Tyst Catta

Wow, wow, wow! Efter att bara ha bott i min lägenhet i drygt tre veckor är det ett under att jag redan har lyckats få tillgång till alla tillhörande nycklar samt fått veta vilken parkeringsplats som är min. Eller kanske inte. Man får verkligen vara tacksam över att det inte har tagit tre månader..... Hur är det nu, se alltid allting från den ljusa sidan :).

Den förra hyresgästen tycks ha slarvat bort nycklarna till den fantastiska byggnaden där det går att tvätta, vilket har resulterat i att jag har stått utan det silverfärgade öppningshjälpmedlet i några veckor. Enligt reglerna hos det företaget jag hyr av, är det meningen att inflyttande hyresgäst ska få nycklarna till bostaden av den föredetta hyresgästen. Det har dock inte fungerat optimalt i mitt fall. Om det nu inte råkar vara så att den förra hyresgästen tolkat detta bokstavligt och därmed utgått ifrån att jag inte planerat att bosätta mig i tvättstugan. Vilket jag i så fall asner vara ganska korkat, då man inte ska ta någonting förgivet gällande andra individer eftersom vi är så olika i vår natur. Nu tror jag dock inte att det är tillåtet att bo i tvättstugan, eftersom systemet kräver att man bokar sin tvättid. Hm, skulle jag bo där, skulle jag ha ett ständigt bök med att boka en ny tid. Ganska så onödigt när jag har en stor och fin tvåa med balkong. Hur som helst så är det otroligt skönt att återigen kunna räkna sig bland de människor som tvättar sina kläder :P.

Skälet till att jag först nu fick det korrekta parkeringsplatsnumret beror på att den person som skrivit mitt hyresavtal inte verkar kunna placera siffror i rätt ordning. Det är i min värld ganska stor skillnad på 812 och 182, även om det såklart är samma siffror fast i en omkastad röra. 812 är förövrigt betydligt större än 182.

Medan jag åt frukost imorse lyssnade jag på ett program på SVT, om relationer. För att undvika konflikter och kommunikationsproblem ska man enligt den medverkande psykologen såklart prata med varandra (de vet ju alla vid det här laget) och PLANERA! Om man planerar sin tid tillsammans med sina nära och kära så minskar risken nämligen för kommunikationsproblem, då alla förmodligen vet vad som förväntas av dem. Om man inte uppfattat planeringen olika vill säga. Under semestertider uppstår mer än dubbelt så många konflikter än under arbetsmånaderna, detta för semestertiden inte planeras i samma omfattning som vardagen.

Enligt Kielhofner (2008), som i sitt liv verkade som arbetsterapeut, är rutiner viktiga i människors liv, då de skapar trygghet och balans. Tack vare rutiner kan människor fokusera på sådant de finner viktigt och meningsfullt stället för att konstant behöva tänka på vad/hur/när de ska utföra en viss aktivitet.
Min inställning är att det krävs planering för att kunna vara spontan. Man kan planera riktlinjerna men utföra momentet spontant. Om man aldrig planerade så skulle ingenting hända och man skulle dessutom aldrig kunna vara spontan. Spontaniteten skulle vara inrutad rutin fast utan några räcken.

Förutom dessa tankar har dagen vigt åt att uppdatera jobbets lista med medieadresser. Känns riktigt gött, det kommer att underlätta nästa gång jag ska ordna med ett utskick till media i någon fråga. I övrigt har jag försökt lära mig min nya dator, fyllt i blanketter, bråkat med myndighter som jag tror har som mål att förstöra för folk, attesterat, konterat och hunnit med en frukstund tillsammans med min kollega. Nu ska jag ägna mig åt att bli smart - ska nämligen äta fisk just nu.