Den svenska politiken
Nu är det knappt två år kvar till nästa svenska riksdagsval och då och då hålls en och annan partiledardebatt. Som så många gånger innan står jobben i fokus. Vilket block kan få flest i arbete när tiderna ser ut som de gör?
Arbetslösheten bland flera samhällsgrupper är utbredd samt otroligt hög. Inte minst bland ungdomar, personer med funktionsnedsättning och utrikesfödda. Det är inte enbart i Sverige det ser ut så här, utan i stora delar av världen. Trots allt tror jag ändå att Sverige har klarat den här ekonomiska krisen relativt bra.
Under ett par års tid har jag upplevt ett vakum i svensk politik. Det har känts som att det inte råder någon större skillnad mellan tillexempel moderaterna och socialdemokraterna. Konkurrenen om att vara ett mittenparti har ökat och inte är det rimligt att ha närmare fem mittenpartier, eller? Det är kanske inte så underligt att vi har ett "krig" om mittenläget i den svenska politiken. Vad annat hade man kunnat vänta sig i landet lagom? Enda sedan barndomen får man lära sig att lagom är bäst. Jag ville alltid ha "lagom" med glass i skålen när mormor frågade, när jag var liten.
Hur som helst. I söndags då den senaste paartiledardebatten hölls tyckte jag mig ändå kunna urskilja tydliga skillnader mellan de svenska riksdagspartierna. Det känns bra. I en demokrati anser i alla fall jag att alternativen måste vara olika, annars finns det ju inget riktigt att välja på.
Trots partiernas olikheter tror jag inte att något block har en framgångsrik jobbpolitik för framtiden. När jag lyssnadetill debatten i söndags fick jag känslan av att alla "gamla" lösningar var tillbaka. Vilket känns märkligt. Samhället förändras oförklarligt fort. Vi står för stora utmaningar idag som vi inte alls hade kunnat förutse på 90-talet men ändå tycks politikerna vilja lösa dagens moderna problem med ett inaktuellt synsätt. Arbetsmarknadspolitiken som var hållbar för 20-50 år sedan fungerar inte längre eftersom samhället ter sig så olikt.
Vi lever i en värld där pengar, effektivitet och konkurrens dominerar och förmodligen behöver vi forma en politik utifrån detta. Jag tror inte att det enbart handlar om att höja eller sänka en skatt, det handlar även om en omställning till ett rörligt globalt samhälle.
Alla politiker är egentligen överrens om att arbetslösheten är för hög. Samtidigt vet vi att allt fler företag flyttar sin verksamhet till andra delar av världen, ersätter människor med ny teknik osv. Samtidigt som detta händer vill alla att fler ska få jobba och känna att de är med och bidrar till samhället. Det är en motsögelse full värld vi lever i där enskilda intressen tycks vara det allra viktigaste. I ett så individualistiskt samhälle som vi faktiskt lever i så är det kanske inte ett dugg konstigt att det ser ut som det gör.
Vill dock bara betona att jag gillar individualism, jag är själv en stark individualist men samtidigt som det finns starka individer så måste vi kämpa gemensamt för ett starkt samhälle.
Allt från en fiskpinne till demokratiska resonemang
Vart är världen påväg egentligen? Ja, det kan man fundera över... Ibland tror jag att folk betalt för att bråka och sedan verkar det finnas folk som på fullt allvar tror att det finns en fiskart som heter "fiskpinne". Man kan bli rädd för mindre. När ska man sluta förundras? Kanske när det sker något normalt, vad som nu är normalt, eller så är det just det normativa som ter sig så onormalt i mina ögon.
Idag har ytterligare ett avsnitt av serien "ung & bortskämd" visats i SVT. En del av ungdomarna har kanske utvecklats en del till det bättre medan andras kunskaper kan få mig att bli mörkrädd. Ibland har man nästan svårt att hålla sig för skratt trots att det är hemskt. "Tjejer är bättre på att baka för de har en bakgen" är bara ett av många exempel. Ett annat geni trodde att Sveriges riksdag endast består av 14 riksdagsledamöter. Men bruden med tron om att fiskpinnen är en fiskart slår nog det mesta. Överlag reagerar jag nog dock mest över deras utseendefixering och deras syner på könsroller. Deras tankesätt om mäns och kinnors roller känns många gånger väldigt förlegade.
Som sagt en del av deltagarna har möjligen utvecklats till bättre men synisk som jag tenderar att vara ibland så tror jag inte att utvecklingen kommer att hålla i sig länge. Det är ingen lätt match att förändra sig. Att bryta negativa mönster är nästan en livsuppgift och tar tid. Vi människor anpassar oss otroligt lätt till den aktuella situationen samt till vad som förväntas av oss. I det där "ung & bortskämd-huset" pågår en tävling och det förväntas av ungdomarna att de ska göra nytta. Dock tror jag att risken är stor att de återfaller i gamla mönster när de återvänder hem till sin naturliga miljö, där de är vana att inte behöva lyfta ett finger.
Det handlar ju inte bara om ungdomarna utan även om föräldrarna, allra mest egentligen. Jag undrar om föräldrarna har fått någon träning i att sätta gränser. Tyvärr är jag säker på att en del av ungdomarna kommer att återfalla i sina gamla mönster, vanor och rutiner när tävlingen är över och allt är som vanligt.
Hur tror man att man ska kunna göra skillnad i världen och bidra till en positiv samhällsutveckling när man inte ens har lärt sig att försvara sina egna åsikter eller ta tillvara på de som står än nära? Vi alla måste blir bättre på att stå upp för oss själva och varandra. Vem blir hjälpt av att man går omkring och är rädd för att säga sin åsikt? Räddsla får bara människor att göra hemska saker, det kan jag påstå med historien som vittne. Jag är medveten om att jag ofta skriver om just detta och det beror på att jag tycker att det är så viktigt. Tyvärr bevisas det gång på gång runtomkring mig att folk föredrar de enkla lösningarna framför att stå upp för vad som är rätt. Jag har aldrig förstått vitsen med att följa strömmen för som överskriften för den här bloggen säger så är det främst döda fiskar som flyter med strömmen.
Just nu lyssnar jag på en helt fantastisk låt från 70-talet som handlar om att en person vill bli förflyttad till månen och komma bort ifrån all action för människorna i omgivningen gör inte rätt. Världen är dessutom fylld av en massa korkade tjejer som bara bryr sig om sitt yttre. Save me! Take me away to the moonlight. People around me don't feel right. Save me! Let´s get away from the action - you are the attraktiv. Take me away from here! Känner lite samma. Men ingen idé att tänka på. Problem löser man. Ingen idé att gnälla för det löser väldigt få problem.
På sista tiden har jag även reflekterat över det här med vad ett engagemang verkligen är och vad det grundar sig på? Vad får oss människor att bli engagerade och vad engagerar oss? Jag skulle väl säga att engagemang handlar om att man vill lägga ner tid och kraft på något som ligger en varmt om hjärtat. Detta kan vara olika saker för olika individer. På min arbetsplats diskuterar vi ofta hur vi ökar medlemsengagemanget för att förbli en modern organisation, inget konstigt. Men hur gör man egentligen för att engagera en annan människa? Är inte just engagemang något som måste uppstå hos den enskilde? Inspirera kan man alltid göra och väcka nyfikenhet men räcker det? En sak är i alla fall säker och det är att man inte kan vara engagerad åt någon annan. Engagemanget är en högst unik upplevelse och måste få förbli det.
I en demokrati är engagerade människor en förutsättning för demokratins existens. Det är dörför skrämmande om engagemanget dör ut.
Slutligen kan jag konstatera att det är tämligen dumt att köpa fel dammsugarpåsar och att Västsverige har fruktansvärt många kommuner!
Tack och godnatt :).
Det finaste
Det finns en person i min närvaro som jag älskar just för att han är den han är, ärlig, omtänksam och rolig. Den här helgen har jag enbart levt i nuet och uppskattat att få tillbringa tid med en underbar människa. Tiden har dock flugit iväg och nu sitter jag här i mitt sovrum alldeles ensam och tänker på allt och samtidigt ingenting. Det känns tomt. Det är tur att ingen kan ta tankarna på Matte ifrån mig - att ha en människa i sitt hjärta kan ingen hindra en ifrån, inte ens 15 långa mil. Nu är det nästan två veckor tills jag får krama om honom igen. Trots att det känns tugnt så är det helt okej. För kärleken finns alltid emellan oss.
För kärleken är inen vind för kall och inga avstånd för långa. Kärleken övervinner allt.
Det finns bara en av oss
Nu börjar det bli märkbart att hösten tränger sig på, något som jag inte är helt tillfreds med men det är inte så mycket att göra åt det. Det är bara att gilla läget. Det man kan påverka och förändra ska man kämpa för men sådant som ligger utanför ens makt får man nog enbart acceptera och antera utifrån bästa förmåga.
Ni som känner mig vet att jag inte är särskilt troende eller tror jag gör jag väl men inte på någon högre makt. Jag tänker att vi människor styr vår utveckling och framtid till stor del. Det är vårt handskande med jordens resurser som avgör vår framtid. Jag tror däremot att vi ska ha respekt för naturens krafter. Jag tror dessutom mer på den enskilda individens förmåga att påverka sitt liv än vad jag tror att en gud kan påverka. Givetvis präglas vi människor av varandras val, mina val i olika situationer får på ett eller annat sätt konsekvenser för min omgivning och därmed för samhället. Det är detta som gör att varje individ på det runda klotet är en del av det hela. En person kan tyckas väldigt liten men är ändå väldigt viktig.
Överlag blir jag väldigt trött på människor som försöker göra om andra människor. Jag tycker att det är helt otroligt och fantastiskt att det finns flera miljarder olika individer, erfarenheter och kunskaper. Det är läckert. Varför vill man ens förändra en annan människa? Det finns bara en av oss alla och om vi manipuleras till att bli en kopia av någon annan försvinner ju en ovärderlig del av världen. Jag anser att varje människa har rätt till sina val och sin frihet att själv avgöra vem man önskar vara, så länge det inte skadar någon annan förstås.
Det är av samma anledning som jag tycker att det är hemskt tragiskt att inte alla vågar stå upp för sina egna åsikter. Ibland är det så överdrivet tydligt att människan är ett flockdjur. Jag kan dock inte fatta varför jag ska framföra någon annans åsikter när jag kan ha egna.
Det slår mig också allt som oftast att det inte är ett dugg konsitgt att det pågår flera krig i världen. När folk inte ens vågar stå upp för sina vänner eller försvara det de själva tror på, trots att ingen fara hotar, ja då är det faktiskt illa. Hur farligt är det egentligen att få mothugg i en diskussion? Det är väl bara att argumentera tillbaka. Nej då, tydligen inte för konflikter tycks visst vara något skrämmande och något som ska undvikas till det yttersta. Tyvärr är min uppfattning dock att den här typen av räddsla främst leder fram till splittring samt att människor gör hemska saker.
Nu något helt annat:
Finns det någon anledning att misstolka något av följande?
* Funkar det med sex i receptionen?
* Jag ska inte heller med på ridlägret för jag kan rida på andra sätt....
Det är inte alltid kampen som är en kamp
Varje motgång, konflikt eller problem skänker en ny insikt och kunskap. Det som till en början enbart kan te sig som ett grått och hemskt moln kan faktiskt utvecklas till något ljust och glatt. Man lär sig av sina erfarenheter. En del insikter kan vara rätt tuffa att mötas av men ibland är det just de insikterna som får en att bli medveten om hur situationen förhåller sig. Jag brukar väldigt sällan ge upp eller sluta kämpa men ibland är det en kamp att just upphöra med sin kamp. Jag vill väldigt mycket men när möjligheterna tar slut och vinsten inte längre skulle vara en vinst, ja då är inte valen så många. Den här veckan har fått mig att förstå att det är lönlöst att dyka efter en knappnål i ett av världens djupaste hav.
Det finns väldigt mycket jag skulle vilja förmedla ikväll men jag tror att det mesta får stanna i mitt huvud. Tröttheten börjar smyga sig på och snart är det dags för en ny arbetsvecka med allt vad det innebär. Jag känner mig styrkt inför kommande vecka eftersom jag fick tillbringa helgen med den som jag anser är en av världens underbaraste människor. Kärleken till Matte växer hela tiden och även om nykärheten har börjar avta så utvecklas kärleken på andra sätt. Det bästa med Matte är definitivt att han är han, att han är ärlig, rolig, omtänksam och har en stark integritet. Jag är så lycklig!
God natt och sov gott, var er själva och ingen annan.
"Myndigheten för klokare samhällsutveckling"
Hej alla!
Tiden går fort både när man har kul och tråkigt. Vardagen rullar på och det mesta är precis som vanligt men ändå inte. Jag har länge reflekterat över hur fort saker kan förändras. Det som var så självklart för ett år sedan är rena drömmen idag. Ibland upptäcker man först saker när det redan är försent och i andra fall önskar jag att jag varit mer klarsynt redan från början. Det är bara att acceptera att man inte alltid kan se allt. En slang kan gå av helt utan förvarning, då får man reparera. När saker inte går att laga så får man kassera. Ett farväl är inte alltid det värsta, i vissa fall är det faktiskt värre att inte acceptera verklighetens utveckling.
En annan sak som jag har funderat över är varför en del människor envisas med att framföra fina budskap på så elaka sätt. Hade de inte vunnit mer på att lära sig att förmedla elaka budskap på ett fint sätt? Kanske skulle min och Smaragdens påtänkta myndighet för "klokare samhällsutveckling" kunna göra lite nytta här... Jag ska inte förundras mer. Människor gör så konstiga val. Det gäller nog även mig själv. Människor gör kanske inte konstiga val utan snarare olika val som inte alltid passar ihop med varanadra.
Jag såg nyss på nyheterna att en undersökning visar att stödjande kollegor/medarbetare på arbetsplatsen är minst lika viktigt som en bra chef för att man ska trivas på sin arbetsplats och uppleva en stimulerande arbetsmiljö. Jag kan bara konstatera att det är så SANT!
Från det ena till det andra. Jag tycker att det är otroligt synd att utseendet ska spela en så stor roll i vardagen. Jag tittade nyss på "Unga & bortskämd", bland de ungdomarna tycks just utseendet vara det centrala i alla fall bland vissa. Det finns en tjej som medverkar i serien som har gjort flera läppförstoringar och hon drömmer även om att göra någon bröstoperation för tydligen är det inte bara läpparna som är för små, utan även brösten. Enligt mamman till tjejen så är det helt okej att göra kroppsliga ingrepp om man verkligen är missnöjd med något med sitt utseende.
I sak håller jhag naturligtvis med om att valfriheten är viktig och att det är viktigt att man trivs med sig själv och sin kropp. Jag kan väl i synnherhet hålla med henne om det är så att man har råkat ut för en olycka och tillexempel har brännskadat en kroppsdel och därför behöver göra ett inrepp. Vad jag känner till så var det inga sådan orsak som låg bakom den här tjejens läppförstoring och inte heller viljan att få större bröst.
Var och varannan människa är förmodligen missnöjd med något på sin kropp. Det är väl en del i att vara människa. Man önskar sig det man saknar. Jag kan tycka att det är mer intressant att fundera över varför människor (kanske framförallt unga tjejer) inte är nöjda med sitt utseende istället för att enbart konstatera att man ska göra kirurgiska ingrepp om man är missnöjd.. Finns det exempelvis en norm som säger att man bör se ut på ett visst sätt för att duga? Varför har vi de kroppsidealen vi har? Jag trodde i o för sig att skönheten satt på insidan. Men att ytligheten präglar det första intrycket går kanske inte att komma ifrån då hjärnan har skapat sig en uppfattning om personen ifråga efter bara ett ögonkast.
Det är synd att inte falskhet syns på utsidan.
Lev i nuet och uppskatta det du har! Glöm det du saknar, glöm dina bekymmer - för imorgon kommer nya.
Engagemang
I en del länder har en ny vecka inletts idag medan vi i Sverige avslutar vår vecka. För min del har den här söndagen varit väldigt lugn, vilket antagligen var välbehövligt. Under dagen har jag bland annat tittat på de första två avsnitteten av SVT:s serie "Unga & bortskämd" och fasats över (tillåt mig att låta gammal) dagens ungdomar. Ungdomarna i programmet tycks inte enbart vara bortskämda utan även korkade... Jaja, generationen bortskämdas ungar lär ju inte bli så bortskämda efter föräldrarna förmodligen är för lata...
Jag hoppas verkligen inte att jag kommer att förstöra mina barn så i framtiden om jag får några. För det första tror jag inte att någon människa mår bra av att bli totalt bortskämd. Hur ska man kunna bli en stark individ med åsikter/värderingar om man enbart spelar dataspel eller ägnar tid vid sminkbordet. Ansvar är nyttigt eftersom ett lagom stort ansvar får människor att känna sig behövda och viktiga. För det andra så undrar jag hur samhället kommer att se ut i framtiden om alla bara vill lata sig och bli servade? Vem ska serva liksom? Förmodligen är det väldigt få som mår bra av sin bortskämdhet (att inte behöva göra något själv) men det är ett svårt mönster att bryta. Våra vanor håller vi gärna fast i till 100 procent. Allt nytt ät jobbigt i början..
Hur ska jag kunna bemöta och förhålla mig till kritik om mig som inte förmedlas till mig utan som sägs bakom min rygg? Vill man egentligen uppnå förändring och utveckling genom skitsnack eller är syftet helt enkelt bara att såa samt skapa nya konflikter? Jag begriper inte hur jag ska få en rättvis chans att göra rätt när jag inte får veta vad som är fel - bara att saker är fel. Förväntar sig människor att man ska kunna läsa tankar?
Jag har mer och mer börjat inse att det är omöjligt att ha en objektiv av något som man själv är delaktig i. Hur medveten man än är om olika saker så går det inte att komma ifrån att man har någon slags uppfattning gällande situationen. En uppfattning som är starkt färgad av både känslor och åsikter. Ibland undrar jag varför jag tänker så mycket, det bidrar bara till att olika känslor uppstår och det leder i sin tur till engagemang. Engagemang är ju ett uttryck för att man bryr sig om något. Att bry sig är egentligt något vackert
Rädsla är förmodligen en av världens farligaste känslor. När folk är rädda har de en tendes att göra förskräckliga saker och det egna förnuftet har en förmåga att försvinna till förmån för den starkastes åsikt.
Trampa, trampa, trampa, trampa, trampa och trampa för ditt engagemang! Man ska aldrig ge upp, i alla fall väldigt sällan. Dock skulle jag inte rekomendera någon att kämpa vidare med något bara för sakens skull. Ibland tar envisheten över realismen. I alla fall har jag en förmåga att hamna i situationer där jag kämpar vidare enbart för att bevisa något (fråga mig inte vad) för någon - utan att egentlien fatta varför. Stolhet i all sin ära men till vilken nytta?
Flera världar i en och samma värld
Tänk hur många synsätt det finns i en och samma värld. Med andra ord rymmer en värld väldigt många små världar. Världar av olika uppfattningar, erfarenheter, värderingar och resonemang. Egentligen är det helt fantastiskt, tänk vilken kompetens världen besitter gemensamt. Och tänk om världens invånare kunde bli bättre på att uppskatta varandra och dra nytta av varandras olikheter. Varför ska vi utnyttja varandra, använda lömska metoder och göra varandra illa när vi istället kan bygga upp något fint. Vi är alla en del av det hela men allt för ofta glöms det bort. Det glöms bort att vi alla bär ett gemensamt ansvar för hur framtiden ter och utvecklar sig. En del människor tycks till och med glömma bort att stå upp för sina egna åsikter - konstigt.
Hur vi tolkar olika skenden i vardagen beror till stor del på vad vi har för erfarenheter och referensram sedan tidigare. Att vi gång på gång handlar utifrån våra egna känslor och behov är förmodligen en stor andledning till att det förekommer så många missförstånd på detta runda klot. Om vi bara någon gång tog oss tid och tänkte i alla fall ett ste längre så skulle nog mycket vara vunnit. Alla bär vi på ett eget unikt facit för hur vi förhåller oss till verkligheten och eftersom ditt och mitt facit med all sannolikhet skiljer sig åt måste vi visa respekt för den andras kunskaper, insikter och erfarenheter.
Att vi människor inte gillar styrka är uppenbart. Eller för rättvisans skull ska jag medge att vi älskar starka människor i teorin men absolut inte i praktiken, då kan de ju hota oss. Hur kan styrka ses som ett hot när det enbart handlar om att säga sin mening. Tyvärr har vi människor dock en tendens att "trycka ner" de som är starka. Jag önskar att vi hade maskrosor till människor. Med andra ord, starka individer som vet vad de vill.
Det är inte som det ser ut. Rosen är långt ifrån enbart vacker, den är även taggig och vass. Ta därför inte dess skönhet för godhet, en vacker dag kan du såra dig rejält.
Detta var några tankar efter ett givande yogapass denna onsdagskväll.
/Catta som inte är någon ängel men söt ändå.
Världen är inte konstigare än vad jag upplever den
Nu förstår jag varför världen är så konstig. Eller det gör nog förresten inte. En del händelser får mig snarare att förstå att världen är konstig. I alla fall utifrån mina glasögon.
Om man nu nödvändigtvis ska ljuga för någon (av ren välmening) så vore det faktiskt rätt så klokt att se till att den man ljuger för aldrig får reda på lögnen. Alternativet är förstås att man säger sin sanna mening redan från början.Vad motivet och syftet till en lögn än består i så är det oavsett en otroligt kortsiktig lösning. Möjligen kan man lösa ett problem kortsiktigt med en lögn men du förlorar ett upprättat förtroende för en lång tid framöver. Ett förtroende du kanske aldrig kan återskapa igen. Om man inte kan stå för sin åsikt behöver man inte uttala sig överhuvudtaget. Nog tjötat om detta.
Sedan sist jag skrev har jag hunnit fylla 23, ojämt och tråkigt. Inte ens 2 + 3 blir jämt, för det blir 5. Eller möjligen 1 om vi snackar sandhögar. För lägger du ihop 2 sandhögar med 3 sandhögar så får du plötsligt bara en sandhög. Fast ett är också ojämt och trist. Min 23 årsdag var dock allt annat än tråkig. Framförallt fick jag en väldigt mysig kväll med Matte. Indisk mat och god öl, kan det bli bättre?
Min semester har tagit slut för den här gången. På något sätt känns det skönt att vara tillbaka i kontorsstolen och i vardagen. Jag har förövrigt nöjet att få leva i tre verksamhetsår samtidigt. Det är verkligen inte alla förunnat. 2011 ska nämligen avredovisas, 2012 tror jag att vi befinner oss i just nu (rent kroppsligt alltså - vad du är mentalt vet du bättre än jag gör), sedan har vi 2013 som det ska sökas ekonomiska medel för.
Lev så gott så hörs vi igen!
Våra liv, en del i framtiden
Vad gör vi med våra liv? Förmodligen väldigt olika saker beroende på vilka vi är. Vad vi har upplevt och upplever präglar förstås vår tillvaro konstant. Vi är alla en produkt av vår historia plus en del i framtiden. Vad vi vill med våra liv är kanske inte alltid detsamma som det vi gör. Hur skulle du vilja se ditt liv om fem-tio år? Och hur vill du minnas ditt liv när du blickar tillbaka? Ibland slår det mig att vi gör så konstiga och udda val. Vi människor tycks vilja en sak men ha förmågan att agera på ett helt annat sätt. Ingen vill väl bråka, kriga eller nedvärdera andra men ändå tycks just dessa aktiviteter vara en stor del av världens dagliga verklighet. Det ska dock icke förglömmas att mycket kärlek sprids jorden över mellan oss människor. Fundera lite, det gör i alla fall jag.
När min morfar levde brukade han säga att man skulle arbeta som om man skulle leva i en evighet och älska som om man skulle dö imorgon. Jag misstänker att även detta är något att ha i åtanke emellanåt. Det kommer stunder i livet då man inser vad som är värdefullt. Däremot tycks stress och vardag återvända lika snabbt som det för en kort sekund försvann. Saker ordnar sig, tiden läker sår och man lär sig att leva med sina problem.
Att se verkligheten i ögonen är svårare för vissa en för andra. En sak tror jag mig dock veta och det är att det är föga onödigt att ignorera verkligheten, för just verkligheten har en unik förmåga att söka upp oss och påminna oss om sin existens. Utöver detta är det ganska mycket jag inser att jag inte vet. För fyra år sedan trodde jag mig veta allt. Idag vet jag mest hur fel jag hade, för jag tror mig veta mindre idag.
Vi borde inte fästa blicken på det vi saknar utan uppskatta samt värdera det vi faktiskt har.
<3
El och aktivitetsanalyser
En del saker märker vi inte att vi är otroligt beroende av förän vi blir av med dem. Elen är definitivt en sådan grej. Nog är jag högst medveten om att vi använder oss av el i nästan alla våra dagaliga aktiviteter men det är verkligen inget jag brukar fundera över. Mycket av det vi gör, bara gör vi utan att analysera hur det går till eller vilka redskap som behövs.
Under elavbrottet här på cirka en halvtimme hann jag hur som helst tänka massor. Många aktivitetsanalyser gjordes i mitt huvud. Det är lite roligt att det just är aktivitetsanalyser jag börjar göra när jag slår mig ner i soffan med ett ljus på bordet och inser att det är lika bra att bara gilla läget och slappna av. Aktivitetsanalyser fick vi nämligen göra jämt och ständigt under min utbildning till arbetsterapeut.
Sammanfattningsvis gör man en aktivitetsanalys genom att kortfattat beskriva aktiviteteten dvs hur den görs. Därefter ska miljön analyseras, både den fysiska, sociala och kulturella. Därefter är det dags att börja fundera över vilka utrustning som kan tänkas behövas. (Här kom jag fram till att el är en utrustning vi i västvärlden ofta behöver eller i alla fall gjort oss beroende av, då vi har byggt och konstruerat våra samhällen utifrån elen. Sist men absolut inte minst så ska säkerhetsriskerna analyseras samt värderas. Att äta en måltid kan tillexempel te sig rätt ofarlig men även denna aktivitet bär med sig en del risker.
Elavbrottet skänkte trots sitt mörker en del lugn över mig och min läenhet. Egentligen borde jag släcka ner allt emellanåt och sätta mig med ett ljus och bara tillåta mig att vara med mig själv. Nu ska jag använda lite el till min vattenkokare och göra mig lite kvällste. Sedan ringa och säga godnatt till den finaste jag vet :).
Ha det fint allihop!
Vardag igen
Hej allihop! (om någon nu fortfarande läser)
Tre underbara veckor semester är tillända och det känns såklart både skönt och lite jobbigt. Jag har hunnit göra en hel del under min ledighet. Semestern inleddes med en härlig vecka i Turkiet med mamma. Mycket sol, bad och god mat fyllde veckan. Vi var på en härlig båtuflykt med flera badstopp. Nog för att jag ser dåligt men kristallklart vatten missar inte ens jag. Flera av badstoppen var väldigt vackra! Under vår vecka i Turkiet fick vi även uppleva två små jordbävningar. Det var verkligen en speciell känsla och faktiskt lite otäckt eftersom jag inte visste om den skulle öka i storlek.
Trots den svenska kylan var det trevligt att komma hem. Min diplomatiske vän anlände till Sörmland och vi fick några mysiga dagar med min familj.
Midsommar spenderades hos honom "för landet är trevligare över midsoammar än storstan". Jag anser dock att snapsen går ner lika bra i storstan som på landet. Hallandsfläder är faktiskt farlig. Det blev inte bara för mycket snaps under midsommar utan även en förlust i monopol. Jag sörjde dock inte. Jag var väldigt tacksam över att få krypa ner i en säng när klockan började närma sig halv fem på morgonen.
Resten av semestern flög också bara iväg. Några öl hanns med och en stor shoppingdag med några tjejkompisar i stan. En ny sommargarderob fick avsluta min semester.
Trots att det alltid är lite småjobbigt att börja jobba igen är jag riktigt glad över att jag har ett arbete att återvända till och extra glad är jag över att arbetet jag utför känns meningsfullt. Den här veckan har räkningar, möten och resebokningar varit det som erbjudits mig. Bäst av allt har hemsideutbildningen varit som jag fick igår :).
Nu lär tiden rulla på för fullt. Och om två veckor rullar jag och åtta andra personer iväg på cyklar från Göteborg mot Uppsala. Japp, om det finns uppenbara brister i kollektivtrafiken för personer med synnedsättning får man veckert hitta sin egen kollektivtrafik. Vi cyklar alltså närmare 70 mil för att uppmärksamma att varken ledsagning eller utrop inom kolelktivtrafiken fungerar optimalt överallt. Det ska verkligen bli en utmaning det här.
Två slutsatser:
* När min omgivning behärskar tankeläsning ska jag inte vara sämre än att jag också lär mig denna magiska gren.
* Det tycks vara mode att skapa nya problem. Hm, märkligt för själv har jag inte noterat att världen har för få problem....
App-samhället
Det är inte lätt när folk är negativa och bara säger nej till allting samt avfärdar alla goda idéer. Det är inte heller helt och hållet enkelt när folk inte förstår det som jag förstår och finner självklart. Samtidigt blir det inte mindre svårt när det är svårt. Som ni hör är jag ganska trött ikväll. Jag är framförallt trött på att lösningar på problem tycks gå i samma tempo som ett försenat SJ tåg. Men den som vill den kan - visst är det så.
Slutsatsen av dagen är dock inte enbart att det finns tråkiga nejsägare. Jag har dessutom tvingats inse att hela världen inom en snar framtid kommer att förvandlas till en app. Nu kan man till och med boka färdtjänstresor via en riktigt "smart och cool" liten app.
Appen ska till och med vara tillgänglig för alla, ja i alla fall för den delen av färdtjänstbefolkningen som förstår sig på sådana där smarta telefoner. Jag tillhör inte en av dem. Jag väntar bara spänt på appen som kan laga min mat medan jag latar mig i soffan eller på appen som knyter mina skosnören. Kanske kommer det förr eller senare en app som kan förflytta mig till jobbet utan att jag behöver göra ett jota. Vi människor behöver snart inte göra något själva känns det som.
Apparna är dagens lösen. En bra besparingsmetod och anledningen till at arbetstlösheten fortsätter att öka då kundtjänstpersonalens arbetsuppgifter numera sköts via apparna. Okej, nu överdriver jag men visst går vi mot ett mer effektit samhälle där personliga kontakter tenderar att försvinna till förmån för all teknik som ska få oss att klara oss utan varandra.
Från appar till politisk oro.
I Grekland etablerar sig nämligen ett främlingsfientligt parti med namn "Gyllene gryningen" som skylle ekonomiska krisen i landet på alla utrikesfödda. Jag finner det djupt olyckligt att människor i kriser ställer olika samhällsgrupper mot varandra istället för att samarbeta. Det går kalla kårar genom kroppen när jag hör om att invandrare misshandlas och ska motas bort, det sägs vara deras fel att den grekiska ekonomin är i botten. Att vi aldrig lär oss av vår historia. 30-talets hemska tider får aldrig upprepas igen. Allas lika värde måste gå före allt annat. Samarbete måste gå framför syndabocksletande.
Slutligen GRATTIS kära Sverige till segern ESC.
Hästhagar och bortglömda stationer
Då var det måndag igen (fast när detta postas är det tisdag), måndag kväll dessutom och jag känner mig klarvaken. Trots att jag vet att jag borde sova eftersom jag måste gå upp 05:30 imorgon för att bege mig till gymmet för ett morgonpass med body pump. Vill man vara fin får man lida pin eller hur är det? Body pump är dock ingen pina utan en helt fantastisk träningsform. Det känns faktiskt lite tryggt att återvända till gymmet efter en del arbete i stall och liknande som jag har ägnat mig åt på sistonde.
I helgen byggde vi hästhagar vilket inte är det lättaste jag har utsatt mig för. När Min diplomatiske vän undrade om jag sov senare på kvällen fick han svaret att "jordborren står ju där borta", vidare ansåg jag att han och hans bror borde koka lite tomater innan teet.... Usch, jag som avskyr tomater! Tror knappast att de smakar bättre i kokt form. Jag var med all sannolikhet trött. Nya miljöer tär definitivt på krafterna samtidigt som det såklart är stimulerande. Det är däremot läskigt hur beroende man är av sina vanor. Kontorsstolen är en bra och trygg plats att befinna sig i. Allt nytt är en utmaning på sitt sätt men så länge det är roligt så är det ju ingen fara att bli lite trött. Lycklig är jag och mina muskler också :).
Den kommande helgen kommer vi att spendera här i stan. Då står "Marschen för tillgänglighet" på agendan. En gång för alla ska hela "funktionshinderrörelsen" göra klart att vi kräver en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. Jag fattar inte hur svårt det ska vara för våra svenska politiker att fatta att det är omöjligt att vara delaktig i ett samhälle som man många gånger inte kan ta del av. Enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna har alla människor faktiskt rätt att vara JUST delaktiga i ett samhälle. Jag tycker att en del beslutsfattare borde gå en kurs i logiskt tänkande. Och kanske även i att utföra saker i tid. År 2010 skulle Sverige vara tillgängligt för alla. Hur har det gått? Mindre bra antar jag eftersom kollektivtrafiken senast idag var otillgänglig för mig då det saknades utrop.
SJ är inte heller alltid så duktiga på att passa tider men ibland tycks det dock gå lite väl fort. I söndags glömde nämligen lokföraren att stanna i Vårgårda. Jodå, stationen ropades ut, passagerare gjorde sig klara för att stiga av men tåget verkade inte riktigt vara så benäget att stanna. Fem minuter efter Vårgårda hördes tågpersonalens röster i högtalarna. De meddelade att vi råkat köra förbi Vårgårda och att vi därför var tvugna att backa tillbaka. När vi äntligen anlände Göteborg var vi cirka tio minuter sena så egentligen var väl allt i sin ordning. SJ:s tåg var försenade som vanligt...
Ny statistik som SVT tagit del av visar att killar går ut med omrking tio procent sämre betyg i nian än vad tjejer gör. Så här ser det tydligen ut i samtliga svenska kommuner. En del oroar sig för vad det här kommer att få för konsekvenser för framtiden. Som att det här fenomenet är något nytt? Tjejerna har väl länge överglänst killarna i betygskampen. Det märkliga är bara att det trots utbildningsnivåer samt betyg är männen som roffar åt sig alla välbetalda jobb? Vad säger detta? Att betyg inte spelar någon roll? Fast det är väl å andra sidan ingen nyhet att arbetsmarknadens präglas av kontakter och ojämställda förhållanden. Knäppt. Men men.
Ha det bäst så fortsätter jag att leta vandrarhem till landets grymmaste cykelturné som ska äga rum i sommar.
Barn och dårar talar sanning
Då var det återigen ett bra tag sedan det skrevs här på bloggen. Kanske tvingas jag erkänna att jag har tystnat lite grand i alla fall. Dock inte överallt som tur är. April är till ända på alla sätt och vis, månaden är till occh med bokförd och därmed lagd till handlingarna fram till revisionen. Våren visade sin skönaste sida i början av maj men bestämde sig visst för att somna om en stund till, vi får väl se när den vaknar till liv igen eller om det är sommar nästa gång som värmen tittar fram. Oavsett vädret så är lyckan stor. Kärleken spirar och jag somnar och vaknar med en underbar känsla i magen. Att vara kär känns nog ungefär som att vara galen och visst är jag det. Jag är galen i en underbar människa :).
Jag och denna underbara människa har tillbringat mycket tid tillsammans den senaste tiden och det har varit gott för vår relation som bara blir starkare. Jag tror att det var länge sedan jag befann mig i en så här okomplicerad relation, raka rör, humor, spontnanitet och planering genomsyrar förhållandet på samma gång. Jag är övertygad om att det kommer att bli en härlig sommar i år. Förhoppningsvis blir det myskvällar på min balkong och en del ridturer i skogen när vi är hos honom.
Man brukar säga att det bara är barn och dårar som talar sanning. Jag funderar över vilken kategori jag passar bäst in i? Framförallt undrar jag när barnen får lära sig att inte säga exakt vad de tänker och tycker? "Folk kan ju ta illa upp om du uttrycker dig hur som helst". Förmodligen präntas detta in under de första åren i skolan. På gott och ont förstås. Dock är detta så äckligt svenskt. Alla ska vara så förbaskat sams hela tiden. Eller snarare allt ska vara så lagom och neutralt. Till och med skitsnack ska framföras luddigt och går det att undvika så ber man någon annan att tala om vad man själv tycker. Jag undrar om svenskarna även skulle försöka skära halsen av någon på ett neutralt sätt. "Det är inte jag som tycker att det här ska ske men jag har fått order från min chef att genomföra detta men personligen gillar jag dig".
Någonstans önskar jag ändå att barnens raka sätt kunde få genomsyra det här samhället lite mer. Jag tror att mycket skulle bli betydligt enklare om vi slutade gå omvägar hela tiden. Varför hoppa ut genom fönstret för att komma till ytterdörren?
Förövrigt förundras jag över hur tråkiga liv en del måste ha. När fler än jag finner mitt liv lite väl intressant är det illa. Om det vore möjligt skulle jag starta ett företag som hade som affärsidé att sälja meningsfulla liv. Detta skulle minimera både skitsnack och känslan av avundsjuka som råder bland det hemska människosläktet. Killen som jag av misstag "klämde" på låren under spårvagnsresan igår skulle nog inte våga köpa ett liv av mig.... I hans ögon var jag nog läskig. Dumt nog reste han sig upp innan jag hann be om ursäkt för att jag inte hade ögon i nacken och för att jag tagit på hans lår. Jag trodde ju att det var min partners ben jag klappade på...
Ett litet tips till oss alla är att inte skapa nya problem för världen har nog att hantera de redan existerande.
Ha det nu gott allihop!
<3
Gubbtrutar mummel mummel....
Visst är det ironiskt att gubbar med stora trutar tycker att det är ett jätteproblem att alla brudar är så tysta. För det kan ju ABSOLUT INTE ha med att göra att en del gubbar själva inte släpper in andra i samtalen. Hur lätt är det att ta plats när tre gubbar verkar anse att enbart deras åsikter är viktiga. Andras åsikter är möjligen nödvändiga eftersom det ger något att kommentera. Jaja, det är bara att be folk att vara tysta och följa de regler de vill att andra ska leva efter. Folk som inte kan leva som de lär borde inte få ha några principer. Kan man inte ställa samma krav på sig själv som på sin omgivning så ska man förmodligen se upp med att ställa krav överhuvudtaget.
Egentligen borde man ge alla pratkvarnar som går på möten en varsin bandspelare så att de redan i förväg kan spela in sin egen UNDERBARA stämma. Då kan de ju sitta där med ett par hörlurar i öronen och utan att störa andra få njuta av sin egna röst. Medan vi andra kan få en syl i vädret och ägna oss åt mötet.
Jag förstår förövrigt inte vad det är för mening att använda sig av talarlista när ett par stycken tycks tro att talarlistan gäller alla förutom just dem. Eller så är de trots allt så pass smarta att de inser att de faktiskt skulle behöva begära ordet precis hela tiden och vill bespara ordföranden jobbet med att fördela ordet till samma person hela tiden. Om man nu ändå ska kommentera exakt allt - ja vad är det då för vits med att upplysa alla om det var tionde sekund?
Det är oerhört korkat att enbart bygga ett tak till ett hus, i alla fall så är det tämligen puckat att sätta dit taket innan det finns ett golv eller väggar. Grunden är viktig precis som alla vardagliga detaljer samt principer. Det är genom de små vardagliga händelserna som vi formar den värld vi sedan vill leva i. Små struntsaker spelar faktiskt roll för helheten även om det kan verka som en droppe i havet. Jag tycker inte att vi ska analysera exakt allt vi gör i alla sammanhang men ibland borde var och en fundera över i fall deras handlingar överrensstämmer med ens värderingar.
Man måste lyssna för att kunna förstå - förstå för att kunna utvecklas.
Gnäll eller tankar - välj själva
"Enligt svensk lagstiftning är det inte olagligt att med andeutdrivning". Förmodligen inte helt oväntat för så många av oss men vad jag vet så är misshandel i allra högsta grad olagligt i vårt rike. En tolvårig flicka har under flera års tid utsatts för både psykisk och fysisk misshandel av sina föräldrar samt av ett par pastoer då föräldrarna ansett att flickan haft nära kontakt med onda andliga krafter. Tingsrätten friade såväl föräldrna som pastorerna, detta enligt ekot i Sveriges Radio idag.
Det finns många syften som i sig inte är olagliga men med vissa metoder blir de definitivt olagliga. Saker kan ju bli olagliga om man hanterar situationen på ett felaktigt sätt. Att protestera mot riksdagsbeslut är exempelvis inte olagligt i sig men man får inte göra det hur som helst. Själva utdrivningen av onda andar är kanske inget olagligt i sig men då får man ju driva ut dem på ett sätt så att det inte skadar den enskilde individen. Sedan är väl i o för sig jag väldigt skeptisk till om onda andar ens existerar men det är tämligen ointressant just nu. Jag stör mig på paragrafryttare, vi människor är väl utrustade med en hjärna för att använda den eller är det jag som har missförstått någonting?
Nu till nästa sak som stör mig och det är personer som får för sig att bryta mot normer bara för sakens skull utan att ha en aning om varför de bryter mot normen. Jag förnekar inte att samhället består av flera strukturella normer som vi alla tillsammans verkligen borde anstränga oss för att bryta emot. Detta för att uppnå ett jämlikt samhälle. Men att bara bryta göra saker för sakers skull ser jag ingen vits med. De som redan är motståndare till att bedriva ett normarbete lär bara bli ännu mer fientliga om folk mer eller mindre har det som hobby att bryta mot de "fina oskrivna reglerna". Jag vill dock inte förneka att vi naturligtvis kan ha olika uppfattningar om vilka normer som är bra respektive mindre bra.
Nu önskar jag alla en skön kväll och så ska ni slippa mitt gnäll :)
Tillbakablick till utbildningstiden
Jag har sagt det förr och kommer förmodligen att konstatera följande fler gånger: tiden går ruskigt fort. Nu har jag arbetat nästan exakt ett år och det känns skönt att vara klar med studerandet för ett bra tag framöver. Därmed försvinner väl även mitt smeknamn "universitetsidioten". Igår kom beviset på att jag verkligen är klar hem i brevlådan. Numera är jag inte bara bäst utan även legitimerad arbetsterapeut. Detta enligt ocialstyrelsen. Det var verkligen en magiska känsla att dra fram legitimationsbeviset ur kuvertet. Nu är jag klar på riktigt. För en gångs skull kände jag mig stolt över mig själv och det jag har lyckats prestera.
Jag fixade det, trots en väldigt trög start på utbildningen. Ögonoperationerna avlöste varandra, det värkte i ögat, jag kuggade på två tentor, nervositeten för framtiden hängde som en mörk rullgardin över mig och livet kändes allmänt segt. Dessutom var min första studierektor oerhört skeptisk till om jag skulle klara av utbildningen till arbetsterapeut. Vad hon kände till hade ingen annan med en synnedsättning klarat av att bli arbetsterapeut tidigare så det fanns inte riktigt på hennes världskarta att det kunde gå. Hon var dock ödmjuk och erkände att hon kunde ha fel.. Därför skulle hon kontakta det arbetsterapeutiska fackförbundet FSA och undersöka saken..... Intresseklubben antecknaden. Nej, jag blev förbannad och tyckte att det var totalt ointressant vem som hade klarat av vad tidigare. Jag vet inte om hon någonsin kontaktade dem sen.
Efter alla operationerna flöt det på för mig. Jag klarade alla tentor och all praktik lysande och var alltid klar med saker i tid. I tvåan fick vi en ny studierektor då den gamla skulle forska om bemötande, professionellt förhållningssätt och jämlikhet inom universitetet. Det blev nog en nyttig erfarenhet för henne.
Ett halvår efter att jag påbörjat utbildningen var jag i ärlighetensnamn nära att hoppa av och söka jobb eller en ny utbildning. All denna anatomin fick mig att bli alldeles knäpp, ja knäppare än normalt :). Envisheten tog dock överhanden även våren 2009. Vill man så kan man, det är bara att bita ihop när det är svårt och göra sitt bästa. Tänk om man skulle ge upp alla gånger det är svårt. Då skulle jag förmodligen inte ens kunna gå idag om jag anamat det tillvägagångssättet. Skam den som ger sig. Nog för att min envishet kan vara till bevär ibland, inte minst för mig själv eftersom det ofta leder till att jag ställer för höga krav på mig själv men åh så denna envishet och viljestyrka har hjälpt mig många gånger.
När jag började studera höten 2008 trodde jag att jag kunde och viste allt inom en del områden. Nu efter utbildningen inser jag mest hur lite jag faktiskt vet..... Spännande upptäckt. Det är riktigt roligt att läsa de första texterna jag skrev på universitet. Jag hade en så svart-vit syn på allt. Jag hade förmodligen en hemsk attityd. Det är i alla fall människor som påminner mig om hur jag själv var för några år sen om stör mig allra mest. Fyrkantig, hård och lite för rak. I slutet av utbildningen svamlade jag mest runt. Det märks i alla fall att jag har förstått att världen inte är enbart svart eller vit. Jag är dessutom lärt mig att alla tolkningar är individuella och att det är väldigt dumt att enbart utgå ifrån sitt eget perspektiv. I alla fall när man ska försöka stötta andra personer i deras vardag. Min vardag och mina erfarenheter är ganska irrelevanta i sådana sammanhang.
Jag vet inte om min framtoning har förändrat jämfört med för fyra år sedan. En del tyker nog att den har det medan andra har en annan syn. Jag är fortfarande en väldigt rak och ärlig person som faktikt sätter en stolthet i att alltid säga min mening. Dock kan man göra detta på olika sätt. Jag önskar att jag inte kör över mina medmänniskor på samma sätt som jag kunde göra för fyra år sedan.
Plugga borde jag kanske syssla med igen i framtiden. I nutiden ska jag främt satsa på att bli proffs på bokföring och ekonomihantering. Ett år på jobbet har fått mig att fatta hur mycket jag älskar ekonomi och medelanskaffning.
Efter en inspirerande, tuff och kreativ dag på jobbet säger jag nu god natt till er alla. Dagen har lärt mig att jag saknar jobbets server när den inte fungerar. Trasiga hårddiskar är ingen hit. Kreativiteten har fått flöda emellanåt men med goa kollegor blir allt roligt trots allt.
Nu har jag vett att uppdatera. Skottland och åsikter för hela slanten.
Då har nästan två veckor hunnit passera sedan jag hade vett nog att uppdatera min kära blogg sist. Mycket har hänt, mest roliga saker och det som inte är kul kan man försöka lära sig något av och sedan skratta åt det.
Igår hade jag och min Diplomatiske vän varit tillsammans i en månad. Månaden har både gott väldigt fort men samtidigt känns mars otroligt långt när jag blickar tillbaka på allt som har hänt. Det känns i alla fall helt underbart att vara kär. Det är helt otroligt att en enda människa kan fylla ens tankar och uppbringa så många känslor. Att vara nykär är härligt men samtidigt är det lite jobbigt för i alla fall så förlorar jag lite av den kontrollen jag alltid varit så noga med att ha. För mig kan det dock säkert mest vara hälsosamt med lite mindre kontrollbehov. Haha, jag har skaffat mig ett liv. Jag har börjat uppskatta min ledighet. Tillskillnad från tidigare känner jag inget behov av att arbeta jämt eller prestera 110 % konstant. Man duger ändå, utan att kunna visa upp resultat jämt.
En annan kul sak är att jag har tillbringat fem underbara dagar i gröna Skottland med två stenvänner. Jag och Guldklimpen åkte över för att hälsa på Safiren som pluggar där.
Solen sken ett par dagar, vilka vi spenderade i en härlig park där det fanns helt vanliga gamla träd, gräsmattor och massa människor. Vid flera tillfällen funderade framförallt jag och Guldklimpen över varför folk placerade sig så nära oss när det fanns massa tomma platser. En barnfamilj gjorde nästan anspråk på vår filt. Nog för att vi hade kul men vår filt är vår :).
Lite shopping och utgång blev det också tid för.
Hela havet stormar är skojig lek men kanske inte att leka den en stor del av dygnet. Vissa saker bör man helt klart ta med en nypa salt. Gång på gång drar jag slutsatsen att världen är korkad, i alla fall utifrån mitt synsätt och för mig är de det rätta. Dock har jag börjat tröttna på att dra den är slutsatsen så det är bara att acceptera och inse att saker är som de är. En del grejer kan man påverka, andra får man bara släppa och låta falla ner i någon slags brunn eller varför inte i en GROP. Förhoppningsvis fångar någon vänlig skäl upp det en vacker dag.
En önskan från min sida är att folk någon gång kan sluta att lägga sig i alla andras liv. Vad är det för fel på att ha ett eget liksom? Eller ska vi satsa på att börja byta liv med varandra, precis som man en gång i tiden bytte Pookimonkort med varandra? När jag gick på lågstadiet bytte vi flickor alltid dojor med varandra. Är allt detta skvallrande och nedklankande på varandra ett sätt för oss vuxna att försöka bli barn igen? En önskan om att få kliva in någon annans tillvaro för en stund och glömma sitt egna jobbiga liv.
Hur ska man kunna bedriva demokratiska processer i praktiken om folk inte ens är överens om vad demokrati innebär? Att besitta olika åsikter under en arbetsprocess är en sak men att påbörja ett arbet utan att vara överens om syftet är mer än problematiskt. För att kunna bedriva ett arbete bör man faktiskt i alla fall vara eniga om varför man gör något.
Någon har någon gång kritiserat mig för att jag har åsikter. Därför ska jag helt och hållet upphöra med att ha sådana. Likadant så har någon vid något tillfälle förmodligen kritiserat en text jag författat så därför ska jag aldrig mer skriva.... Dessutom ska jag upphöra med att krydda min mat för en kamrat sa en gång att den var för stark. Tror ni att den logiken fungerar i verkligheten? Inte jag! Men uppenbarligen finns det folk som verkar applicera den här strategin i praktiken. Personligen kan jag tycka att kritik är utvecklande om den ges på ett konstruktivt sätt och kan relateras till konkreta incidenter. Att göra fel är mänskligt och det är inget farligt.
Det var allt för den här gången, ha det bäst!
GLAD PÅSK!!
Nej då, jag har inte tystnat!
Men man skulle nästan kunna tro det. Eller jag pratar för fullt men kanske aningen mindre här på bloggen. Frågan är om det är någon idé att lova att skärpa sig. Generellt sätt anser jag nämligen att det är relativt korkat att utlova saker som man förmodligen inte har för avsikt att följa. Mitt datoranvändande har drastiskt minskat. Jag tycker att jag brukar burken tillräckligt på jobbet - så det är ju onödigt att göra det hemma också, när det finns annat skoj att ägna sig åt.
Det känns som att det har hänt en hel del sedan jag skrev sist men samtidigt ingenting. Jag har varit i världsmetropolen Vårgårda på friluftsläger men i övrigt har det varit ganska lugnt, även på jobbet. Jag och min fantastiska mir har bokat en resa till Turkiet i juni vilket ska bli hur härligt som helst. Planer på att bege sig till Danamrk finns även i sommar. Fem veckor ledigt ska det i alla fall bli. Fast innan allt annat har jag en Skottlandsresa med min fina vän Guldklimpen att se fram emot.
Jag kan stolt meddela för den som är intresserad att jag fortfarande är fri från hål i tänderna. Det känns otroligt skönt. Dock var jag hos tandhygenisten häromdagen för att ta bort lite tandsten vilket var mindre kul. Jag har aldrig haft tandläkarskräck innan trots att jag plockat bort både senor och tänder. Men den här människan var hemsk. Hon höll fast mitt huvud och bara körde på med den där tandstensmaskinen. Eftersom det gjorde ont hade jag svårt att vara helt still och då fick jag vackert veta att hon kunde förstöra min tunga om jag inte låg helt still. USCH alltså. Jag hoppas på en annan hygenist i framtiden.
Vi är få som trivs med att vänta i onödan - dötid är just trist. Jag avskyr väntetid själv men uppenbarligen verkade jag tycka att en styrelseledamot kunde vänta i fem dagar i Göteborg innan styrelsesammanträdet i helgen. Han ringde mig idag och meddelade att fem dagar kanske var lite väl lång väntetid. Istället för att boka tåg åt honom den 23/3 hade jag lyckats boka den 19/3. Dumt och ett onödigt sätt att förbruka pengar på. Men fel gör även den bästa, som man säger även solen har fläckar. Bara TUR att mina dåliga egenskaper är otroligt få!
Dagens fundering: Hur kan kopiatorn fortsätta att printa ut papper när dess display meddelar mig att det är pappersstopp i maskinen? Bra fråga! Ännu bättre är det om man låter bli att peta med fingrarna i röran medan papper skrivs ut. Jag ska nog vara tacksam över att jag har mina fingrar kvar efter den här arbetsdagen. Att hantera saker lugnt är inte riktigt min grej - fort ska det gå. Problemet ska helst vara löst innan det ens har uppstått!
Imorgon har jag tagit ut kompledigt. Tror mitt huvud behöver en liten rast innan helgens styrelsekickoff. Nu ska jag fixa mig lite te och godis, slå min diplomatiska vän en pling och sedan bara se fram emot morgondagen då han faktiskt kommer hit <3.
Slutligen: Det går inte ens att manipulera Guldklimpen - hon leder ju om all ström.
