Löjligt, tankar och möten
Hur definieras begreppet löjligt? Förmodligen olika för olika individer preis som vanligt. Jag har tyvärr inte koll på om det finns någon allmän beskrivning av ordet. På fredag lär jag få ta del av i alla fall fem andra tolkningar av ordet löjligt, då det är dags för stenarna att ha stenmiddag och ge varandra just LÖJLIGA julklappar. Jag har nyss inhandlat det jag anser vara löjligt, vi får se vad de andra tycker. Av stensäkerhetsskäl kan jag inte avslöja vad jag har köpt för kanske läser en och annan ädelsten min blogg.
Den här dagen har varit omväxlande men sammanfattningsvis väldigt intressant plus lärorik. Intrycken har varit flera och tankarna har gått om varandra. Förmiddagen vigdes främst åt jobbets verksamhetsberättelse som numera faktiskt börjar ta form och bli ett riktigt dokument. Efter några timmars skrivande kunde jag återigen konstatera hur mycket vi gjort oh hunnit med. Snurr, snurr och mer snurr. Trots att det är mycket att sammanfatta så är det något speciellt med att skriva just verksamhetsberättelsen, eftersom säcken knyts ihop och det går att se ett samband meddlan allting.
Efter en förmiddag på kontoret bar det av in till centrum för lunch med en föreningskollega. Det var otroligt länge sedan vi sågs på grund av olika omständigheter. När nu träffen blev av kändes det skönt, saker och ting börjar trassla upp sig så smått. En sak är säker, det gäller att ta sitt ansvar för de relationer man har. En annan slutsats är att jag inte är ett dugg långsint, jag förlåter oerhört fort dock finns somliga minnen som lever sig kvar. Minnen som inte kan sorteras bort så lätt. Även om jag inte är ett dugg upprörd över det som hänt så kan minnena från en viss tid sätta käppar i hjulet. På ett år utvecklas människor, går vidare och skapar sig en annan tillvaro - bara att få konstatera det kan vara väldigt skönt och nyttigt.
Eftermiddagen tillbringade jag på ett möte med tre andra föreningar, som tillsammans ska delta i ett projekt om mänskliga rättigheter. Under ett par timmar höll vi workshops för varandra, något som gav mig många nya synvinklar på saker och ting. Jag har fått chansen att reflektera kring min identitet, mina vanor, roller och åsikter utifrån perspektiv som jag normalt sätt inte applierar, vilket var rätt så omtumlande. Framförallt upptäkte jag en sak idag som jag verkligen ogillar. Det läskiga är att jag aldrig tidigare har upplevt den här saken hos mig själv, utan det är nytillkommet. Jag vet nog orsaken till det identifierade problemet men jag kan inte direkt se hur det ska kunna lösas.
En sak är säker, jag vill inte mista de egenskaper jag är allra mest stolt över att jag äger, nämligen envisheten, viljan och förmågan att alltid våga säga mina åsikter. Jag fick ta del av en så hemsk historia under eftermiddagen och jag kan inte låta bli att ytterligare en gång sucka över att folk inte vågar stå upp för det som de anser vara rätt. Vem tror de ska stå upp för deras åsiker, om de inte törs göra det själva. Nej, feghet är det värsta jag vet, Våra åsikter ska vi framhäva och vara stolta över, för någonstans är åsikterna en så viktig och stor del av oss själva. Jag säger som vanligt, jag ska aldrig vara tyst, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Nu är det dags för mer möte och jobb!
Den här dagen har varit omväxlande men sammanfattningsvis väldigt intressant plus lärorik. Intrycken har varit flera och tankarna har gått om varandra. Förmiddagen vigdes främst åt jobbets verksamhetsberättelse som numera faktiskt börjar ta form och bli ett riktigt dokument. Efter några timmars skrivande kunde jag återigen konstatera hur mycket vi gjort oh hunnit med. Snurr, snurr och mer snurr. Trots att det är mycket att sammanfatta så är det något speciellt med att skriva just verksamhetsberättelsen, eftersom säcken knyts ihop och det går att se ett samband meddlan allting.
Efter en förmiddag på kontoret bar det av in till centrum för lunch med en föreningskollega. Det var otroligt länge sedan vi sågs på grund av olika omständigheter. När nu träffen blev av kändes det skönt, saker och ting börjar trassla upp sig så smått. En sak är säker, det gäller att ta sitt ansvar för de relationer man har. En annan slutsats är att jag inte är ett dugg långsint, jag förlåter oerhört fort dock finns somliga minnen som lever sig kvar. Minnen som inte kan sorteras bort så lätt. Även om jag inte är ett dugg upprörd över det som hänt så kan minnena från en viss tid sätta käppar i hjulet. På ett år utvecklas människor, går vidare och skapar sig en annan tillvaro - bara att få konstatera det kan vara väldigt skönt och nyttigt.
Eftermiddagen tillbringade jag på ett möte med tre andra föreningar, som tillsammans ska delta i ett projekt om mänskliga rättigheter. Under ett par timmar höll vi workshops för varandra, något som gav mig många nya synvinklar på saker och ting. Jag har fått chansen att reflektera kring min identitet, mina vanor, roller och åsikter utifrån perspektiv som jag normalt sätt inte applierar, vilket var rätt så omtumlande. Framförallt upptäkte jag en sak idag som jag verkligen ogillar. Det läskiga är att jag aldrig tidigare har upplevt den här saken hos mig själv, utan det är nytillkommet. Jag vet nog orsaken till det identifierade problemet men jag kan inte direkt se hur det ska kunna lösas.
En sak är säker, jag vill inte mista de egenskaper jag är allra mest stolt över att jag äger, nämligen envisheten, viljan och förmågan att alltid våga säga mina åsikter. Jag fick ta del av en så hemsk historia under eftermiddagen och jag kan inte låta bli att ytterligare en gång sucka över att folk inte vågar stå upp för det som de anser vara rätt. Vem tror de ska stå upp för deras åsiker, om de inte törs göra det själva. Nej, feghet är det värsta jag vet, Våra åsikter ska vi framhäva och vara stolta över, för någonstans är åsikterna en så viktig och stor del av oss själva. Jag säger som vanligt, jag ska aldrig vara tyst, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Nu är det dags för mer möte och jobb!
Kommentarer
Trackback
