Tyst Catta

Först av allt vill jag tacka mina alldelles fantastiska vänner som gjorde min inflyttningsfest så minnesvärd. Och stort tack till alla fina presenter. Er närvaro var dock det allra viktigaste. Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt sociala nätverk som jag gör nu och det är enbart er förtjänst. Jättesynd att den vackra Safiren blev sjuk och att flygresan var så dyr så att kompisen från norrland inte kunde komma ner. Vi festar en annan gång!

Nu till dagen: Jag tror inte att handväskor är speciellt delikata oavsett hur stor upplevelsen av hunger är. Det skulle möjligen vara innehållet i dem som är smaskigt, tyvärr erbjöd min enbart post från jobbet. Inte så gott och inte smart att äta upp heller eftersom den skulle postas vilket innebär att någon på andra sidan väntar på den. Jaja, väl hemma blev det något gott, ris och snitzel med pepparsås! Efter matintaget har tröttheten hunnit i fatt mig. Dagen har varit både, produktiv, effektiv, omväxlande och delvis har känslan av att saker är omständiga infunnit sig.  

Ibland önskar jag att jag inte vore så principiell och inrutad i de beteendemönster som jag är skolad i. Jag tror att jag skulle irritera mig mindre på saker då. Samtidigt älskar jag principer och anser att de är viktiga. Genom att vara principfast och agera utifrån de antaganden man finner korrekta bidrar förmodligen till att man betraktas som konsekvent och förmodligen vet folk vart de har en.

Det blir så tydligt när någon bryter mot de givna normerna som råder i en kontext. Känslan som kan uppstå kan vara nästintiill obehaglig och inte alls stimulerande. Jag inser hur mycket normer vi skolas in i och som vi sedan utför utan att egentligen reflektera över det. Många av de mest centrala aktiviteterna och beteendena i vår vardag är inlärda mönster som vi mer eller mindre utför för att vi någon gång fått lära oss att man ska göra så. Vi har nämligen redan från barndomen fått lära oss vad som är "rätt respektive fel". Bryter någon mot det många av oss ser som självklart tillexempel att man följer kösystemet, hälsar när man möter någon eller tackar då man får något reagerar vi kraftfullt. Nu kanske några av er tänker "det gör minnsan inte jag" men jodå. Tänk dig själv hur sur du blir om någon går förbi dig i kön, inte tackar när du gjort den en tjänst eller faktiskt struntar i att hälsa trots att ni känner varandra.

Jag förespråkar ett normkritiskt förhållningssätt. Jag har inget emot att det finns normer i samhället, jag tror till viss del att en del normer kan underlätta kommunikationen mellan människor. Däremot anser jag att det är viktigt att vara medveten om varför man gör saker. Mycket av det vi får lära oss är bra men man måste också lära sig att förstå varför det är bra. Det räcker inte med att lära sig att det är fel att tränga sig i kön, utan även varför det är fel. Jag har noterat att jag stör mig rejält när människor bryter mot vissa förvisso oskrivna regler, olyckligtvis kan jag inte alltid motivera varför jag reagerar så starkt. Läskigt men tänkvärt.

Avslutningsvis kan jag konstatera att jag numera vet hur det är att tala med en vägg. Nej, jag har inte krockat.