Tyst Catta

Då har nästan två veckor hunnit passera sedan jag hade vett nog att uppdatera min kära blogg sist. Mycket har hänt, mest roliga saker och det som inte är kul kan man försöka lära sig något av och sedan skratta åt det.

Igår hade jag och min Diplomatiske vän varit tillsammans i en månad. Månaden har både gott väldigt fort men samtidigt känns mars otroligt långt när jag blickar tillbaka på allt som har hänt. Det känns i alla fall helt underbart att vara kär. Det är helt otroligt att en enda människa kan fylla ens tankar och uppbringa så många känslor. Att vara nykär är härligt men samtidigt är det lite jobbigt för i alla fall så förlorar jag lite av den kontrollen jag alltid varit så noga med att ha. För mig kan det dock säkert mest vara hälsosamt med lite mindre kontrollbehov. Haha, jag har skaffat mig ett liv. Jag har börjat uppskatta min ledighet. Tillskillnad från tidigare känner jag inget behov av att arbeta jämt eller prestera 110 % konstant. Man duger ändå, utan att kunna visa upp resultat jämt.  

En annan kul sak är att jag har tillbringat fem underbara dagar i gröna Skottland med två stenvänner. Jag och Guldklimpen åkte över för att hälsa på Safiren som pluggar där. 
Solen sken ett par dagar, vilka vi spenderade i en härlig park där det fanns helt vanliga gamla träd, gräsmattor och massa människor. Vid flera tillfällen funderade framförallt jag och Guldklimpen över varför folk placerade sig så nära oss när det fanns massa tomma platser. En barnfamilj gjorde nästan anspråk på vår filt. Nog för att vi hade kul men vår filt är vår :). 
Lite shopping och utgång blev det också tid för.

Hela havet stormar är skojig lek men kanske inte att leka den en stor del av dygnet. Vissa saker bör man helt klart ta med en nypa salt. Gång på gång drar jag slutsatsen att världen är korkad, i alla fall utifrån mitt synsätt och för mig är de det rätta. Dock har jag börjat tröttna på att dra den är slutsatsen så det är bara att acceptera och inse att saker är som de är. En del grejer kan man påverka, andra får man bara släppa och låta falla ner i någon slags brunn eller varför inte i en GROP. Förhoppningsvis fångar någon vänlig skäl upp det en vacker dag.

En önskan från min sida är att folk någon gång kan sluta att lägga sig i alla andras liv. Vad är det för fel på att ha ett eget liksom? Eller ska vi satsa på att börja byta liv med varandra, precis som man en gång i tiden bytte Pookimonkort med varandra? När jag gick på lågstadiet bytte vi flickor alltid dojor med varandra. Är allt detta skvallrande och nedklankande på varandra ett sätt för oss vuxna att försöka bli barn igen? En önskan om att få kliva in någon annans tillvaro för en stund och glömma sitt egna jobbiga liv.

Hur ska man kunna bedriva demokratiska processer i praktiken om folk inte ens är överens om vad demokrati innebär? Att besitta olika åsikter under en arbetsprocess är en sak men att påbörja ett arbet utan att vara överens om syftet är mer än problematiskt. För att kunna bedriva ett arbete bör man faktiskt i alla fall vara eniga om varför man gör något.

Någon har någon gång kritiserat mig för att jag har åsikter. Därför ska jag helt och hållet upphöra med att ha sådana. Likadant så har någon vid något tillfälle förmodligen kritiserat en text jag författat så därför ska jag aldrig mer skriva.... Dessutom ska jag upphöra med att krydda min mat för en kamrat sa en gång att den var för stark. Tror ni att den logiken fungerar i verkligheten? Inte jag! Men uppenbarligen finns det folk som verkar applicera den här strategin i praktiken. Personligen kan jag tycka att kritik är utvecklande om den ges på ett konstruktivt sätt och kan relateras till konkreta incidenter. Att göra fel är mänskligt och det är inget farligt.

Det var allt för den här gången, ha det bäst!

GLAD PÅSK!!