Ord kan vara starka men handlingar verkställande.

Vi har alltid ansvar för de val vi gör och de handlingar vi sätter i verket. Det är enbart vi själva som kan försvara det vi gjort och därmed vara stolta över det vi utfört. Självklart påverkas människors val handlandlingar av externa faktorer dvs lagar, regler, politik, ja hur samhället styrs. Våra handlingar influeras även av den sociala kontext vi är en del av. Men oavsett alla olika faktorer som påverkar individers ageranden så har var och en ett ovärderligt individuellt ansvar för det man själv gör, vilket är tur. Människors olika val av ageranden gör oss just till unika individer, vilket är det finaste i hela världen. Jag som person väljer alltid hur jag ska reagera, agera och förhålla mig i olika situationer. Det är aldrig någon annan som bär ansvaret för mina handlinar även om andras handlingar såklart inverkar på mina val av ageranden. Dock skyller människor ifrån sig allt för lätt, man finner syndabockar för att bortförklara problem.

Jag älskar Kaj Pollacks bok "Att Välja Glädje". Den säger så mycket om hur vi människor fungerar men ger också kloka tips på hur vi alla kan skapa oss en bättre vardag, genom att prioritera vad vi reagerar på. Pollack betonar vardagliga relationer och möten - vilket jag tror är grunden för en trevlig vardag. 

Visst är telefoner, Facebook och MSN fantastiskt! Men är det verkligen meningen att vi ska umgås via apparater? Många av oss kommer säkert att hävda att det inte spelar så stor roll hur vi umgås bara vi umgås. Nja. Om jag nu ska dra det hela till sin spets så skulle jag vilja kasta ur mig frågan om inte all denna samvaro på Internet är ett tecken på att vi inte har tid att umgås live? Jag har givetvis inget svar på det här och jag är troligen rätt tacksam för det också. Antagligen är samvaron på Internet som med allt annat, det finns en fram- och en baksida? Jag fördrrar däremot definitivt att träffa mina vänner på riktigt.

Det har spekulerats på SVT:s Aktuellt under början av v.29, gällande i fall användat av datorer kan försvåra för en del kulturer (grupper) att vara delaktiga i demokratin, då allt fler samhällsdiskussioner förs via de sociala medierna. För de som inte har tillgång till en dator med uppkoppling kan det vara besvärligt att engagera sig i olika forum, då tyvärr även de mer tradiotionella engagemangsvägarna kräver att man kan kommunicera via sociala medier. Demokratin och engagemanget ska vara till för alla och måste få förbli så. Det får inte bli en plattforum som enbart existerar på Internet samt kräver ett konto. Ett växande engagemang måste bevaras och inte dö ut. Engagemang skapas inte under en dag, utan ska finnas konstant synligt i vår vardag precis som demokratin och öppenheten i stort. 

På tal om Facebook igen. Jag satt och läste igenom vad mina kompisar har gjort under dagen. Jag såg en del fina bilder samt mer komiska inslag. Jag såg foton på vänner som inte längre är mina vänner, inte på Facebook i alla fall. Under de senaste veckorna har jag mer än någonsin insett hur värdefulla minnen är. Det finns personer jag saknar väldigt mycket men som inte finns i min vardag längre. De har gjort sina val, nämligen att inte vilja umgås längre. Jag respekterar valen fullt ut men jag finner det synd att inte ens gamla vänner kan förlåta varandra, gå vidare och börja om.

När inte ens vänner och familjer kan hålla sams, hur förväntar vi då oss att hela nationer ska kunna göra det? Alla säger vi oss i alla fall vilja ha fred och demokrati. Detta sker inte av sig själv, utan den viljan måste vi bevisa med hjälp av våra handlingar. Till att börja med bör man vårda sina nära och kära, då kommer kärleken och gemenskapen att sprida sig och växa sig stark. Det är som i visan "om du börjar att gnola en visa, ska du se att du snart får en vän, som vill sjunga med dig". 

Detta får avsluta den här dagen, som har tillbringats på en båt mellan Sverige och Danmark.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0