Engagemang

I en del länder har en ny vecka inletts idag medan vi i Sverige avslutar vår vecka. För min del har den här söndagen varit väldigt lugn, vilket antagligen var välbehövligt. Under dagen har jag bland annat tittat på de första två avsnitteten av SVT:s serie "Unga & bortskämd" och fasats över (tillåt mig att låta gammal) dagens ungdomar. Ungdomarna i programmet tycks inte enbart vara bortskämda utan även korkade... Jaja, generationen bortskämdas ungar lär ju inte bli så bortskämda efter föräldrarna förmodligen är för lata...
 
Jag hoppas verkligen inte att jag kommer att förstöra mina barn så i framtiden om jag får några. För det första tror jag inte att någon människa mår bra av att bli totalt bortskämd. Hur ska man kunna bli en stark individ med åsikter/värderingar om man enbart spelar dataspel eller ägnar tid vid sminkbordet. Ansvar är nyttigt eftersom ett lagom stort ansvar får människor att känna sig behövda och viktiga. För det andra så undrar jag hur samhället kommer att se ut i framtiden om alla bara vill lata sig och bli servade? Vem ska serva liksom? Förmodligen är det väldigt få som mår bra av sin bortskämdhet (att inte behöva göra något själv) men det är ett svårt mönster att bryta. Våra vanor håller vi gärna fast i till 100 procent. Allt nytt ät jobbigt i början..
 
 
Hur ska jag kunna bemöta och förhålla mig till kritik om mig som inte förmedlas till mig utan som sägs bakom min rygg? Vill man egentligen uppnå förändring och utveckling genom skitsnack eller är syftet helt enkelt bara att såa samt skapa nya konflikter? Jag begriper inte hur jag ska få en rättvis chans att göra rätt när jag inte får veta vad som är fel - bara att saker är fel. Förväntar sig människor att man ska kunna läsa tankar?
 
Jag har mer och mer börjat inse att det är omöjligt att ha en objektiv av något som man själv är delaktig i. Hur medveten man än är om olika saker så går det inte att komma ifrån att man har någon slags uppfattning gällande situationen. En uppfattning som är starkt färgad av både känslor och åsikter. Ibland undrar jag varför jag tänker så mycket, det bidrar bara till att olika känslor uppstår och det leder i sin tur till engagemang. Engagemang är ju ett uttryck för att man bryr sig om något. Att bry sig är egentligt något vackert
 
Rädsla är förmodligen en av världens farligaste känslor. När folk är rädda har de en tendes att göra förskräckliga saker och det egna förnuftet har en förmåga att försvinna till förmån för den starkastes åsikt.
 
Trampa, trampa, trampa, trampa, trampa och trampa för ditt engagemang! Man ska aldrig ge upp, i alla fall väldigt sällan. Dock skulle jag inte rekomendera någon att kämpa vidare med något bara för sakens skull. Ibland tar envisheten över realismen. I alla fall har jag en förmåga att hamna i situationer där jag kämpar vidare enbart för att bevisa något (fråga mig inte vad) för någon - utan att egentlien fatta varför. Stolhet i all sin ära men till vilken nytta?

Kommentarer
Postat av: Jonas

Hej!
Dagens unga blir i dag alltför bortskämda, iallafall dom flesta för det finns ju ungdommar som har det svårt och där föräldrarna kanske inte alltid räcker till. Jag tycker även 2000 talets barn är bortskämda och får ta mycket plats i samhället. Det jag menar är att om man är 3-4 år så måste man lära sig att vänta på sin tur och respektera varandra. Det känns som deras föräldrar låter dom släppas vind för våg. Detta blir inte bra när dom barnen sedan växer upp och ska klara sig själv i samhället.

2012-09-11 @ 08:55:08
URL: http://www.jonte85.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0