Stegen talar sitt klara språk
Din gånghastighet talar ett tydligt språk om din fysiska hälsa. En 65-åring som går omkring 100 meter på en minut påstås leva i snitt 30-40 år till. Detta enligt en studie som presnterades i SVT:s morgonsoffa av en hälsocoach. Eftersom jag inte känner till studiens syfte, metod samt fullständiga resultat erligger svårigheter att bedöma studiens trovärdighet. Enligt den ovan nämnda studien visar en människas gånghastighet överlag vilket skick hon/han är i rent hälsomässigt. Träna därför konitnuerligt för att bibeålla en god kondition men träna för allt i världen inte för mycket, för det kan vara farligt! Hm, borde vara referens Landet lagom eller mellanmjölk här. Jag fick dessutom lära mig att man under sin semester och givetvis annars också ska dircka lagom mycket alkohol och därmed undvika en överkonsumtion dock kan ett glas vin vara nyttigt för hjärtat. Jaaa, ett glas, mina glas rymmer 50 cl, blir mycket vin :). Jaha, här har vi det igen, detta ordet LAGOM. Jag hoppas faktiskt att min käre arbetsgivare fastställer ett mål för föreningen om att värva lagom många medlemmar. Då kan jag ju bedöma själv om det nuvarande medlemsanantalet är lagom eller inte.
Snart heter det väl att man bara ska vara lagom mycket glad, för att få en balans mellan sina känslor. I och försig är det kanske så att man måste ha tråkigt, uppleva sorg för att känna sig glad, precis som man måste arbeta för att uppskatta sin ledighet. Konstant ledighet vore ju trist. Till slut skulle det ju inte uppfattas som ledighet utan som vardag. Konstanta nöjen skulle bli rutin, om man utförde de jämt. Sakna för uppskatta :)
Idag hade kontoret återfått sin vanliga atmosfär av trivsamhet - Den halvfärdiga dosenten som inte är en ängel men har ett hjärta av guld är åter hemma från sin resa. Tyvärr tycks Den planeringsfientlige avstå från att bli frisk - han avböjde till och med en after work som inte skulle äga rum.... Jaja, synden straffar sig själv brukar det heta. Han har klagat så på mitt tjöt och retades något enormt när jag tappade rösten flr ett par veckor sedan. Nu tycks han befinna sig i samma situation. Trist för honom. Kul för mig om man ska vara skadeglad. Nej, det är faktiskt synd om honom, den typen av förkylning var inte skojsam och än värre torde det väl vara om man är man.
Göteborgs taxichaufförer kommer snart veta allt om min arbetsplats verksamhet, syfte och mål. Jag känner mig som en riktig ambassadör varenda dag.
"Kan man inte bota din synskada?" Den här frågan är ganska vanlig. Mina svar är ganska identiska varje gång
- Nej, och även om det hade gått så vet jag inte till 100 % om jag skulle vilja det. Att ha en synnedsättning är en del av mig. Mycket av mitt engagemang i olika samhällsfrågor kretsar bland annat kring att verka för att personer med en synnedsättning ska kunna leva och verka på jämlika villkor med seende. Dessutom har jag fått möjligheten att träffa så grymt mycket härligt folk, tack vare min synnedsättning. Jag är född och uppvuxen med en synnedsättning och det är en del av mig, även om jag inte är min synnedsättning.
På vägen hem fördes diskussioner om etik och genteknik. Intressant!
Slutordet denna soliga onsdag får bli att om människor inte hade några fel och brister skulle ingen utveckling ske. Tänk vad trist det skulle vara om vi alla var perfekta och felfria, typ som maskiner, som förövrigt är allt annat än felfria. Det är våra fel, brister och misstag som skapar en utveckling och en dynamik. Våra olikheter är fantastiska! Det är läckert att det finns omkring sex miljarder unika olikheter! Hur kan man ens få för sig att tycka att vissa av dessa är mindre värda? Ha gärna åsikten att du själv är störst, bäst och vackrast men förkasta aldrig andra människor och framförallt inte olikhetena.
Snart heter det väl att man bara ska vara lagom mycket glad, för att få en balans mellan sina känslor. I och försig är det kanske så att man måste ha tråkigt, uppleva sorg för att känna sig glad, precis som man måste arbeta för att uppskatta sin ledighet. Konstant ledighet vore ju trist. Till slut skulle det ju inte uppfattas som ledighet utan som vardag. Konstanta nöjen skulle bli rutin, om man utförde de jämt. Sakna för uppskatta :)
Idag hade kontoret återfått sin vanliga atmosfär av trivsamhet - Den halvfärdiga dosenten som inte är en ängel men har ett hjärta av guld är åter hemma från sin resa. Tyvärr tycks Den planeringsfientlige avstå från att bli frisk - han avböjde till och med en after work som inte skulle äga rum.... Jaja, synden straffar sig själv brukar det heta. Han har klagat så på mitt tjöt och retades något enormt när jag tappade rösten flr ett par veckor sedan. Nu tycks han befinna sig i samma situation. Trist för honom. Kul för mig om man ska vara skadeglad. Nej, det är faktiskt synd om honom, den typen av förkylning var inte skojsam och än värre torde det väl vara om man är man.
Göteborgs taxichaufförer kommer snart veta allt om min arbetsplats verksamhet, syfte och mål. Jag känner mig som en riktig ambassadör varenda dag.
"Kan man inte bota din synskada?" Den här frågan är ganska vanlig. Mina svar är ganska identiska varje gång
- Nej, och även om det hade gått så vet jag inte till 100 % om jag skulle vilja det. Att ha en synnedsättning är en del av mig. Mycket av mitt engagemang i olika samhällsfrågor kretsar bland annat kring att verka för att personer med en synnedsättning ska kunna leva och verka på jämlika villkor med seende. Dessutom har jag fått möjligheten att träffa så grymt mycket härligt folk, tack vare min synnedsättning. Jag är född och uppvuxen med en synnedsättning och det är en del av mig, även om jag inte är min synnedsättning.
På vägen hem fördes diskussioner om etik och genteknik. Intressant!
Slutordet denna soliga onsdag får bli att om människor inte hade några fel och brister skulle ingen utveckling ske. Tänk vad trist det skulle vara om vi alla var perfekta och felfria, typ som maskiner, som förövrigt är allt annat än felfria. Det är våra fel, brister och misstag som skapar en utveckling och en dynamik. Våra olikheter är fantastiska! Det är läckert att det finns omkring sex miljarder unika olikheter! Hur kan man ens få för sig att tycka att vissa av dessa är mindre värda? Ha gärna åsikten att du själv är störst, bäst och vackrast men förkasta aldrig andra människor och framförallt inte olikhetena.
Kommentarer
Postat av: Angela
Klockrent!
Trackback
