Vem kom på idéen att man skulle gå upp på morgonen?

"Jag är trött", ja det var min allra första tanke när väckarklockan ringde 07:00 imorse och beodrade mig att stiga upp. Alldeles för tidigt. Vem tusan kom på idéen att man ska gå upp på morgonen? Jag är rädd att jag inte är någon morgonmänniska längre, vilket jag tidigare kunnat klassifiserats som. Numera njuter jag att få sova ut en dag i veckan men mmm, den här helgen försvinner den njutningen. Jag tänkte också tanken att det skulle kunna vara lätt att försovfa sig och missa tåget mot Malmö om jag inte kastar ig upp genast. Just idag vore det ur flera aspekter väldigt korkat att försova sig. 1. Jag har både min och Chefens tågbiljetter, 2. Jag missar ett ovärderligt tillfälle att både träffa potensiella medlemmar och samarbetsorganisationener, 3. Mitt humör resten av dagen skulle vara i botten om jag sabbade en arbetsdag. Därför steg jag upp och i skrivande stund börjar jag vakna till, jag har en kopp kaffe brevid mig och livet känns därmed ganska behagligt.

Den godhjärtade men mycket retsamma Safiren åker snart tillbaka till Skottland. Jag kommer verkligen att sakna henne. Det är tur att det finns msn och Facebook. Och framförallt är jag glad över den planerade öl-kvällen senare idag. Vi tycks bli en hel skara som ska ut och göra staden till en treligare plats att vistas i.

Hjärnan tycks ha vaknat rejält nu för tankarna susar som myggor hej vilt. Just nu går tankarna till träningen. Skämmas borde jag som de senaste veckorna enbart lyckas prestera två pass, yoga och body pump. Jag vill säga att det ska bli skärpning men det är svårt. Hur ska jag kunna ha en massa telefonmöten och träning samtidigt. Lösningen är förstås att alltid träna på morgonen men jag anser att det är tillräckligt med ett eller max två morgonpass. Någon gång bör jag ju sova också. Även detta lilla bekymmer och bristen på tid lär finna en lösning förr eller senare, frågan är väl bara när. Min brillianta felräkning häromdagen var nog inte så dum ändå, 415 dagar istället för 365 skulle ge massa extra tid! Fast jag skule vara nöjd om dygnet hade fem extra timmar. Fröken Vis, jag vet att du kommer att kommentera detta på något oerhört klokt sätt nu men hur har jag ingen aning om. Jag kan varken läsa tankar eller spå in i framtiden. Dina visdomar slår i alla fall allt.

Nu rinner den kära tiden iväg. Jag ser den blå bottnen på min IKEA-kaffekopp och bör kanske diska den innan jag rusar till spårvagnen. Förmodar att jag lär få rusa, för det blir alltid så, hur gott om tid jag än tycks hja från början. Den stora frågan är bara vad jag ska glömma idag? Tur att jag behöver låsa min ytterdörr, då är risken minimal för att glömma nycklarna. Även våra tågbiljetter ligger tryggt i HANDVÄSKAN.. Som sagt så länge jag kan luta mig tillbaka och följa mina vanor och rutiner går allt kalas men tydligen kräver tillvaron mer av mig. Jag är trots detta glad, för min hjärna tycks fungera normalt, hjärnan gillar nämligen vanor. De går praktiskt att sortera in i fack och plocka fram när man behöver dem. Vanor är bra - för då slipper jag tänka!

Nu så, hej så länge och ha en underbara lördag allihop.

Kommentarer
Postat av: Fröken Vis

Hmm, morgonmänniska... Frågan som utgör det här inläggets rubrik ställde du dör cirka tre år sedan, så då var du knappast morgonmänniska. Men du kanske har varit det en gång i tiden, innan jag kände dig. Det kan jag ju inte uttala mig om.

FEm extra timmar på dygnet skulle faktiskt inte vara så dumt. Då skulle man få mer gjort och dessutom kanske få sova lite mer.

Lycka till där nere i Skåne, och hälsa hela gänget som ska göra Göteborg osäkert ikväll!

Kraam

2011-09-10 @ 08:42:07
URL: http://vissmaragd.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0