vi lever i en värld där pengar, effektivitet och  konkurrens dominerar och förmodligen behöver vi forma en politik utifrån detta. Jag tror inte att det enbart handlar om att höja eller sänka en skatt, det handlar även om en omställning till ett rörligt globalt samhälle.

 

Alla politiker är egentligen överrens om att arbetslösheten är för hög. Samtidigt vet vi att allt fler företag flyttar sin verksamhet till andra delar av världen, ersätter människor med ny teknik osv. Samtidigt som detta händer vill alla att fler ska få jobba och känna att de är med och bidrar till samhället. Det är en motsögelse full värld vi lever i där enskilda intressen tycks vara det allra viktigaste. I ett så individualistiskt samhälle som vi faktiskt lever i så är det kanske inte ett dugg konstigt att det ser ut som det gör.

 

Vill dock bara betona att jag gillar individualism, jag är själv en stark individualist men samtidigt som det finns starka individer så måste vi kämpa gemensamt för ett starkt samhälle.