En uttorkad blomma av kärlek
"Hjärtat har motiv som förståndet inte känner" Blaise Pascal
"Innan du ger dig in i kärleken - lär dig springa över snö utan att lämna fotspår" Turkiskt ordspråk
"Kärleken är det enda som blir större när man slösar med det" Ricarda Huch
Kloka ord det där, hittar även ett citat som säger att kärleken till och med gör den allra fulaste vacker, vem som nu bedömer vem som är den fulaste :).
Jag har suttit bra länge framför datorn nu och försökt få ner ett inlägg till den här bloggen men det går trögt trots att jag har så mycket jag skulle vilja förmedla. Under dagen har jag framförallt tänkt följande:
Livet är som havet och varje hav bär på en skatt
Tillvaron är inte svart eller vit, ofast finns det mer än en fram- och en baksida.
Kanske blir saker bara mer komplicerade när man låter de komma upp till ytan. Varför ska jag tänka så mycket? Är det inte bättre att bara vara göra och sedan strunta i att analysera saken vidare?
Jag misstänker att vi människor i allmänhet ger varandra för lite uppskattning och bekräftelse. För om vi alla hade fått tillräckligt, så hade vi inte sugit åt oss av det lilla, så som en uttorkad blomma suger åt sig av vattnen.
Det är konstigt att vi har så mycket att göra när någon ber oss att hjälpa till med något men en massa tid över för skitsnack och ryktesspridning. Är livet så långt att vi har tid att slösa bort det på att glömma bort varandra. Jag kan även undra varför jobb och annat får ta stor plats i tillvaron medan socialt umgänge får nedprioriteras. Inte alltid men i vissa fall.
Längst in i djupet av mitt hjärta är det lika mjukt som bomull även om ytan kan framstå som något hård. Men vad ska man göra om man är en sten. Till på råga av allt en diamant som kan skära genom sten.
Vet inte vad ni fick ut av detta men jag fick ludda runt lite en stund och det var skönt. Tankarna finns där de finns, i huvudet.
Ha en fin måndagskväll!
