Räddslor

Att träna riktigt hårt ett par gånger i veckan är verkligen nyttigt. Både för kroppen och för hjärnan.Det är underbart att få vara ifred med sina tankar, känslor och åsikter utan att behöva förklara någoting för någon annan.
 
Jag tror att räddslan för något är ett av våra största hot. Människor är rädda för att hamna i konfilkt med varandra och för att tycka fel. Konstigt nog verkar man inte vara lika rädd för att en åsikt man inte sympatiserar med blir till handling. Ibland får allt kompromissande mig att undra varför man ens bryr sig. Varför engagera sig? Varför ska man kämpa för något när folk inte vill stå fast vid sina ord utan endast får till en neutral blandning för att få alla nöjda. I slutändan är det säkert ingen som är nöjd i alla fall..... Räddslan för konflikten ökar bara risken för att den uppstår.
 
Under lördagskvällens Lisebergsbesök övervann jag en av mina räddslor, nämligen trånga utrymmen. Av någon anledning (förmodligen för att jag ville uppleva utsikten) följde jag med upp i ett enormt parishjul. Höjden var absolut inga problem - det var bara häftigt. Dock satt man i en liten kub, med låsta dörrar. I sådana situationer kan jag lova att mitt kontrollbehov får sig en ordentlig utmaning. Det är rätt svårt att ha kontroll 70 meter upp i luften när man sitter instängd. Man får hoppas att de har ett ordentligt säkerhetssystem.
 
Ibland känns det som att folk är betydligt duktigare på att kritisera andra än att berömma sig själva. Det tycks vara helt okej att förklara hur dåligt någon utför en sak men man får tydligen inte framhäva sina egna styrkor. Det här måste ju vara ett svenskt lagom beteende, du ska inte vara för mer än någon annan. Det är sorgligt för jag tror att man måste tro på sin egen förmåga för att helhjärtat kunna tro på andras. Den enda gången man får hylla sig själv är om man klarat ett prov, fått ett jobb, vunnit en tävling eller fyller år.  
 
Jag funderade mycket över detta under Sveriges nationaldag. Det finns många som inte tycker att vi ska hissa vår flagga och fira vår nationaldag då det av någon anledning anses vara rasistiskt. Jag kan inte förstå vad det är för dåligt med att gilla landet man bor i, sina traditioner och sin kultur. Det rasistiska uppstår väl först om man tycker att svenskar är mer värda än andra. Men det behöver man verkligen inte tycka per automatik bara för att man vill fira en nationaldag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0