Nycklarna låg i alla fall inte i pepparkaksburken.

Hej Hopp!


Jahapp, då var det måndag igen. Den här måndagen har gått överraskande fort, det har hela tiden funnits saker att sysselsätta sig med i lagom tempo. Idag var det bara vi "flickor" på kansliet, vilket var otroligt mysigt, omväxkling förnöjer. Det är trevligt när vi alla sex är på plats också men det händer väldigt sällan dock. För mig lär det bli otroligt tomt i maj när båda projektledarna slutar, jag har vant mig vid att alltid ha sällskap av någon under eftermiddagarna. Men den tiden den sorgen.  

Jag hade köpt med mig pepparkakor idag vilket alla åt glatt av. Rubinen var nog lite extra sugen på de goda kakorna men så hejdade hon sig mitt i en rörelse när det var dags att ta en till (kanske nummer fem). "Nej, förresten, jag är tillräckligt snäll ändå, jag ska inte äta upp alla för er". "Nej, gör inte det, för det är ju inte så snällt" var Guldklimpens åsikt.

Det mest spännande som har hänt idag är nog att jag inte hittade ett par viktiga förrådsnycklar som jag tidigare mottagit av kollegornas boss med order om att inte slarva bort dem, vilket jag lovade att inte göra. Det var ett par månader sedan och jag hade väl mer eller mindre glömt bort nycklarna tills idag då Rubinen behövde dem. Såklart var de putsväckborta... Hjälp..... Jag som skulle hålla koll på dem. Förvirrat börjar jag tömma lådor, mappar och dessutom bokhylla men inga nycklar. Inte ens bakom den stackars bokhyllan hade de gömt sig. Efter att ha frågat samtliga kollegor om nycklarna och fått avslag överallt fick jag vackert ringa kollegornas boss och fråga om han visste var nycklarna höll hus. Jag var ganska olustig. Som tur var så hade han flyttat på de under helgen, han tyckte inte att de skulle ligga inne hos mig utan de skulle hänga på det vanliga stället. SUCKAR dök upp i allas munnar på arbetsplatsen, varför inte meddela en sådan sak, men men. Nycklar borde inte få existera, de orsakar bara panik.


Det är inte enbart när det inte är lätt som det är svårt, utan även lätta saker kan te sig väldigt svåra samt komplicerade. Det mest självklara kan bli det svåraste. Kanske inte just där och då men i efterhand. Små meningslösa saker och till och med ren vänlighet kan få en mycket full bägare att rinna över. Saker som normalt sätt skulle frambringa glädje har enbart skänkt förvirring, osäkerhet men till och med ilska. Jag vill men ändå inte samtidigt som jag förlitar mig på hoppet, logik och sunt j*kla förnuft. Tiderna ändras i takt med att nya situationer inträffar.

I tre år på arbetsterapeutprogrammet har jag fått lära mig att det är svårt att bryta sina vanor. Det är nämligen tryggt att ha rutiner, roller och vanor för då äger man kontroll samt känner att ens liv är meningsfullt eftersom man är en del i ett större sammanhang. Ovisshet är förmodligen det mest osäkra som finns och människor uppskattar sällan osäkerhet i sin vardag. Något som vi människor är beroende av många gånger, i alla fall så är våra hjärnor det. Vi vill inget hellre än att sortera in saker i olika fack, för återigen då har vi kontroll. Av rena vana handlar vi, utan att nehöva tänka - praktiskt och bra! Med anledning av detta är en del händelser mer svårhanterliga än andra trots att de i sig är självklara för mig.

Visst är det märkligt att ett par individer kan uppfatta exakt samma incident på helt olika sätt. Teorin är lätt att vara eniga om men inte alltid praktiken. Att vänskap är viktigt, att arbetslösheten behöver sänkas och att kortspel är kul kan säkert många instämma i men frågan är om allas tolkning av regler och principer kring detta är detsamma. Vad betyder egentligen vänskap - hur ter sig den i praktiken? Hur sänker man arbetslösheten? Vilka regler gäller i kortspelet, vilket spel är kul egentligen? Det är dumt att se saker svart-vitt tycker många men vad är svart-vitt tänkande då? Det torde la också variera mellan person och person. Induviduella tolkningat är underbara men ack så besvärliga ibland.

Jag har förmodligen fel rätt så ofta och rätt ibland men det vre ändå mycket enklare om alla tänkte som jag. Fast det hade blivit tråkigt - ingen utveckling alls. Nej, man får helt enkelt utifrån bästa förmåga försöka förstå vad personer menar, utan att helst övertolka. Jag fortsätter i vanblig mening att hävda att man kommer långt bara man vet vad man själv vill. Förstår man sin egn vilja är det också lättare att förstå sig på andras. 

Nu är det dags att sluta blogga för nu ska en aktivitet utvärderas. Nej, Fröken Vissmaragd, utväderingar är inte onödiga :P.  

Kommentarer
Postat av: Jonas Jakobsen

Jag gillar inte heller det där när folk har varit inne på mitt kontor och "tagit" saker som legar där utan min vetskap. Dock har det alldrig varit mina privata saker som tur är, utan bara jobbsaker.



Ha bdet bra!



Kram

2011-11-22 @ 08:44:27
URL: http://jonte85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0