Tyst Catta

Varför har en del människor så stora problem? Och varför tillåter jag mig att frusteras över detta? Hur ska man betee sig när det uppenbarligen inte fungerar att behandla andra som man själv vill bli behandlad? Hm, det är kanske dags att börja behandla andra som de behandlar mig och sedan hoppas på att de i sin tur börjar behandla mig som jag behandlade dem....

 

Kommunikation i all ära men om den inte fungerar då? Ibland är kommunikation som en stor ocean. Lugn ibland men stormig emellanåt. Att kommunicera med andra vågor är inte det enklaste eftersom en del är större, kraftigare och kaxigare än andra. Det känns ganska meningslöst att försöka reda ut något med en våg som konstant ger en kallsupar så fort man öppnar munnen. Kallsupar ska helst bestå av hallandsfläder i så fall ;) skämt å sido. 

 

Förövrigt: om ni gick på restaurang och köpte kyckling med ris, skulle ni vara beredda att betala extra för riset?

 

Ibland undrar jag varför vi håller på som vi gör. Är vi så inne i vår vardag och tar saker för givet att vi glömmer att värdesätta det vi har? Inget är förevigt - på gott och ont. Jag menar inte att vi sluta kämpa för förbättringar, bli konflikträdda råttor som bara är tacksamma. Däremot kanske lite för mycket tid läggs på att tala om vad som är dåligt. Jag säger det igen - jag förstår varför det inte är fred på jorden. Det kommer heller aldrig bli det sålänge vi ignorerar vår egen del i det hela. Ansvar är något vackert, något alla borde känna sig stolta över att ta. Fredsarbetet börjar i vår egen vardag och inte enbart 1000 mil bort.

 

Sådär ja, skönt då försvann lite frustration. Jag noterade att det var drygt en månad sedan jag skrev senast. Ett nytt år har börjar och januari har nått sitt slut. Inte särskilt mycket har hänt. Jag har jobbat en hel del, varit på IKEA och köpt saker till mig plus lägenheten samt firat Mattes 25 årsdag. Saker är som vanligt helt enkelt.