Tyst Catta

När den rätte dyker upp säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill.

Just nu skulle jag kunna skriva så mycket men ändå ingenting. Att jag är kär är förmodligen en relativt bra sammanfattning av läget. Personen jag är kär i hade dessutom samma känslor för mig så läget är väldigt rosa just nu. Man brukar väl säga att man svävar på rosa moln när man är nykär och antagligen är det precis vad jag gör. Jag och Den rätte diskuterade dock detta med att sväva på ett moln och vi konstaterade att man i praktiken skulle ramla rakt igenom molnet men att det inte gör speciellt mycket sålänge den andra finns under och tar emot i fallet.

Jag kan nog inte riktigt fatta att det är vi än men det kommer med all sannolikhet med tiden. Jag vet att andra har höjt en del på ögonbrynen när vi berättat om vårt förhållande. Vi var visst ett ganska otippat par. I ärlighetens namn får jag nog erkänna att jag är lika förvånad som somliga av mina kollegor. Hade någon sagt för typ ett halvårsedan att det skulle bli vi så hade jag med all sannolikhet tänkt "dröm vidare". Det är tydligen sant att det man minst anar händer. Fast vad spelar det för roll? Jag är glad och ja han med ;). När jag berättade om förhållandet för min mamma så ställde hon den underbara frågan "är han också glad", varpå jag svarade "nej, han är väldigt ledsen men jag tvingade honom".

Statusen på det sociala mediet Facebook är nu ändrat så ja, nu är det väl sant att vi har ett förhållande. Det är märkligt samt lite läskigt att Facebook delvis är beviset på att något hänt och ägt rum.

Nu är jag alltså inte enbart kär i våren.
Trots grått väder avslutar jag det här inlägget med med vårkänslor.