Tyst Catta

Inbjudningar, utskick, uppdateringar, vattenglas över delar av datorn (dock inte de känsligaste delarna) och trevliga pratstunder eller rättare sagt tjöt med mitt dreamteam på jobbet. Japp, ungefär så kan de senaste dagarna sammanfattas. Det får dock icke förglömmas att en after work har ägt rum. Kvällen blev mycket lyckad och maten mycket dyr. Min personliga uppfattning är dock att kvalitéen var hög, maten god, därför landar ändå summan på plus. Haha, om man tar bort plånboken i beräkningen förstås. Där är det nog mer minus.... Men vad spelar pengar för roll i goda vänners lag?

Det värsta jag vet är när människor klagar (japp, nu klagar jag på att andra klagar, du som kan tänkas anmärka på detta behöver alltså inte säga något :D). Men seriöst, det finns ett par alternativ: 1. Gilla läget och se det från den ljusa sidan, 2. Lämna situationen alternativt lös den om det är möjligt. Att enbart klaga samt berätta vad som är fel och dra dåliga paralleller är meningslöst. Man blir varken gladare eller fri från problemet. Det som händer är att sällskapet slutar lyssna efter ett tag - i alla fall gör jag det.

Idag kom ett samtal om att mina hjälpmedel är klara. Jippie!!! Jag har bara arbetat i tre månader utan anpassningar. Tur både för mig och för arbetsförmedlingen att mina chefer är tålmodiga varelser som har förståelse för om saker tar längre tid än vanligt utan anpassningar. För övrigt anser jag att det är viktigt att föreningen driver frågan om att man ska få sina arbetstekniska hjälpmedel i tid, vad nu i god tid är. Vad som anses vara snart eller i tid tycks variera ganska mycket mellan olika individer, därmed mellan olika kulturer. Jag tolkar det alltså som att tiden delvis är beviset på att ala människor är olika och har unika upplevelser av saker, vilket är bra för det mesta. Ibland skulle i o för sig mina vardagliga relationer förenklas om jag slapp alla individuella tolkningar. 

Tillbaka till hjälpmedlena. Det får i alla fall, inte ta cirka tre månader för hjälpmedlena att infinna sig. En sådan situation gör det nästan omöjligt för personer som är i behov av hjälpmedel för att kunna arbeta att söka eller för den delen ta ett jobb. Detta då, personen aldrig kan vara säker på att ha hjälpmedlena när man påbörjar sin anställning. Allvarligt talet, hur kul är det att gå till jobbet utan att kunna prestera sitt bästa? Vem vill anställa den som kanske först efter ett halvår kan uppnå full kapacitte? Fundera på det Arbetsförmedlingen.

Dagens höjpunkt eller av de, var när min stolthet kom posten. För er som inte vet, min C-uppsats. Den ser så snygg och prydlig ut. vad vi har varit duktiga, jag och min kulturkompis :)

Slutligen vill jag ge ett ord på vägen "Var aldrig tyst - säg din åsikt". Det är faktiskt bara döda fiskar som flyter med strömmen.