Två år i Göteborg

Idag är det exakt två år sedan jag flyttade in i min lägenhet i Göteborg. Tiden har både gått fort och långsamt. Mycket har hunnit hända men samtidigt ganska lite.
 
Jag har arbetat på samma arbetsplats i drygt två år, tränat på samma gym nästan lika länge men annars har en del förändrats. Framförallt har mina sociala relationer förändrats - tiden går och människor utvecklas i viss mån i otakt. Jag har aldrig riktigt varit bekväm med tanken på att människor går in och ur ens lliv. Vänner ska inte vara som godis utan snarare som berg. Det tycks dock vara lättare sagt än gjort att skilja på sak och person. Dessuom verkar öppenhet och ärlighet betyda vitt skilda saker för människor. Eller så är man bara så förbaskat envis, stolt och dum för att kunna se att man själv bär på viss skuld. Vad som är viktigt för oss förändras också över tid, varför det kanske inte är helt konstigt att personer bryter upp och väljer olika vägar.
 
Den viktigaste och absolut bästa förändringen i mitt liv är förstås att jag har träffat världens underbaraste människa.Ett samboliv är betydligt roligare en ett singelliv. Även om jag fortfarande sätter stort värde i att ha egentid. Helt ensam blir jag förstås aldrig då Nelly-katt ständigt håller mig sällskap.   
 
Det är lätt att sakna, längta och därför glömma bort att uppskatta nuet. Ibland önskar jag att jag var lite mer som Matte som verkligen kan leva här och nu. Å, andra sidan tycks han sakna planeringsförmåga, eller, i alla fall konsten att leva efter planering. Jag å andra  sidan är förmodligen en sann planeringsgudinna med totalt fokus på att uppnå ett mål för att sedan snabbt kunna påbörja nästa. I vissa stunder undrar jag faktiskt vad det är jag försöker hinna med...
 
Orsakars konflikter alltid för att folk vill nå ett speciellt mål eller åstadkomma en förbättring? Eller har människor i allmänhet för lite att bry sig om? Om det fanns ett yrke med namn "konfliktutvecklare" vet jag flera som inte skulle behöva vara arbetslösa speciellt länge till. Alldeles för ofta tror jag att konflikter uppstår på grund av missnöje och missunnsamhet. Det är märkligt att saker per automatik är dåliga, bara för att någon man inte tycker om står bakom grundidéen... "Beslut som man själv inte varit med och beslutat om måste vara dåliga"!.Det verkar vara mode att riva upp beslut - inte för att de egna förslagen egentligen är så himla fantastiska, utan främst för att bevisa att andras är värdelösa....
 
Förra helgen såg jag och Matte ett par bra filmer som verkligen belyster vikten av att ta tillvara på varandra medan man har chansen. Inget är förevigt och man ska aldrig ta en relation förgiven, vilket vi allt för ofta gör. Framförallt har människor en tendens att tappa bort de man älskar allra mest och inse det först när det är försent. Det är egentligen konstigt att man kan hata någon när den är i livet men sedan gråta ögonen ur sig när det är försent. Det är alldeles för många i världen som inte har möäjlighet att vara nära sina kära, som förmodligen skulle ge vad som helst för att få vara det. Samtidigt finns det alldeles för många som bevisar varför det fortfarande finns krig i världen.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0