Tonfall och onödigt tänkande
En blick säger mer än tusen ord. Det är verkligen ett faktum även för oss som ser lite sämre. Och tonfall säger dessutom mer än en miljon ord! En och samma mening kan sägas på så många olika sätt och därmed skapa hundra olika innebörder. Visst spelar valen av ord och begrepp roll men de är långt ifrån avgörande. Det skulle antagligen vara möjligt att förklara för någon att man hatar denne genom att bruka snälla ord. Om bara tonfallet är tillräckligt tydligt så kan till och med "jag älskar dig" låta väldigt elakt. Precis som man kan få "förbaskade idiot" att låta sött.
Det här med tonfall är egentligen ett ganska jobbigt kommunikationssätt eftersom mottagaren aldrig till 100 % kan veta exakt säkert vad sändaren vill förmedla för budskap. Man kan bara tolka, analysera och dra egna slutsatser. Förmodligen lyssnar vi orden men antagligen dessto mer på tonfallet. Låter en person arg och samtidigt berättar hur glad han/hon är så tar vi nog det inte på allavar. Vi vet att personen är arg trots alla ord.
Vore det inte mycket enklare om det räckte att värdera orden, alltså tolka saker bokstavligt och sedan ignorera resten? Kanske skulle konflikterna vara färre då. En annan idé är ju att man protokollför alla världens samtal. Är man då osäker på något så är det ju bara att läsa sig till beslutet eller budskapet och sen skulle det vara bra med det. Slutsats, protokoll minskar världens konflikter. Nej, inte ens jag är så enkelspårig så jag tror på det där, inte i vanliga fall i alla fall. Ikväll känner jag mig dock tio gånger för trött för att orka tänka i onödan.
Ibland känns det som att jag antingen har en väldigt liten hjärna alternativt en stor hjärna med alldeles för mycket utrymme ledigt. Trots att jag försöker organisera, plocka bort stubbar som fallit ner på vägen och sopat upp så missas något. Detta något upptäcks alltid för sent. Visst är det märkligt? Jag är däremot helt övertyad om att just det här problemet skulle kunna åtgärdas genom tankeläsning och fler timmar.
Det här med tonfall är egentligen ett ganska jobbigt kommunikationssätt eftersom mottagaren aldrig till 100 % kan veta exakt säkert vad sändaren vill förmedla för budskap. Man kan bara tolka, analysera och dra egna slutsatser. Förmodligen lyssnar vi orden men antagligen dessto mer på tonfallet. Låter en person arg och samtidigt berättar hur glad han/hon är så tar vi nog det inte på allavar. Vi vet att personen är arg trots alla ord.
Vore det inte mycket enklare om det räckte att värdera orden, alltså tolka saker bokstavligt och sedan ignorera resten? Kanske skulle konflikterna vara färre då. En annan idé är ju att man protokollför alla världens samtal. Är man då osäker på något så är det ju bara att läsa sig till beslutet eller budskapet och sen skulle det vara bra med det. Slutsats, protokoll minskar världens konflikter. Nej, inte ens jag är så enkelspårig så jag tror på det där, inte i vanliga fall i alla fall. Ikväll känner jag mig dock tio gånger för trött för att orka tänka i onödan.
Ibland känns det som att jag antingen har en väldigt liten hjärna alternativt en stor hjärna med alldeles för mycket utrymme ledigt. Trots att jag försöker organisera, plocka bort stubbar som fallit ner på vägen och sopat upp så missas något. Detta något upptäcks alltid för sent. Visst är det märkligt? Jag är däremot helt övertyad om att just det här problemet skulle kunna åtgärdas genom tankeläsning och fler timmar.
Kommentarer
Postat av: Jonas Jakobsen
När man inte ser så bra som vi och har svårt att uppfatta mimspel mm så får man gå på tonfall mm. Du kanske skulle ta anställning på FRA, försvarets radioanstalt, om det blir så att staten bestämmer att man ska börja avlyssna folks telefonsamtal och mailtrafik. Då kan du skriva protokoll över alla människors telefon och mailkonversationer i det här landet. Skämt och sido tror jag inte du skulle gilla det i längden och dessutom skulle nog inte det svenska samhället bli sådant kontrollerat som ex. det är i China.
Ha det bra!
Kram.
Trackback
