Tyst Catta

Nu börjar det bli märkbart att hösten tränger sig på, något som jag inte är helt tillfreds med men det är inte så mycket att göra åt det. Det är bara att gilla läget. Det man kan påverka och förändra ska man kämpa för men sådant som ligger utanför ens makt får man nog enbart acceptera och antera utifrån bästa förmåga.

 

Ni som känner mig vet att jag inte är särskilt troende eller tror jag gör jag väl men inte på någon högre makt. Jag tänker att vi människor styr vår utveckling och framtid till stor del. Det är vårt handskande med jordens resurser som avgör vår framtid. Jag tror däremot att vi ska ha respekt för naturens krafter. Jag tror dessutom mer på den enskilda individens förmåga att påverka sitt liv än vad jag tror att en gud kan påverka. Givetvis präglas vi människor av varandras val, mina val i olika situationer får på ett eller annat sätt konsekvenser för min omgivning och därmed för samhället. Det är detta som gör att varje individ på det runda klotet är en del av det hela. En person kan tyckas väldigt liten men är ändå väldigt viktig.

 

Överlag blir jag väldigt trött på människor som försöker göra om andra människor. Jag tycker att det är helt otroligt och fantastiskt att det finns flera miljarder olika individer, erfarenheter och kunskaper. Det är läckert. Varför vill man ens förändra en annan människa? Det finns bara en av oss alla och om vi manipuleras till att bli en kopia av någon annan försvinner ju en ovärderlig del av världen. Jag anser att varje människa har rätt till sina val och sin frihet att själv avgöra vem man önskar vara, så länge det inte skadar någon annan förstås.

 

Det är av samma anledning som jag tycker att det är hemskt tragiskt att inte alla vågar stå upp för sina egna åsikter. Ibland är det så överdrivet tydligt att människan är ett flockdjur. Jag kan dock inte fatta varför jag ska framföra någon annans åsikter när jag kan ha egna.

 

Det slår mig också allt som oftast att det inte är ett dugg konsitgt att det pågår flera krig i världen. När folk inte ens vågar stå upp för sina vänner eller försvara det de själva tror på, trots att ingen fara hotar, ja då är det faktiskt illa. Hur farligt är det egentligen att få mothugg i en diskussion? Det är väl bara att argumentera tillbaka. Nej då, tydligen inte för konflikter tycks visst vara något skrämmande och något som ska undvikas till det yttersta. Tyvärr är min uppfattning dock att den här typen av räddsla främst leder fram till splittring samt att människor gör hemska saker.

 

Nu något helt annat:

Finns det någon anledning att misstolka något av följande?

* Funkar det med sex i receptionen?

* Jag ska inte heller med på ridlägret för jag kan rida på andra sätt....