Tillbakablick till utbildningstiden

Jag har sagt det förr och kommer förmodligen att konstatera följande fler gånger: tiden går ruskigt fort. Nu har jag arbetat nästan exakt ett år och det känns skönt att vara klar med studerandet för ett bra tag framöver. Därmed försvinner väl även mitt smeknamn "universitetsidioten". Igår kom beviset på att jag verkligen är klar hem i brevlådan. Numera är jag inte bara bäst utan även legitimerad arbetsterapeut. Detta enligt ocialstyrelsen. Det var verkligen en magiska känsla att dra fram legitimationsbeviset ur kuvertet. Nu är jag klar på riktigt. För en gångs skull kände jag mig stolt över mig själv och det jag har lyckats prestera.

Jag fixade det, trots en väldigt trög start på utbildningen. Ögonoperationerna avlöste varandra, det värkte i ögat, jag kuggade på två tentor, nervositeten för framtiden hängde som en mörk rullgardin över mig och livet kändes allmänt segt. Dessutom var min första studierektor oerhört skeptisk till om jag skulle klara av utbildningen till arbetsterapeut. Vad hon kände till hade ingen annan med en synnedsättning klarat av att bli arbetsterapeut tidigare så det fanns inte riktigt på hennes världskarta att det kunde gå. Hon var dock ödmjuk och erkände att hon kunde ha fel.. Därför skulle hon kontakta det arbetsterapeutiska fackförbundet FSA och undersöka saken..... Intresseklubben antecknaden. Nej, jag blev förbannad och tyckte att det var totalt ointressant vem som hade klarat av vad tidigare. Jag vet inte om hon någonsin kontaktade dem sen.

Efter alla operationerna flöt det på för mig. Jag klarade alla tentor och all praktik lysande och var alltid klar med saker i tid. I tvåan fick vi en ny studierektor då den gamla skulle forska om bemötande, professionellt förhållningssätt och jämlikhet inom universitetet. Det blev nog en nyttig erfarenhet för henne.

Ett halvår efter att jag påbörjat utbildningen var jag i ärlighetensnamn nära att hoppa av och söka jobb eller en ny utbildning. All denna anatomin fick mig att bli alldeles knäpp, ja knäppare än normalt :). Envisheten tog dock överhanden även våren 2009. Vill man så kan man, det är bara att bita ihop när det är svårt och göra sitt bästa. Tänk om man skulle ge upp alla gånger det är svårt. Då skulle jag förmodligen inte ens kunna gå idag om jag anamat det tillvägagångssättet. Skam den som ger sig. Nog för att min envishet kan vara till bevär ibland, inte minst för mig själv eftersom det ofta leder till att jag ställer för höga krav på mig själv men åh så denna envishet och viljestyrka har hjälpt mig många gånger.

När jag började studera höten 2008 trodde jag att jag kunde och viste allt inom en del områden. Nu efter utbildningen inser jag mest hur lite jag faktiskt vet..... Spännande upptäckt. Det är riktigt roligt att läsa de första texterna jag skrev på universitet. Jag hade en så svart-vit syn på allt. Jag hade förmodligen en hemsk attityd. Det är i alla fall människor som påminner mig om hur jag själv var för några år sen om stör mig allra mest. Fyrkantig, hård och lite för rak. I slutet av utbildningen svamlade jag mest runt. Det märks i alla fall att jag har förstått att världen inte är enbart svart eller vit. Jag är dessutom lärt mig att alla tolkningar är individuella och att det är väldigt dumt att enbart utgå ifrån sitt eget perspektiv. I alla fall när man ska försöka stötta andra personer i deras vardag. Min vardag och mina erfarenheter är ganska irrelevanta i sådana sammanhang.

Jag vet inte om min framtoning har förändrat jämfört med för fyra år sedan. En del tyker nog att den har det medan andra har en annan syn. Jag är fortfarande en väldigt rak och ärlig person som faktikt sätter en stolthet i att alltid säga min mening. Dock kan man göra detta på olika sätt. Jag önskar att jag inte kör över mina medmänniskor på samma sätt som jag kunde göra för fyra år sedan.

Plugga borde jag kanske syssla med igen i framtiden. I nutiden ska jag främt satsa på att bli proffs på bokföring och ekonomihantering. Ett år på jobbet har fått mig att fatta hur mycket jag älskar ekonomi och medelanskaffning.

Efter en inspirerande, tuff och kreativ dag på jobbet säger jag nu god natt till er alla. Dagen har lärt mig att jag saknar jobbets server när den inte fungerar. Trasiga hårddiskar är ingen hit. Kreativiteten har fått flöda emellanåt men med goa kollegor blir allt roligt trots allt.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Jag har vetat vilken kämpe du är väldigt, väldigt länge, men första terminen(året)i Norrköping överträffade du det mesta.

Tusen ♥ mamma

2012-04-13 @ 09:49:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0