Ormen livar upp

Om man inte är taggade för en händelselös och därmed tråkig dag är det ganska tråkigt när det inte händer något. Tyvärr inleddes den här således blåsiga lördagen just på det ovan nämnda sättet. Men vad gör man? Är folk sjuka och därför inte har möjlighet att hitta på någon spännande aktivitet får man vackert underhålla sig själv. Jag tog en filt, mp3-spelare och mitt soligaste humör med mig ut på gräsmattan där jag lät mig värmas av solen. (Att jag inte satt på min fantastiska balkong beror på att solen först anländer dit runt 14:30) Detta var ett klokt val och en för mig meningsfull aktivitet/sysselsättning. Ni har säkert noterat att jag använder ordet aktiviet, kontext och kultur väldigt ofta, orsaken är att jag läst en utbildning som fullkomligt avgudar dessa termer och jag har påverkats :). Nu finner jag inte några bra synonymer så det får vara som det är.  

Trots en del människors negativa attutyder gentemot mitt bostadsområde får jag lov att säga att jag uppfattar området som mycket lugnt, både nattetid och dagtid. Huggormen som ringlade över gräsmattan får vara undantaget som bekräftar regeln. Eller nja, egentligen är det väl inte ormens fel att en dams hund tycker att den ser delekat ut och börjar äta på den. Jag delar i alla fall inte hundens val av maträtter. Själv föredrar jag starkt min linsgryta med curry och paprika. Damen skrek hysteriskt "det är en orm, det är en orm", jag tror knappast att hunden förstod men denne släppte ormen som vid de laget var död. Hm, kul sätt att dö på.

Lite tankar som har funmits med mig i huvudet under dagens solning:

Finns det några rätt eller fel? Nej, vill jag svara, bara mänskliga övereenskommelser, så som lagar och förordningar.
Det är sant, det finns förstås en mängd normer också,  det vill säga oskrivna regler som människor bör följa om man inte vill bli utstirrad. Normerna varierar mellan olika kulturer.

Rätt eller fel? Ja, jag skulle påstå att det mesta är rätt om det känns rätt för den enskilde individen och sålänge ingen kommer till skada. Kommer till skada, ja det är ju som det mesta subjektivt, det kan ju tolkas på flera sätt och även det är beroende av den aktuella kulturen.

Är allt okej, sålänge man har ett motiv eller syfte? Här vill jag svara nej, för jag tycker knappast att Hitlers mål om att utrota alla judar var ett bra sådant. De mänskliga rättigheterna ska alltid försvaras.  

Jag har även funderat över vad kärlek är men det tar vi en annan gång.

Sist men inte minst! Inga tvetydigheter skall längre råda. Jag ÄR en rastlös individ som ständigt vill ha aktivitet omrking mig ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0